Lång analys av Sverige–Schweiz 2–1

Det har blivit dags för den stora analysen av Sveriges andra match i EM-slutspelet, den 2–1-segern mot Schweiz.

Sverige hade en okej insats från premiären i ryggen. Noterbart också att Sverige kom till matchen med en 31 matcher och 28 månader lång svit utan förluster under ordinarie speltid. Senast Peter Gerhardsson:s lag förlorade en match under ordinarie tid var mot Danmark i Algarve cup den 7 mars 2020.

Peter Gerhardsson

Det här svenska laget är alltså väldigt svårslaget. Däremot har Gerhardssons lag svårt att vinna med stora siffror. På de tolv matcher landslaget spelat sedan fjolårets OS-succé har man fördelat målgörandet på följande sätt:

1 mål: Fem gånger – Slovakien (b, VM-kval), Irland (b, VM-kval), Italien (n, Algarve cup), Irland (h, VM-kval) och Nederländerna (n, EM),
2 mål: Två gånger – Skottland (b, vänskap) och Finland (h, VM-kval),
3 mål: Två gånger – Slovakien (h, VM-kval) och Brasilien (h, vänskap)
4 mål: Två gånger – Georgien (h, VM-kval) och Portugal (b, Algarve cup)
15 mål: En gång – Georgien (b, VM-kval).

Som synes är det inte vanligt att landslaget vräker in mål. Och just vräka in mål var det som Sverige förväntades göra mot ett formsvagt Schweiz.

Det rödvita alplandet hade inte vunnit en landskamp sedan november i fjol, då man tog en 7–0-seger mot svaga Litauen. De sju matcher man hade spelat i år upp mot mötet med Sverige hade slutat med tre kryss och fyra förluster. Bland kryssen fanns en träningsmatch mot Nordirland och 1–1 mot Rumänien i VM-kvalet.

Dessutom hade Schweiz haft magsjuka i truppen dagarna innan avspark. Man hade bland annat ställt in måndagens träning. Och under tisdagsträningen var det flera spelare som joggade istället för att delta i fotbollsverksamheten.

Schweiz taktiskt sluge förbundskapten Nils Nielsen – han som tog Danmark till EM-final för fem år sedan – sa inför matchen att Sverige hade varit 90-procentiga favoriter innan magsjukan. Nu var favoritskapet ännu högre.

Och visst, det är verkligen långt ifrån optimalt att ha magsjuka i truppen. Det som dock inte var sagt kring magsjukan var hur många av de åtta spelare som hade drabbats som var startspelare. Alltså hur hårt mageländet hade slagit mot de som var tänkta att spela.

När laguppställningarna kom noterades att nickstarka mittbacken Rahel Kiwic saknades från Schweiz möte med Portugal. Hon var ersatt i mittförsvaret av Hoffenheims Luana Bühler.

För svensk del valde Gerhardsson att ställa en fyrbackslinje på benen. Anmärkningsvärt var att Magdalena Eriksson var utflyttad som vänsterback. Det är en position där hon inte har varit speciellt lyckad under de senaste åren. Bland annat hade hon problem där under fjolårets OS-turnering.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson

Tydligen hade Jonna Andersson problem med kramp på något sätt, vilket gjorde att hon fick vila. Och kanske att man spelade Eriksson som vänsterback framför Amanda Nildén för att Schweiz har nickstarka Ana-Maria Crnogorcevic på den kanten.

Crnogorcevic är stark i luftrummet. Och visst har hon Barcelona som klubbadress. Men jag är ändå tveksam till om Sverige verkligen skall behöver anpassa sitt lag efter henne. Hon är ingen spelare som gör saker på egen hand, som exempelvis Ramona Bachmann kan göra.

Ana Maria Crnogorcevic

Två andra noteringar i Sveriges startelva var att Stina Blackstenius var tillbaka som toppforward, samt att Gerhardsson varken valde Sofia Jakobsson eller Johanna Rytting Kaneryd på högerkanten. I stället flyttades Lina Hurtig ut som högerytter.

Totalt ställde Sverige en mycket nickstark elva på planen. Var det möjligen tänkt att bombardera Schweiz med inlägg?

Så här såg elvan ut i sin helhet: Hedvig Lindahl – Hanna GlasAmanda IlestedtNathalie Björn, Magdalena Eriksson – Lina Hurtig, Filippa AngeldahlCaroline SegerFridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

En notering till innan vi går in på själva matchen. Under uppsnacket på SVT bjöd Australiens förbundskapten Tony Gustavsson på en lite oväntad hyllning av Kosovare Asllani. Han berättade att The Matildas under scoutingen av Sverige inför och under fjolårets OS-turnering hade märkt att Asllani är nyckeln i det svenska försvarsspelet, samt att han tyckte att hon var Sveriges bästa försvarsspelare i OS.

Normalt brukar det ju heta att Caroline Seger:s ledarskap och Stina Blackstenius start av pressen är nycklarna i Sveriges försvarsspel. Men intressant att få en annan ingångsvinkel på det. Och jag har också noterat att Asllani är väldigt bra på att vrida på huvudet för att läsa av spelplanen, och sedan välja en position där hon skär bort motståndarnas centrala uppspel.

Sverige–Schweiz
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
0–0 i hörnor

När matchen började sprang Blackstenius och Asllani omgående upp och satte hög press på Schweiz. Faktum är att de sex första minuterna spelades på schweizisk planhalva.

