I kväll har jag varit på Borås Arena och kommenterat seriepremiären i division 2 nordvästra Götaland. Det blev inte det minsta dramatiskt, utan numera satsande Elfsborg tog en solklar 7–0-seger mot klassiska IK Frisco.
När jag kollade resultatrapporteringen från Stockholm noterade jag att Djurgården hade vunnit med 2–1 mot svenska mästarlaget FC Rosengård. Utifrån Viaplays höjdpunkter från matchen var det lätt att komma till slutsatsen att Rosengård borde ha haft ledning i paus.
Det var mållöst, och nästan direkt efter paus slog Hayley Dowd till med ett riktigt klassmål. Och sedan bjöds Djurgården på 2–0 vid en hörna. Rosengård fick alltså till en reducering. Men efter tre omgångar står alltså Djurgården nu på sex poäng. Man har vunnit mot Häcken och Rosengård, men förlorat mot Kif Örebro. En rätt oväntad serieupptakt för ett lag som under fjolårshösten hade hopplöst svårt att vinna matcher.
Ännu mer oväntad är Rosengårds start. I fjolårets damallsvenska tappade laget bara poäng i fem matcher. Man hade tre kryss och två förluster. I år har man en poäng och målskillnaden 3–7 efter tre omgångar. Det är på alla sätt ett fiaskoartat facit för ett mästarlag. Tränare Renee Slegers står inför en tuff utmaning att styra in sitt lag på vinnarspåret igen.
Det handlar både om att hitta stabilitet i defensiven och spets i offensiven. För tillfället känns Rosengård darrigt i båda straffområden.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag håller inte riktigt med om att Rosengård borde haft ledning i paus. Jag tyckte det allmänna intrycket var att Rosengård kändes segt och långsamt. Förvisso en del bollinnehav, men DIF hade lätt att hinna ner på rätt sida, när Rosengård gick framåt.
DIF är intressanta i år, Alice Bergström är nästan som ett nyförvärv, men den spets hon plötsligt ha visat sig ha på kanten. Och om Hayley Dowd kommer in i ett målstim så kan laget hamna så högt som 6-7. Dock knappast högre.
Rosengård? Jag satt och räknade hur många lag jag tydligt rankar framför dem just nu, och det är definitivt Linköping, Kristianstad, Häcken och Hammarby. Men naturligtvis har Rosengård potential att ta sig högre än deras nuvarande tabellposition i alla fall. Hoppas jag, för deras skull.
Jag har som sagt bara kollat höjdpunkterna. Och där var det mest Rosengård före paus. Men vid en närmare koll så var det ju mest ”nästan-chanser”, så du kan ha helt rätt i din analys av pausresultatet.
Jag får precis samma känsla för Rosengård i år, som jag fick när jag såg AIK:s herrar i måndags helt klappa ihop mot Norrköping. Det här är ett lag som är en skugga av sitt forna jag. Allt som gjorde AIK svårspelade i fjol är borta nu, vilket delvis har personförklaringar (Sebastian Larsson främst). Är det så enkelt att det är likadant för Rosengård? En Caroline Seger i form? En Mimmi Larsson som sätter pressen tidigt? En Glodis Perla Viggosdottir som håller ihop försvaret? Rosengårds förbannelse är ju att de exporterar spelare i parti och minut.
Med tanke på alla dom namnkunniga spelarna i FC Rosengård så var det en Djurgårdsspelare som var bäst på plan i Alice Bergström!
Har läst ett flertal forum nu där det skriks efter Slegers avgång!!! Helt fel enligt mig, är det någon som skall entledigas så är det Sjögran! Hur mycket av Rosengårds pengar har hon slösat på att köpa in mediokra utländska spelare som satts på läktaren för de inte platsat eller pga utläningskvoten? Den gamle MFF tränaren Tom Prahl hade ett bra uttryck! ” man kan inte göra vinthundar av kameler” och sjögran verkar vara mest intresserad av kameler. Rosengård hade förra året 2 spelare som kunde springa och det var Mimmi och Charlie. Den ena är nu i Kansas och den andra mer eller mindre iväg skickad till Vittsjö. Känns konstigt att en spelare knappt tömt sitt skåp på Malmö IP innan hon gör succé i Vittsjö. Det var ju samma sak med Kaneryd så fort hon lämnade Rosengård blev hon en väldigt mycket bättre spelare. Nej Sjögran känns mogen för andra uppgifter utanför fotbollen !!
Jag blev också förvånad när Rosengård gjorde sig av med Charlotte Grant en spelare som inte bara gör succe i Vittsjö utan också Australienska landslaget, nu senast med ett vackert mål i segermatchen mot England!
