Det har blivit dags att sammanfatta och samtidigt stänga Sveriges EM-premiär, en match jag fortsatt har väldigt blandade känslor inför.
För motståndet stod det lag som i folkmun kallas Holland, men som officiellt heter Nederländerna. Jag har valt att genomgående skriva Nederländerna, eftersom landet heter så. Men det är inte svart eller vitt i namnfrågan. När jag var på EM för fem år sedan frågade jag många nederländare vad de kalla sitt land. Och i princip alla sa Holland, även de som bodde i andra regioner än de två i väster som kallas Syd- respektive Nordholland. Framför allt kallade folket sitt land för Holland i idrottssammanhang. Så att kalla det nederländska landslaget för Holland känns helt ok.
Försnacket kring matchen handlade mycket om huruvida Stina Blackstenius och Linda Sembrant skulle komma till spel. Det visade sig att Blackstenius var redo för ett kortare inhopp, medan Sembrant fick sitta vid sidan och titta på.
Under EM-lägret i Båstad var formationen ett rätt stort diskussionsämne. Frågan löd: två eller tre mittbackar? I vårens två tävlingslandskamper, matcherna mot Georgien och Irland i VM-kvalet, föll valet på tre mittbackar i form av Amanda Ilestedt, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson.
När förbundskapten Peter Gerhardsson däremot valde fyrbackslinje, alltså två mittbackar, i EM-genrepet mot Brasilien tystnade dock diskussionen. De flesta, inklusive jag själv, trodde att Sverige skulle ha 4–4–1–1 som grunduppställning även i EM.
Trots att Gerhardsson har testat olika formationer har det just varit i 4–4–1–1 som laget haft sin grundtrygghet. Det är också så som man spelat i huvuddelen av alla mästerskapsmatcher under Gerhardsson. Jag skriver huvuddelen, men tror att det faktiskt kan vara samtliga.
Det vill säga samtliga fram till det här mästerskapet. För i EM-premiären överraskade Gerhardsson genom att ställa upp med tre mittbackar. Jag trodde att det skulle innebära en 3–4–1–2-formation med Kosovare Asllani som tia. Men det handlade snarare om 3–4–2–1 med följande spelare:
Hedvig Lindahl – Ilestedt, Nathalie Björn, Eriksson – Hanna Glas, Filippa Angeldal, Caroline Seger, Jonna Andersson – Asllani, Fridolina Rolfö – Lina Hurtig.
Därmed har vi gått igenom förutsättningarna. Här är min analys av matchen, kvart för kvart:
Sverige–Nederländerna
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
1–0 i hörnor
Det kan ha varit de hafsigaste 15 minuterna i den här turneringen.
Matchen började med drygt åtta minuter där alla hade väldigt svårt att få passningarna till rätt adress. Båda lagen stängde effektivt till i mitten och tvingade motståndarna till svåra anfallspassningar. Det ledde till massor av misstag. Bland annat inledde Magdalena Eriksson med att tappa bollen i uppspelsfas på egen planhalva i första minuten.
I allt hafs var Sverige ändå närmast att komma till något konstruktivt, bland annat slog Filippa Angeldal en fin tunnel. Hon fixade även en frispark på offensiv planhalva efter åtta minuter. Den frisparken kom att prägla matchen.
Kosovare Asllani:s inlägg ledde nämligen till en rejäl kollission i det nederländska straffområdet. När målvakten Sari van Veenendaal tog bort bollen körde hon samtidigt över lagkompisarna Lynn Wilms och Stefanie van der Gragt. Mittback van der Gragt såg ut att vara den värst drabbade, men hon reste sig och fullföljde matchen.
Efter kollissionen följde ett spelavbrott som varade i 4.40, lagen fick alltså en lång timeout att prata igenom den hafsiga matchupptakten.
Sverige–Nederländerna
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
1–0 i målchanser, totalt 1–0
0–0 i hörnor, totalt 1–0
Kollissionen fortsatte att påverka matchen. När målvakt van Veenendaal slog i väg en långboll signalerade hon till bänken att hon inte kunde spela vidare. Det visade sig vara en axelskada som avslutar EM för den nederländska målvakten. I minut 22 verkställdes bytet där FC Twentes 22-åriga Daphne van Domselaar fick kliva in för sin blott andra landskamp.
