Lägeskoll i damallsvenskans silly season

Det är nytt år, och i dagarna drar en stor del av våra svenska elitklubbar igång sin försäsongsträning på allvar. Det är således läge att kolla lite på hur de damallsvenska klubbarna har klarat silly season så här långt.

Dessutom har det svenska övergångsfönstret öppnat, det håller för övrigt öppet till och med den 31 mars. Som ni säkert vet finns alla damallsvenska klubbyten på bloggens silly seasonsida. Där kan ni också följa alla de 14 klubbarnas truppbyggen.

Rent allmänt noteras att utarmningen av vår högsta serie fortsätter. Det är återigen fler landslagsspelare som lämnar än som tillkommer. När Emma Kullberg och Julia Zigiotti Olme presenterades av Brighton & Hove Albion FC på nyårsdagen gissade jag på att vi skulle få ytterligare 10–15 svenska utlandsproffs under vinterfönstret.

Innan dess hade Hanna Lundkvist (Atletico Madrid) och Anna Welin (Brøndby) lämnat damallsvenskan för utländska klubbar.

Vi får se om jag får rätt i min gissning. Hittills är det två som lämnat sedan nyårsdagen – Moa Öhman (DUX Logroño) och Michelle De Jongh (Madrid CFF). Och det finns mediauppgifter om att Ronja Aronsson och Beata Kollmats är klara för italienska klubbar. Även Stina Blackstenius och Ebba Hed omges av utlandsrykten.

Tittar man på silly seasonsidan noteras att det finns ytterligare ett antal svenska elitspelare som är utan kontraktslösa. Jag tänker på spelare som Mimmi Larsson, Sara Lilja Vidlund, Jonna Ståhl, Malin Diaz, Fanny Lång, Amanda Edgren, Mimmi Asperot, Maja Träff Williams och Angelina Thoresson. Några av dem blir säkert kvar i sina klubbar, några flyttar inom landet och andra kan säkert hamna utomlands.

Medan svenska toppspelare sticker utomlands väljer våra elitklubbar allt oftare att kolla utomlands efter förstärkningar. De damallsvenska klubbarna har tittat i lite olika riktningar. Man skulle kunna prata om tyska Rosengård, danska Häcken, japanska Linköping, finländska Umeå, finländska AIK och amerikanska Kalmar. Noterbart att isländska Kristianstad i år bara har en isländsk spelare, men två kanadensiska och två amerikanska.

Även om det är ganska många utländska värvningar är det så här långt ganska få internationella toppnamn som kommit till damallsvenskan hittills i vinter. Min ranking av de bästa värvningarna så här långt ser ut så här:

  1. Rosa Kafaji till Häcken
  2. Rebecca Knaak till Rosengård
  3. Gabrielle Carle till Kristianstad
  4. Linda Sällström till Vittsjö
  5. Saori Takarada till Linköping
  6. Évelyne Viens till Kristianstad

Vi får se om det dyker upp några fler toppspelare de kommande veckorna. Här är min syn på läget i vinterns silly season, lag för lag. Lagen är sorterade efter förra årets placering:

Rosengård: Det svenska mästarlaget tappade flera namnkunniga spelare i sommarfönstret. På hösten gjorde man färre mål än under våren, men jag kopplar det mest till att deras offensiva speluppläggare Jelena Cankovic hade en del skadeproblem under hösten.

Mer allvarligt för FCR var att man tappade rejält i defensiv stabilitet under hösten. De släppte bara in två mål på de 14 första omgångarna. På de åtta sista släppte man in åtta mål. Har har Rosengård agerat genom att stadga upp defensiven med en toppspelare i Rebecca Knaak. Dessutom bör Jessica Wik snart vara tillbaka.

På sillysidan är det flera starka Rosengårdsspelare som står som ”oklar kontraktssituation”. Jag tror att flera av dem har löpande kontrakt, och snart kan skrivas in i truppen. Rosengård är laget att slå. Jag ser Malmöklubben som solklar guldfavorit även i år.

Häcken: Jag tycker alltså att köpet av Rosa Kafaji är den bästa damallsvenska värvningen i vinter. Häcken har förklarat att man inte längre kommer att kunna ersätta utflyttade landslagsspelare med nya landslagsspelare, utan att man i stället skall satsa på spelare på väg in i landslag.

Där passar Kafaji in perfekt. För Häckens skull måste hon även passa klockrent i lagets anfallsspel. För faktum är ju att Häcken slutade att göra mål när Filippa Angeldahl stack till Manchester City.

Man gjorde 41 mål på 14 allsvenska omgångar med Angeldahl i laget – snitt på 2,93. Utan Angeldahl sjönk målsnittet till 1,5. Lagets uddlöshet visade sig även i Champions League, där man bara gjorde ett spelmål på sex gruppspelsmatcher.

Hur man skall lösa målskyttet är Häckens ena stora gåta. Risken är ju uppenbar att Stina Blackstenius lämnar, antingen nu i vinter eller till sommaren. Och man kan inte ställa jätteförväntningar på Pauline Hammarlund, som kämpar för att komma tillbaka från en korsbandsskada.

