Efter några tveksamma insatser bjöd landslaget på en härligt sprudlande uppvisning när man vann med 3–0 mot Frankrike – siffror som var klart i underkant. Det var så hett på Gamla Ullevi att man glömde vilket väder som härjade i Göteborg under tisdagen.
För det var både kallt och blåsigt när jag kom till Göteborg. Kanske var det därför som publiken anlände sent. När Nilla Fischer hyllades med tio minuter till avspark var det bara halvfullt på arenan.
Publiken strömmade dock in och vid avspark var de flesta på plats. I samband med att den spanska domaren Olatz Rivera Olmedo blåste igång matchen noterade jag en väldigt hjärtlig kram mellan Marika Domanski-Lyfors och Corinne Diacre precis framför mig. När den franska förbundskaptenen hade kramats klart och tittade ut mot planen fick hon se Filippa Angeldal vinna en andraboll just utanför franskt straffområde och placera in 1–0.
Tiden? 25 sekunder. Och den stora publiken bjöd på dagens dittills största tjut.
Strax efter kunde Diacre och vi andra på arenan konstatera att Sverige lurats när de satt upp laget 3–4–2–1. För den svenska formationen var det klassiska 4–4–1–1 som landslaget oftast använt sig av under Peter Gerhardsson.
Sverige var väldigt bra i cirka tio minuter. Sedan följde tio minuter där Frankrike hade bollen utan att komma till några farligheter. Dock kändes det som att det franska laget var på gång att bygga något bra när de svenska anfallen blev allt kortare. Den som fortsatt hade bett i pressen var Elin Rubensson som stod för några fina bollvinster.
Mitt i halvleken fick Sverige bättre bett i pressen igen, och det kändes rätt kontrollerat upp mot 30 minuter. Det mest uppseendeväckande under de tio minuterna var att publiken började köra vågen.
Efter 32.30 bjöd Sverige på ett läckert anfall där man sågade sig fram på vänsterkanten, men där Selma Bacha räddade vid bortre stolpen. Från min vinkel såg det ett tag ut som att den franska vänsterbacken var på väg att göra självmål. Men hon redde ut situationen.
Frankrikes bästa chans kom i 37:e minuten när Nathalie Björn tappade bollen till Delphine Cascarino. Amanda Ilestedt hann dock täcka så att det aldrig blev det friläge man först trodde var på gång.
I halvlekens slutminuter hade Frankrike ett par hörnor. Då hade jag mitt fokus på duellen mellan Björn och Wendie Renard. En duell där fransyskan hade ett ganska rejält längdövertag.
Men Sverige redde ut det och hade 1–0 med sig in i halvtidsvilan. Jag trodde att det skulle bli ett par svenska byten i paus. Jag trodde att kvartetten Ilestedt, Eriksson, Rubensson och Asllani bara skulle spela 45 minuter, eller max 60. Men Gerhardsson startade med samma elva även i den andra halvleken. Däremot gjorde Frankrike två byten när Grace Geyoro och Delphine Cascarino gick av. De ersattes av Lindsey Thomas och Melvine Malard.
I 49:e minuten fick Malard ett kanonläge när Jonna Andersson kom fel på en lyftning i djupled. Lyonstjärnan stod dock för ett svagt avslut som hamnade i burgaveln. Den andra halvlekens tio första minuter bjöd på ett mycket öppnare spel än det vi fick se före paus. Det var nära målchans ganska många gånger, åt båda håll.
Och när jag satt och kollade vilka svenska byten som skulle komma så fick hemmapubliken jubla igen. En perfekt slagen högerhörna gick över Renard och träffade Ilestedt i pannan. 2–0 i 60:e minuten.
Innan avsparken slogs kom bytena. Angeldal och Lina Hurtig gick ut. Julia Zigiotti Olme och Fridolina Rolfö kom in.
I 68 minuten låg Jonna Andersson efter att ha fått en rätt slarvig tackling. Då passade Frankrike på att göra ytterligare två byten Ouleymata Sarr och Selma Bacha gick ut medan Viviane Asseyi och Marion Torrent kom in.
Direkt när spelet kom igång frispelades Stina Blackstenius snyggt av Rolfö. Avslutet täcktes till hörna. Där var det nära 3–0…
Några minuter senare, i 74:e, när vi satt och väntade på ett svenskt trippelbyte blev Blackstenius frispelad igen. Den här gången av Asllani. Blackstenius kom dock inte till avslut utan hon blev nedsprungen av Aissatou Tounkara – som fick rött kort.
Innan frisparken slogs byttes Blackstenius, Asllani och Olivia Schough ut. In kom Rebecka Blomqvist, Madelen Janogy och Johanna Rytting Kaneryd.