Det såg rätt lovande ut från svensk sida. Bland annat hade man en snabb spelvändning efter 2.15 som kunde ha blivit något. Det var Filippa Angeldal som spelade över till Fridolina Rolfö, som i sin tur sökte Blackstenius i djupled.

Stina Blackstenius

Första gången Schweiz kom till ett riktigt anfall pekade den spanska domaren Marta Huerta De Aza på straffpunkten. Magdalena Eriksson hade inlett okej som vänsterback, och bland annat vunnit första nickduellen mot Crnogorcevic.

Efter 8.40 gick hon dock in riskabelt i en duell med Noelle Maritz. Den spontana känslan från tv-bilderna var att Eriksson dock träffade bollen, vilket en stund senare bekräftades av VAR. Eriksson och Sverige kom undan.

Efter VAR-avbrottet avtog den svenska pressen något i intensitet. När matchklockan nådde 15 minuter var ändå känslan att det här var Sveriges match, samt att målchanserna inte var så långt borta.

Sverige–Schweiz
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
1–0 i målchanser, totalt 1–0
2–0 i hörnor, totalt 2–0

Redan i den andra kvartens första minut skrek Sverige på straff. Magdalena Eriksson slog en fin djupledsboll till Stina Blackstenius på vänsterkanten. Först såg det ut som att Blackstenius skulle kunna bli helt fri, men hennes förstatouch blev för dålig, och Viola Calligaris kom ikapp.

Bollen passades istället till Asllani, som sköt ett skott som tog högt upp på armen på vänsterbacken Eseosa Aigbogun. Domaren friade, och det tycker jag var ett korrekt domslut.

Efter 18.40 konstaterade SVT:s Markus Johannesson att han upplevde det som att Sverige uppträdde stressat. Att spelarna för tidigt försökte slå avgörande passningar. Det känns som en klockren analys. Sverige hade ofta bollen i bra ytor, men väntade inte på rätt läge för anfallspassningarna.

En signal om att det var stressat kom efter 20.25 när Caroline Seger klev upp i press på vänsterkanten. Hennes rop till Rolfö och Blackstenius hördes genom tv-rutan: ”Gå. Kom igen.”

Under den här perioden kom Sverige till två hörnor och ett par inläggsfrisparkar. Alla slogs av Asllani och var okej slagna, men inte mer än så. Okej är inte tillräckligt, för i ett EM krävs det oftast att bollarna kommer in perfekt. De båda högerhörnorna landade exempelvis i en yta där det är lättare att försvara än anfalla. Det är tveksamt om det var tänkt så.

Efter 27.30 skapade Sverige äntligen en målchans. Hanna Glas klev fram och vann bollen, som sedan via Angeldal och Blackstenius lite slumpartat hamnade hos Rolfö. Hon gick mot vänster och avlossade bössan från nära håll. Dock kastade sig Calligaris och täckte i sista stund.

Rolfö sprang Ikapp bollen, vände in och slog matchens första riktigt bra inlägg. Hon gjorde det mot bortre stolpen, där Hurtig fick ett kanonläge från nära håll. Volleyträffen var dock inte bra nog och Luana Bühler kunde rensa.

Med tanke på att minst 25 av de 30 minuterna har tillbringats på offensiv planhalva är det inte godkänt att bara ha kommit till ett riktigt bra inlägg. Speciellt inte med tanke på att Sverige har ett så nickstarkt lag.

Det finns även annat som kan förbättras, som kvaliteten på enkla passningar. Den andra kvarten avslutas exempelvis med att Hanna Glas kastar ett inkast rakt till en ensam schweizare.

Hanna Glas

En annan tydlig indikation på att Sverige har uppträtt stressat är att det är 51–49 i bollinnehav till Schweiz, trots att de knappt varit över mittlinjen. Sverige har inte tagit chansen att tvinga schweiziskorna att springa utan boll.

Totalt sett är det dock fortsatt total svensk kontroll. Schweiz har inte varit nära att komma till ett avslut under första halvtimmen.

Sverige–Schweiz
Period 3: 31–45 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
0–1 i målchanser, totalt 1–1
2–0 i hörnor, totalt 2–0

Matchklockan visade 31.20 när matchens första riktiga superchans dök upp. Det var Magdalena Eriksson som missade en passning till Nathalie Björn, och istället frispelade Ramona Bachmann.

Bachmann var helt fri med en hel planhalva framför sig. Hennes förstatouch tog dock bollen bort från målet, något som gör att hon fick sämre vinkel, och att Björn kunde komma ikapp precis efter att Bachmann kommit in i straffområdet. Bachmanns skott bromsas sedan av Björn så mycket att det till slut blir en enkel räddning för Hedvig Lindahl.

Efter den schweiziska målchansen följde tio minuter med riktigt dålig svensk kvalitet på offensiv planhalva. Anfall där Sverige inte ens var nära att komma till avslut. De fem bästa svenska anfallen avslutades med inlägg bakom mål från Asllani, inlägg bakom mål från Rolfö, missriktad frispark från Asllani, fall för Blackstenius och att Hurtig drog på sig en frispark.

Precis när klockan når 45.00 har Sverige sin bästa anfallsuppbyggnad under den här kvarten. Björn spelar förbi Schweiz press till Asllani och sedan hittar Eriksson in till en rättvänd Rolfö mitt framför mål. Rolfö söker dock lucka för eget skott, trycks ut mot vänsterkanten och det blir inget av ett bra läge.