Målvakt Domselaar fick en mjukstart, och sattes inte på några omedelbara tester. Dock började Sverige nu komma till bra lägen.
Matchens första målchans var svensk. I 25:e minuten hittade Nathalie Björn igenom den nederländska pressen till Angedal på högersidan. Efter ytterligare några passningar gled Fridolina Rolfö igenom längs kanten. Hennes inspel hamnade hos Asllani, som dock sköt i utsidan av Domselaars målbur.
45 sekunder senare kunde vi haft ytterligare en svensk målchans när Rolfö vann bollen centralt, högt upp i planen. Det var i princip tre mot en, och både Asllani och Lina Hurtig gjorde fina löpningar. Rolfö försökte dock inte frispela någon av sina lagkpmpisar, och drog istället iväg ett högt lobbförsök, som aldrig kändes riktigt farligt.
Jag är normalt vän av att ibland skjuta från långt håll mot målvakter som har höga utgångspositioner. Det får dem nämligen att tveka lite, och backa in närmare egen mållinje. Men i det läge som Rolfö försökte på sin lobb hade jag föredragit passningar 100 gånger av 100.
Känslan efter 30 minuter var att Sverige hade fått ganska god kontroll, och var det bättre laget. Samt att matchen började ta fart.
I övrigt under matchens andra kvart gjorde jag en notering om att Filippa Angeldal är väldigt bra på att hela tiden vara halvt rättvänd, något som är grundläggande i det svenska spelsättet.
Sverige–Nederländerna
Period 3: 31–45 minuter:
1–0 i mål, totat 1–0
3–2 i målchanser, totalt 4–2
0–0 i hörnor, totalt 1–0
Sverige fortsatte att ha kommandot under inledningen av de tredje kvarten. Först skapade man ett bra läge för en inläggsfrispark. Den ledde dock inte till något avslut. Men precis när matchklockan tickade in i minut 36 kom kanonläget. Även Sveriges andra klara målchansen kom från höger.
Angeldal spelade ut till Hanna Glas, som i sin tur stötte fram bollen till Asllani. Hon tog med sig bollen några meter, och utmanade sedan Aniek Nouwen precis utanför straffområdeslinjen. Där slog Asllani en så klockren tunnel på Chelseabacken att det såg ut som att Nouwen verkade vilja hoppa rakt ut i omklädningsrummet. Hon gav liksom upp, och blev stillastående.
Nederländskan fick se Asllanis inspel nå fram till ovana målskytten Jonna Andersson. Helt ensam i straffområdet agerade Andersson lugnt och säkert när hon tog ett extra tillslag innan hon rullade bollen bredvid van Domselaar. Mittback van der Gragt försökte rädda, men bollen var över linjen innan hon fick foten på den. Ett fint anfall som förde upp Sverige i 1–0-ledning.
Drygt en minut efter målet bjöd Amanda Ilestedt Nederländerna på deras första målchans. Med en dålig bolltouch satte Ilestedt upp Lieke Martens i ett väldigt bra läge till höger i straffområdet, sett ur svensk synvinkel. Den före detta Göteborgs- och Rosengårdsstjärnan sköt tidigare än hon behövde, vilket Hedvig Lindahl tackade för. Den svenska målvakten såg nämligen ut att ha bra kontroll på skottet.
Det var alltså ändå Sverige som hade kontrollen över matchen i det här skedet. Och ytterligare 90 sekunder senare var det väldigt nära 2–0. Det började med att Caroline Seger snodde bollen central från Jackie Groenen. Via Hurtig och Asllani fick Rolfö bollen i tia-position. Hon höll i, och spelade sedan loss Andersson på vänsterkanten. Jonnas inlägg nådde Hurtig i mitten. Språngnicken gick dock precis utanför.
Kanske att Hurtig hade gjort mål om inte Aniek Nouwen varit framme och stört. Nouwen vred dock till högerfoten i sammanstötningen med Hurtig. Det var så illa att Chelseabacken inte kunde fortsätta spela. I minut 41 tvingades således Nederländerna att göra även ett andra skadebyte. In kom 21-åriga Twentebacken Marisa Olislagers. Samtidigt flyttade Dominique Janssen in som mittback.