I 78:e minuten hände det saker. Först hörde jag Caroline Seger vara upprörd över att det kastades saker från övre etaget mot pressläktaren. De utsända från Fotbollskanalen och Expressen satt illa till, men fick till synes ”bara” vätska över sig.
När jag tittade ner mot planen tog sig Rytting Kaneryd runt till höger i straffområdet och serverade Janogy till 3–0. Nytt jättejubel på Gamla Ullevi. Rekordpubliken (?) på 15 098 fick uppleva en riktig fotbollsfest. Efter målet gick Diani ut och Ella Palis kom in.
I 82:a var det dags för Sveriges sista byte när Jonna Andersson ersattes av Emma Kullberg. Tre minuter senare var dagens bästa svenska spelare Elin Rubensson nära att kröna sin kanoninsats med att bli målskytt. Pauline Payraud-Magnin lyckades dock med viss tvekan hålla bollen utanför målet.
Strax efter räddade den franska målvakten ett skott från Janogy via ribban. Sverige briljerade och körde över det franska laget. Det var en mening som jag inte trodde att jag skulle skriva. Men så var det: Sverige briljerade och körde över det franska laget.
På slutet hade Fridolina Rolfö två superlägen att även göra 4–0. Men Sverige fick alltså nöja sig med 3–0 i årets sista hemmalandskamp.
Olivia Schough röstades fram till matchens lirare till glädje för alla de Rosengårdsspelare som satt bakom mig. Men min röst gick alltså till Rubensson.
Men det här var en dag där alla svenska spelare var bra. En dag där landslaget visade att det inte är någon slump att det ligger trea på världsrankingen. Nu får vi hoppas att Sverige ligger kvar så högt på rankingen att vårt landslag placeras i högsta lottningspotten när VM-slutspelet lottas den 22 oktober.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag tar ut VM-guldet i förskott. Nej, men allvarligt talat, en trevlig kväll. Men vad pysslar Frankrike med? Inte en riktig målchans på hela matchen.
Frankrike kom billigt undan mot Tyskland 1-2, Tyskland var ganska överlägset, och Frankrike kom ganska billigt undan idag mot Sverige. Frankrike målchanser var få. Om Frankrike är överskattat? Ja, något verkat det som. Frankrike får väl ge svar på tal i VM då. Om Frankrike har klass och kvalitet om nio månader till det vet vi inte nu
När Sverige mötte England i EM stressade jag med maten för att se matchen och la nästan till en tumme i salladen. Såg lite av matchen i en dimma och missade resten när jag sydde ihop. Sedan såg jag inte mer fotboll av andra skäl (och att England fick så otroligt mycket skit med sig från domarna/uefa sabbade också lusten att titta)…så när jag nu såg första matchen med landslaget sedan dess var det en kul överraskning!
Om de bara spelat med den här farten och glädjen, med det här modet och skickligheten i EM. Även om de nu brände chanser och lägen gång på gång så trummade de ju bara på. Om vi tittar på öppningsmatchen i OS, på den här och andra där laget varit jäkligt bra, finns det något gemensamt i det? Kanske ett stabilt spelande mittfält med riv i, eller fart i djupled. Ett försvar där man hjälper varandra och alla gör minst det man kan förvänta sig av dem räcker också långt med spelarna vi har. En förbundskapten som inte försöker vara supersmart utan organiserar laget på ett bra och enkelt sätt bara. Plus då att ersättarna inte försvagar laget, Hurtig var ju rätt usel förstås men det kändes inte som att någon av ersättarna gjorde ett sämre jobb. Zigiotti Olme var ju till exempel fantastisk. Jag vet inte, är något av det där en av förklaring eller vad tusan är det med det här laget som gör det så bra när det funkar som det ska?
Värt att notera angående matchen mot Spanien, ser USA möta dem nu och Spanien spelar ut USA och har haft en bunt lägen och avslut som krävt räddningar bara de senaste 20 minuterna. Och de leder med 2-0 nu. Så kanske vi inte ska underskatta Spaniens andrauppställning?
