Matchavgörande baklängesmål på tilläggstid

Matchavgörande baklängesmål på tilläggstid har varit påskens mindre trevliga signaturmelodi för svensk damfotboll. På långfredagen var det A-landslaget som föll mot Danmark. Och alldeles nyss var det F19 som föll mot Island – och sannolikt missade EM-slutspelet.

I båda fallen var förlusterna helt i sin ordning sett till alla matchens 90 minuter. Ändå kom de båda avgörande målen lite oväntat.

Som jag skrev i förra inlägget var den första halvleken svag. Där präglades det svenska spelet av farliga bolltapp, lågt passningstempo och problem med att hitta passningar förbi de danska lagdelarna. Halvlekens alla målchanser var danska.

I och för sig hade Hanna Bennison en frispark som Kathrine Larsen räddade till hörna. Fast det hade nog inte den danska målvakten behövt. För bollen såg ut att vara på väg att gå utanför målet.

Den andra halvleken var spelmässigt bättre från det svenska laget, eller skall jag skriva mindre dålig. Sverige hade bättre passningsspel, släppte inte till lika mycket bakåt och kom till flera nästan-lägen. Men den där frisparken från Bennison i första halvleken var det enda avslut som Larsen behövde rädda. Och att inte komma till ett enda riktigt avslut mot mål är förstås inte ens nära på godkänt.

Och på övertid kom alltså det danska segermålet.

Peter Gerhardsson testade ytterbackar och centrala mittfältare. Testerna gav knappast det utfall som förbundskaptenen hoppats på. Som jag skrev i förra inlägget var det de spelare som inte startade på aktuella positioner som stärkte sina positioner i VM-diskussionen.

I dag har alltså F19-landslaget förlorat mot Island. Sett till 90 minuter var det helt i sin ordning. Det isländska laget var bättre, skapade klart flest 100-procentiga målchanser – och borde ha haft en straff vid ledning 1–0.

Det svenska laget var lite av en besvikelse. Framför är jag missnöjd med hur överkonstruktiva de svenska spelarna var i och kring eget straffområde. Är man osäker kring eget mål måste fokus ligga på att skicka bort bollen så långt som möjligt.

Tyvärr såg det snarare ut som att de svenska spelarna trodde att man får bonuspoäng om man gör snygga grejer på egen planhalva. De fattade inte att de istället bjöd motståndarna på målchanser.

Trots bristerna såg det ut som att Sverige skulle få med sig en poäng. Det var 1–1 efter 90 minuter, och Sverige hade varit bättre i den andra halvleken än man var i den första. Kryss hade inneburit en hyfsad möjlighet att nå EM-slutspelet.

Men på övertid satte inhopparen Sigríður Guðmundsdóttir det isländska segermålet på ett snyggt distansskott. Därmed är Sveriges F19/04-landslag med största sannolikhet utslaget ur EM. Det räcker om Island tar poäng mot svaga Ukraina i sista omgången för att vinna gruppen. Och allt talar för att det här starka isländska laget kommer att vinna den matchen med minst fem–sex måls marginal.

Om vi lämnar landslagsfotbollen lite så var det tidigare i dag en upphaussad prestigematch i premiären av nya division 1. I den södra gruppen möttes de båda huvudkonkurrenterna IFK Göteborg och Malmö FF på Valhalla. 1050 personer såg MFF vinna med 3–1.

Det är fjärde säsongen för Malmös damlag, och det har ännu inte tappat en enda poäng i seriesammanhang. På försäsongen vann man fyra av fem träningsmatcher mot elitettanmotstånd. Ändå kan jag inte säga att jag blev speciellt imponerad av vad MFF visade upp i dag. Dagens seger var mer frukten av vassa hörnor än av ett vägvinnande grundspel.

Noterbart här är att IFK Göteborg tvingades spela premiären utan sin viktigaste offensiva spelare, Victoria Svanström. 17-åringen var i Köge och spelade F19-landslagets EM-kvalmatch mot Island.

4 tankar på “Matchavgörande baklängesmål på tilläggstid

  1. När det gäller skott, hur kommer det sig att svenska spelare är extremt bra på att skjuta precis utanför? Och så sjukt usla på att träffa mål? Om Gerhardsson löser den så vinner Sverige VM.

  2. Jag var ute på en liten turne och såg bägge matcherna på plats. Som neutral tyckte jag Sverige-Danmark var en av de tråkigare matcherna jag sett, hände knappt något alls. Sveriges spel tycker jag började fungera direkt när Seger kom in, lite oroväckande att vara beroende av en spelare men samtidigt kanske ett bra att hon verkar kunna vara i form till VM.