Med 49 minuter kvar att spela hade alltså de orangeklädda bara kvar ett bytestillfälle. Något som förstås bakband tränare Mark Parsons.
Precis innan bytet, när Nederländerna var i numerärt underläge, skapade laget dock sin bästa chans i halvleken. Upprinnelsen var att Sverige slog tre–fyra femmeterspassningar på samma yta. Det gjorde att Filippa Angeldal blev stillastående, något som gav Vivianne Miedema chansen att sno bollen av Angeldal i lite vänsterläge.
Miedema släppte sedan till Danielle van de Donk, som spelade vidare ut till Jill Roord på den nederländska högerkanten. Hennes inspel nådde tillbaka till van de Donk vid straffpunkten. Det var ett kanonläge. Men skottet gick över.
Under de sju tilläggsminuterna skapade sedan Sverige halvlekens sista målchans. Återigen var det ett anfall där Rolfö spelade ut till Jonna Andersson på vänsterkanten. Det långa inlägget gick över målvakt van Domselaar. Hurtig kom högst, men ändå inte tillräckligt högt för att kunna styra ner bollen under ribban.
I paus kändes den svenska ledningen väldigt säker. Valet av tre mittbackar var en framgång, och det nederländska laget hade knappt lyckats spela sig in centralt en enda gång. De två målchanser de orange hade skapat berodde på svenska misstag, inte på att Nederländerna gjorde bra saker i uppställt spel.
Sverige–Nederländerna
Period 4: 46–60 minuter:
0–1 i mål, totat 1–1
0–1 i målchanser, totalt 4–3
1–2 i hörnor, totalt 2–2
Den andra halvleken startade med att Nederländerna två gånger lyckades spela in centralt, genom den svenska pressen. Det var tydligt att man lyckats justera sin positioner i paus så att man bättre kunde möta den lite oväntade svenska formationen.
I den BT-krönika jag skrev direkt efter slutsignalen hade jag formuleringen: ”Sju–åtta sämre minuter i början av den andra halvleken kostade två poäng.”
När jag såg på matchen för andra gången tyckte jag faktiskt inte att de där sju–åtta minuterna i början av den andra halvleken var så dåliga som de kändes i lördags. Samtidigt som Nederländerna började hitta igenom den svenska pressen så skapades det nämligen otroligt bra kontringslägen.
Tre minuter in i halvleken var exempelvis Jonna Andersson helt fri till vänster. Hon valde dock att inte gå på mål utan att istället försöka hitta medspelare snett bakåt. Något som misslyckades.
Och efter 4.20 hade Sverige ett fyra mot två-läge där Fridolina Rolfö hade något tillslag för mycket innan hon passade bollen, vilket gjorde att Kosovare Asllani sprang offside, och både Lina Hurtig och Hanna Glas hann stanna upp. Det var Glas som fick passningen. Hennes försöka att nå vidare till Asllani var riktigt dåligt.
Fem minuter in i halvleken hade Sverige alltså haft två jättelägen att komma till klara målchanser. Det blev istället nederländsk kvittering efter 51.16.
Det började med att Vivianne Miedema vände bort Amanda Ilestedt på den nederländska vänsterkanten. Miedema gjorde sedan två försök att spela igenom det väl samlade svenska försvaret. I det andra försöket letade Miedema efter en lagkompis på högersidan.
Fridolina Rolfö slängde sig fram och bröt passningen. Hon gjorde det dock inte bättre än att bollen gick rakt till Jill Roord, som vände upp och sköt i samma rörelse. Bollen satt skoningslöst i mål bredvid Hedvig Lindahl. Ett rätt slumpartat mål, och matchen var oavgjord.
Mellan minut 55 och 57 hade sedan Sverige ytterligare två nästanchanser. Först kom Glas runt till höger. Hon letade mottagare för sitt inspel, men såg bara orange, och fick nöja sig med att få till en hörna. Sedan kom Rolfö rättvänd igen. Hon hade möjlighet att frispela Hurtig till vänster, men valde att gå på eget skott. Det blev en sorkdödare från långt håll som van Domselaar lätt kunde hålla.
