I natt satt jag uppe och kollade in Carli Lloyd:s avskedslandskamp. 39-åringens avskedsmatch alla kategorier dröjer lite. Det återstår två omgångar av NWSL, och hennes Gotham FC har bra chans att få spela slutspel.
Lloyds avskedslandskamp var intressant, och då tänker jag inte bara på att veteranen var en av USA:s tre bästa spelare under de 65 minuter hon fick spela. Utan jag tänker mest på att förbundskapten Vlatko Andonovski spelade med ett framtidslag.
Utöver Lloyd var ett slags försmak på hur USA:s landslag kan se ut om fem år. Startelvan var formerad så här:
Jane Campbell, 26 år – född 1995
Emily Sonnett, 27 år – född 1993
Abby Dahlkemper, 28 år – född 1993
Tierna Davidson, 23 år – född 1998
Emily Fox, 23 år – född 1998
Andi Sullivan, 25 år – född 1995
Lindsey Horan, 27 år – född 1994
Sophia Smith, 21 år – född 2000
Catarina Macario, 22 år – född 1999
Mallory Pugh, 23 år – född 1998
Carli Lloyd, 39 år – född 1982
Det kommer säkert fram någon ung spelare underifrån. Men utöver de tio framtidsnamnen ovan är det väl i första hand följande kvintett som skall läggas till:
Rose Lavelle, 26 år – född 1995
Crystal Dunn, 29 år – född 1992
Julie Ertz, 29 år – född 1992
Sam Mewis, 29 år – född 1992
Lynn Williams, 28 år – född 1993
Dessutom är säker någon av veteranerna nedan säkert med även om fem år. Men den stomme man haft i många år börjar bli åldersstigen. Sju av de vanligast förekommande startspelarna är 32 år eller äldre:
Alyssa Naeher, 33 år – född 1988
Kelley O’Hara, 33 år – född 1988
Becky Sauerbrunn, 36 år – född 1985
Megan Rapinoe, 36 år – född 1985
Tobin Heath, 33 år – född 1988
Christen Press, 32 år – född 1988
Alex Morgan, 32 – född 1989
Jag har ju många gånger reagerat över att USA har haft rätt svaga juniorlandslag på senare år. Framför allt har det saknats kreativa spelare. Och det som var väldigt intressant att se var att det unga framtidslaget just hade en väldigt begränsad kreativitet. Man hade jättesvårt att spela igenom ett svagt Sydkorea. Mycket av anfallsuppbyggnaden kretsade kring Horan, Macario och Lloyd. Och Lloyd är ju som bekant inte med om fem år.
Men Lloyd var riktigt bra i natt. Hon hittade fina ytor och kombinerade smart med sina lagkompisar. Personligen tycker jag gott att hon kunde ha fått spelat 90 minuter. Eller varför inte ett hyllningsbyte i 89:e?
Som sagt byttes nu Lloyd ut i minut 65. Hon tog av skorna på planen innan hon kramade om alla lagkompisarna på väg av gräsmattan. Det tog typ två minuter för henne att ta sig av. Precis när hon gick av tog hon av sig tröja 10 med Lloyd på ryggen. Under hade hon en tröja 10 det stod Hollins på.
Det tråkiga var att om hon fått en kvart till hade hon garanterat gjort mål. Det stod 2–0 när hon klev av, men slutade 6–0. Efter paus bytte nämligen Andonovski in sina veteraner. Och när Tobin Heath, Megan Rapinoe och Rose Lavelle kom in blev USA tre klasser bättre. Uppspelen till forwards förbättrades med många 100 procent. Hon gifte sig redan för fem år sedan, men nu är det tydligen dags att byta efternamn.
Alex Morgan bytte av Lloyd, och gjorde mål nästan direkt, snyggt framspelad med en riktigt läcker yttersida av Rapinoe. Den typen av passningar såg vi inte innan veteranen kom in. Synd att inte Lloyd fick kröna sin avskedslandskamp med ett mål. Men man kan inte få allt.
Men för USA är framtiden alltså lätt oroande. Generationen 20–30-åringar är inte alls lika talangfull som 30+-spelarna. Som jag ser det stod USA på en topp 2015, och sedan dess har laget blivit allt sämre.
De närmaste åren gäller det att åldringarna håller formen några år till. Sedan kommer otroligt mycket att hänga på trion Horan, Lavelle och Macario. USA är ett vinnargäng, så de kommer definitivt att hänga med i världstoppen. Men de måste nog lägga om spelarutbildningen om de skall försvara sin plats som världsetta över tid.
