I paus var analysen i pressrummet att Sverige var imponerande bra, och att det såg väldigt positivt ut inför VM.
Efter slutsignal var det betydligt mer bekymrade miner. 3–3 kändes som en förlust. Inte minst eftersom ett rätt begränsat Norge kunde göra tre mål, det tredje i absolut sista sekunden. Det var knappast den minnesbild landslagsledningen ville få med sig från den här samlingen.
Skall vi ändå leta glädjeämnen som hette det stora Matilda Vinberg. Hon tyckte själv att hon tog chansen när hon fick den. Jag håller med – hon visade att hon är en het kandidat till en VM-biljett.
Jag får återkomma med en mer ingående analys. Jag skriver det här från pressrummet på Gamla Ullevi. Och det är hög tid att åka hemåt. För er som har inlogg på någon av Gota Medias tidningar finns här en krönika om matchen.
En blogg om internationell damfotboll 
Av det man sett av de båda matcherna har det ju mest handlat om de som inte tagit chansen!! Problemet är ju att det är väldigt oklart om Hurtig,Glas, Asllani,Ilestedt och Seger kommer att bli friska. Blir de det tror jag att Bennison, Schough,Lundqvist,Sandberg och Olme blir de som får kliva av. Vad tror ni andra ?
Jag skulle nog inte räkna bort Schough, tog chansen ikväll och har egentligen inte fått tillräckligt med speltid denna samling för att ”spela bort” sig. Våren med Rosengård blir dock viktig för henne! Håller däremot med om resterande men skulle inte bli förvånad om Bennison eller Zigiotti kom med till slut ändå. Jakobsson ligger väl också på gränsen. Undrar vem som skulle rykt om Hurtig var uttagningsbar för denna samling!
Vem ska chefa i försvaret? Plötsligt saknar man Amanda Ilestedt, som brukar sprida ett lugn i backlinjen.
Matilda Vinberg, en av få ljusglimtar.
Sofia Jakobsson kommer nog ändå med till VM, men Rytting Kaneryd är miles ahead.
Förstemålis? Jag säger Zecira Musovic. Utstrålar större pondus än Falk och verkar av de senaste landskamperna att döma ha rensat bort sina förut obligatoriska tabbar,
Lite bättre sprutt på Sverige i Norgematchen, åtminstone i första halvlek. Sett över båda landskamperna tyvärr ett rätt svagt Sverige, där endast Rolfö har någon stjärnstatus. För övrigt: fint att visa solidaritet med Ukraina, men – och ett stort MEN – ett lands flagga (fana) ska ALDRIG nudda marken. Att nudda marken är sedan urminnes tider ett tecken på nederlag och det var knappast det som skulle manifesteras. Det borde funktionärsmuppar, landslagsmuppar och spelarmuppar lära sig! Och till publikmupparna: när det spelas nationalsånger står man upp och tar av huvudbonad!
Att flaggan/fanan dessutom var vänd upp och ner gjorde saken ännu värre. Hoppas att inga ukrainare beskådade matchen – och den genanta fadäsen. Bu för de matchansvariga och en lätt skammens rodnad på spelarnas kinder, kanske. Det var dock den norska nationalsången som spelades och inte den ukrainska…
Ett lite större problem var väl ändå att man höll flaggan upp och ner?
Illa det också – typiskt muppigt i ett mupparrangemang av fotbollsmuppar…..
Ja det här var inget vidare! Oj vad Ilestedt och Glas saknas där bak. Vi behöver en Ilestedt som kan få ordning på det här försvaret för just nu är det bedrövligt. Överlag tycker jag ingen egentligen tog chansen den här samlingen. De som spelade längst fram igår gjorde det helt okej utifrån sina förutsättningar men det räcker inte särskilt långt internationellt. Det är inga spelare som kan bära Sverige i ett VM men kan möjligtvis hoppa in och förändra matchbilder. Fortsätter det såhär kommer Sverige åka fritt fall genom rankningen för nu spelar man inte som om man låg trea på världsrankingen. Det positiva är att det är långt till VM och mycket hinner hända tills dess. Sverige brukar prestera som bäst när de är lite uträknade.
