Det blev tre svenska poäng via 1–0-seger borta mot Irland. Det var en seger som bottnade i stabilitet – och lite flyt. Jag räknade bara till tre 100-procentiga svenska målchanser. Segermålet var ett minst sagt turligt självmål.
Men defensivt är vårt landslag väldigt stabilt. Nollan håller efter tre matcher, och motståndarna har knappt förmått skapa några chanser. I dag räknade jag inte till någon 100-procentig chans för Irland.
Totalt sett var det väl i sin ordning med en svensk 1–0-seger. Men man är inte van vid att vårt svenska landslag maskar mot motståndare av Irlands kaliber. För på slutet var det just maskning det handlade om. Det tog väldigt lång tid vid de svenska hörnorna.
Och det var ju faktiskt ett lite uppstressat svenskt lag när Irland började pumpa höga chansbollar mot Louise Quinn på slutet.
I det svenska laget var Filippa Angeldahl bäst under den första halvleken. Hon var inte lika tongivande efter paus, då var det istället mittbackarna Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson som hamnade i fokus.
Hos Irland visade Arsenalspelaren Katie McCabe att hon är en riktig klasspelare. För mig var hon matchens lirare.
Däremot var det riktigt dåliga domare. Schweiziska trion med huvuddomare Deborah Anex och assistenterna Emilie Aubry och Rahel Hasler var långt ifrån internationell klass. Det var flera felaktiga offsidevinkningar, flera feldömda hörnor och ett antal hårresande domslut. Bland annat var det ju ofattbart att inte Louise Quinn fick frispark i slutminuten när Nilla Fischer flög in i ryggen på irländskan.
En blogg om internationell damfotboll 
Finland slog Georgien borta 3-0 i en match med väldigt lågt underhållningsvärde. Fem damallsvenska spelare från start och något överraskande tre spelare från den inhemska ligan (en av dom är dock Linda Sällström som flyttat hem). Planen i Georgien såg inte bra ut och det i kombination att Finland är bättre i matcher där motståndarna har bollinnehavet gjorde att passningsspelet blev lidande. Men tre mål på bortplan är väl ändå godkänt.
Två av de tre från inhemska ligan, Sällström och Westerlund ar väl ingen sensation, de startar alltid. Att den tredje, Sainio, startade berodde troligen på att man ville spara spelare till den svårare matchen mot Irland nu på tisdag. Planen i Georgien var rent bedrövlig. Håller med i övrigt i vad du skriver.
Som väntat hade Sverige ännu större offensiva problem utan Asllani och Seger. Ett (o)turligt självmål hjälpte laget till ett enda mål och seger.
Damernas landslag ligger väldigt högt just nu på den svenska popularitetsmätaren. Det var inte många kritiska ord från SVT:s referenter Härenstam/Johannesson – trots att Sverige gör en väldigt dålig andra halvlek.
PG blir skärrad i slutet, tvingas sätta in Fischer, bilda en fembackslinje, för att hålla undan för 33:e-rankade Irland.
Läser några tidningssajter – som i de flesta fall ger (alltför) höga betyg till det svenska laget.
Ilestedt (Paris SG) och Eriksson (Chelsea) tvingades ge allt för att hålla en collegespelare från Florida ifrån sig.
Många tekniska fel i uppspel, dålig tajming, framåt var det bara Blackstenius som sprang – och presterade.
Man gömmer sig lite bakom segern, tre poäng var förstås det viktigtaste, men spelmässigt var det inte bra.
Hur kunde Jacobsson få hela 88 minuter som osynlig på högerkanten? Där skulle man gärna sett en pigg Rytting-Kaneryd sista 20.
Men PG tillhör inte coacher som chansar, eller ens testar lite ungt och nytt. Det har vi lärt oss.
Din sista mening börjar låta lite som på Sundhages tid….
Ett svenskt mantra, månne?
Detta var en av de sämsta vinsterna jag sett. Finalspöket sitter fortfarande i, helt otroligt. Hörnorna var lika värdelösa som vanligt numer. Det är faktiskt chockerande med tanke på att det var Sveriges vassaste målsätt under lång tid fram till Kanada-matchen. Men här tycker jag faktiskt Gerhardsson får ta stor del av skulden. Uppställningen och bytena var i klass med Häckens mot AIK senast.
Vad gjorde Rolfö på plan egentligen? Hon fick inget uträttat och siktade som Kalle Anka när hon sköt.