Totalt är det 15 riktigt dåliga minuter från svensk del. Det är mycket som saknas, inte minst en högerkant. Det skapas absolut ingenting där ute från Hanna Glas och Lina Hurtig.

Tony Gustavsson

Sverige hade behövt hota från högerkanten, inte minst eftersom Schweiz har valt att försöka stänga av Caroline Seger i uppspelsfasen. I SVT:s paussnack kallar Tony Gustavsson det för att Schweiz har punktmarkerat Seger. Det stämmer väl inte med det jag såg. För mig är punktmarkering att någon följer Seger hela tiden. Det var det ingen som gjorde. Men visst turades de centrala schweiziska spelarna om att störa Seger. Oftast föll jobbet på Sandy Maendly.

Taktiskt gick den första halvleken till Schweiz och Nielsen, även om de varken förmått skapa något av egen kraft eller knappt haft något spel på offensiv planhalva.

Sverige–Schweiz
Period 4: 46–60 minuter:
1–1 i mål, totalt 1–1
2–1 i målchanser, totalt 3–2
0–0 i hörnor, totalt 2–0

Redan 55 sekunder in i halvleken kommer Fridolina Rolfö till avslut ganska rakt framifrån. Skottet, avlossat i obalans, gick utanför men var ändå en bra start på halvleken. Det var viktigt med ett anfall som faktiskt avslutades av ett avslut. Det var för övrigt Caroline Seger som startade anfallet med en diagonal passning till Asllani, sedan stod Hanna Glas för inspelet till Rolfö.

Från Schweiz sida är det tydligt att de har pratat om att sänka tempot ytterligare i matchen. När de rödklädda får tre inkast på kort tid i minuterna 47 och 48 står Noelle Maritz med bollen i händerna i drygt tio sekunder per gång.

Effekten blir att matchtempot ganska tidigt sjunker. Men det blixtrar till när Filippa Angeldal tio meter in på egen planhalva vänder bort en motståndare och sätter in bollen bakom Schweiz backlinje mot en fri Blackstenius.

Förstatouchen blir inte klockren, utan Blackstenius tappar både lite fart och vinkel. Men hon kommer ändå till ett bra avslut, som Gaelle Thalmann gör en jättefin räddning på. Matchens klart bästa målchans så här långt.

Fridolina Rolfö

Drygt en minut senare är inte Thalmann nära att rädda. Då placerar nämligen Fridolina Rolfö säkert in det svenska ledningsmålet i en stor lucka bredvid den schweiziska målvakten. Det är ett fint anfall som startar med att Caroline Seger vinner bollen från Coumba Sow sju–åtta meter in på svensk planhalva.

Filippa Angeldal tar över och passar med sitt andra tillslag längs marken fram till Blackstenius. Forwarden tar emot med högern på första tillslaget och släpper hem till Asllani med vänstern på andra. Asllani använder bara ett tillslag när hon med höger bredsida frispelar Rolfö på vänsterkanten.

Det syns i ansiktena på de svenska spelarna att spänningsnivån sjönk när målet kom. Dock kunde de inte andas ut speciellt länge. Bollen hann bara vara i spel i 32 sekunder efter 1–0-målet förrän det var 1–1.

Schweiz kvittering kom på en spelvändning från Lia Välti ut mot Ana-Maria Crnogorcevic på Schweiz högerkant. Magdalena Eriksson var på väg upp i press, men valde att falla ifrån för att inte släppa ytan bakom sig.

Crnogorcevic kunde avancera och sätta ett inlägg mot Geraldine Reuteler framför mål. Hedvig Lindahl blev passiv i sin utrusning eftersom hon var på väg att krocka med Amanda Ilestedt. Undanboxningen blev kort, och gick rakt ut i planen. Där var Ramona Bachmann, som visade hög klass när hon stenhårt satte bollen i bortre hörnet. Avslutet var skoningslöst.

Ramona Bachmann

Det var alltså ett misstag från Lindahl som kostade ett baklängesmål. Det är för övrigt fjärde landskampen i rad som Sverige släpper in ett mål. Direkt efter OS var det svenska försvarsspelet otroligt bra. Landslaget släppte bara in ett mål på de sex landskamper man spelade mellan OS-finalen och årsskiftet.

På de sex senaste landskamperna har man däremot bara hållit nollan mot odugliga Georgien. Det är lite illavarslande, även om man fortsatt inte har släppt fler ett ett mål i någon match sedan OS-mötet med Australien den 24 juli i fjol.

Schweiz gjorde bara ett mål. Men efter det fick de plötsligt en offensiv energi som inte hade synts tidigare i matchen. I 58:e minuten kom exempelvis Bachmann mellan Seger och Angeldal och stod för ett försök till instick som Hanna Glas fick sträcka ut för att kunna bryta.

När matchklockan tickade upp på 60 minuter stod matchen och vägde. Trots att Sverige hade haft bättre offensiv skärpa än före paus var Schweiz plötsligt med på banan.

Sverige–Schweiz
Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totalt 1–1
1–1 i målchanser, totalt 4–3
1–1 i hörnor, totalt 3–1
Svenska byten: I 68:e minuten gick Filippa Angeldal och Lina Hurtig ut. De ersattes av Johanna Rytting-Kaneryd och Hanna Bennison.