Växjö stod stundtals upp bra mot Hammarby. Besvärade med hög press och en rad hörnor, var bra på att hålla bollen inom laget på mittfältet och på att återerövra, men över hela matchen var man ändå alldeles chanslösa. Kul (för publiken och Hammarby) att en del lag bjuder upp i stället för att bara backa och stänga och tjonga, men det är ju samtidigt optimistiskt på gränsen till vettlöst när man är nykomling och motståndarna har landslagsspelare på de flesta positionerna. Hammarby övertygade, men det är fortfarande svårt att dra några pålitliga slutsatser om hur bra laget kommer att stå sig i år. Ett antal tappade hakor syntes runt planen då vi som ändå följt Matilda Vinberg på nära håll under två säsonger fortfarande häpnar över tjejens utvecklingskurva. Särskilt hennes första halvlek var sanslös. Senaste landslagslägret tycks ha fyllt på ett redan strålande självförtroende och åtminstone min haka trillade en bit till när Matilda INTE blev utsedd till matchens lirare i hemmalaget. Det säger å andra sidan något om Hammarbys bredd att priset gick till Cooney-Cross i stället för Super-Matilda — eller tvåmåls-Maika, för den delen. Kommer Matilda och Kyra att spela i allsvenskan efter VM? Tror väl inte det.
Matilda Vinbergs mål mot Växjö var helt otroligt.
Och hennes förarbete till 1–0 var inte så dumt det heller.
Vinbergs mål var jättefint, men hon var faktiskt centimetrar från ett snyggare (enligt mig) mål i första halvlek. Vändningen, drivet, avslutet i kryssribban. Saknades dessvärre i Viaplays höjdpunkter, matchminut 36 för er som har Viaplay.
Djurgården var verkligen det bättre laget. Framför allt i de bägge straffområden. Däremot blev jag illa berörd av Djurgårdsklacken som i bästa fall skriker hata Rosengård. Tycker att supporterkulturen borde ha någon form av lägsta nivå hur man kan uppträda. I annat fall kommer det sluta som i herrfotbollen.
Tycker det är bedrövligt att supporter kulturen från herrsidan nu spridit sig till damfotbollen också!
Lätt att hålla med om det speciellt då damfotbollen har fördelen att om man jobbar på det få in de positiva sidorna av supporterskapet utan att få in hatet från herrfotbollen. Här tycker jag Hammarbys fans ska lyftas fram som ett positivt exempel på hur man kan bära fram det egna laget istället för att hata motståndarna och deras fans i 90 minuter plus tillägg.
Nu skrek de väl ”krossa Rosengård” vad jag hörde, men kanske missade jag det ni hörde? Tyvärr kan man nog inte välja där. Det finns alltid folk som vill hetsa. Vill man ha mycket folk till matcherna får man nog ta att det skriks en och annan hatisk ramsa. Men överlag tycker jag de få som var på matchen höll igång bra och jag är säker på att spelarna uppskattar att det är lite livat på läktaren och merparten av allt som sjöngs var ju positivt.
Tror många har fått lite fel uppfattning av hur den svenska supporterkulturen ser ut idag. Den här säsongen är bland de bästa säsongerna genom alla tider publikmässigt. Folket vallfärdar till arenorna och mycket av det ska vi tacka supportrarna för. Allsvenskan som varumärke stiger för varje år som går och det spelar ingen roll om du åker ner till Halmstad eller Kalmar där jag själv lever. Det är en fantastisk stämning på de flesta arenorna och supportergrupperna jobbar stenhårt för att göra matcherna till något alldeles speciellt. Ni anar inte hur mycket tid personer lägger på sin fritid för att förbereda/måla alla fantastiska tifon och bränningar med bengaler. som vi har sett runt om på arenorna i säsongsstarten. Det finns väldigt mycket goda krafter i supporterkulturen också som gör inramningen helt sagolik, sedan finns det ett fåtal som förstör för alla andra genom att till exempel kasta in bangers på planen med mera. Sådant vill vi få bort men resten av supporterkulturen i Sverige är världsklass. I hemmapremiären mot Blåvitt svarade klackarna upp med fina flaggtifon och lite klassisk bengalbränning.
I Stockholmsderbyt i veckan blev man nästan lite rörd av de tifon som täckte hela kortsidorna med årtalen dånklubbarna bildades.
Jag är övertygad om att varenda en av spelarna i damallsvenskan skulle göra väldigt mycket för att få vara med om den stämningen som är på en herrallsvensk match, Bajen har fått smaka på det lite grann och de verkar gilla det.