Kvarten gick till Nederländerna, som utöver målet också kom högre upp i planen än de gjorde i den första halvleken. Mycket beroende på att de började hitta centrala passningar. Dock hade Sverige alltså totalt fyra jättelägen att komma till bra målchanser under den här kvarten. Men inte vid något av tillfällena blev det så farligt att jag räknade in attacken i målchansstatistiken.
Här är det läge att fundera lite över Fridolina Rolfö. Hon är verkligen otroligt bra, helt klart den svenska spelare som för tillfället har högst högstanivå. Men för tillfället överarbetar hon det i landslaget. Framför allt tar hon fler egna avslut än hon borde.
Jag hörde i ett SVT-reportage att hon känner stort ansvar att bära den svenska offensiven. Och det skall hon göra. Men jag tycker att hon tar det på lite fel sätt. I Barcelona är framspelningarna hennes största tillgång. Hon kom exempelvis tvåa i Champions Leagues assistliga bakom Lyons Selma Bacha.
I landslaget behöver Fridolina Rolfö värdera bättre när hon skall passa, och när hon skall gå på egna avslut. Det gynnar varken henne själv eller laget att hon nu både drar upp och avslutar anfallen.
Sverige–Nederländerna
Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totat 1–1
1–0 i målchanser, totalt 5–3
1–0 i hörnor, totalt 3–2
Svenska byten: I minuterna 70 och 71 gick Jonna Andersson, Filippa Angeldal och Hurtig ut. De ersattes av Johanna Rytting-Kaneryd, Hanna Bennison och Stina Blackstenius.
Perioden inleddes med att Nederländerna hittade igenom det svenska laget till Miedema, som snyggt vände bort Nathalie Björn. Men skottet blev missriktat, långt utanför, och aktionen hamnade inte i statistiken över målchanser.
Det gjorde däremot en bra slagen hörna från Asllani i 66:e minuten. Sverige packade in mycket folk, men van Domselaar gjorde en bra insats när hon både räddade och fick bort den inåtskruvade bollen.
Strax efter var Sverige framme igen. Ett vänsterinlägg från Rolfö damp ner hos Glas just bortanför bortre stolpen. Glas mer träffades av bollen än stod för ett avslut. Och bollen gick utanför.
Perioden gick till Sverige. Och när vi gick in i sista kvarten började man känna att det svenska laget hade återtagit kontrollen över matchen.
Sverige–Nederländerna 1–1
Period 6: 76–90 minuter
0–0 i mål, totat 1–1
2–1 i målchanser, totalt 7–4
3–1 i hörnor, totalt 6–3
Matchens sista 15 minuter inleddes med Nederländernas sista riktigt farliga anfall. Återigen var Vivianne Miedema hjärnan bakom. Hon bröt in från den nederländska vänsterkanten. Höll i bollen och väntade in löpningar från lagkompisar.
Jill Roord var den som fyllde på. Miedema satte också passningen mot Roord. Magdalena Eriksson hade haft en dag där hon blandat och givit. Nu läste hon situationen perfekt. Det var lätt att blicken låses på Miedema. Men Eriksson vred på huvudet, och backade sedan några meter för att fånga upp Roords löpning. Därefter satte sedan en klockren glidtackling för att avstyra ett potentiellt friläge. Försvarsspel av högsta klass.
Resten av matchen handlade om Sverige mot Daphne van Domselaar. Den nederländska mästerskapsdebutanten storspelade under matchens avslutningsminuter. Först dök hon ut och greppade ett inspel från Johanna Rytting Kaneryd.
Man hade stora förhoppningar på damallsvenskans bästa spelare när hon byttes in. Det märktes att Rytting Kaneryd själv också verkligen ville visa vad hon kan. Men det lyfte inte som mot Brasilien. I den här aktuella aktionen kom dock Häckenstjärnan förbi sin back och slog ett riktigt fint inspel.
