Den 25 juli var jag i Deventer och upplevde ett av norsk damfotbolls allra tyngsta ögonblick. Martin Sjögren:s lag förlorade mot Danmark med 1–0 och åkte ur EM 2017 utan vare sig att göra mål eller ta poäng.
Den svenske förbundskaptenen såg gammal och tärd ut på presskonferensen, och efter matchen grät sig Ada Hegerberg ur landslaget. Det var ett fiasko som norsk damfotboll aldrig tidigare upplevt.
Nu har norsk damfotboll upplevt ett ännu värre fiasko. Norge fick kanonlottning i EM, och inledde med att imponera stort mot Nordirland. Det pratades till och med om att laget skulle kunna utmana om guldet.
Sedan fick det norska laget pyspunka, och man lämnar England som gigantiska förlorare. På tv-bilderna ser Ada Hegerberg gråtfärdig ut den här gången också. Och Martin Sjögren kan nog planera för sitt avskedstal till laget. För inte får han väl vara kvar efter det här?
För det var en otroligt blek insats det norska laget gjorde i kväll. Norge började i och för sig med två bra minuter. Men sedan tillhörde matchen Österrike. Laura Feiersinger sköt i ribban innan Nicole Billa snyggt nickade in Verena Hanshaw:s väl avvägda inlägg till 1–0.
Norge hade absolut ingenting före paus. Redan efter sex minuter konstaterade TV4:s expertkommentator, tillika Arsenaltränaren Jonas Eidevall att de norska spelarna körde alibiarbete i presspelet. De tog sig hela tiden några några meter ifrån sina motståndare, men var inte ända framme och störde.
Jag såg att Ada Hegerberg försökte mana på sina lagkompisar. Men Caroline Graham Hansen var så svag att jag närmast är chockad. Jag hade med henne i mitt allstarlag inför mästerskapet. Hon är inte nära att komma med efter. Om man inte lyckas offensivt kan man åtminstone jobba defensivt. Men Graham Hansen sprang mest och tittade på.
Även Hegerberg var för övrigt med i det där allstarlaget. Inte heller hon är nära att komma med i EM:s allstarlag efter turneringen.
Däremot finns det flera österrikiska spelare som man kan tänka sig att ta med. För även den här gången är Österrike EM:s stora skrällag.Nu bär jag inte hatt. Men om jag hade gjort det skulle jag ha lyft på den och samtidigt bugat inför Irene Fuhrmann:s. Ett lag som lyfter sig en hel hög nivåer när det blir mästerskap.
2017 kom de mer eller mindre från ingenstans och var en straffläggning från att gå till EM-final. Sedan dess har Österrike haft det tufft. Man kryssade i och för sig mot Frankrike i EM-kvalet 2020. Men i övrigt har inte laget gjort några resultat mot lag på världsrankingens topp 15 under fem år.
Men så blir det ett nytt EM-slutspel, och plötsligt är Österrike uppe och slåss i Europatoppen igen. Imponerande. Man gjorde en riktigt stark insats mot England i premiären, vann hyfsat säkert mot Nordirland och vann fullt rättvist med 1–0 mot Norge. Österrike tar andraplatsen fullt välförtjänt. Nu ställs de mot Tyskland i kvartsfinal. Det blir spännande att se Tysklands offensiv mot Österrikes fina försvarsspel.
I kväll hade Österrike länge full kontroll. Det dröjde ändå till 64:e minuten innan Norge fick lite offensiv energi. Då kom 21-åriga Celin Bizet Ildhusøy in med löpvilja. Men även den energikicken kom av sig. Det var först de sista tio minuterna som det blev riktigt liv i det norska laget.
Det här var Österrikes match. Laget hade 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge skapade sin första hörna. Det första avslutet mot mål kom efter 88.50. Det avlossades av Bizet Ildhusøy, och räddades via ribban av Manuela Zinsberger. På övertid fick Arsanalmålvakten även rädda ett närskott från Ada Hegerberg.
Det var 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge fick sin
Men Martin Sjögren kan nog packa sin väska och förbereda hemflytt från Norge. För inte kan han väl överleva det här fiaskot? Han ser för övrigt gråtfärdig ut i den intervju som TV4 sänder.
I det betydelselösa brittiska derbyt vann England med 5–0 mot Nordirland. Noterbart från den matchen var att Sarina Wiegman struntade i att vila spelare. Hon körde startelvan igen.
Nog för att hon gick hårt på elva spelare under sin tid i Nederländerna. Men i England har hon ju betydligt bredare spelarunderlag att välja ifrån. Men hon vill väl kanske låta startspelarna spela ihop sig och få självförtroende.
Om vi lämnar Europa lite för att kolla övriga världsdelsmästerskap så blir det som väntat USA och Kanada som möts i finalen i det nordamerikanska mästerskapet. Båda lagen vann sina semifinaler med flera måls marginal.