I går kikade jag även en kort stund på svenskmötet Australien–Brasilien. Den här gången blev det oavgjort mellan Tony Gustavsson och Pia Sundhage sedan Australien tagit ledningen med 2–0 efter mål av Clare Polkinghorne (igen) i den första halvleken och Sam Kerr efter ett mönsteranfall i början av den andra. Men där Brasilien kom ikapp på slutet.
Den stund jag kikade på slogs jag mest av att Mary Fowler imponerade stort. Hon tycks ha tagit stora steg i höst, och vuxit fram till en riktigt vass innermittfältare. Och det är ju välkommet eftersom det är en position där Australien har varit tunna.
På svensk mark är dagens nyhet att damallsvenska nykomlingslaget Umeå IK har värvat Nya Zeelands meriterade målvakt Erin Nayler. För fyra–fem år sedan trodde jag att hon skulle bli en riktig världsmålvakt. Men Nayler har inte riktigt lyckats ta de där sista steget.
Vi får se vad hon kan uträtta i Umeå. Det är ju viktigt för nykomlingslag att ha en stabil målvakt. Nayler satt för övrigt på bänken i natt när OS-mästarinnorna Kanada vann med 1–0 mot Nya Zeeland i en träningsmatch.
I första mötet lagen emellan i lördags spelade däremot Nayler från start. Då bjöd hon Christine Sinclair på ett mål. Sinclair fixade även en straff som Jessie Fleming säkert placerade in bakom den nya Umeåmålvakten:
En blogg om internationell damfotboll 
”Framför allt har det saknats kreativa spelare”—————————–i ditt förra inlägget kritiserade du J.R-Kaneryd för bristande saknad av skärpa i de avgörande lägen. Då talade gamle fotbollstränare i dig från division 4. Det enda problemet var att J.R-Kaneryd år inte längre en 14-årig tjej ute efter den typ av råd..
Antagligen kan man det eller man kan inte det.
Oavsett hur mycket man tränar
Ftågan om individuella skills sällan tas upp. Tills Seger missade avgörande straffem i OS finalen då både hennes och de övriga individuella fotbolls tillkortakommande plotsligt dök up
Men henne vågade du inte kritisera…..
Antar att inbäddad sportjournalistik fungerar på det sättet
Det sägs att spelarens form kommer och går medan ”klass” varar. Följandevis kan man fråga sig finns det överhuvudtaget spelare i det svenska landslaget som har någorlunda hyfsat fotbolls klass, oavsett rådande formen? Knappast!
Nu har du gett dig på amerikanskor och söker ”kreativa” spelare i sammanhanget. Då söker du egenskap som aldrig kännetecnade detta lag! Precis som Sverige.
Fart, tempo, schablonspel och där slutar berättelsen om damfotboll.
Positiv Rydén är väl din önskan om ett annat typ av spel nu när sydeuropa hotar
Bäste axel, gör dig inte dummare än du är. Du har absolut rätt i att bristen på skärpa i avgörande lägen kan bero på kapacitet. Men du vet också mycket väl om att den bristen även kan bero på andra saker.
När det gäller Johanna Rytting Kaneryd hade hon den rätta skärpan i vintras i Häcken – i svenska cupen var hon sylvass i avgörande lägen. Det är hon däremot inte nu, mot liknande motstånd. Då kan det även bero på självförtroende. Att ledare säger rätt saker till spelare är otroligt viktigt. Vissa spelare måste känna rätt uppbackning för att kunna prestera på allra högsta nivå. Med tanke på hur du kritiserar vissa tränare tycker jag att du borde veta om att tränarens förtroende och spelarens egna självförtroende är otroligt viktigt.
Även när det gäller Caroline Seger vet du mycket väl att du gör dig dummare än du är när du kräver att hon skall kritiseras för sin miss i OS-finalen. Inför den straffen hade jag sett Seger i tre tunga straffläggningar. Hon gjorde mål mot USA och Brasilien i OS 2016. Hon gjorde även mål i WSL-finalen 2011.
Visst är det illa att skjuta en straff så att det inte ens krävs en målvaktsräddning. Det är således ett faktum att Kosovare Asllani och Caroline Seger slog straffar som inte höll måttet i OS-finalen. Men båda hade utmärkta turneringar bakom sig, och ingen av dem förtjänade att halshuggas för en dålig straff. Om du tittar dig själv i spegeln tror jag att du håller med mig.