Häckens andra gåta blir försvarsspelet. Backlinjen kändes svag i Champions League, frågan är om Josefine Rybrink räcker för att skapa stabilitet igen. Just nu känns det som att Häcken ligger en bra bit bakom Rosengård.

Kristianstad: Det har hänt ganska mycket i KDFF:s trupp, något som gör laget svårbedömt. Man tappar bärande spelare som Sif Atladottir, Josefine Rybrink, Eveliina Summanen och Sveindis Jane Jonsdotter. Men man har också flera väldigt intressanta nytillskott.

Gabrielle Carle och Évelyne Viens är nämnda. Men man har också fått in Sheila van den BulkEmmi Alanen och Tabby Tindell – spelare som har potential att göra årets KDFF bättre än fjolårets.

Det hindrar inte att tränare Elisabet Gunnarsdottir står inför en rejäl utmaning. För om nyförvärven inte faller bra ut kan de två senaste årens tabelltrea tappa rätt mycket i kvalitet.

Eskilstuna: En fin höstspurt tog upp laget på medaljplats. Ny bygger man vidare på det lag som kändes spännande under hösten. Känslan är att man ännu så länge ligger på plus under den här vintern. Anfallet med Mia Jalkerud och Felicia Rogic, och med Paulina Nyström som backup, är ett av damallsvenskans allra vassaste.  

Vittsjö: Här har det hänt mycket under silly season. Man har en tunn trupp, med starka kort i defensiven och en väldigt intressant forwardsduo i Clara Markstedt och nya Linda Sällström.

Frågetecknet finns för mittfältet. Där har man tappat tunga pjäser som Tove AlmqvistEbba WiederBriana CamposMichelle de Jongh och Ebba Hed – även om Hed ofta var vänsterback i fjol.

Man har ersatt med Jutta Rantala och Sarah Stratigakis. I nuläget har Vittsjö en jättestark startelva, men bakom den är det tunt. Man behöver alltså bredda manskapet fram mot seriestart.

Linköping: Poängmässigt gjorde LFC i fjol sin sämsta säsong sedan 2004. Efter att Frida Maanum stack hade man det jobbigt i offensiven, den mer eller mindre stod och föll med Uchenna Kanu. Hon har nu lämnat, vilket skapar ett stort frågetecken kring hur LFC skall göra sina mål 2022.

Värvningen av Saori Takarada är spännande. Men jag saknar alltså offensiv tyngd i laget. Eller, faktum är att stora delar av LFC:s trupp känns som lättviktare. Men bland dem har man många bollskickliga spelare. Så laget känns väldigt svårbedömt i det här skedet.

Hammarby: Har legat ganska lågt under silly season. Tappen är inte speciellt tunga. Bland de nya finns Adelina Engman, en spelare som är snabb och skapar en massa – men som är svag på att förvalta sina chanser. Hon har bara gjort 16 ligamål sedan hon lämnade den finländska ligan efter säsongen 2014.

Med publik på matcherna kommer Bajen att göra många toppinsatser. Och visst har man unga stjärnskott i Matilda Vinberg och Ellen Wangerheim som kommer att vara ännu bättre i år.

Jag har lite svårt att bedöma den andra prestigevärvningen, Vilde Hasund. Känslan är ändå att Hasund måste vara väldigt bra om laget på allvar skall kunna vara med om en plats bland topp tre. Det troliga är att Bajen med den här truppen precis som i fjol slutar någonstans i mitten.

Kif Örebro: Precis som i fjol har Kif tappat ganska många spelare under vintern. Den här gången är det dock inte så många stöttepelare, utan mest kompletteringsspelare. De tunga tappen är framför allt Sanna Kullberg och Sara Lilja-Vidlund.

Känslan är ändå att Kif värvat förståndigt från lägre divisioner, och att man bör få ihop ett lag som är minst lika bra som i fjol. Inte minst bör man ju tänka på att laget nu haft ett helt år att lära in Rickard Johansson:s passningsorienterade spelstil. Kif bör kunna slippa bottenstrid i år.

Djurgården: Ännu så länge är truppen rätt tunn. Men man har spännande nyförvärv i kvartetten Tove AlmqvistSanna KullbergStinalisa Johansson och Ebba Wieder. Kullberg bör väga upp tappet av stabila Sheila van den Bulk. De övriga tre skulle kunna spetsa till offensiven. Men känslan är ändå att Djurgården är ett lag för undre halvan även 2022. 

AIK: Ligger klart på minus under silly season. Förlusten av Rosa Kafaji är blytung. För mig var det ofattbart att inte 18-åringen prisades som årets genombrott i damallsvenskan i fjol. Visst var hon lite ojämn, men tillsammans med Honoka Hayashi bar Kafaji AIK:s anfallsspel. Nu är risken att den duktiga japanskan kommer att sakna sin lekkompis i år.

Annars är ju AIK under finländsk påverkan. I skrivande stund har man tre finländska spelare och två finländska tränare. En av finländarna är viktiga målvakten Milla-Maj Majasaari. Hon och de båda stabila mittbackarna Hannah Davison och Jennie Nordin bör räcka för att skapa en stabilitet som håller laget kvar. Men det mesta talar för att AIK är ett lag för den undre tabellhalvan även 2022.