Dock var det så i hela matchen, att när de svenska inspelen kom från högerkanten så var det nederländska försvaret väldigt väl samlat. Ofta såg den svenska kantspelaren bara fyra–fem motståndare i mitten. Jag skulle säga att det både berodde på väldigt bra hemjobb, och på passiva inlöp. Samt på att anfallsuppbyggnaden gick mycket långsammare till höger än när Jonna Andersson spelade till vänster.
Vid inspelssituationerna från högerkanten finns det ganska mycket att förbättra för det svenska laget. Det gör det även när det gäller beslutsfattandet kring djupledsspelet. I 84:e minuten frispelades Kosovare Asllani på högersidan. Hon valde att skjuta så tidigt att det inte ens går att klassa som en målchans.
van Domselaar behövde inte anstränga sig för att skopa in Asllanis skott. Däremot fick den nederländska målvakten sträcka ut när Rolfö fick iväg ett fint vänsterskott i 87:e minuten. Domselaar agerade även stabilt på en fint slagen hörna i tredje övertidsminuten. Matchen slutade 1–1 – ett resultat Nederländerna skall vara klart mest nöjt med.
De orange hade en strulig kväll med flera skador, men lyckades ändå komma undan med en poäng. Det var deras fjärde raka match mot Sverige utan förlust.
Vivianne Miedema utsågs officiellt till matchens lirare. När jag hörde det var den spontana tanken att de utnämningarna har varit rätt tveksamma i turneringens upptakt, och att Jackie Groenen var Nederländernas klart bästa spelare.
Men när jag kollade om matchen insåg jag att Miedema var betydligt mycket bättre än jag först uppfattade. Antagligen berodde min tveksamhet mot storstjärnan på att jag dels var fokuserad på de svenska spelarna, dels att hon bara hade ett avslut. Men Miedema var inblandad i det mesta konstruktiva som Nederländerna hade i den här matchen. Så det var inte fel att hon gick utmärkelsen.
Den kunde också ha gått till Jonna Andersson, som jag tycker var bästa svenska spelare för andra matchen i rad. I våra spelarbetyg i BT delade vi bara ut tvåor och treor – vilket står för godkänd respektive bra.
Utöver Andersson blev det treor till Magdalena Eriksson, Fillipa Angeldal, Caroline Seger, Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö. Snittet hamnade på 2,54 – alltså någonstans mittemellan godkänt och bra. Den som var närmast etta var Hanna Glas, som kändes lite vilsen i sin position, och som hade väldigt svårt att få till inlägg/inspel.
Jag trodde inte att jag skulle skriva det, men jag saknade Sofia Jakobsson på högerkanten. Visst, hennes inspel har också en tendens att fastna på motståndarna. Men med Jakobsson får man mer fart samt fler och tydligare djupledslöpningar på högersidan. Och det saknades, även om Asllani gick rätt mycket i djupled.
Det här var min långa analys av Sveriges öppningsmatch i EM. Närmast väntar nu Schweiz i morgon. Ett Schweiz som är drabbat av magsjuka. Det borde vara en lätt match. Men trots att det här skrives dagen efter England–Norge 8–0 så finns det inga lätta matcher i mästerskap.
Sverige skall absolut vinna mot ett schweiziskt lag som varit helt okej i de första halvlekarna på senare tid, men som fallit ihop efter paus varje gång. Jag hoppas att det blir många mål, men det är inget som känns speciellt troligt.
Utöver 15–0 mot ett otroligt svagt Georgien har landslaget haft svårt att vinna stort efter fjolårets OS. Men vem vet, det kanske är islossning på gång.
För övrigt hörde jag i Aftonbladets podd Femme Plus att deras utsända känner sig säkra på att det blir svensk fyrbackslinje i morgon. Om det stämmer är det sannolikt Amanda Ilestedt som utgår ur startelvan. Det eftersom det är en match som Sverige skall föra, och där det troligen kommer att bli extra viktigt att ha bra passningsfötter i uppspelsfas.
Här tänkte jag sätta punkt. Men när vi ändå är inne på avdelningen analyser av Sverige–Nederländerna får ni här en till från två internationella experter. Jag noterar att Steffi Jones tycker att det var den bästa matchen så långt i turneringen, och att Emma Hayes tycker att det är bra för Sverige att vara besviket efter öppningsmatchen, för det är lätt att sväva iväg om det börjar för bra.