Blackstenius, skulle hon verkligen vara så långt åt sidan? Hon var kanske planens bästa, men hennes kvaliteter ligger i mitten.
Angeldahl som defensiv mittfältare? Kändes bakvänt.
Sofia Jakobsson kändes i form, men körde fast i andra halvlek.
Bytena kom knappt, och kom horribelt sent, som vanligt känns det som. PG är lite väl envis med sin uppställning. Så när det väl hände så blev det… Bennison som fick lämna. Vafalls. Hon var en av de bättre tyckte jag, även om hon inte riktigt kom rätt. Något positionsbyte tror jag hade kunnat lyfta henne. Istället får hon lämna medan de andra slas-hasarna får vara kvar, och in kommer… en formsvag Zigiotti Olme. Jag kunde fan inte tro mina ögon. Den sämsta på bänken får komma in! Vilken annan mittfältare eller anfallare hade varit bättre! Vid det här laget var Rolfö helt osynlig. Som väntat gjorde Olme ingenting rätt. Sen skulle det dröja inpå stopptid när Jakobsson fick gå – för tant Fischer! Anfallare mot halvavdankad back som ska få några tacksamhetsminuter. Jag är mållös. Det var spelarna också, för det hade ju bara blivit ett självmål. De går fanimig på riktigt in för att maska bort de sista 10! Herrejävlar, gå för tvåan för fan, ni kontrollerar ju matchen och möter ett klart sämre lag trots allt! Fanimig något av det värsta jag sett. Sådan attityd vinner inget guld.
Skönt att åtminstone backarna plus Lindahl höll stilen. Erikssons panna behöver dock kalibreras.
Jag är övertygad om att det finns bättre uppställningar utan Seger och Asllani, så oumbärliga är de inte.
En sista svordom: domarjäveln verkade stundtals tro det var rugby hon dömde.
Irland gjorde det bra dock, jag är väldigt imponerad av deras insats.
Nu har de rankningsmässigt råd att göra bort sig mot Skottland, för VM-kvalmatcherna inkasserar betydligt mer än USAs vänskapsmatcher nu, så det är upplagt för att bli nummer 1 för första gången.
Bytet av Fischer handlade väl mer om taktik, ett svar på att Irland satte upp Louise Quinn på topp, än om tacksamhet. Däremot blev jag också förvånad när Zigiotti Olme byttes in. Hon har haft en svag säsong, och gjorde också ett direkt uselt inhopp.
Jag förstår tanken kring Fischer, men jag tyckte det var strategiskt uselt. Det sänder fel signal till ett lag som har kapacitet att vara bäst i världen. Anfall är bästa försvar för ett lag som i grunden är betydligt bättre.
I grunden köper jag argumentet om att anfall är bästa försvar. Men i 89:e minuten mot ett lag som chansspelar tycker jag att det är rimligt att slå vakt om ledningen.
I en turnering, absolut. Men när det gäller kval värderar jag nog rätt attityd högre, för jag tycker det är det som fattas för ett guld. Men visst, PG har en poäng i att, som Härenstam/Johannesson sa, det är viktigt att vinna matcher och få med sig den känslan när man spelar så sällan. Det är väl olika filosofi.
Kunde förresten inte trycka på att svara ditt inlägg, vet inte om det är en begränsning på sidan eller min webbläsare som inte lirar.
Dessutom kryss (0-0) för USA mot Sydkorea. Sverige kommer allt närmare den där förstaplatsen…
Haha, ja jävlar, vilken kollaps! Vad hände där? Nu ska Sverige bara rida hem det i hemmamatcherna så är saken klar.
Uppenbart baksmälla efter OS, men jag kan inte säga att jag kände mig orolig för poängen.
Jag reagerade också på förbundskaptenens handlingsförlamning. Trots knackigt svenskt spel så förblev både Madelen Janogy och Johanna Rytting Kaneryd kvar på bänken hela matchen. Två spelare som hade varit redo att ge allt på planen och med spetsegenskaperna för att göra skillnad i en sådan match. Att byta in Fischer var okej med tanke på matchbilden och tidpunkten i matchen. Att byta in en formsvag JZO var märkligt. Hoppas att ledningen använder matchen mot Skottland till att testa andra spelare än dom som gjort bleka insatser mot såväl Slovakien, Georgien och Irland.
Du kan nog räkna med att Gerhardsson har elva nya spelare i startelvan på tisdag. Han har ju i princip alltid kört med två olika lag vid samlingar där minst en av de två landskamperna är en träningsmatch.