Piteå: Sedan SM-guldet 2018 har Piteå tappat i kvalitet för varje år. I fjol klarade man kontraktet med bara fem poängs marginal. Årets trupp känns ännu så länge inte bättre än fjolårets. Bland nyförvärven måste skadeförföljda Alexandra Benediktsson klassas som en chansning. Hon har bara spelat två minuter på två säsonger.

Man gjorde bara 19 mål i fjol. Men ännu har man inte presenterat något etablerat offensivt nyförvärv. Hoppet lär stå till att duon Fanny Andersson och Anam Imo ökar sin produktion. Känslan nu är att det blir nedflyttningsstrid för Piteå i år.

Umeå: Fjolårets segerlag i elitettan har värvat förståndigt. Laget tappade ju ganska många nyckelspelare när man åkte ut hösten 2020. Det blev en nystart i näst högsta serien, och nu bygger man vidare på fjolårets segerlag.

Finländska tränaren Samuel Fagerholm har bland annat värvat in tre landsmän. Han har även fått in nyzeeländska landslagsmålvakten Erin Nayler. Det är en målvakt som kom fram tidigt och som jag trodde skulle bli en riktig världsspelare. Hon har dock stannat lite i utvecklingen, men blir ändå spännande att följa i damallsvenskan.

Spännande blir det även att följa fjolårets offensiva succéduo Henna-Riika Honkanen och Lisa Björk, samt mittbacken Lisa Dahlkvist. Känslan är att UIK skall ha bra chans att fixa kontraktet.

IFK Kalmar: Efter avancemanget till damallsvenskan har Kalmar gjort en anmärkningsvärd förändring av sin trupp. Förra gången smålänningarna gick upp satsade man hemvävt på de som spelat upp laget. Då blev det bara tre poäng.

Nu har man valt en rakt motsatt väg. Av de 15 spelare man har kontrakterat är bara fem kvar från 2021, och nio är utländska – huvudsakligen satsar man amerikanskt. Jag har kallat truppen för en främlingslegion – något lokaltidningen Barometern plockade upp i en intervju med sportchef Tommy Nyberg.

Nyberg har för övrigt förklarat den utländska satsningen så här:

”I diskussionerna vi har haft med svenska spelare så har det varit så dyrt att det är likvärdigt eller billigare att ta in kvalitet utifrån.”

Jag förstår att Kalmar har valt att titta utomlands. Men det är samtidigt en risk att göra för stora förändringar. Och med ny tränare och en ny trupp är det oförklarligt att man släpper kulturbäraren Maja Träff Williams med nio säsonger i klubben.

Hade jag varit Nyberg skulle jag tänkt om och gjort ett riktigt seriöst försök att knyta upp Träff Williams för en tionde säsong.

Med tanke på allt nytt är det helt omöjligt att veta om Kalmar är fågel, fisk eller mittemellan. Det kanske ljusnar under försäsongen. Men säkert är det inte, för det kan ta tid att bygga nytt.

BP: Jämfört med Kalmar har BP valt en rakt motsatt väg i sitt lagbygge. Rutinerade mittbacken Shannon Woeller är enda utländska nyförvärvet. I övrigt har man värvat svenskt från lägre divisioner, eller från damallsvenska bänkar.

Laget kommer att slå ur rejält underläge. I damallsvenskan brukar det inte räcka med att ha många talanger i ungdomslagen. Känslan är att BP kommer att få det otroligt svårt att klara kontraktet – om man inte värvar in ett par etablerade toppspelare till.

48 tankar på “Lägeskoll i damallsvenskans silly season

  1. Om det är så att de flesta lag har byggts bakifrån och om det är så att de flesta lag har starkare försvar (möjligen även mittfält) än anfall, så kan samma fråga ställas till nästan alla lag: vem ska göra målen? Blackstenius vann skytteligan 2021 på 17 mål, vilket var ett av de sämsta resultaten någonsin i Damallsvenskan. För en riktigt vass och internationellt meriterad anfallare får ett lag kanske två eller tre (fler?) skapligt duktiga andra spelare. Då ligger det nära till hands att välja dessa och hoppas att laget som helhet ska skrapa ihop tillräckligt många mål. Damallsvenskan 2022 kommer nog att bli tråkigare att titta på för den som vill se mål. Däremot kan den bli rätt spännande, inte minst när 14, i internationell jämförelse rätt mediokra, lag ska klättra på varandra med starka försvar och svaga anfall. Det/de lag som lyckas skrapa ihop pengar till två anfallare med kapacitet och förmåga att göra minst 15-20 mål vardera kommer att ha en stor fördel.

    • Jag har sett henne för lite för att känna att jag kan värdera värvningen fullt ut. Men av det jag sett är det en spännande spelare. En tvåfotad yttermittfältare eller ytterforward som tagit en ordinarie plats på vänsterkanten i det isländska landslaget. Hon har gjort många mål och assist i isländska ligan, och mot svagt motstånd i Champions League. Däremot har hon bara tre mål på 37 landskamper. Frågan är hur stor poängskörd hon kan få ihop i damallsvenskan.