Eftersom jag vet att du läser alla inlägg i den här bloggen vet du att jag att du mycket väl känner till att jag direkt efter finalen skrev följande:
Jag tycker inte man behöver skriva mer än så. Kosses och Segers straffar var inte tillräckligt bra. Men tycker du verkligen att de båda spelarna skall slaktas fullständigt för det? Jag tycker mest synd om dem, som missade när de hade chansen att kröna sina karriärer med ett stort guld.
När det gäller USA har de nu, eller på senare år, haft kreativa spelare i Lauren Holiday, Megan Rapinoe, Tobin Heath, Lindsey Horan och Rose Lavelle. Jag är ledsen att rasera din världsbild, men alla de här fem hade platsat i alla sydeuropeiska landslag, både nu och förr i tiden. Det är faktiskt du som behöver förändra din schablonbild, inte jag.
Man kan alldrig få nog av svenska pedagogiska tillvägagångssättet Rydén i möte med människor som inte ser ut som en själv, som inte tänker i samma banor. Som när man promenerar ute på gatan och få höra att man minsann går på fel sidan av vägen; ”I Sverige går vi på vänster…….” Visst gör ni det, tänkte jag,men jag håller på med att bara promenera ..visst gör du det men du måste välja den rätta sidan och det är vänster…
”Eftersom jag vet att du läser alla inlägg i den här bloggen ……..”—————-precis är det så. jag fastnade speciellt på ditt inlägg om Sverige-Polen träningsmatchen. Den var fantastisk Rydén.
Vet du varför?
För att det fanns ingen inlägg om denna match! Inte ett enda ord…
Genom att inte skriva då har du ändå skickat budskap , Som journalist med specifik uppdrag,
Precis som för svenska landslaget handlade denna match om ett uppdrag och det var inte fotboll utan aktivismen ..tanken var enkelt nämligen att ge polskor kok stryk
Och det blev så, ambulansen tillkallades för att hämta en ”fascist och bakåtsträvare” efter Segers eller Blackstenius behandling
Att Polen ramlade i noggran förberedd svensk fälla, allt med valet av ungerska domare som skulle trygga ut uppfattningen om sakens opartiskhet tlls man såg att hon struntade på svensk grisfotboll..
Svenska damfotbollen är lång mer än bara spel ute på plan, det vet du nog,
Antar att du som en riktig fotbollsfantast i nära kontakt med svenska landslaget var bedrövat över svenska beteende i denna match. Du skämdes helt enkelt, darför skrev du inte ett enda ord om den saken.
Det är positiv Rydén, du visade oss att du har samvete.
”Jag är ledsen att rasera din världsbild, men alla de här fem hade platsat i alla sydeuropeiska landslag, både nu och förr i tiden. Det är faktiskt du som behöver förändra din schablonbild, inte jag.”——————————————-juste, din senaste världsbild verkligheten har hunnit i kapp, CL final, kommer du ihåg denna?
Problem med svenska damfotbollens journalistik utöver att de syslar med aktivism är narrativ om sporten i helhet som är flera snäppet över kvalitet på fotbollen damerna presterar
Verklighet är en annan.
Kanske ”såg du denna inte komma”
Angående de 5 amerikanskor som skulle platsat i…visst är de duktiga fotbollsspelare med en hög individuell förmåga.Jag tycker dock att ingen av de i nuläget skulle platsat in i det spanska landslaget. Individuella skills allt ära men att vårda spelet är annan fema.
Det här var underhållande. Konspirationsteorier är ofta det. Kul att du fortfarande går och väntar på ett inlägg om en B-lags-landskamp från april. Antar att du även väntar på inläggen om februarilandskamperna mot Österrike och Malta – för jag har inte skrivit om de matcherna heller. Vad skickade jag för budskap genom att helt tysta ner de träningsmatcherna?
Angående konspirationsteorier om jornalister då läs gärna en till:
–vi vet att de ljuger
-de vet att de ljuger
–vi vet att de vet att vi vet att de ljuger
–de vet att vi vet att de vet att de ljuger
–ändå forsätter de göra det, ljuga
och ändå fortsätter ”vi” (vem än de är…) att läsa deras artiklar, kommentera dem och uttråka de andra läsare med dem. varför insisterar du, axel, att läsa och kommentera lögnerna? hoppas du fortfarande att väcka andra kommentatorer? Jag knappast tror på det. Eller är det behovet att demonstrera din överlägsna vishet? Men då skulle du väl inse att behovet att demonstrera faktiskt demonstrerar brist av den.