Sverige har presenterat sin startelva till den match mot Portugal som känns som en åttondelsfinal. Från den elva som startade förra matchen saknas Caroline Seger och Lina Hurtig. In har Jonna Andersson och Johanna Rytting Kaneryd kommit.
Nathalie Björn är uppflyttad och tar Segers roll som sexa. Det innebär att Sverige tappar rätt mycket i uppspelen eftersom Björns högerfot är Sveriges bästa i uppspelsfas. Varken Amanda Ilestedt eller Magdalena Eriksson är nära att ha så bra uppspel som Björn.
Det blir alltså samma backlinje och centrala mittfält som i genrepet mot Brasilien. Och då hade Sverige det jobbigt med Brasiliens omställningar. Portugal är ett lag som spelar ganska likt Brasilien, så vi får hoppas att det svenska laget har lärt sig av Brasilienmatchen.
Att Jonna Andersson kommer in känns givet av flera skäl. Dels för att hon väl varit den enda svenska spelare som verkligen toppat formen till EM, och kommer att bidraga till förbättrat kantspel på vänsterkanten. Dels för att hennes hörnor och frisparkar från höger kan bli väldigt viktiga i dag.
Portugal är svagt på fasta situationer, exempelvis gjorde Sverige tre av fyra mål på fasta i lagens inbördes möte i Algarve cup i vintras.
Just fasta situationer har varit en svensk paradgren i över tio år. Men som signaturen Alexander påtalade i kommentatorsfältet i går så har utdelningen varit betydligt sämre de senaste två åren än vad vi är vana vid.
I EM-kvalet gjordes hela 21 av Sveriges 40 mål i samband med fasta situationer. På åtta matcher gjorde landslaget alltså 19 spelmål. I det pågående VM-kvalet har Sverige gjort 27 mål på sju matcher. Nio av målen har kommit på fasta, medan 18 år spelmål. Åtta av de nio målen från fasta situationer har dessutom kommit mot svaga Georgien.
En stor anledning till att landslaget har spelat jämnare matcher det senaste året än man gjorde för ett par år sedan är alltså att antalet mål på fasta situationer har minskat. För antalet spelmål är ju ganska konstant.
I kväll är det upp till bevis, både på fasta och i själva spelet.
Jag skrev ju i min analys av Schweizmatchen att jag har saknat Sofia Jakobsson i de senaste matcherna. Hon startar inte i dag heller. Men jag får in Johanna Rytting Kaneryd, som alltid varit en personlig favorit. Hon får se till att sätta fart på den svenska högerkanten, och gärna ordna lite hörnor.
Här är hela den svenska startelvan, 4–4–1–1:
Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Nathalie Björn, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (lagkapen) – Stina Blackstenius.
En lättare fråga: Saknades Seger? och en kanske lite svårare fråga: Varför väntade de så långe med det här spelet?
Svaret är väl nej. Hon stod vid sidlinjen och var peppande vid vätskepauserna, det var bra gjort och det gav nog mer effekt än hennes spel under de två tidigare matcherna!
En bra Seger behöves, en rätt dålig kan vi tydligen ersätta bra.
Självklart väntade det med det här spelet för att skapa lite spänning inför matchen! Eller så är det som många varit inne på, de behövde mer än en träningsmatch inför EM och så pratade de väl igenom allt efter Asllanis ilska sist? Dvs, de fick tillbaka farten och körde bara på vilket är då samspelet funkat bäst. Inte perfekt på något sätt, men visst var det väldigt kul att se det här?
Det fina spelet berodde nog huvudsakligen på det dåliga motståndet.
Portugal hade nog bränt sitt bästa i dom två första matcherna och vekade rätt så viljelösa. Men Sverige kan inte annat än vinna sina matcher oavsett kampviljan hos motståndarna
Viljelösa tycker jag inte de var, Sverige är bara fantastiskt på att sabba för motståndet och Portugals löpningar i djupled fångades upp väldigt bra av backlinjen. Och då har de kvar lite skott utifrån bara för Portugal är ännu ett rätt begränsat lag.
En fin liten detalj i frisparksvarianten är Jonnas screen.
Jag missade det helt när det skedde men i highlights var den klar. Hon gör det smart också, ser ut som att hon ska framåt och Inte alls öppna upp en skottlinje för Angeldahl! 😀