Den här kvarten inleddes med lite ställningskrig. Det första konstruktiva anfallet var ett högeranfall i 65:e minuten där Hurtigs inspel togs bort av Maritz precis innan det nådde Asllani. Bara sekunder senare hittade Eriksson in till Blackstenius, som vände och sköt över.

Det tog alltså tio minuter efter kvitteringen för Sverige att återta kommandot. I det skedet kom även de två första svenska bytena, plus att Ramona Bachmann började halta. Det visade sig vara så illa att den schweiziska stjärnan tvingades till byte i 72:a minuten. Därmed tappade Schweiz sitt bästa offensiva hot.

När Bachmann behandlades och Schweiz var i numerärt underläge bjöds Stina Blackstenius på en superchans. Gaelle Thalmann plockade ett inlägg, men tappade bollen när hon landade efter att ha kolliderat med lagkamrat Bühler.

Plötsligt hade Blackstenius öppet mål. Yttersidan räddades dock av Viola Calligaris precis framför mållinjen. På alla sätt en 100-procentig målchans.

En stund senare fick Sverige sin tredje och sista hörna i matchen. Den slog Asllani alldeles för lågt. Däremot blev det riktigt farligt på Schweiz första hörna. Nyss inbytta Fabienne Humm skarvade vid första ytan och vid bakre stolpen kom Coumba Sow. Den senares nick från nära håll träffade dock Nathalie Björn, som hade orsakat hörnan med ett felpass. Nu kunde hon även rensa, och avstyra farligheten.

Med kvarten kvar att spela stod matchen fortsatt och vägde. Sverige kändes fortsatt som det klart bättre laget, men hade vansinnigt svårt att komma till målchanser.

Sverige–Schweiz
Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, slut 2–1
3–0 i målchanser, slut 7–3
0–1 i hörnor, slut 3–2
Svenskt byte: I 79:e minuten gick Stina Blackstenius ut. Hon ersattes av Rebecka Blomqvist.

Matchens sista kvart inleddes med ett nästan tre minuter långt svenskt anfall som mer påminde om handboll än om fotboll. Schweiz stod lågt, och Sverige spelade runt och sökte luckor.

Den långa sekvensen avslutades med att Kosovare Asllani blev nedtryckt några meter in på offensiv planhalva, och fick frispark. Innan frisparken slogs bytte Sverige in Rebecka Blomqvist. Hon fick uppleva segermålet från första parkett.

Asllani lyfte in frisparken mot straffområdet. Det var hennes bästa leverans vid en fast situation i matchen. Det var en schweizisk spelare som fick huvudet på bollen. Bollen damp dock ner vid straffområdeslinjen, där Rytting Kaneryd var hetast. Häckenstjärnan slog tunnel på Sow när hon stötte fram bollen till Rolfö.

Rolfö sökte sig bakåt in på en fri yta med högern och passade sedan med vänster utsida till Hanna Bennison parallellt med straffområdeslinen. 19-åringen sprang efter bollen några meter. Sedan vred hon tillbaka skottet mot första stolpen. En riktigt fin prestation med hög svårighetsgrad.

Bennisons första landslagsmål var inte bara snyggt, det var även matchavgörande.

Men det var långt ifrån det sista som hände i matchen. Vid Schweiz andra hörna blev det dramatiskt. Den kom i 84:e minuten och slogs bakåt mot Lia Välti. Den tvåfotade Arsenalmittfältaren kolliderade med Rytting Kaneryd precis vid straffområdeslinjen. Schweiz vädjade till domaren, som dock inte reagerade.

Spontant kände jag att det nog borde ha varit röd frispark, bara decimeter från straff. Men efter matchen tyckte inte SVT:s regelexpert Jonas Eriksson att det var något att blåsa för. Domaren gick alltså på Erikssons linje.

Däremot borde den spanska domaren ha blåst ytterligare några sekunder senare när Nathalie Björn sparkade ner inhopparen Sandrine Mauron. Även där var det farligt nära straffområdeslinjen. Reprisbilderna är inte klockrena, men sparken ser ut att träffa Mauron precis utanför linjen. Trots sparken blev det inte ens frispark. Här hade Sverige verkligen marginalerna med sig två gånger på kort tid.

Men domaren, och VAR-rummet hade inte jobbat klart där. Efter 87.12 rullade Rebecka Blomqvist snyggt in 3–1 framspelad av Seger, Rolfö och Rytting Kaneryd. Eller. Det borde ha varit 3–1, men målet dömdes felaktigt bort för offside.

Det gick förstås inte att med blotta ögat att se att Blomqvist var på rätt sida. Men som jag tidigare berättat reagerade jag spontant när jag såg VAR-bilden. Domaren hade dragit offsidelinjen från fel punkt. Blomqvists röda linje gick genom bollen, vilket ju innebär att hon är på rätt sida.

Jag gjorde en skärmdump och twittrade ut att VAR-rummet hade gjort ett grovt misstag. I några timmar var jag ändå lite osäker på om jag hade missuppfattat något. Det var ju ingen annan som hade noterat samma sak som jag. Ingen som sade någon om det på SVT, TV4 eller på någon av de större nyhetssajterna.