I Afrika har vi nu fått fram fyra semifinalister, och tillika fyra nya VM-lag till nästa års mästerskap. Det blir Zambia, Marocko, Nigeria och Sydafrika som tar de afrikanska direktplatserna.
En blogg om internationell damfotboll 
Fascinerande att Norge, med det material de har, spelade så dåligt. De borde ju kunna slå Österrike 10 gånger av 10, men nu var de ju inte ens med i matchen i 80 minuter.
Sjögren säger väl upp sig. Men jag förstår inte hur han, även vore han världens sämsta coach, lyckades få dem att spela så här uselt.
Om Ejdevall hade rätt i sin analys att de norska spelarna alibispelade i försvaret så känns det som en mental fråga. Ser man på Sjögrens tidigare klubblag så har de kännetecknats av ett hårt kollektivt jobb där alla från den största stjärnan till vattenbärarna förväntas göra jobbet. Jag har därför mycket svårt att tro att det skulle ingå i hans gameplan att göra på ett helt annat sätt med den norska landslaget.
Alibispelandet såg vi alla, att det inte är en taktisk plan säger sig självt. Frågan är hur det kommer sig, om han inte nådde fram, om spelarna inte vågade när de väl var på planen eller nåt annat?
Nej, han sade väl knappast till spelarna att inte löpa. Min poäng var snarare att ett lag med 2 legitima ballon d’or kandidater (varav en vinnare) och 10 stabila/utmärkta spelare i de stora ligorna inte borde kunna spela så här dåligt, hur dåligt coachade de än är. Det måste vara något annat fel.
Ingen unik observation, men nog låg detta i korten efter andra gruppspelsomgången? Jag hade mina slantar på Österrike. Sedan får väl någon psykolog reda ut hur så många bra spelare i Norge inte kan fungera tillsammans som ett lag. Sjögrens fel? Bekvämt att skylla på honom. Det är trots allt spelarna som gjorde en usel insats.
Hur förklara Norges genomklappning? Själv såg jag norskorna som en möjlig utmanare om EM-guldet, med ett tacksamt läge där dom kunde gå under radarn. Jag tyckte att Norge hade spelarna för att utmana om guldet. Var det en grov felbedömning? Insatsen och resultatet mot England hör inte hemma i ett EM-slutspel. Som förbundskapten har Martin Sjögren givetvis ett stort ansvar för misslyckandet. Samtidigt gör man det alltför lätt för sej om man lägger allt ansvaret på honom. Spelarna har också ett stort ansvar för sina prestationer och sin inställning. Norge behöver en nystart och då är en ny förbundskapten nödvändig. Även spelartruppen bör ses över. Vilka spelare som står utanför EM-truppen kan ge laget ny energi med sikte på nästa års VM-slutspel?
Det är väl rätt tydligt att deras stora brist är backlinjen, när Mjelde inte är i matchform så är det väl ingen av deras försvarsspelare som skulle gå in i den svenska startelvan och knappt ens vår trupp. Blakstad är bra men mer av en yttermittfältare/wingback och klarar inte det defensiva spelet som ytterback, när hon dessutom har Reiten framför sig som är superb offensivt men rätt medioker i försvarsspelet så blir balansen helt fel. Slutligen så blev det förstås förödande för dom med en helt ny målvakt som förvisso håller helt okej nivå men som naturligtvis inte hade hunnit spela ihop sig med laget inför turneringen.
Jag känner en viss oro för att Norge idag kan vara var Sverige är om några år när vår ålderstigna startelva och trupp ska börja bytas ut, att Bennison tydligen ska vara det förste 2000-talisten som gjort mål i landslaget är inget lovande tecken för mig inför framtiden.
Nu svarar jag spontant utan att ha grottat ner mig i statistiken. För det tar så lång tid med tanke på att det inte längre finns någon spelarstatistik år för år för landskamper på SvFF:s usla hemsida. Därmed kan jag ha missat någon som gjort något kort inhopp. Men jag tror faktiskt att Bennison till och med är den enda 2000-talisten som har spelat i A-landslaget.
Det nuvarande landslaget bygger kring årgångarna med spelare född 1993 och 1997. Årgångarna 1998–2002 har varit svaga, så därifrån lär det inte komma speciellt mycket. Hoppet står till spelare födda 2003–2005, där Sverige är starkt igen. Så återväxten finns, men vi har ett litet hopp.
Delar absolut bilden av att årgången 2003-05 och även de efterföljande årgångarna är riktigt lovande. Risken är dock att det lilla hopp du talar om kan få stora konsekvenser som vi till viss del förvärrar själva genom att hålla fast vid den äldre delen av den ålderstigna truppen i stor utsträckning.
En hel del av de spelare som funnits med i våra senaste års trupper har tyvärr fortfarande relativt dåligt med speltid och har inte ens fått chansen på allvar i Algarve eller andra träningsmatcher. Det gör att det bara krävs att ett fåtal av de etablerade lägger av kommande år för att det ska finnas risk för en stor röra i Landslaget.