Noterar även i ESPN:s statistik att Nederländerna har 0,48 i expected goals, medan Sverige har 1,69. Det här var alltså en match som Sverige borde ha vunnit.
En blogg om internationell damfotboll 
En av de mest kända slagropen av de nederländska fansen är: ”Hup, Holland, hup!”
Tycker Sverige gjorde en bra match med tanke på Nederländernas nivå, ett av turneringens bättre lag med flera klasspelare. Sedan fanns det mer att önska, absolut, men det visar bara på hur bra Sverige är, att vi förväntar oss så mycket.
Ser dock hellre framöver att Gerhardsson formerar laget som en 4-4-1-1/4-2-3-1 och att Nathalie Björn startar brevis Magda Eriksson som mittback. Björn matchar Ilestedt defensivt men har en passningsfot som på ett bättre vis kan bidra i anfallsuppbyggnaden.
Måste också lyfta hur bra Jonna Andersson varit i Sveriges tre senaste matcher, mot Irland, Brasilien och Nederländerna. Hon har inte alltid imponerat på mig men just nu är hon grym!
Ilestedt är en riktigt bra försvarare, betydligt bättre än Björn och det syns väldigt väl i PSG respektive Everton. Men Ilestedt har då och då matcher då hennes passningsfot är fel påskruvad, och hon har inte varit så bra senaste matcherna. Hon var bättre än Eriksson mot Brasilien men knappast bra, och här tycker jag nog var hon nog sämst i laget. Glas var anonymare men det är ju inte bra att man märker av en spelare pga att hon slår bort passningar eller blir bortvänd….
Jonna Andersson har en löpstil som gör att hon ser långsammare ut än vad hon är, en försiktig framtoning som vore hon blyg och rädd och många gånger märker man henen bara på de misstag hon gör. Det är dock för att hon är ruskigt stabil i landslaget, farten finns där ser man när hon möter snabba spelare och på något sätt verkar hon inte besväras av nerverna som andra utan jobbar bara på. Och inläggen må vara lite av en slantsingling men vem får oftare till så bra inlägg än henne i landslaget? Det tog några år men jag älskar att se henne på planen numera. 🙂
Jag skrev i tidigare diskussioner i stort samma saker så jag gillar förstås det du skrev! Men framför allt gillar jag det här formatet du kör med. Det gör det lätt att se hur du tänker och analyserar olika delar, det är enkelt att kolla själv om man har andra tankar och jämföra med det man själv ser. Och det utan att vara tyngt av statistik eller mindre trevligt att läsa rent språkligt. Jag bockar och bugar.
Jag tror det kan bli några omkastningar i laget. Jag är inte helt säker på att Blackstenius startar då hon fortfarande inte verkar vara redo att spela merparten av matchen. Vi vet ju alla att Gerhardsson älskar sin slutelva och tänker kanske slänga in Stina i andra halvlek när Schweiz börjar mattas. Verkar som Jakobsson missar matchen, hon lär inte starta iallafall. Då tror jag han startar med Kaneryd eller Hurtig på högerkanten. Sedan vet vi inte om Jonna Andersson klarar en hel match till efter krampen. Kanske är det värt att inte köra för hårt med henne för vi kommer behöva ha henne hel och fräsch framöver. Ingen hade blivit gladare än jag om Amanda Nilden får chansen men tyvärr tror jag han i så fall flyttar ut Magda vilket jag tycker vore väldigt defensivt och lite fegt faktiskt. Nu måste de våga gå för det. Vi såg ju alla vilken kvalitet Nilden besitter i det offensiva spelet mot Portugal i Algarve. Jag skulle säga hon är den i laget som har bäst inläggsfot så varför inte ge henne chansen att mata in lite bollar i straffområdet. Sedan får Magda och Seger hjälpa henne i defensiven så hon hittar rätt. Titta på de andra topplagen! De har ytterbackar som kommer likt torpeder på kanterna hela tiden. Sverige måste komma runt på mycket inlägg för det är på kanterna det förmodligen kommer finnas mest plats om Schweiz centrerar sitt försvar. Det är dags att släppa på handbromsen och lägga i en högre växel. Annars kommer Sverige få det svårt ikväll, även om Schweiz är skakat.
