Klar bortaseger mot Finland, det var väldigt bra för Sveriges chanser att bli toppseedat i VM-slutspelet.
Jag har haft fullt upp i några dagar, så även i dag. Så jag har inte sett matchen det minsta koncentrerat. Men jag har sett målen, och noterar att det blev fyra spel- och ett hörnmål. Det får man ju säga är positivt.
Jag noterar också att Peter Gerhardsson gjorde som jag hoppades, satsade på tre mittbackar och offensiva kantspelare.
Den svenska gruppsegern var ju redan klar. Hittills i dag har även grupp E spelats klart. Där tog Bosnien-Hercegovina playoffplatsen. Förstås en framgång för det bosniska laget. Dock lär det inte ha någon chans i själva playoffspelet. Tvärtom blir Bosnien drömlotten för övriga lag.
En blogg om internationell damfotboll 
Småtrevlig match. Kändes som att Sverige gick på 60 procent ungefär, vilket tyvärr räcker för att slå Finland, som är klart svagast i Norden.
Färöarna är väl svagare?
Finland är svagast att de länder som någon överhuvudtaget räknar med… Du har rätt i att Färöarna är svagare. Även Grönland.
Grönland är inte ens medlem.
Bornholm då? Åland? Rügen?
Nej dom är inte heller medlemmar. Rügen hör till Tyskland som inte ens ligger i Norden.
Glöm inte westfaliska freden.
Du fick mig verkligen att fundera – hur står sig till Jan Mayen, Sylt och Visingsö på den nordiska rankningen eller platsar de överhuvudtaget? Kanske vi gemensamt kan komma fram till en nordisk lista för dessa lokaliteter och andra. Jag är mellan två jobb och har hela veckan fri för att fylla forumet med inlägg i denna fråga. Fyll gärna på med inspel av motsvarande intressegrad.
Sedan finns ju urfolksmästerskapen, där det samiska landslaget brukar göra bra ifrån sig.
Jag vet inte ens om dom har några egna lag.
Det här blev verkligen en träningsmatch mot ett Finland som var riktigt svaga. Den här matchen kan man nog inte ta med sig särskilt mycket ifrån i ärlighetens namn. Det var ett oerhört lågt tempo genom hela matchen och jag kan garantera att tempot kommer vara dubbelt så högt mot Frankrike och Spanien. Det märks att många av spelarna fortfarande är i försäsong. Såklart är det bra att göra 5 mål och ha 5 olika målskyttar så det ska man ta med sig. Det var dessutom rätt spelare som fick göra mål.
Med en stundande WSL-premiär och som Gunners-supporter var det härligt att både Hurtig och Blackstenius fick näta. Det behövde dem båda för att bygga lite självförtroende. Tror det kommer bli positivt både för dem själva men även för landslaget att de kommer få spela mycket tillsammans varje vecka i Arsenal. En anfallslinje med Miedema-Hurtig-Blackstenius-Mead känns oerhört välkomponerad.
Nu har det varit väldigt mycket landslagsfotboll ett tag så det ska bli kul att ligorna i Europa drar igång. Speciellt för att det vimlar av svenskor i lagen numera.
Jag har nu kollat första 30 minuterna lite mer noggrant. Och jag tycker att Sverige så långt gjorde det riktigt bra, framför allt i början. Den första kvarten gav man inte Finland speciellt mycket tid med bollen, och hade konstruktiva tankar när man själv hade innehav. 1–0-målet kom på att de finländska spelarna var stressade och slog ett felpass på egen planhalva.
Visst är Finland formsvagt – det här var deras sjunde raka förlust. Men i mina minnen av dem från EM stack de upp mer än de fick göra i den här matchen. Inledningsvis kom de verkligen ingenstans. Det som passerade den svenska förstapressen tog den boll- och placeringsskickliga trebackslinjen hand om.
Men när den svenska pressen avtog under en period efter 1–0-målet hittade Finland ytor. Då blev det lite darrigt i det svenska laget, och Magda Eriksson bjöd då på en riktigt bra chans. Men även under den här perioden kändes det svenska laget både vassare och tyngre. När vårt lag väl gick till anfall bet det sig fast med hjälp av en fin återerövringspress.