Ja, så lär det bli. Som tillägg till mitt inlägg vill jag skriva att Irland imponerade på mej och gjorde en väldigt bra insats, med ett spel som störde svenskorna. Det erkännandet glömde jag att ge irländskorna när jag klagade på Sverige.
Mot Skottland förväntar jag mig en liknande rockad som mot Nya Zeeland på OS. Kanske dags att låta Janogy återigen prova Asilanis position och varför inte Curmark i Segers roll? Då kan Angeldal eller Bennison agera som offensiv mittfältare. Blomqvist istället för Jakobsson, Anvegård för Blackstenius, Rubensson för Glas, flytta Rolfö och Magda ut på vänsterkanten (Jonna får vila) och in med Björn (om hon är redo) eller Kullberg i mittlåset tillsammans med Ilestedt. Vore kul att se Musovic få en landskamp också.
Så blev det ju nästan.
”Men man är inte van vid att vårt svenska landslag maskar mot motståndare av Irlands kaliber.”————————-menade du att svenskorna kan dra maskning när de möter ex Holland eller Tyskland?
”Vårt svenska landslag”————————-låter som uttalande från officiell media representant för landslaget. Är du en sådan Rydén?
Får man som journalist ha en distans från ”vårt” lag i svensk media, tror du?
Det är vanligt att kalla ett lag man håller på för sitt och tala om det som ”vi”. Och landslag angår i slutändan hela nationens folk.
Gerhardsson måste börja göra lite förändringar i sin startelva annars gräver han sin egen grav. Det är tydligt att Jakobsson är helt ur form och börjar dessutom bli äldre nu (31), hon är inte lika kvick i steget längre. Ingenting hon gör blir till något konstruktivt och hon har känts vilsen på högerkanten ända sedan OS. Det är dags att ge Schoug, Janogy eller Kaneryd chansen. Samma sak gäller Andersson, jag tycker alltid hon har varit direkt svag i duellspelet och är för enkel att ta sig förbi en mot en. Det var främst på den kanten Irland kom fram på idag. Tycker inte hon bidrar så mycket i offensiven heller som många tycker. Ska någon annan ersätta henne lär det bli Eriksson men jag ser hellre henne som mittback. Därför är det för mig obegripligt att Amanda Nilden inte får chansen, hon har allt det som landslaget saknar just nu fart, teknik och kan slå ut sin spelare på kanten och har dessutom en fin inläggsfot. Rolfö kommer inte till sin rätt i mitten och där måste han hitta någon som kan ta över efter Asllani, tycker Gerhardsson tänker lite väl kortsiktigt, prova Kaneryd där eller Kullashi kanske!? Han måste våga experimentera lite.
Sedan är det nästan jobbigt att se när spelet är så krampaktigt som det har varit nu. De måste hitta en helt annan rörelse och byta kant lite också, det går alldeles för långsamt och de tvekar hela tiden. Det var inte många närkamper de vann idag. Därför var det härligt att se Blackstenius som genom hela året varit Sverige bästa spelare och det är tack vare henne vi vinner idag. Vinner inte hon diamantbollen i år är det väldigt konstigt!
Håller med om att Jakobssons form är svag. Hon var suverän i gruppspelet i OS, men efter det har hon trampat vatten.
Vänsterkanten är ett problem. Jag tycker nog ändå att Andersson är bästa alternativet. Jag tycker inte att Amanda Nildén visat något som skulle göra henne till A-landslagsspelare.
Kollade U23-landslaget i går, och den som utmärkte sig där var Loreta Kullashi. Hon var suverän, och borde nog snart få chansen i Asllani-rollen.
Ja Jakobsson var super i OS, det tar kanske lite tid att komma in i sin nya klubb.
Johan, tror du att Bennison och Angeldahl är det framtida innermittfältet i Sverige eller blir det för offensivt balanserat? Har sett Nellie Lilja lite i Djurgården och kan hon ta några steg till så känns hon mer lik Seger och kan ta en mer defensiv roll på tal om u23. Av det lilla jag har sett verkar hon ofta ligga rätt och är en smart spelare.
Tror du att ytterbackspositionerna kan bli ett problem om vi säger att Glas eller Andersson skulle gå sönder? Känns som det är där det är sämst uppbackning om man ser till renodlade ytterbackar.