      • Hon är närmast en kopia av Rytting-Kaneryd fast med bättre skott. Frågan är om inte Kaneryd är på väg bort…

  2. Hur ser det ut med Blackstenius? Jag har sett ryktena om Manchester United men det gör mig mest oroad för landslagets räkning, WSL har fantastiska lag men alltför många lag jag sett tycks spela en rättbegränsad fotboll och förlita sig mest på kvalitén hos spelarna snarare än ett bra ordnat anfallsspel. Finns det några rykten om bättre lag och andra ligor (Tyskland eller Spanien även om det i senare fallet är en rätt trist liga på många sätt)?

      • Ett klart mer intressant alternativ i så fall ja. Plus att Miedema ryktas bort mest hela tiden så de behöver väl stärka upp där för framtiden också. Minns inte hur Arsenal brukar köra, kan de köra med två centrala anfallare eller är det 3 anfallare (dvs två yttrar) som gäller?

  3. Ursäkta men det är inte kul att läsa när du levererar felaktig fakta t ex så har man (2018, 2019 och 2020)vunnit skytteligan på färre antal gjorda mål. Så snälla kontrollera fakta innan du skriver att 2021 och att vinna på 17 mål är bland det sämsta som varit genom tiderna.

    • För att hålla sig till fakta gjorde skytteligavinnaren 2018 lika många som 2021. Tror att det går att hitta tre årtal (2011, 2019 och 2020) som var sämre i målsprutehänseendet än 2021. Med andra ord är utdelningen för vinnaren ifjor trea från slutet i den historiska sammanställningen över drygt 30 år. ”Ett av de sämsta resultaten” känns som en oklanderlig beskrivning.

    • Jag gissar att jag var ”anropad”. Som sagt – faktakoll är bra: 2018 = 17 mål, 2019 = 14 mål och 2020 = 16 mål. Alltså var 17 mål, helt korrekt, ”ett av de sämsta resultaten någonsin i Damallsvenskan”. Då jämför jag ändå inte med Hanna Ljungbergs 39 fullträffar säsongen 2002 – ett rekord som nog kommer att stå sig i många år än. Kopplingen var enkel – bättre försvar, färre och sämre målgörare = färre mål. Eller uttryckt på annat sätt: de bästa anfallarna (svenska eller utländska) spelar inte i Damallsvenskan längre. Sedan står det naturligtvis alla fritt att tycka att 10, 15, 20, 25 mål eller ännu fler är ett bra resultat i sig. Jag gjorde bara en jämförelse.

    • I min första kommentar tog jag bara siffrorna ur minnet, men nu blev jag nyfiken på hur det är i detalj med antal mål för skytteligavinnare i Damallsvenskan år 1988-2021. Medelvärdet stannar på 23,529 mål. Av de sju sämsta resultaten (under 20 mål) har fyra kommit i rad 2018-2021 – en pågående trend? Siffrorna talar i varje fall inte emot mina antaganden om försvar, anfall och målskyttar.

      • Skulle säga att den största orsaken e att lagen blir jämnare. det e mer sällan man ser alla dess 7-0 8-0 osv matcher numera. dvs färre mål.

    • Kul att så många kom. Värt att notera att det var enbart för damerna denna gång. Vet inte om Hammarby haft det tidigare. AIK kör gemensam premiär inför några tusen.

  4. Jag tycker nog de allra flesta topplagen i Europa lever mycket på spelarnas individuella skicklighet och inte så mycket på ett bra grundspel och passningsspel. Lyon och PSG skulle jag säga nästan enbart lever på individuella prestationer, tycker det är svårt att se några tydliga linjer i anfallsspelet i flera andra lag också. De enda lagen som har ett riktigt bra rörelsemönster och grundspel är Barca och Wolfsburg, till viss del Bayern också. Det syntes ju tydligt när dessa båda lagen mötte Chelsea och Arsenal i uwcl. De var helt överlägsna. Därför hoppas jag Blackstenius hamnar i något tyskt lag eller varför inte Barca.

    Jag skulle inte bli förvånad om Barcelona faktiskt är intresserade av Blackstenius. De verkar gilla att plocka upp spelare som står utan kontrakt som Rolfö och Engen. Verkar ju som Hermoso lämnar efter säsongen, absolut att Miedema är högaktuell för en flytt dit i sommar men jag tror Blackstenius likt Rolfö skulle addera nya dimensioner till deras spel. Viv skulle bli en ersättare rakt av till Hermoso medan Blackstenius erbjuder ett djupledshot som Barca faktiskt saknar lite. Det finns massor med spelare som kan lägga perfekta djupledsbollar på henne. Enligt Fotbollskanalen verkar det finnas intresse från storklubbar i många av Europas toppligor.

    Hon lär ju hamna i England men hade varit kul om hon gick till någon annan liga.