Ja det svänger snabbt i fotboll! I fredags höjdes röster om att Sverige hade det tufft mot Spaniens C/B-lag och idag spelar man ut ett starkt franskt lag. Riktigt så ser ju inte verkligheten ut. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Sverige gjorde en helt okej insats mot ett riktigt bra Spanien som spelade med intensitet och högt tempo. Sverige ställde upp med en uppställning som knappt har spelat med varandra tidigare. Idag gör Sverige en väldigt gedigen insats men mot ett riktigt dåligt Frankrike. Det där C-laget var mycket bättre än Frankrike. Frankrike var rent ut sagt bedrövliga och de lyckades inte med någonting. De såg slöa och oinspirerade ut och de spelade med ett väldigt lågt tempo. Egentligen bjuder de på alla 3 målen. Först genom en dålig rensning som leder fram till 1-0. Sedan vet jag inte vad man gör på hörnan? Renard tappar markeringen och de försöker sig på någon konstig variant när de flyter upp flera spelare till mittlinjen för att kontra. JRK gör det bra när hon serverar Janogy men försvarsspelet är obefintligt när det står 4 spelare runt Janogy men ändå får hon helt ostörd bara raka in bollen. Jag kan säga som såhär! Hade Sverige släppt in de här målen hade jag varit riktigt förbannad. Sverige gör en bra match men jag tror inte man ska dra för stora växlar av det här. Idag blottades inte svagheterna i den svenska backlinje lika mycket eftersom Frankrike knappt lade in några bollar bakom den. När dem väl gjorde det blev det farligt direkt. Men den här matchen var absolut ett stort steg i rätt riktning.
Det som gjorde mig glad var att man äntligen släppte på handbromsen som har legat i sedan OS och vågade släppa loss lite. Det var kul att se lite fart och fläkt men framförallt spelglädje. Det var länge sedan Sverige såg ut att ha såhär kul ute på planen.
Folk får hacka på Blackstenius hur mycket de vill men för mig är hon en av Sveriges absolut viktigaste spelare. Vad är den gemensamma nämnaren till när Sverige har tagit medalj i mästerskap? Jo att hon har varit i bra form och levererat. Jag har sagt det förut men Sverige hade aldrig varit så framgångsrika under de senaste åren utan henne. Det märks direkt när hon saknas. Idag tycker jag återigen hon är starkt bidragande till vinsten med sina löpningar och det är hon som fixar utvisningen. I media pratas det om att hon snubblar på sina egna fötter men på de bilderna jag har sett, ser det ganska klart ut att Tounkara touchar hennes häl vilket gör att hennes fötter slår ihop. Det räcker för att man ska tappa balansen i den höga farten.
Rubensson fortsätter imponera och gör det bra. Men för mig är hon inte en ersättare till Seger. Hon är mer lik Angeldahl än Seger.
Men sedan är det väl bara att krypa till korset för min del och erkänna att Jonna Andersson under det här året har varit Sveriges bästa back och ikväll var inget undantag. Hon är till och med helt överlägsen jämfört med dem andra. Får Magda Eriksson priset som årets back på fotbollsgalan igen kan de lägga ned allt😅 Jag trodde inte hon hade det här spelet i sig om jag ska vara ärlig. Hon är i sitt livs form och har varit det ett bra tag nu. Jag tycker fortfarande att hon är en ganska så begränsad fotbollsspelare och att Nilden har en teknik och spelstil som tilltalar mig mer, men det är en smaksak. Men hon är ta mig tusan Sveriges bästa back en mot en defensivt och otroligt följsam. Sedan har hon ju den där vänsterfoten också som inte går av för hackor. I landslaget har hon varit genomgående bäst och stabilast.
Cred till inhopparna också som alla gjorde det bra. Om Rubensson har varit bäst över dem här två matcherna så tycker jag Kaneryd tillsammans med Rolfö inte är långt bakom. Jag vet inte om JRK har fått lite nya direktiv i Chelsea men nu har hon börjar slå sina inspel i förstaläget och hon tar inte den där extra dribblingen varenda gång längre som hon alltid gjorde förut. Hon värderar bättre och ser lite snabbare ut i tanken än vad hon har gjort tidigare. Då tog det oftast lite lång tid med beslutsfattandet och det blev fel mer än det blev rätt. Men nu får hon ut mer av sitt spel och det leder också till farligheter och poäng. Dessutom är hon riktigt vass i defensiven också, bara idag vann hon tillbaka bollen 2-3 gånger och hade ett antal bra inspel.
Hur som helst var det precis vad det här laget behövde. En storseger mot ett topplag som ger både lugn och självförtroende till en trupp som var lite osäkra på sig själva efter några tunga förluster.
Ett deppat Frankrike som märker att dom inte räcker till. I ärlighetens namn långt ifrån det Frankrike som vann med 5-1 mot Italien i EM i somras, som jämförelse. Visst alla kan inte vara bäst samtidigt men lite mer kampanda hade Frankrike behövt. Fotboll är mycket en kampsport
Ett överraskande effektivt Sverige körde över ett överraskande blekt Frankrike, men låt oss inte dra för långtgående slutsatser av detta. Vi bör varken dissa eller hissa Team Gerhardsson efter ett par träningsmatcher i lövfällningens tid. Vem vet vad det var som störde fransyskorna, om det var höstkylan, hybridgräset, inramningen, färgen på frottéhanddukarna, eller det billiga vinet och de torra croissanterna som väntade efter matchen. Något var fel, dock, i högsta grad fel…