Jag tror nog att Bennison och Angeldahl är ett för offensivt balanserat innermittfält. Angeldahl måste jobba upp sin defensiv rätt rejält om hon skall kunna spela sexa mot kvalificerat motstånd. Men precis som du är inne på saknar man en given arvtagare till Caroline Seger. Jag tycker nog ändå att Nathalie Björn har gjort det bäst, men henne vill man ju även ha i mittförsvaret. Nellie Lilja har en del bra kvaliteter, men jag kan inte säga att jag känner mig säker på att hon kommer att nå A-landslagsnivå.
Vi får se om det kanske kan dyka upp några yngre talanger på positionen. Just Djurgården har ju faktiskt två spännande innermittfältare i Louise Hvarfner och Nea Flyborg. Men de är ju fortfarande så unga att det är tidigt att koppla dem till A-landslaget.
När det gäller ytterbacksposition är det ont om renodlade ytterbackar av högsta klass. Men mittbackar som Björn, Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson kan gästspela på kanten, det kan även mittfältare som Elin Rubensson. I ett drömscenario kommer Jessica Wik (Samuelsson) tillbaka till gammal god form efter mammaledigheten. Hon blev för övrigt mamma till en son i måndags – grattis.
Kollar vi var som kommer underifrån är Hammarbys Hanna Lundkvist förstås intressant. Örebros Anna Sandberg är en annan ytterback värd att ha ögonen på.
Jag missade U23-matchen, men som Hammarbyare är jag nyfiken på hur Hanna Lundkvist spelade? Hon har lite i skymundan blivit en startspelare i allsvenskan på en position hon inte spelat på allt för länge, och jag tycker hon gör det bra i Hammarby.
Utan att göra någon glänsande insats tyckte jag att hon klarade sig bra i U23 också. Sedan var det kanske inte den första match man skall döma spelare efter. Underlaget var rejält vattensjukt, vilket skapade en del konstiga situationer.
De spelare som stack ut mest i positiv riktning var Loreta Kullashi och Evelyn Ijeh. Framför allt Kullashi, som låg bakom båda målen. Men Ijeh var en positiv överraskning. Jag har inte sett henne så bra tidigare, hon var hela tiden ett hot. Kanske att hon har fått ett lyft av att träna med Häcken och spela med Lidköping.
Gerhardsson är en försiktig general, ingen de stora förändringarnas man. Verkar som om han drabbas av ångest inför bytessituationerna och tvånget att lyfta in spelare från bänken. Nåja, förra FK:n Sundhage, var heller inte känd för att rotera flitigt i truppen, utan höll fast vid sina favoritkombinationer till det yttersta. I dagens landslag, där Magnus Wikman sekunderar PG, syns förstås inte mycket av hans ”magi” och det som bidrog till Linköping FC:s första SM-guld. Men en assisterandes uppgift är ju inte att dela makten med chefen, naturligtvis inte.
Det finns inte mycket att tillägga om den blågula ineffektiviteten i gårdagens möte med Irland. Det vi såg igår var bara ännu en spegling av den besvärande måltorkan. Viljan att lyckas är nog stor, men det tycks som om rädslan att misslyckas är större. Visst är ett mål – eller självmål – bättre än inget alls, tre poäng är ändå en skänk från ovan och förmodligen har man högre makter vid sin sida, i varje fall har man inte domarna där. Igår dömdes matchen av en ”schweizernöt”, som missade straffsituationerna och kompenserade detta med att vifta flitigt med sitt gula kort. För övrigt var irländskorna riktigt farliga – under de sex tilläggsminuterna…
Schough gjorde ett ganska bra inhopp tycker jag, men laget var inte optimerat för henne, ingen hängde med hennes grejer och sedan försvann hon. Såhär i efterhand hade det varit bättre att efter Hurtigs sorti flytta upp Rolfö på vänsteranfallet, upp med Angeldahl på vänstermitten, och så in med Curmark eller Rubensson som defensiv mittfältare i Seger-rollen. Bennison lirar nog bättre med Angeldahl bredvid än Rolfö.
Om jag får leka tränare lite till så hade jag, beroende på utfallet av ovanstående, slängt in Schough senare i alla fall uppe på vänster istället för Rolfö, Janogy istället för Jakobsson, och/eller Rytting Kaneryd istället för Angeldahl eller Bennison.
Verkar som jag inte var ensam i dessa tankebanor. Ni får lita på att jag skrev ner detta strax efter jag postade mitt första här, men kom aldrig till att posta detta tidigare.