  5. Vill inte orka finger pch skapa debatt utan bara påpeka att 17 mål 2021 inte är dåligt i jämförelse med de senaste åren ( dvs nutida resultat då det hänt otroligt mycket inom svensk damfotboll). Vet inte vad resultat från t ex -88 har att göra med dagens fotboll då utvecklingen inom damfotbollen går framåt och alla förstår att försvar är viktigt (precis som ni nämner). Vad jag egentligen vill säga med detta är att jag ser framemot Damallsvenskan 2022 och tror inte alls att den kommer att vara/bli medioker utan kul och vi kommer se en ny generation svenska stjärnor födas.

    • Visst – om historien börjar 2018 och slutar 2021 är 17 mål inte dåligt. Det är till och med ett toppresultat! Dagens spelare och lag är antagligen bättre utbildade och tränade än -88, 98 och -08, men detta matchas tydligen inte av fler och bättre målskyttar i Damallsvenskan, åtminstone inte om vi ser till skytteligavinnare. Kanske var det just efter 2017 anfallare fick svårare att göra mål (26 mål för vinnaren 2017)? Om inte medioker, hur skulle du beskriva de svenska lagens insats i WCL efter luftslottet Tyresös final 2013/2014? Jag ser också fram emot Damallsvenskan 2022!

  6. Är såklart ‘något partisk’ men jag ser det som en grund analys att LFC:s offensiv stod och föll med Kanu ifjol även om det var hon som stod för sista touchen vid de allra flesta målen särskilt under hösten.

    Att man tappade när Maanum lämnade är helt korrekt men att man sedan började göra mål på slutet, fler mål än när hon fanns med i laget, berodde till stor del på att de nya spelare som kommit in under sommaren hade börjat hitta sin roll i laget.

    Jag har stora förhoppningar på att LFC kan få ett rätt målfarligt lag kommande säsong. När man har spelintelligenta och bollskickliga Momiki med från början och sparkapital i Simonsson och Kunina, särskilt den förstnämnda, vilka båda slutade mållösa ifjol så bör det till viss del kunna väga upp att en målfarlig spelare försvinner.

    När man dessutom förstärkt och breddat defensiven och fått ett mittfält med fler alternativ så känns laget som helhet bättre än det som avslutade fjolåret, något som kan räcka långt när känslan är att flera av lagen som presterade bättre än LFC då har tappat i styrka till i år.

    • Efter att Maanum lämnade gjorde LFC 15 mål – Kanu stod för nio av dem. Det är långt ifrån lätt att ersätta den typen av målskytt. Men visst går det, speciellt om man får en försäsong på sig där man kan anpassa spelsättet efter befintlig trupp. Vi får se om Jeglertz har fått ihop ett vägvinnande spel vid seriestart.

      • En mycket bra genomgång av lagen Johan. Jag tror också på Rosengård och sedan kanske Eskilstuna och Linköping. Hammarby med sin publik kan också kanske ligga högt uppe . Svårtippat i år förutom då Rosengård. Kalmar går upp och blir av med spelare konstigt ??

        • Att några lämnar för bättre klubb är ju nåt som hör till om man har spelare som får chansen. Sen kan det ju vara så att klubben väljer inte förlänga med vissa spelare också? Att växla upp från E1 till OBOS klarar inte alla. Utan att veta hur fallet är i Kalmar så har jag sett dem flertalet matcher både 2020 och 2021 och de har precis som de flesta lag i E1 för stort glapp mellan sina bästa och sina inte lika bra spelare i truppen så som jag ser det.
          Sen spelar ju väldigt mycket annat in också. Spelare kan ju flytta på sig av personliga skäl som studier, jobb och love life.

      • Hej 🙂 LFC gjorde 33 mål 2021, 15 mål med Manum på plan och 18 mål utan Manum i LFC. Magnum är en otroligt duktig spelare men LFC föll inte ihop som ett korthus efter att Magnum lämnade. LFC hade svårt under en period men kom tillbaka starkt i slutet när de började hitta sina roller ( vem som möter och vem som går på djup mm t ex gjorde Kanu merparten av sin mål i slutet av säsongen vilket jag ser som ett direkt resultat av ett bra lagbygge av ledarteamet i LFC.

        • Man kan förstås diskutera vad ”falla ihop som ett korthus” innebär. Men Maanum gjorde sin sista match för LFC den 28 juni, i tionde omgången. Efter den hade LFC tagit 16 poäng och hade målskillnaden 15–11.
          Efter omgång 19 stod man på 22 poäng och målskillnaden 23–26. De nio första matcherna utan Maanum gav alltså sex poäng och 8–15. Det är att falla ihop som ett korthus för mig.
          Men visst, LFC fick ordning på spelet i de tre sista matcherna, tog full poäng och gjorde 10–1. Så man hittade till slut vägar att spela utan Maanum, vilket förstås är positivt inför årets serie.