Behåller man tredjeplatsen på världsrankingen nu då eftersom man vann? Dessutom med stora siffror också, om det nu spelar in?
Tänkte på en sak nu under matchen. De som gynnas minst av att spela med den här formationen är väl Schoug och Kaneryd. De är absolut helt ok som wingback men de är ju båda två betydligt bättre som en renodlad ytter. Glas tycker jag är bättre som högerback än wingback också. Som jag ser det offrar man lite av högerkanten för att kunna få in Rolfö och Hurtig samtidigt.
Ibland har jag lite svårt att förstå mig på Gerhardsson. Han byter spelsystem och spelare ganska ofta. Jag undrar om det verkligen är rätt väg att gå. Titta på England och Tyskland som alltid spelar samma lag och samma formation. Alla spelarna vet exakt vad de ska göra. När jag tittar på Sverige får jag ofta känslan av att spelarna missuppfattar varandra och spelet flyter inte lika bra som för andra nationer. Visst kan det vara bra att vara svårläst och kunna spela på olika sätt. Men han poängterar själv att de inte har så mycket tid när de träffas och att spelarnas utveckling sker i klubbarna. Borde det då inte vara bättre att sätta en formation och sedan försöka hitta de spelarna som passar bäst tillsammans i den. Istället för att byta både spelare och formation varannan match.
Jag tycker inte man ska gå över lik för att få in Hurtig eller hitta den optimala positionen för Rolfö. I OS gick det ju alldeles utmärkt när Hurtig ersätta Blackstenius efter 60 min i varje match. Rolfö var enligt mig turneringens bästa spelare som vänsterytter. Alltså samma position som hon hade i EM ett år senare. Kanske var det bara så att Rolfö hade ett tyngre mästerskap som många andra, det var kanske inte hennes position det var fel på utan hennes form.
Några exempel på omkastningar som gjorts under det senaste året. I Algarve var det helt plötsligt Nilden och Kaneryd som fick väldigt stort förtroende och gjorde fina prestationer. Där spelade man enbart med en fyrbackslinje. Men framåt EM kom Anderssons superform och hon tog med rätta tillbaka vänsterbacksplatsen. Kaneryds superform under våren fortsatte under. Men när det var dags för EM och matchen mot Brasilien var det lik förbannat Jakobsson som spelade på högerkanten. I EM-premiären blev det trebackslinje, mot Schweiz provade man Hurtig på högerkanten och mot Portugal samt Belgien var det JRK. I semin kom Jakobsson från ingenstans. Ni hör ju att det är rena rama tombolan som går. Nu när man startar upp igen är det helt plötsligt Schoug som får chansen som var långt ner i frysboxen under EM. Trots att jag tycker hon var riktigt bra mot Brasilien fick hon inte några minuter i EM. Känslan är ju att Schoug fick chansen idag lite som plåster på såren för att hon bänkades under hela EM. Om så är fallet är det också ett tecken på svagt ledarskap. Nu ändrar han återigen till en trebackslinje, förmodligen för att Glas sakandes.
För mig är det här ett otydligt och lite svagt ledarskap från stabens sida. Man har alltså spelat JRK, Hurtig, Jakobsson och Schoug på högerkanten på bara ett halvår. Man hade ju förstått om han testade nytt i betydelselösa matcher men nu byter han hej vilt under EM vilket är obegripligt för mig. Varför inte verkligen satsa på en spelare och ge henne chansen att hitta en bra kemi med Glas. Att byta runt så mycket gör även spelarna osäkra.
Från mitt sätt att se på det har Sverige gjort sina bästa matcher med en fyrbackslinje, därför tycker jag Gerhardsson ska satsa på det.
Det här blev ett långt inlägg men jag ser denna tombola som ett stort problem för landslaget snarare än en styrka.
En storseger borta i VM-kvalet mot ett hyfsat högt rankat lag bör ge de rankingpoäng som krävdes för att hålla England och Frankrike bakom.
Jag skriver bör, för helt säker är jag inte. Rankingmatematiken är ju inte helt okomplicerad. Och det är ändå lite oroande att England och Frankrike tog två fina segrar vardera i det här internationella fönstret.
Det verkar som Alexander saknar Sundhage eller i alla Sundhages tänkande och sätt att ta ut spelare i laget. Det är förstås helt i sin ordning att tycka så.
