I morgon 20.00 spelar Sverige träningsmatch på St Mirren Park i utkanten av Glasgow, Skottland. SVT sänder. Personligen tycker jag inte att matchen känns speciellt het.
Däremot blir det spännande på torsdag 18.00 när EM-slutspelet lottas. Trots att Sverige är Europas högst rankade lag, och kanske till och med kan vara uppe som världsetta på nästa rankinglista, så är vårt landslag placerat i näst högsta seedningspotten.
Potterna bygger på rankingpoängen när kvalet avslutades, och inte på den aktuella styrkan i dag. Därmed är Sverige återigen precis utanför högsta seedningsgruppen. Jag skriver återigen, för det har ju råkat (?) bli så varje gång Sverige skulle kunna placeras i högsta grupp under den senaste tioårsperioden.
Här är de lag vi kan lottas mot:
Pott 1:
England, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.
Pott 3:
Belgien, Danmark, Schweiz och Österrike.
Pott 4:
Finland, Island, Nordirland och Ryssland.
Min analys är att alla lag i pott 1 är svåra. Där står valen lite mellan pest och kolera. Däremot finns det en riktig nitlott i pott 3 – och det är Danmark. Känslan är att danskorna har något bra på gång, och jag ser mycket hellre att Schweiz eller Österrike hamnar i Sveriges grupp.
Slutligen skall Sverige vinna mot alla fyra lagen i pott 4. Men det hade varit kul att få Nordirland. Mycket för att jag tror att Nordirland kommer att ha ett massivt läktarstöd, och att det blir fest på alla deras tre gruppmatcher.
Nordirland har för övrigt sålt ut Crusaders Arena till morgondagens VM-kvalmatch mot Österrike. Hur många biljetter det handlar om har jag inte lyckats hitta. Men kul oavsett.
Kollar vi de VM-kvalmatcher som spelas under tisdagen är Finland–Irland i Sveriges grupp den mest intressanta ur svensk synvinkel. Har man istället ett opartiskt synsätt är det Norge–Belgien som känns hetast, närmast före matchen i Irland – och nämnda Nordirland–Österrike.
Personligen kommer jag även att kika lite extra på två träningsmatcher. Dels har vi ett svenskmöte i Australien. Tony Gustavsson har för första gången åkt till Australien, och möter där Pia Sundhage och Brasilien i ett dubbelmöte.
The Matildas vann första ronden med 3–1 inför drygt 15000 åskådare. Vittsjös Clare Polkinghorne blev första målskytt efter en snygg frisparksvariant:
Returen har avspark 11.05 på tisdagen. Den första matchen gick att se på Youtube.
Jag tror att man kan se returen kostnadsfritt på den här länken:
Klockan 02.00 natten mot onsdag riktas sedan damfotbollsvärldens alla blickar mot Saint Paul, Minnesota. Då är det nämligen dags för Carli Lloyd:s sista landskamp.
39-åriga Lloyd har en makalös karriär bakom sig. Hon har på alla sätt varit de stora matchernas spelare. Hon har avgjort två OS-finaler och en VM-final. Hon blev stor olympisk guldhjältinna både i Peking 2008 – då hon sänkte Brasilien på övertid i finalen – och i London 2012, då hon gjorde två mål i finalen.
Och hennes hattrick från VM-finalen i Kanada 2015 går ju inte att glömma. Framför allt inte hennes mål från mittlinjen.
Personligen kommer jag ihåg mitt första möte med Lloyd. Det var i Frankfurt, två dagar innan VM-finalen 2011. Det var en varm dag. Jag skulle först gå på den amerikanska träningen, sedan deras presskonferens. Jag läste kartan och bedömde att det var en lagom promenad.
Jag missbedömde dock tiden rätt grovt, och kom fram till träningen när det bara återstod några minuter. Jag skulle ta bilder på Pia Sundhage till tidningen, en av de bästa var den här:
På presskonferensen skulle jag samla röster om Sundhage. Helst från Abby Wambach och Hope Solo. Först bjöds dock jag och de andra närvarande journalisterna på en liten sånginsats från Sundhage:
När spelarna kom in var inte Solo med. Fokus riktades mot Wambach. Det visade sig snabbt att nästan alla amerikanska journalister hade samma fokus. Jag gav snabbt upp att få ställa någon fråga till anfallsstjärnan. I stället kollade jag runt och gjorde en bedömning om vem av de övriga närvarande spelarna som det fanns störst chans att få ställa några frågor om Sundhage till.
Valet föll på Carli Lloyd, och jag slog mig ner vid hennes bord. Jag kommer inte ihåg vad hon sa om Sundhage. Däremot minns jag att hon var underhållande. Bland annat var det en amerikansk journalist som frågade henne vad hon tyckte om USA:s matchställ.
Svaret:
”Jag har kontrakt med Nike, och vi spelar i deras kläder. Hur tror du att jag kommer att svara?”
Lloyd var alltså de stora matchernas spelare. Men just i VM-finalen 2011 var hon en av syndabockarna när USA föll. Lloyd slog nämligen sin straff över. Jag minns dock att jag imponerades av hur stor hon var som förlorare när hon gick i genom den mixade zonen efteråt. Så här sa hon:
”Det är en tråkig dag för oss, men jag är glad för Japan. För är det något lag man unnar en seger så det dem. De har haft det otroligt svårt och fått kämpa hårt.