        • Först vill jag börja med att berömma dig Johan och din blogg då jag tycker att den är riktigt rolig och intressant att läsa. Sedan vet jag att vi kan hålla på och älta det här 🙂 jag håller med om att LFC hade otroligt svårt att få igång sitt spel både försvarsmässigt som anfallsmässigt direkt efter att Magnum mfl lämnade vid sommaruppehållet men sedan så gjorde de en riktigt bra höst och avslutning vilket är viktigt när alla poäng räknas.
          Manum var med 10 matcher 15 mål/10= 1,5 mål/match
          Efter att Magnum lämnade och LFC fick ordning på försvar och anfall gjorde de 18 mål/12 matcher =1,5mål/match
          Nu släpper vi det här och ser framemot 2022 🙂

  7. Jag har ingenting emot Blackstenius och hon har gjort ett bra 2021 utifrån sin målskörd i både damallsvenskan och landslag MEN hon är ingen fantastisk fotbollsspelare i mina ögon. För att hon ska göra mål så ska hon i stort sett alltid vara frispelad eller hinna löpa ifrån sin motståndare. Hur många mål kommer genom att hon gör sin spelare eller får bollen felvänd och vänder bort sin motståndare? Letar man kan man säkerligen hitta sekvenser 2021 när detta händer men min poäng är att hon själv inte skapar sina lägen nästan alls utan är beroende av sina medspelare på ett sätt som t ex Rolfö inte är.
    Med det sagt tror jag därför att Blackstenius mår bra av något år eller två i en liga som inte är top notch där hon kontinuerligt får speltid och även jobbar på att stärka självförtroendet utanför sin comfortzone samt jobbar på att förbättra 1 v 1

    • Håller helt med i din analys, har Blackstenius 1 eller 2 bolltoucher innan avslut så är hon världsklass men 3 och upp så är det bästa hon kan göra att passa tillbaka till medspelare för då är läget oftast över.
      Sen tycker jag nog ändå att hon med sina löpningar skapar sina lägen själv även om det krävs att en medspelare ser dom och serverar bollen men det beror på hur man tolkar att skapa lägen.
      Hittar hon ett lag som kan spela på hennes styrkor på samma sätt som landslaget gjort så tror jag hon kan få en lyckad sejour ute i europa.

      • Stina är ingen lat spelare utan jobbar hårt med löpningar osv men jag anser ändå inte hennes spelförståelse vara den vassaste heller så många ggr är det löpningar som kanske inte ska göras i just ”det” läget eller så ska löpningen ske tidigare osv men det är ju min högst personliga åsikt.
        Sen är ju fotboll en lagsport så självklart är man beroende, inte bara Stina utan alla, och kan spela på sin egen högre nivå när man har bra spelare runt sig. Det jag tänker på är att jag tror det lätt kan bli bänknötande i en av de bästa klubbarna i de bästa ligorna för henne för då ska hon konkurrera med spelare som är individuellt skickligare på väldigt mycket i dagsläget.
        Men får hon komma ut i Europa och får speltid att prata om vecka ut och vecka in så kommer hon ju förbättra sina skills och kanske ta ytterligare kliv uppåt. Tror hon mentalt behöver ett steg mellan OBOS och högsta nivå utomlands för att ha en chans verkligen lyckas.
        Oavsett var hon landar önskar jag att det går bra för henne.

        • Jag håller med att Stina springer offside onödigt ofta. Men jag känner till en annan ”dålig” spelare som präglats av detta genom sin karriär. Vad är det hon nu heter igen? Jo, just det, Alex Morgan. Och jag tycker (min åsikt bara…) att Stina har väldigt vass spelintelligence inne i boxen. Hon kan lukta sig till lägen a la Ruud van Nistelrooy.

        • Det verkar vara rätt många bland de som kommenterar här på bloggen som har ett särskilt intresse för just Blackstenius. Det är kanske inte så konstigt. När sådana som Anvegård, Larsson och Janogy är ur form eller skadade eller inte får spela så mycket i landslaget är nog ändå Blackstenius det vassaste Sverige kan ställa på planen som ”ren” anfallare (Hurtig, Jakobsson och någon till får ursäkta). Samma sak i Damallsvenskan.

          Jag vet inte om Blackstenius är mer hemmakär än andra spelare, men det var först efter mycket lång tvekan som hon gick till Montpellier. Då pratades det om att hon såg fram emot särskild gnuggning för att bli bättre tekniskt och som anfallare. Hennes tid i klubben var knappast någon succé. Nu har hon varit tillbaka i Sverige några år.

          Nej, Blackstenius kommer nog aldrig att bli någon bländande tekniker. Hon lever mycket på fart och tyngd i kombination med målsinne. Det har ju faktiskt tagit henne rätt långt.

          Alla svenska spelare som går till absoluta toppklubbar i åtminstone England, Tyskland, Frankrike och Spanien riskerar att bli truppspelare med osäker speltid. Samtidigt som chansen till att bli startspelare och få mycket speltid ökar några pinnhål ner i en serie (eller som Hurtig i en annan liga) så ökar också risken att inte komma till den miljö där de personliga kvaliteterna kommer helt till sin rätt. Det vore naturligtvis intressant att se vad Blackstenius kunde åstadkomma i Bayern eller Barcelona, även om många nu placerar henne i Arsenal. Det vore lika intressant om Blackstenius gick emot strömmen och stannade i Damallsvenskan. Det dräller ju inte precis av svenska stjärnor där…. Hon får väl prata med VD:n i Stina Blackstenius AB, dvs hon själv.