Men någon timme efter matchen vaknade Expressen, och dagen efter sågade Jonas Eriksson VAR-domaren skoningslöst i SVT:

”Här skulle det ha blivit 3–1. Det här är ett dåligt beslut. … Här sitter man och kollar på en repris, men kan inte de faktiska reglerna. Det här är en snickare som inte kan slå i en spik eller en bankman som inte kan räkna. Det här är dåligt. Här borde Svenska fotbollförbundet få en ursäkt, en upprättelse.”

Rebecka Blomqvist gjorde ytterligare ett mål som dömdes bort för offside. Den gången var hon dock klart på fel sida, så det domslutet är inte så mycket att diskutera. Offsidemålet kom exakt tre minuter in på övertiden.

Passningen stod Rolfö för. Hon hade chansen att sätta bollen till Blomqvist klart tidigare, och då hade nog Wolfsburganfallaren fått tillgodräkna sig ett mål. Men när passningen dröjde hann både Blomqvist och Asllani hamna på fel sida om den schweiziska backlinjen.

Kosovare Asllani

I sjätte övertidsminuten hade även Asllani en bra chans. Men det blev ”bara” 2–1. Det viktigaste var förstås att tre poäng kom in på kontot. Och det går ju att imponeras att det var den 32:a raka matchen utan förlust för Peter Gerhardssons landslag. Men eftersnacket har inte handlat om en viktig seger, utan om det hackande anfallsspelet.

Det är rimligt, för inte heller spelarna var ju nöjda med insatsen. Samtidigt är det en mästerskapsmatch, där poängen har högsta prioritet. Jag våndades lite kring vilken nivå jag skulle lägga mig på när jag satte mina spelarbetyg i Borås Tidning.

Jag hamnade till slut på ett snitt på 2,08 – vilket är godkänt, men inte mer. Oftast brukar man minst hamna kring 2,5 vid segrar. Men nu blev det ett snittbetyg som laget även skulle kunna få vid en förlust. Jag hade fyra spelare som fick treor – Angeldal, Rolfö, Bennison och Rytting Kaneryd. Och jag underkände trion Glas, Hurtig och Eriksson.

Det var ingen bra prestation. Och framför allt borde förbundskaptenerna vara lite bekymrade över hur det har sett ut på högerkanten. Det brukar vara den sida där Sverige anfaller mest, och ofta även bäst. Men det har sett riktigt blekt ut till höger så här långt i EM. Tyvärr har Hanna Glas varit svag i offensiven. Hennes inlägg och inspel har varit väldigt långt ifrån den klass man vill se. Men inte heller Hurtig kom rätt mot Schweiz.

Faktum är att jag de här senaste dagarna har funderat en del över både vad det var som gjorde att Sverige var så starkt i OS för ett år sedan, och vad det är som gör att laget har gjort sämre resultat det senaste året.

En sak är ju förstås att laget, utöver korsbandsskadade Linda Sembrant, var friskt och skadefritt. Samt att flera spelare prickade en samtidig formtopp lagom till avspark i Japan.

En annan faktor är förstås att ju högre man hamnar på rankingen, desto bättre scoutad får man räkna med att man blir. De flesta europeiska förbundskaptenerna satt framför tv-apparaterna i fjol och hade gott om tid att specialstudera det svenska spelet under OS-turneringen.

Vi vet alla hur viktiga Caroline Seger och Kosovare Asllani är för det svenska spelet. Det är ju således inte någon överraskning om andra länder har kommit fram till att de just behöver störa de båda för att även störa Sverige.

En tredje faktor är högerkanten. När Sverige var som bäst i början av OS-turneringen var Sofia Jakobsson fullständigt lysande. När hennes form dalade under turneringen blev det svenska anfallsspelet också sämre.

Sofia Jakobsson

Tyvärr har jag inte sett henne speciellt bra sedan OS-gruppspelet för ett år sedan. Hennes självförtroende har varit sargat. När hon är i svag form sprider hon bollar, och har väldigt svårt att slå bra inlägg. Därför har jag tyckt att hon borde bänkas.

Men jag börjar vända i den frågan. För varje match där hon inte är med blir hennes betydelse alltmer tydlig för mig. Klart är att vi inte har några andra liknande djupledslöpare, alltså spelare som hela tiden ligger på rulle för att få bollen bakom motståndarnas backlinje.

Med Jakobsson på planen måste motståndarnas backar hela tiden vara beredda att falla. Något som skapar ytor för Rolfö och Asllani i den så kallade spelyta 2 – ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Dessutom skapar Jakobsson hörnor, något som brukar vara en svensk styrka. De matcher där landslaget har svårt att spela sig till målchanser brukar man istället kunna skapa på hörnor eller inläggsfrisparkar.

Mot Schweiz lyckades Sverige bara få tre hörnor, vilket är lite när man spelar huvuddelen av matchen på offensiv planhalva. Dessutom var kvaliteten på hörnorna och inläggsfrisparkarna för dålig. Om man skall satsa på en nickstark startelva är det bra om några av spelarna klarar av att slå vettiga inlägg.

Söndag 18.00 avgörs det om Sverige får spela kvartsfinal. Det krävs poäng mot Portugal för att säkra avancemanget på egen hand. Just mot Portugal vann landslaget med 4–0 i Algarve cup i våras.

Det var mållöst i paus, och minns jag rätt var jag frustrerad över svaga avslut i den första halvleken. Sedan vann Sverige på fina hörnor. Tre av målen gjordes nämligen i samband med hörnor – alla från höger, slagna med vänsterfoten av Amanda Nildén.