Kul att Rolfö visade klassen och det var nog viktigt för hennes självförtroende i landslaget. Igår bar hon laget så som vi vill och tog egna initiativ. Frågan är hur positivt det är för laget i stort att vi nu har en så tydlig superstjärna som ska göra det mesta och som får mer eller mindre allt strålkastarljus på sig. Även om hon aldrig skulle erkänna det själv eller ens tänker på det så är det en annorlunda Rolfö vi nu ser. Hon har ett enormt självförtroende och pondus vilket oftast är bra, men det kan också slå åt fel håll ibland. Att spela i kanske världens bästa klubblag och dessutom vara en av deras största stjärnor gör saker med en som människa. Hon är van vid att alltid vinna och att spelarna runt henne sätter bollen på rätt fot och visar sig för henne. I landslaget har hon inte lika bra spelare runt sig och då blir det lätt frustrerat när hon är van vid att allt bara flyter på. Det tycker jag har visat sig lite under den här samlingen och speciellt mot Danmark där det var en besviken och arg Rolfö som gestikulerade en hel del. Sådant brukar vi inte se från henne i landslaget, igår var hon märkbart frustrerad också vilket man kan förstå. Tycker det ska bli intressant att följa landslaget som grupp fram mot VM och hur gruppdynamiken förändras när en storstjärna leder laget både på gott och ont.
Det darriga svenska försvarsspelet i främst denna landskamp oroar. Är det månne bara en tillfällighet och berodde det, som många påstår, på avsaknaden av en Amanda Ilestedt? För övrigt hade inte Sembrant en av sina bättre dagar, fast det är förståeligt med tanke på en bruten näsa samt ansiktsmasken, som fick henne att se ut som något från en Alien-film. Nå, det är ju mer än tre månader innan VM kör igång, så det är hopp om att alla skadeproblem för nyckelspelare som Asllani och Seger hinner försvinna.
Ska man vinna titlar krävs man ställer krav på både sig själv som spelare men även på sina motspelare. Det ser jag som både en tillgång och självklart. Att alltid vara nöjd höjer inga prestationer…
Jag hade hoppats på fler individer i vårt landslag med den mentaliteten. Det är viktigt att man kan hålla isär sak och person och ha högt i tak. Tekniskt är Sverige långt efter många nationer redan och då krävs ju att man har ett passningsspel som sitter och klarar spela på 1 och 2 tillslag till rätt adress betydligt mer än vi sett under dessa 2 träningslandskamper. De ggr Sverige lyckades med detta blev det genast farligt.
Precis! Problemet med det här landslaget är att jag inte ser den mentaliteten på särskilt många spelare. Det är bara Rolfö som man ser är förbannad och vill något med det här. Kapten Eriksson springer mest och gömmer sig när det blåser och är precis som vanligt väldigt slipad i media. Frågan är ju vilken typ av kapten man vill ha i ett landslag? En som är jävligt bra på att prata i media men som inte visar särskilt mycket på planen i Eriksson. Vi kan kalla det för den svenska modellen. Eller en som öppet och ärligt visar både med handling och ord att hon verkligen vill det här som Rolfö? Vet iallafall vem jag hade valt i de flesta fall. Som det är nu skulle jag inte ha något emot att sätta bindeln på Rolfö eller kanske Ilestedt när hon är tillbaka. Tycker båda dem har visat att de har blivit större ledare i sina lag och är väldigt centrala i allt.
Men det är just där krocken kan komma som jag skrev tidigare. Jag är inte alls säker på att det är så högt till tak i damlandslaget som man kanske vill tro. Allt låter väldigt trevligt och familjärt men vem tar egentligen tag i det när det nu ser ut som det gör? Hur skulle de yngre och mer oerfarna spelarna ställa sig till om Rolfö verkligen skulle ta det här laget under sina vingar och göra allt som står i hennes makt för att vinna ursäkta språket ” det där jäklar VM-guldet”? För att vinna något måste du vara ursäkta uttrycket ännu en gång ett ”svin” på planen och ta till alla knep som finns, vet inte om särskilt många i det här laget har det i sig? Speciellt om du är Sverige och inte kan vinna på ren klass utan måste kämpa tillsammans och vara lite fula för att ta sig långt.