        • Jag tycker tvärtom att hon är en av de mer spelintelligenta anfallarna, det hon brister i är mer den grundläggande tekniken (bollbehandling och passningsspelet) plus att hon anvisas med att chansa väl mycket med offsidelinjen. Läst en del analyser av henne från engelsmän och någon spanjor och det var de bitarna de tryckte på. Och på hur bra hon är på att visa exakt vart hon vill att bollen slås, och specifikt på hur usla hennes inlägg är. Tror just det är passningsspelet som gör att bättre lag tvekar om henne, trots att hon är en av de som höjer sig mest när det verkligen gäller vilket en del av de mest hyllade anfallarna verkligen inte gör i mitt tycke.

      • Kontentan är väl att ett större antal spelare i Häckens div 1-lag är missnöjda och känner sig lurade av klubbledningen. De tycker inte klubbens agerande stämmer med den information de fick vid övertagandet av KGFC. Några spelare får inte nytt kontrakt när klubben vill satsa och som H skriver kanske använda div 1-laget som farmarlag. Lite konstigt att man dessutom skriver samarbetsavtal med Göteborgs DFF som kommer spela i samma serie som Häckens div 1-lag. https://www.laget.se/GDFF/News/6860787/Samarbete-med-BK-Hacken-FF-Lisa-till-OBOS-Damallsvenskan

        • Samarbetsavtalet rör endast Lisa Löwing. Men GDFF kanske vill måla upp en finare bild än vad verkligheten faktiskt är hos den föreningen. Ex. har hela deras ordinarie mittfältet lämnat för ÖIS i division två. Deras bästa målskytt klev över till BK Häckens organisation. Samt Wilma Lantz och ytterligare en spelare från deras trupp gick också över till deras gulsvarta grannar.

          Ser man på BK Häckens division ett-trupp idag så är det endast en F19-spelare som flyttats upp. Om man bortser från de tre F19 tjejerna man flyttade över i augusti. Det kan ju givetvis ändras under året, men idag är det inte fler F19 än så. Skrollar man ner på deras lagsida så kommer man till division ett-truppen.

  8. Tycker nog Spelförståelsen och fysiken är Blackstenius största styrka. Hon är faktiskt ganska duktig på att komma ned och fördela bollar, tror det var i sista matchen mot Lyon som hon lade en perfekt djupledsboll till Kaneryd som fick ett kanonläge ett göra 1-0. Den funktionella tekniken och timingen i sina löpningar kan hon absolut utveckla och det kommer hon också få göra i ett bättre lag. Däremot måste jag säga att hon tillsammans med Seger och Lindahl har varit direkt avgörande för att Sverige nu har 3 medaljer på 4 mästerskap. Hon har en förmåga att alltid pricka formen och höja sig till de stora mästerskapen och hon kan sysselsätta en hel backlinje på egen hand. Det är något som jag som sportchef skulle titta på. Hennes avslutsteknik håller dock högsta klass och det tycker jag verkligen hon har utvecklat förra säsongen. Är övertygad om att hon kommer utvecklas massor om hon till exempel hamnar i Arsenal som det ryktas om. För att få ut sin fulla potential måste hon nog gå till en bättre klubb än vad Häcken är.
    Tycker det blev tydligt under hösten att Blackstenius var både en och två klasser bättre än sina medspelare och när hon inte var med så vann inte Häcken en enda match, det säger ganska mycket. Är säker på att hon kommer visa upp ett spel som vi aldrig tidigare har sett från henne om hon får spela med lirare som kan lägga de där bollarna bakom backlinjen med kvalite.
    Sedan är väl ändå en forwards uppgift att göra poäng och inte finta upp 3 spelare på läktaren. Det är inte så ofta man ser Miedema eller Kerr göra det heller. De är där och trycker dit bollarna, gör dem inte det blir de sågade direkt. De får inget kredd för att göra fina dribblingar eller framspelningar.

    • Vi tycker inte likadant.
      En vinkel på det du skriver om att göra poäng är ju just grunden i min syn på hennes spelförståelse och teknik. Detta går väldigt ofta hand i hand btw. Man kan dra en jämförelse mellan topplagens målsprutor i Elitettan och sen krasst konstatera att går deras lag upp i OBOS så gör samma spelare nästan alltid färre poäng första säsongen där. Helt naturligt eftersom motståndet är bättre generellt i högre division. Man får färre lägen och vid kontringar/omställningar behöver man ofta klara driva boll med god touch och kontroll i hög fart. Allt som oftast behöver du även klara av 1 v 1 också. Dålig första touch och läget går dig ur händerna.
      Att vara snabb och ha bra fysik äve är nog så viktigt och absolut något som landar på plus kontot men får man inte med sig bollen…

      • Jag tycker du har missat hela hans poäng. Blackstenius har producerat ”under pressure” gång på gång i landslaget mot bra motstånd. Och jag tycker inte din analogi håller. När ett lag går upp så är det oftast HELA laget som inte håller måttet. Och får man inte tag i bollen så räcker inte ”god touch och kontroll i hög fart”. Inte heller gör man många mål. Det är bara att se hur det gick för Zlatan när Sveriges landslag hade ett mellanår, eller stundtals under hans andra säsong i LA Galaxy då Zlatan ofta gick ner och hämtade bollen i ren frustration. Det är precis därför Blackstenius inte leder skytteligan i CL – Häcken som lag höll inte måttet.