Men sett till matchen är det som ett slags chock. Jag tvekade aldrig på att vi skulle vinna.” …
Straffen?
”Jag försökte sätta fart på bollen, och den blev för hög. Men jag är stolt över min och lagets insats. Det är bara olyckligt att det gick så här.”
Nu skall hon alltså göra sin sista 316:e och sista landskamp. Och räkna med att hon kommer att få en värdig hyllning. Amerikanerna är ju bra på sånt här. Och Lloyd är definitivt värd alla hyllningar.
Tröja nummer 10 går för övrigt vidare till Lindsey Horan:
Slutligen så har jag återigen njutit av F16/05-landslaget. I dag vann tjejerna med hela 5–0 mot Italien. Skit i näsan gjorde att jag tyvärr inte kunde ta mig till arenan i dag heller. Och saker kom i vägen under den första halvleken. Men jag såg den andra – och jag blev inte det minsta besviken.
BP:s Line Wessman byttes in i 57:e minuten, och hann med att göra fyra mål. Några av dem efter rent uppvisningsspel. Wessman var förstås lysande. Allra bäst var dock Rosengårds Bea Sprung, som ägde mittfältet. Kul att få se vilken makalös potential hon har.
Jag nämnde ju flera spelare i förra inlägget. En som inte nämndes då är målvakten Mathilda Andersson, Uppsala, som verkar väldigt trygg och säker. Jag vill även lyfta fram Elsa Pelgander, Örebro SK. Hon spelade inte i dag. Men hon gjorde ett piggt inhopp mot Frankrike. Pelgander är född 2006, men visade ingen respekt, utan kom in och ville ha bollen.
Ännu en spelare att lyfta är IFK Göteborgs Victoria Svanström. Dels för att hon har en bra högerfot. Dels för att hennes klubblag spelade en intressant match i kväll.
Drygt 1000 åskådare kom nämligen till Valhalla för att se division III-lagen IFK och Örgryte göra upp om en plats i division II. Lagen har vunnit varsin division III-serie, och gör nu upp i kval om uppflyttning. Det var första matchen av två.
Örgrytes rutinerade och namnkunniga lag ledde med 4–1 efter 85 minuter, och såg ut att ha full kontroll. Då lade IFK Göteborg in en högre växel, och gjorde tre sena mål. Det blev 4–4, och returen nästa onsdag borde kunna locka ännu fler åskådare. Då har Blåvitt en joker att kasta in i Victoria Svanström.
Men först skall Svanström spela med F16/05-landslaget mot Wales på torsdag 18.00. Kan man inte ta sig till Borås Arena och se laget live rekommenderar jag sändningen på förbundets hemsida. Den går att kolla parallellt med EM-lottningen…
En blogg om internationell damfotboll 
Om min googling är rätt så har Crusaders hemmaarena 3 383 platser. Det förutsätter att vi pratar om samma arena, Seaview, där Crusaders FC spelar.
Ja, matchen spelas med havsutsikt… Ingen stor arena, och oklart hur restriktionerna ser ut, alltså huruvida de får fylla fullt ut. Men utsålt är ändå utsålt.
Angående EM-lottningen tycker jag att England vore perfekt att lottas mot från pott 1. Att möta engelskorna på deras hemmaplan, kanske i en öppningsmatch, är stort och kittlande. En väldigt tuff sportslig utmaning givetvis, men så ska det också vara i ett stort slutspel.
Slutligen är det läge att tacka Carli Lloyd för en fantastisk och lång karriär i USA:s landslag. Tidigt imorgon bitti är den slut. Hoppas att sista matchen blir minnesvärd.
Alla lag lär bäva för att får Sverige i sin grupp, överlägset svåraste laget i pott 2.
Jag sticker ut hakan lite och säger som jag gjort innan, att Nederländerna inte är så svåra – helt allmänt. Men för Sveriges del finns en viss spökeffekt tror jag, så lika bra att betrakta dem som svåra för oss ändå. Tyskland är alltid starkt, men vi kan definitivt ta dem, en bra dag är vi bättre. England och Frankrike ger jag inte så mycket för, men hemmaplan kan stärka en hel del, åtminstone i början.
Markus Johannesson på SVT sa i pausen mot Skottland att Tyskland är mardrömsmotstånd i gruppen. Jag håller inte alls med om det, Tyskland brukar aldrig vara starka i gruppspelet, och får vi dem där så möts vi inte förrän finalen. Fast det kanske är bättre att möta dem i en kvartfinal?
Jag är faktiskt mest skraj för Spanien av alla lag, så det är lite tur vi slipper dem i gruppen. Förhoppningsvis kan någon annan göra jobbet åt oss i turneringen.
Från pott 3 oroas jag mest över Belgien, de är luriga och påväg upp har jag för mig, men här kanske jag är ute och cyklar, de fick ju spö mot Norge. Hm. Danmark har vi kontroll på även om de kan vara tuffa.
Roligt och oväntat att SVT sänder lottningen i TV.