Portugal är svagt på fasta situationer, så vi får väl hoppas att de svenska spelarna har bättre precision i inläggen under söndagskvällen än de hade i onsdags.

Avslutningsvis noterar jag att många av er är bekymrade över den svenska starten på EM, och tvivlar på om det går att få ordning på spelet. Det blir självklart inte lätt att vända en hackig trend. Men i VM 2019 var starten på turneringen inte heller speciellt imponerande.

I öppningsmatchen mot Chile tog det lång tid, och en åskpaus, innan målen kom. Mot ett svagt Thailand var det i och för sig tidigt avgjort, men det blixtrade inte om det svenska laget. Sedan spelade man med bänken mot USA. Det var en ok svensk insats, dock utan att laget någon gång var nära poäng.

I åttondelsfinalen hade sedan Kanada ett jättegrepp om den första halvleken. Men i den andra vände det med ett läckert kontringsmål och en minnesvärd straffräddning från Hedvig Lindahl. Och tre år senare minns vi inte den hackiga starten, utan Hedvigs superräddning, segern mot Tyskland, hur nära det var i semifinalen – och Nilla Fischer:s bronsvinnande nickräddning på mållinjen mot England.

23 tankar på “Lång analys av Sverige–Schweiz 2–1

  1. Fint att du avslutade med att inge lite hopp. Jag saknar också Jacobsson. Trodde aldrig jag skulle säga det högt. Redan 2011 störde jag mig på att hon inte lyckades med något. Men sen började hon åtminstone fixa hörnor. Och det behövs. Men Kosse ska inte slå dem, det har hon visat nu i två matcher.

    • Jag har alltid gillat Jakobsson men samtidigt har jag mer och mer tyckt (övertalats om) att hon haft för många dåliga landskamper och borde bänkad för Kaneryd. Om vi ska få in den senare i landslaget är det väl dags. Men samtidigt är just det där med Jakobssons effekt på laget. Hon trycker ner motståndarna ja, det öppnar också upp ordentligt för Glas vilket ger henne fler chanser till inlägg. Hon är också bra försvarsmässigt och det ger Glas än mer chanser offensivt. Kanske är det nog för att ha henne på planen trots att hon inte alltid är en poängspelare själv?

  2. Klockren analys.
    Men däremot ställer jag mig frågande till en sak. När gjorde Sverige egentligen mål på en hörna eller fast situation senast förutom mot Portugal. Sverige kör ju samma variant varenda gång. Man klumpar ihop alla i mitten och försöker lyfta in bollen så nära mål som möjligt. Har vi inga fler varianter? Det gör att alla blir stillastående och ingen kommer med fart. Det är snarare så att spelarna får backa ut för att komma först på bollen. Då är det svårt att göra några mål. Jag vill ha fler maxlöpningar och hårdare satsningar. Till och med Portugal gjorde mål på hörna mot Nederländerna. Dessutom ser det inte helt stabilt ut på defensiva fasta heller. Jag tycker det känns farligt varenda gång vi får en hörna emot oss. Såklart är hörnorna för dåliga också. Därför vill jag se Nilden nu, hon har den bästa inläggsfoten i laget. Vi behöver lite kvalitet på inläggen också, annars spelar det inte någon roll hur många hörnor och inspelslägen vi kommer till. Om vi ändå inte har kvaliten att utnyttja dem. Vi såg ju mot Portugal att det blev farligt varenda gång hon lade hörnorna. Jag tror det är där Sverige kommer göra sina mål imorgon. Jag ser inte att allt helt plötsligt ska släppa och vi spelar ut dem. Vi kommer få kämpa för våra mål precis som vanligt.

    Vet inte om jag håller med om Jakobsson. Vi testade ju henne mot Brasilien och det såg inte strålande ut direkt. Även om hon sprang mycket skapades det inga lägen av det. Många tycker ju att det bästa är att Kaneryd ska hoppa in och Jakobsson starta. Jag tror mer på att göra tvärtom. Att få in en Jakobsson när Kaneryd har mjukat upp backlinjen lite kommer skapa ännu mer ytor för Jakobsson att springa på och dessutom mot trötta försvarare.
    Jag ser henne hellre som inhoppare då. Men visst, det kan ju knappast bli sämre än vad det är nu så varför inte testa. Annars tycker jag det är dags att ge Rytting Kaneryd en ärlig chans. Hon har inte haft de bästa inhoppen. Samtidigt är det inte så lätt att komma in i pressade lägen hela tiden. När bytena görs fungerar Sverige inte som lag och då är det svårt att själv prestera. Matcherna står ofta och väger. Det är skillnad på att bli inbytt när vi leder med 2-0 och spelar bra. Ge henne chansen från start så hon får lite tid att komma in i matcherna. Jag tycker ändå det händer mer på högerkanten när hon kommer in. Hon spelade fram Blomqvist till vad som borde ha blivit 3-1. In med Kaneryd så får vi se om hon levererar när hon får starta annars kan vi alltid byta ut henne i halvlek om det havererar. Men jag tror hon är jäkligt sugen att visa vad hon verkligen går för från start. Helt klart är att några förändringar måste göras i startelvan. Annars är det här projektet dödsdömt. Jag ser gärna Bennison få chansen också, vi måste börja spela dem lirarna som faktiskt är i form och sluta upp med ryggdunkningarna till de som inte levererar.