    Göteborg-Malmö var betydligt mer underhållande, och överlag betydligt bättre nivå på spelet än de division 1-matcher jag sett i Stockholm. Malmö var väl favoriter får man anta, utgående från det gjorde Göteborg en bra match i långa perioder. Tyvärr avgjordes matchen förmodligen av att planens kortaste spelare var Göteborgs målvakt. Resultatet får man anta betyder att Malmö redan nu är klara för Elitettan.

  3. Ja nu måste det hända något! Nu vill vi se Rolfö från sin bästa sida, visa att du är en av de bästa. Den där fria rollen hon har nu fungerar uppenbarligen inte så låt henne hålla till mer ute på kanten och utmana sin spelare på större ytor. I förra matchen var det en frustrerad Frido som började fokusera på fel saker, vänd nu den frustrationen till något positivt. Rolfö är som bäst när hon är lite förbannad och bara kör, då är hon nästintill omöjlig att stoppa, tyvärr ser vi det alldeles för sällan.

    Blackstenius gör en helt ok insats men måste få fler bollar att jobba med. Något oroväckande att vi fortfarande är väldigt beroende av Seger, när hon kom in blev det ett annat lugn. Såg att många tyckte att de yngre spelarna inte stärkte sina aktier men det gjorde väl inte så många av de etablerade heller? Skillnaden är ju att dem inte går att peta. Rolfö var inte alls bra, Magda och Björn såg inte helt stabila ut heller. Janogy var tyvärr riktigt dålig hon också. JRK var bra i andra halvlek och visade lite attityd och hade fina inspel som borde ha förvaltats bättre. Jonna Andersson var ju faktiskt den som förlorade duellen med Larsen vid målet.

    Nu vill vi se bästa möjliga lag mot Norge för det kommer bli en otroligt tuff match och ännu en förlust kommer trycka ner svenskorna ordentligt i skorna.
    Tror Falk får starta-Andersson kommer starta till vänster, Eriksson och Björn, sedan är frågan om man testar Kullberg som högerback. Orkar Lundkvist 90 min till så ser jag hellre henne. Hade gärna sett Nilden som högerback också om än bara ett inhopp. Tar man in henne i truppen måste man ge henne en ärlig chans. Gerhardsson tyckte ju hon behövde speltid. Att då plocka in henne från u23 och inte spela henne alls blir väldigt motsägelsefullt. Då hade det varit bättre om hon åkte med u23 och får ännu en match i benen.
    På mittfältet blir det Seger-Angeldahl- Asllani om hon är hel. Sedan tror jag det blir Rolfö-Blackstenius-Jakobsson. Kaneryd spelade hela matchen mot Danmark och lär inte starta här också.

  4. Damlandslaget kanske ska titta lite på u23 som har betydligt bättre flyt i spelet och kemi mellan spelarna. De använder båda kanterna och inte bara högerkanten som landslaget gör. Selerud och Bergström kommer som skjutna ur en kanon på kanterna gång på gång och kommer till inspel. Bergström håller ju på att få ett riktigt genombrott den här säsongen och var en av Sveriges bästa spelare. Väldigt kvick och snabb med bra teknik i hög fart. En annan som utmärkte sig var Agnes Nyberg som var överallt på mittfältet, vann dueller och fördelade spelet. Dessutom fyller hon på i straffområdet och fick kröna sin fina insats med ett mål. Sedan kan det inte dröja länge innan Josefine Rybrink får chansen i landslaget igen. Hennes passningsfot håller samma klass som Nathalie Björns och hon hittade fina uppspel mest hela tiden. Vi behöver få in fler bollskickliga mittbackar och hon är verkligen en sådan. Extra kul att alla mittfältare i truppen gjorde starka insatser. Linn Vickius och Bergman Lundin mot Spanien och Nyberg med Bergman Lundin mot Portugal dessutom Saving som hoppade in är även hon bra. Hon har en förmåga att få med sig frisparkar likt Seger då hon tar emot bollen och drar på sig en spelare för att sedan släppa bollen precis innan hon får tacklingen, en liten men viktig detalj. Alla behärskar sin roll och tack vare det kunde Sverige spela genom mittfältet. 5-0-målet är ett perfekt exempel på spelare som förstår varandra och tänker likadant. Saving vinner bollen och släpper ut en lite längre pass till Wijk som direkt sätter den i djupet på Stinalisa Johansson som sedan kan frispela Jönsson som lägger in bollen i mål. Sådana mål ser vi aldrig damlandslaget göra för de har inte den kemin. Nu när inte Asllani eller Rubensson kan vara med tycker jag gott man hade kunnat ta in en extra spelare från u23. Varför inte Kafaji som hade kunnat testas i Asllani-rollen? Hon har ju börjat säsongen starkt och helt ärligt tror jag hon skulle göra det bättre än dem spelarna som redan är på plats i just den rollen. Vem ska spela där nu?