Visst var Sverige klart bättre, men första halvlek var ändå ingen katastrof från Finland tyckte jag. Bland annat hade Linda Sällström ett friläge vid 0-1 (tror jag). Överlag var det två bolltapp i backlinjen och två målvaktsmissar som ledde till fyra av målen. I andra halvlek fick också några överraskande namn debutera för Finland, tex Emma Pehkurinen från KuPS som jag ärligt talat aldrig hade hört om men som jag tyckte gjorde det bra. Hon spelar säkert i damallsvenskan nästa år!
Som man lider med Hanna Glas! Hennes skadehelvete fortsätter. Antar att det är något med knäet eftersom hon bli borta så pass länge. Hoppas verkligen operationen går bra och önskar henne stort lycka till med rehaben. Är det bara jag eller har det inte varit mycket skador nu innan och efter EM. Många knäskador också med Katoto, Putellas och igår befarades fransyskan Mbock också ha åkt på en knäskada. Det är ingen rolig utveckling.
Glas är ju dessutom Sveriges enda högerback som håller mot internationellt motstånd. Vi har ingen annan som kan ersätta henne. Det här tycker jag nästan är ett lika stort tapp som Seger. Oavsett tre- eller fyrbackslinje är hon den som ska spela på högerkanten. Jag hoppas de ger några av de yngre chansen som de båda Hannorna Wijk och Lundkvist. Såg Nilden som högerback i Juventus och hon gjorde inte bort sig där så henne kan man prova också. Ronja Aronsson är en annan bubblare som har gjort det bra i Piteå.
Jag svarar dig i en ny tråd Sigge. Haha ja, jag kanske saknar Sundhage lite men främst hennes musikframträdanden🤩
Det jag saknar är ett tydligare ledarskap och där tycker jag hon är bättre än Gerhardsson. Även om spelarna vill dra åt samma håll så tycker jag inte riktigt han lyckas få dem att göra det på planen längre.
Anledningen att jag tog upp Sundhage var att hon satsade stenhårt på 12-14 spelare som spelade alla matcher, såväl tränings- som tävlingsmatcher. Denna grupp spelare åtnjöt som bekant Sundhages fulla förtroende och kunde göra flera svaga insatser utan att mista sin plats i startelvan. En sådan spelfilosofi har både för- och nackdelar. Däremot var det full ruljans bland övriga spelare i Sundhages landslagstrupper. Sundhage lär inneha inofficiellt rekord i antal uttagna spelare som inte fått landslagsdebutera.
Det gick inte att ta miste på den svenska viljan och den offensiva glädjen från matchens första minut. Ett blågult gäng som slickat sina mentala sår från EM-äventyret i somras. Full fart framåt, alltså, men å andra sidan blev man smått orolig när finskorna utnyttjade tomrummen som uppstod på mittfältet när Asllani & Co eldade på för fullt där framme. Långa avstånd mellan spelare och lagdelar, svenskorna verkade osäkra och sega och lät finskorna vinna boll. Detta i första halvlek, där det sjabblades en del på svensk planhalva och den nya(?) trebackslinjen dröjde med att bli varm i kläderna. Allt blev ju mycket bättre och säkrare i andra halvlek, kanske också för att de blåvita tappade energin allteftersom. Där utgjorde f.ö. Linda Sällström som väntat det ständiga hotet. Det är bara att konstatera, att få eller inga motståndare vinner en löpduell med ”Sällis”, den gamla sprintern och ”häcklöperskan”.
Värdefullast i hemmalaget var LFC-kaptenen Ahtinen och för svensk del blev snittbetyget: Godkänt. Ingen nämnd och ingen glömd. Roligt att se Rubensson på väg in i hetluften igen; annars är det som vanligt målskyttarna som får det mesta rampljuset. Välbehövligt självförtroende för Blackstenius, Rolfö (tänk när hon kommer tillbaka i full kapacitet) och Hurtig, den sistnämnda som är/har varit ett frågetecken efter EM och flytten från Italien och England. Sammanfattningsvis en trevlig fast ospännande stund framför tv-rutan – och herrar Gerhardsson och Wikman fick förstås en del intryck att bearbeta under veckorna framöver.