Sedan handlar väldigt mycket om intensitet och aggressivitet. Att spelarna klarar av att göra allt i ett högt tempo. Det är något som många av spelarna saknar. Titta på JRK:s andra halvlek mot Danmark, det är så det ska se ut i pressen. Hon var jäkligt intensiv och hela tiden steget före sin motståndare och rann igenom försvaret gång på gång. Det var de bästa minuterna jag har sett av henne i landslaget. Synd bara att hon var den enda som spelade i det tempot och inte fler hängde på.
Håller helt med dig om att flera spelare i den här truppen är för svaga rent tekniskt. Dock hänger ju ett bra passningsspel på få tillslag och att kunna dribbla förbi sin spelare ihop väldigt mycket. Har du en tillräckligt bra teknik ska du vara bekväm i alla situationer på planen, det är långt ifrån alla svenska spelare. Dock finns det spelare med väldigt fin teknik men som inte får chansen särskilt ofta och då får landslagsledningen skylla sig själva när man inte ger dem chansen. Rosa Kafaji, Anvegård och Nilden är spelare som jag tycker är väldigt kreativa och kan slå sin spelare men Gerhardsson vill hellre ha spelare som kan pressa. Man kan inte få både och utan måste välja. Jag vill ha med alla 3 i VM för de har lite annorlunda egenskaper. Kafaji har ju bollen klistrad vid fötterna och Anvegård är Sveriges smartaste anfallare som är väldigt vass i och runt straffområdet. Vet att jag är partisk när det kommer till Amanda Nilden då jag tycker hon är väldigt bra på det svåraste som finns i fotboll, att värdera rätt i sista tredjedelen och göra poäng. Hennes teknik och blick för spelet är riktigt vass och hittar hon formen under våren år hon för mig given som både vänster- och högerback som det ser ut nu. För nu blir det väldigt statiskt och krampaktigt på kanterna. Sedan finns det goda intentioner, speciellt på högerkanten med Kaneryd och Angeldahl som man ser gillar att spela med varandra. Kasta in Asllani och kanske Nilden där så kan det bli väldigt bra. Det får bli en offensiv kant eftersom det är mestadels där Sverige bygger sina anfall.
Mot VM med Fridolina Rolfö som kapten och resten av laget hakar på det ” grinigare och tuffare” tåget så blir det succé😉 Såklart vet jag ju att Rolfö är en fantastisk människa och förebild som verkligen bryr sig om sina lagkamrater och omgivning men när det väl blir match kommer tävlingsskallen fram. Är det jag älskar med henne och för mig är det ett äkta kaptensämne. Alternativt fortsätter vi att tuffa på med det härliga och mysiga landslaget som det är nu, det är bara välja väg. Seden får de skadade spelarna gärna hitta formen också. Sen är jag helnöjd👍
Hej Alexander ! Din analys är ju klockren. När det gäller Eriksson så tycker jag att hon tyvärr bara blir sämre och sämre. Hur hon har det med speltid i Chelsea? Som sagt oerhört verbal, hon skulle kunna kunna bli politiker. Vi behöver få ordning på försvarsspelet, annars åker vi ut i åttondelen i VM. Motståndarna heter ju antingen USA eller Nederländerna. Eriksson måste bänkas. Rölfö som lagkapten alla dagar i veckan. 🫠
Seger? Hoppas vår mesta landslagsspelare inte avslutar karriären med att åka jojo mellan planen, bänken och rehab. Dags att omvärdera självbilden som snart 40-årig elitspelare och landslagsspelare. Enough is enough! Dessutom – det är inte hon som saknats mest i landslaget. Det är Asllani.