Gerhardsson sa ju också att det är några spelare vi ska kolla upp ikväll också. Det verkar onekligen som några fler har lite skavanker.
På tal om skavanker så har Miedema covid nu också. Sverige har nu ett guldläge att vinna gruppen. Frågan är om dem tar den? Det lär vi få svar på ikväll, spännande blir det iallafall.
Att Miedema inte kan spela ikväll öppnar förstås möjligheter för Sverige. För där minskar den nederländska anfallskraften med ganska många procent.
De har inte sagt något om huruvida alla som fått covid är vaccinerade eller ej va? För om de inte vore det, och jag vet inte om man ens får delta utan det, kan det ta ett jäkla tag och medan det inte borde vara så illa med det.
Vinner Sverige med 4-5 bollar ikväll då tror jag de tar gruppen. Skulle det bli 2-0 eller liknande blir det nog en nagelbitare. Är som sagt inte säker på att det kommer gå så lätt. Hur många mål tror du Sverige kommer behöva göra för att vinna gruppen Johan. Mycket beror ju på om Miedema och Groenen är tillbaka till nästa match. För precis som du säger vilar näst intill hela Nederländernas offensiv på Miedema och Groenen är sjukt viktig för balansen.
Bra fråga. Det känns omöjligt att gissa hur många mål som behövs. Men jag tror att det är lättare att vräka in mål mot Schweiz än mot Portugal. Och risken med en stor svensk seger i kväll är att Schweiz i praktiken är utslaget, vilket ökar Nederländernas möjlighet att göra ännu fler mål på söndag.
Jag hade faktiskt glömt bort att Nildén var med i truppen! 😀
Jonna är ju grymt viktig i båda riktningarna, och hörnslagare därtill så jag förstår att han vill ha henne på planen. Men just därför borde hon nog stå över matchen ja, och även om jag inte sett så mycket av Nildén så har hon i alla fall känt på spel mot de bästa i CL och har visat framfötterna i ligan och i Algarve ja. Men Crnogorčević, om hon kan spela, kör väl på den flanken eller rör sig ofta där i alla fall? Minns inte hur det är i landslaget nu men det är hennes vanliga sids i Barcelona och i så fall kan jag tänka mig att Gerhardsson vill ha Erikssons huvudspel på den sidan vid överlånga inlägg tex. Hon är rätt giftig på huvudet ju och det kan vara en anledning att flytta ut Eriksson på kanten. Samtidigt tror jag det är fullt möjligt att Ilestedt ryker efter insatsen senast och då måste Eriksson spela i mitten. Bara några timmar kvar tills vi både kanske får bli riktigt glada över startelvan!
Lagen i gruppen har ju haft en sanslös dålig uppladdning och start på mästerskapet. Portugal har fått kasta sig in i förberedelserna med kort varsel och spelade väl bara uppvärmningsmatcher mot blåbärslag. Schweiz spelade Inte mot blåbärslag och åkte på katastrofala resultat för att sedan följa upp med vad som i gruppen är ett usel resultat för dem. Nederländerna har laborerat lite in till EM och 5-1 smällen från England sved nog, men inte mer än kollisionerna och sedan Covid gjort. Och Sverige gjorde en otroligt blek första timme av genrepet men även om inledningsmatchen inte var kanon så var det åtminstone ett fall framåt. Och Rolfö inser förhoppningsvis att lagkamrater finns där för att både spela fram till henne och bli framspelade av henne. 🙂
Kort sagt, nog måste det vara bästa läget vi kunde fått för att ta första platsen på målskillnad givet att lagen i gruppen är de de är?
Bra sammanfattning av läget i gruppen. Det är verkligen upplagt för svensk gruppseger.
Angående Jonna; det är sjukt varmt här i England. Nog smart att vila henne. Jag vet inget om Nilden, men visst har Eriksson förr spelat vänsterback med viss framgång? En annan aspekt är att Hurtig är en av turneringens bästa huvudspelare. Många inlägg på henne please.