        Vi får helt enkelt vänta och se var Blackstenius hamnar och om hon kan leverera.

  9. Jag håller med dig om att just det du beskriver är Blackstenius stora svaghet. Ibland studsar bollarna för långt ifrån henne hon måste bli lite bättre på att skydda bollen. Är det jag menar med hennes funktionella teknik, och därför tycker jag hon måste ta steget till en annan fotbollskultur där det jobbas mer med individerna i laget. Det här är bara taget från luften men i Sverige känns det som vi har mycket fokus på att laget ska fungera och då är det kanske svårt att samtidigt utveckla spelarna. Även om Blackstenius har utvecklats massor förra året så verkar det mest vara hon själv som tog tag i det snarare än Häcken. I andra länder jobbas det mycket med att utveckla individerna och själva lagspelet är inte alltid lika viktigt vilket jag tycker syns på hur lagen spelar. Då skulle hon få jobba mer med sina svagheter men även vässa sina styrkor.
    I internationell fotboll är dock fysik och snabbhet otroligt viktigt, är du inte tillräckligt snabb eller stark klarar du inte att göra alla dessa auktioner med bollen som du beskriver. Men för att hon ska bli en anfallare i den absoluta världstoppen håller jag med dig om att hon måste utveckla sin teknik och lite beslutsfattande. Ta en sådan spelare som Anna Anvegård som har en fantastisk speluppfattning och fin teknik men det hon saknar är kanske just de egenskaper som Blackstenius har. Jag skulle tycka det vore intressent om Gerhardsson skulle våga prova henne i Asllani-rollen för tror hon skulle göra det riktigt bra där. Då skulle han få ut det bästa av både Blackstenius och Anvegård i landslaget, ett litet sidospår bara 😉Anvegård har tekniken för att ta sig förbi sin spelare men kanske inte riktigt den snabbheten och styrkan som Blackstenius har. Hon är bättre på små ytor än längre löpdueller. Det tycker jag visar på att man kan ta sig till toppen på olika sätt.
    Båda två har några av de verktygen som krävs för att bli en av de bästa men måste utveckla olika delar för att komma dit.

  10. Undrar var får de engelska, spanska och italienska lagen sina pengar ifrån ? Lästa att den danska spelaren Svava ( f.d Rosengård) skulle gå till Madrid för 200 000 € !! Om t.ex Arsenal eller Chelsea spelade med elva kinesiska spelare eller elva sydamerikanska eller elva afrikanska spelare är det Arsenal och Chelsea då ?? När är en klubb en klubb egentligen ?? När man ser hur det värvas hit och dit. Det är pengarna som styr allt. Visst vi har fri marknad inom EU men England tillhör väl inte EU nu.

    • De rikaste europeiska klubbarna får in stora pengar till sina herrlag. Sedan ger de småsummor till sina damlag. Fast de här småsummorna är ändå betydligt större än de pengar våra svenska damfotbollsklubbar drar in.

    • Klubb eller klubb, det beror väl på om man menar världsklubb eller kvartersklubb? Arsenal, Chelsea och Real Madrid har bland annat stora supporterskaror som förväntar sig att laget som ställs på banan ska vara med och kämpa om titlar.

      Det är fritt fram att kritisera och belysa delar av utvecklingen som damfotbollen upplever genom att följa i herrarnas spår. Att det finns pengar inom fotbollen känns som en rätt yrvaken ingång i ämnet.

      • Ja där fick vi svaret att det skall vara minst 8 hemmaspelare av då 25 i spelartruppen. Tycker det låter lite ? . Dom 8 kan ju sitta på bänken hela tiden. I andra divisionen skall det vara minst 60 % hemmaspelare av spelartruppen. Läste på bloggen hattrick Reiners blogg att 50 000 biljetter sålts till matchen Barcelona – Madrid i slutet på mars. Det ger pengar men får det vara så mycket folk med tanke på coronan ??

    • Bara att kolla på hur det är inom herrfotbollen så kan man nog se i vilken riktning damfotbollen är på väg. Men de helt enorma pengarna som finns inom herrfotbollen dröjer nog. En snittspelare i engelska andraligan, championship, tjänar 30 000 pund i veckan. I veckan! Andraligan! Snittspelare! Så att skaka fram 200 000 Euro för Real Madrid är nog inga problem. De flesta anser nog att en storklubb nuförtiden är dess supportar och dess kultur, inte nationaliteten på dess spelare.

  11. Enl fotbollskanalen är 99 000 biljetter sålda till matchen Barcelona mot Madrid ”el clasico” Camp Nou. Otroligt vilket intresse och pengar ! Hammarbys 15000 var ju enormt i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.