Vete fan om inte Stina Lennartsson kom lite närmare VM trots att hon inte kunde vara med och spela, dels så verkar Gerhardsson gilla hennes kompromisslösa spelstil och dels så saknades det lite jävlar anamma i backlinjen för att uttrycka sig milt. Björn var väl den som visade mest attityd defensivt men då ska hon ju i mina ögon helst ha rollen som defensivt nav på innermittfältet.
Överhuvudtaget så är det ett alldeles för snällt svenskt landslag Gerhardsson basar över, om han tänkt satsa på ett försvarsspel med hård och ibland hög press så duger det inte att hålla på och peta som kollektivet gjorde vid 3-3 målet, det måste till mycket mer aggressivitet och attityd om det ska kunna fungera.
I kväll spelar Rosengård en mycket viktig bortamatch mot Djurgården. Allt annat än vinst sätter mesta mästarlaget i en knepig situation.
Hur står det egentligen till i klubben?
Några funderingar kring laget efter senaste landslagsuppehållet:
Ria Öling är given som offensiv mittfältare i Finlands landslag. I Rosengård tvingas hon spela högerback.
Halimatu Ayinde är given som central mittfältare i VM-klara Nigeria som bl a besegrade Nya Zeeland med 3-0 i tisdags. I Rosengård inte ens på bänken.
Olivia Holdt och Sofie Bredgaard spelar varje match i Rosengård. De fick inte en enda spelminut i den senaste landslagssamlingen med Danmark.
Charlotte Grant lånades ut till Vittsjö ifjol och gavs i det närmaste bort till konkurrenten inför årets säsong. Trots bristen på försvarare. I Australiens landslag har Grant vikarierat som högerback i stället för tidigare skadade Carpenter. Den sistnämnda nu tillbaka, då fick Grant spela vänsterback och gjorde bl a mål i segermatchen mot England (2-0).
Vad är lösningen i målvaktsfrågan?
Många skador i laget…
Nyförvärvet Obaze verkar få stort förtroende som ytterback och med Wik på andra kanten så tror, och hoppas, jag att Ria Öling får mer speltid på mittfältet i framtiden.
Som jag förstår det så har Ayinde haft lite problem med sjukdom och därför missat matcher. Enligt mig så borde hon gå före Mia Persson, men Mia har ju ledaregenskaper som också kan vara bra att ha på plan.
Holdt och Bredgaard är toppspelare offensivt men som behöver utveckla sitt defensiva jobb, kanske därför de inte fick spela i denna samlingen. I bägge matcherna så hade Danmark mindre bollinnehav än motståndarna.
Inför VM i sommar så ville förmodligen Grant bli garanterad speltid och det fick hon inte i Rosengård så därför ville hon lämna. Med tanke på hennes utveckling den senaste tiden så ser det ut som ett stort felbeslut av Rosengård. Att de dessutom lånar ut Athinna till Örebro när Knaak är skadad en längre period kändes väldigt märkligt. Kanske plockar de upp Jo-Anne Cronquist från B-laget som gjorde en bra landslagssamling med F-19 nu senast.
Micahs kontrakt går ut i sommar och just nu verkar det inte förlängas. Kanske satsar de på Mukasa och Polozen. Fast just nu sitter Emma Holmgren på ett utgående kontrakt med lite speltid i Lyon, kanske plockas hon in. Fast det är nog bara bara önsketänkande från min sida.
Från och med nu heter Linköping FC:s hemmaborg Bilbörsen Arena, nya namnet betalat för av en större bilfirma. Kanske bra att veta för den som dimper ner i sta’n och frågar efter adressen till ”Linköpings arena”, som alltså inte finns längre – i juridisk och postal bemärkelse.
Varför inte ta steget fullt ut i penningprostitutionens tid och byta namn till Bilbörsen FC som spelar på Bilbörsen Arena? Mer kassaklirr och mer själlöshet. Bilbörsen arena – det stinker lång väg som alla snuskiga företagsnamn på idrottsanläggningar.
…för att inte tala om oset av grillad kyckling över Kalmar: Guldfågeln Arena.
Det blev ju åtminstone kul i folkmun med Kycklinggrytan.
Bilförsäljarderby när Norrköping från PlatinumCars Arena kommer på besök.