    Jag tror Portugal passar oss bättre än Schweiz och att vi kommer vinna med ett par mål till slut om vi skärper till oss. Sedan beror allt på om Schweiz faller ihop mot Nederländerna eller orkar med en urladdning till. Är Miedema tillbaka och i hyfsat slag tror jag Nederländerna tar förstaplatsen. Vi får ju inte glömma att det är stor press på laget också. Vid en förlust är vi ute och då skrattar vi nog inte lika mycket åt Norge längre!!
    Nu såg Frankrike högst mänskliga ut i senare matchen med Katoto borta. Jag väljer ändå något av de andra lagen alla dagar i veckan för en lugnare resa till semin. Jag hoppas verkligen Sverige vågar gå för det och satsar på en framtung elva. Den baktunga elvan har vi redan testat och den har gett mig huvudverk.

      • Ja det är mot Georgien ja. Men mot bättre lag är känslan att vi gjorde fler hörnmål för några år sedan. Vi känns inte lika farliga där längre. Tränar de inte på det lika mycket längre kanske. För jag kan inte komma på någon gång det har blivit farligt på en fast situation på hela mästerskapet. Sedan blir lagen säkert bättre och bättre på att försvara på defensiva fasta också. Så sanningen ligger kanske någonstans mitt emellan.

        • Du ser ut att ha rätt i att landslaget har blivit betydligt sämre på fasta situationer de senaste två åren.
          I EM-kvalet gjordes 21 av Sveriges 40 mål i samband med fasta situationer. Man gjorde således 19 spelmål på åtta matcher.
          Kollar vi VM-kvalet har Sverige gjort 27 mål på sju matcher. Nio av målen har kommit på fasta, och 18 år spelmål.
          Landslaget har således gjort ungefär lika många spelmål i båda kvalen. Men det är stor skillnad på effektiviteten på fasta. Och då har dessutom åtta av de nio målen på fasta gjorts i de båda matcherna mot Georgien.

        • Det nionde målet som kommit på en fast situation i EM-kvalet var för övrigt en korthörna hemma mot Slovakien som Ilestedt nickade in.
          Kollar vi hittills i EM var ju två av Asllanis inåtskruvade hörnor mot Nederländerna ändå farliga. Och segermålet mot Schweiz kom ju i andravåg på en inläggsfrispark. Så total katastrof har det inte varit. Men det finns absolut förbättringspotential på fasta situationer.

    • Med på allt, med något litet undantag som att jag tycker det är jämnt skägg om Kaneryd eller Jakobsson ska spela. Vad gäller Nildén…vi kanske kan se om någon känner en svensk i England som kan åka och ställa sig med en megafon och skrika lite vid lagets träningsplan? Jag börjar undra om det ska till att de plitar ner Nildéns namn av misstag för att hon ska få chansen. Just Wikmans försvar för hur de ställde upp och spelat får mig att undra om de kan ändra sig eller om de hamnat i en bunkermentalitet nu…

      • Haha jadu man börjar ju undra. Jag tycker bara de kunde ge henne chansen några minuter. Vad hade de förlorat på att ge Nilden en halvtimme mot Brasilien eller 10 min mot Schweiz. Tycker bara det är tråkigt att de inte ens ger en sådan duktig spelare chansen. Förmodligen är det ju hon som ska ta över efter Andersson om några år, varför inte ge henne lite erfarenhet redan nu?

        Jag tror precis som du att landslagsledningen är lite paralyserade. De är inte vana vid att vara i dessa situationerna. De kan ju faktiskt åka ut om de får stryk. Därför tror jag det blir följande uppställning.
        Lindahl-Glas-Ilestedt-Eriksson-Andersson-Björn-Angeldal-Asllani-Hurtig-Rolfö-Blackstenius.
        När man hörde Gerhardsson prata igår lät det som att de kommer satsa mycket på fasta och därmed blir det säkert ett lika trögt lag som i förra matchen. Han vill ha sina stora långsamma spelare men det föll ju inte alls bra ut mot Schweiz.

        Det är för mycket på spel för att de ska våga ge mer orutinerade spelare chansen. Men jag både tror och nästan hoppas att det inte kommer funka ett dugg bättre än förra matchen. För då måste de verkligen göra ett ordentligt omtag i höst.
        Nederländerna saknar fortfarande Miedema så Sverige har verkligen fått allt upplagt på silverfat. Men på svensk manér har vi varit fina nog att inte trycka oss före och ta del av härligheten. Vi står lite försynt längst bak i kön och låter andra gå före.

  3. Vad brukar man säga; man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Och jag vill verkligen betona att jag inte kallar Sofia Jakobsson för kossa.

    Men det är faktiskt så; hon saknas.
    Hurtig fungerade inte alls på högerkanten och Rytting Kaneryd hade för få lyckade aktioner.

    Så sätt in Sofia Jakobsson.

    • Hurtig är inte en kantspelare men bör spela centralt då hon är den överlägset bästa huvudspelaren i landslaget, speciellt bland de offensiva spelarna där ingen är i närheten.

    • Kaneryd eller Jakobsson från start, det är vilket som för mig så länge inte Hurtig spelar där, i fel position. Det vore väl bättre att Asllani där och Hurtig som 10a om man nu vägrar spela med en av de två högerytter vi har där?