    Förstår inte varför damlandslaget inte använder sig av kantspelet bättre då det är där de alltid haft sina styrkor. Felet dem gör är att spelaren som tar emot bollen på kanten alltid står stilla och blir lätt uppäten. Sverige spelar sällan på spelare som kommer rättvända i fart. Det är ytterst sällan man ser en överlappning från en ytterback. I u23 är det mer fart i grejerna och dem som ska vara ”sämre” spelare än dem i landslaget klarar till och med av att förstå varandra bättre än vad spelarna i damlandslaget gör. Man börjar ju undra om det helt enkelt är så att många av de som spelar i damlandslaget nu har för dålig spelförståelse? U23 har bättre kemi och fart i spelet jämfört med landslaget vilket är oroväckande. Där ser spelarna ut som de aldrig har spelat med varandra tidigare och det blir missförstånd allt för ofta. Så ser det ut ganska ofta och är något vår kära förbundskapten måste jobba med. Är därför jag vill se Nilden som har förmågan att kunna sätta bollar i djupled men även komma runt på kanterna. Vi behöver ytterbackar som tar initiativ och det har vi inte så många som gör. Men redan mot Spanien visade Nilden att hon har egenskaper som inte så många andra i landslaget har. Hon kan ta sig förbi spelare och är ett större hot när hon släpper bollen framåt. Idag har ytterbackarna blivit bland de viktigaste spelarna som är väldigt involverade och hon klarar av att driva sin kant, det gjorde hon tidigare i Juve och även nu mot Spanien såg man tendenser av det.

    Det här med att spelarna i u23 förstår och klarar av sina roller och ju intressant. Det tyder på att den nya förbundskaptenen, som jag för övrigt gillar lyckas få ut det bästa av spelarna på rätt position. Det märktes att spelarna var bekväma där ute.
    Jämför då det med damlandslaget där många inte får ut det bästa av sig själva och känns inte alls lika självklara i sina roller. Rolfö är ju det tydligaste exemplet som till vardags spelar wingback men som nu ska spela mer centralt i banan. Det blir en krock för henne och jag personligen tror Sverige skulle få ut mycket mer av henne som ytterback än den positionen hon har nu. För hon kommer ingenstans som det är nu. Som ytterback kommer hon till fler inspelslägen och får större ytor. Då ser jag hellre en Schoug eller varför inte Kaneryd i den rollen som Rolfö har, tycker Schoug var bra när hon kom in och funkade bättre än Rolfö. Det roliga med Kaneryd är att när hon väl spelar till vänster tycker jag nästan hon uträttar mer än när hon spelar på högerkanten.
    Var gäller Rolfö så är det ju lite spännande att på nästan bara 1 år har damlandslaget blivit lite av ett one-man team där mer eller mindre allt kretsar kring henne. Alla frågar sig hur ska Rolfö bli mer involverad, hur blir hon rättvänd oftare, varför ser vi aldrig henne skjuts lika mycket längre? Komiskt nog kan man argumentera för att hon är Sveriges bästa back, Mittfältare och forward. I mina ögon är det till och med så. Det här är bara taget ur luften men hämmar det landslaget att vi nu har en sådan storstjärna som får mycket uppmärksamhet. Har det rubbat balansen i den blågula lagmaskinen som tidigare bara har dundrat på. För jag hör ingen som frågar sig varför vi helt plötsligt har slutat lägga djupledsbollar på Blackan och inte använder hennes största styrkor? Henne får vi inte heller ut det bästa av, i Arsenal har hon varit grym på senare tid men här får hon i stort sätt inga bollar att jobba med alls.
    Men undrar lite vad de egentligen tränar på under sina läger? Det är väldigt ojämna prestationer. Fantastiskt mot Tyskland och Frankrike men bedrövligt mot Australien och Danmark. Varför är man så ojämna och varför finns det inga klara linjer i spelet. Tränar man ens på hur man ska luckra upp lågt stående försvar. Det värkar nästan inte så för så fort vi möter lägre stående lag så låter det alltid likadant. Vi brukar ha problem mot sådana här typer av lag som backar hem. Men vad gör man åt det? De här tongångarna har varit sedan Gerhardsson tog över och inget har blivit bättre.

    Jag har en känsla av att Rolfö kommer göra en bra mycket bättre match ikväll och vara väldigt revanschsugen, förhoppningvis lite småtjurig. Då kan det bli proppen ur och hon blir tungan på vågen! Hoppas för både henne själv men även för damlandslaget att så blir fallet😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.