  4. För övrigt är det Stina Blackstenius och Hanna Glas som kommer till pressträffen ikväll. Ingen Caroline Seger alltså!
    Kanske är en tillfällighet eller är det så att hon inte kommer spela imorgon?🤔

      • Jag vill inte säga att det är bra när en spelare har skadekänning, men det ger FK utmärkta möjligheter att rumstera om i startelvan – både på mitten, bakåt och framåt. Ett offensivt balanserat lag är vad jag vill se och därmed exempelvis trebackslinje och spelare med speed som vågar utmana inte minst på kanterna (som Schough och Jakobsson). Rolfö och Asllani är de enda jag tycker kan få en ”friplats” i startelvan, men även de måste bli bättre mot Portugal. Behovet av förändringar är uppenbart frågan är bara om FK vågar.

        • Gerhardsson lär gå på det spår som oftast leder till framgång – kontinuitet. Skulle Seger vara borta är det ett jätteproblem för Sverige, inte någon bra.

  5. Sveriges styrkor ligger väl i fysik och snabbhet. Omskrivet försvar lågt eller mellan och anfall med fart. Detta bjöd inte Schweiz på alls. Sverige är inte Spanien även om vi ibland vill det.
    Om Sverige lyckas ta sig till slutspel, kanske beroende på hur lågt portugal försvarar?, så blir motståndet bättre vilket borde leda till mer yta bakom motståndarna. Fler bollar mellan Angeldal och Blackstenius eller mönster som vid målet skulle bara gynna oss.
    Sverige får spela på sina styrkor mot bättre lag. Jag ser fram emot slutspelet.

    • Det ligger mycket i det. Sveriges spel är mer anpassat efter jämna matcher än efter möten med lag som parkerar bussen. Det gäller bara att ta sig fram till de där jämna matcherna. Jag tror inte att Portugal kommer kliva högt. De kommer säkert att backa hem och satsa på kontringar på sina snabba forwards.

      • Problemet är ju att vi får så svårt om vi fokuserar på det vi är bra på (kontringsspelet) när motståndet står lågt. Eller än värre, när de gör första målet. Jag förstår dock inte varför det tycks vara som så att laget genast måste bli sämre på kontringarna bara för att de vill bättre på det egna etablerade spelet? Det är ju samma spelare…

    • Jag tror du har helt rätt. Sveriges lag är byggt för att kunna vinna turneringar, vilket innebär att man måste ha tillräcklig tyngd för att kunna stå upp mot Tyskland och USA. Att slå hål på kompetent gnetande lag (typ Schweiz) är ett annat, oviktigare, problem.
      Och trots all pessimism är det ju så att om vi slår Portugal med 2-0 har vi bra chans att få ett ytterst mänskligt Italien i kvartsfinal. Det läget hade jag med glädje köpt för ett par veckor sedan.

  6. Som många redan varit inne på, jag upplever att det saknas mycket tajming i Sveriges anfallsspel. Vi öppnar inte upp ytor för varandra, utan det ser ut som vi löper mer för vår egen skull, än för att öppna ytan för andra. Blackstenius har ju sin styrka i djupledsspelet, men när hon kommer och möter (och hon har ju trots allt verkligen utvecklats i sitt felvända spel) så behöver någon annan gå i djupled. Det var ju vad som äntligen hände när Sverige satte 1-0-målet, Rolfö kommer i fart bakifrån och vips så har vi ett friläge som hon förvaltar på bästa sätt. Har sett för lite senaste året för att ha en stark åsikt, men kanske är det Jakobsson som är nyckeln där trots allt för att få en bättre dynamik?
    Du berör det en aning i ditt inlägg Johan, men det slog mig också under matchen hur många egna inkast Sverige kastade bort. Ofta också på grund av otajmad rörelse i laget. Exempelvis är ju upprinnelsen till den sedermera tillbakadragna straffen för Schweiz i första halvlek ett misslyckat inkast på egen planhalva av Sverige.
    Apropå Asllanis försvarsspel instämmer jag i att hon gör hon ett jättejobb i den rättvända pressen. Däremot tycker jag att hon vid flera tillfällen i de två senaste matcherna hamnat på hälarna och blivit passiv i den felvända pressen, det vill säga när någon annan svensk spelare går in i press lägre ner i planen än vad Asllani befinner sig. Där har det varit flera situationer där hon hade kunnat hjälpa till att vinna boll istället för att bli åskådare (och låta ”sin” motspelare vinna andrabollen).
    Jag har en orolig känsla i magen inför i kväll. Av det lilla jag har sett av Portugal har de gjort det riktigt bra, med bolltrygghet, fin teknik och härlig fart. Jag hoppas såklart att oroskänslan bara är en osäkerhetskänsla – att Sverige istället hittar ett bättre spel ikväll och tar nödvändiga poäng så vi får se hur vi står oss mot bättre motstånd där vi inte behöver föra matcherna på samma sätt.

    • Vet inte om de svaga inkasten kan komma av att Sverige stressade så mycket. Alltså att man i ambitionen att inte låta Schweiz vila ville kasta in bollen fortast möjligt. Det blev dock kontraproduktivt när inkasten ofta hamnade hos motståndarna.

  7. Pingback: Elvan mot Portugal: Rytting Kaneryd in – Seger ut | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.