Det finns en anledning till att intresset för damallsvenskan sjunker och att Allsvenskan blomstrar som aldrig förr. Jag tycker det är fel att dra hela den svenska supporterrörelsen över en kam när det görs så mycket bra saker också. Men visst! Vill vi fortsätta ha knappt 500 på läktarna och att det är knäpptyst så är det ok för mig. Men Damallsvenskan och speciellt spelarna förtjänar så mycket bättre. Drömmen är ju att damlagen i stora herrklubbar ska få spela inför en storpublik och få känna av det fantastiska stödet från läktaren som herrlaget får. Se och lär av Bajen och Peking för de håller på att bygga något väldigt starkt!
Tittade lite på dels Kalmar-BP, dels Uppsala-Norrköping i går och slogs av ganska stora skillnader. Den förstnämda matchen såg mer ut som ett möte i Elitettan – och knappast någon toppmatch där. Den i Uppsala höll klart högre spelkvalitet från båda sidor och kanske, kanske ska hemmalaget vara lite mindre nöjt med delad poäng.
Om dessa iakttagelser från endast två matcher är något att gå på ser Kalmar och BP klart mer ut som nedflyttningskandidater än bottentippade Uppsala. Å andra sidan missbedömde jag dem i fjol, trodde att ett lag med så pass bra grundspel/ passningskvalitet, inte borde tappa så många livsviktiga poäng mot bottenkonkurrenter, men det var ju just det man gjorde. Ineffektivitet i kombination med ovanan att släppa in enkla mål blev kostsam.
Men trots att man hann tappa en hel del spelare innan den oväntade vändningen med återuppflyttning tycks Uppsala ha lyckats behålla viss stabilitet och kvalitet. Medan BP trots några bra värvningar såg riktigt svaga ut i går. De dominerade i första halvlek, men mest för att Kalmar inte hade många rätt före paus.
Nåväl, detta inlägg kan ni spara och trycka upp i nyllet på mig när säsongen är slut och det visade sig att jag hade helt fel …
Var på Uppsala vs Norrköping igår . Tycker oavgjort sett till helheten får betecknas som rättvist. Var inte jättemkt klara målchanser men håller med dig om det var en bra match. Uppsala känns som dom har gjort läxan från förra gången va uppe. Nu har man värvat laglojala hårt jobbande spelare som aldrig ger sig än mer kanske finlirare som man hade förra gången. Ska bli intresssant hur de klara sig nu när de har två riktigt tuffa bortamatcher mot Kristianstad och Piteå. Måste även nämna att man trodde de skulle va bättre dommare i allsvenskan men dommaren igår va helt bedrövlig och sista 10 dömde hon mot Uppsala konstant. Det
Å nu fick hon tydligen sparken Slegers.
Tror iofs inte att det bara är tränarens ”fel” att Rosengård startat dåligt.
Vem höjde sina ögonbryn inför denna nyhet? Självklart blev det huvudtränare Slegers som fick rensa sitt skrivbord och lämna klubbhuset i Malmö. Att få bära hundhuvudet för lagets tillkortakommanden är något som varje tränare är införstådd med, oavsett hur tydligt det framgår av tjänstebeskrivningen. Självklart är det inte bara tränarens fel när det skiter sig med framgångarna. I Rosengårds fall styrs klubben av grå eminenser i kulisserna – och deras ansikte utåt är sportchefen Sjögran. Tror någon att hon ensam beslutar om vilka spelare som tas in eller som ska säljas? Tydligen finns det flera förklaringar till att FCR-motorn hackar och hostar så oroväckande just nu: en är förlusten (och avyttringen) av en drös spelare, både erfarna lirare och stjärnämnen. Att sedan spelmotorn och ikonen Caroline Seger är satt ut spel och tydligen på väg mot karriärens slut gör inte saken bättre.
En bit uppåt längs Skånekusten finns Helsingborg med klassiska klubben HIF. Där utspelades igår ett större drama då de två tränarna plus sportchefen sparkades obarmhärtigt. Sportchefen ifråga är/var ingen mindre än Andreas Granqvist och vill man vara lite lustig i sammanhanget så var det alltså HIF som kastade ut ”Granen” – mitt i vårsolens glans…
Att sparka tränare vid motgångar är väl inte främst en fråga om att fastställa skuld eller ställa någon till svars, utan främst en åtgärd för att åstadkomma snabb förändring. Det är mycket möjligt att sportchefen bär större långsiktigt ansvar än tränaren för den uppkomna situationen, men det är inte säkert att en uppsägning av hen är en konstruktiv åtgärd som ger resultat på kort sikt.
Ibland funkar tränarbytet, ibland inte. Vi ser t ex att Crystal Palace och Chelsea nyligen sparkat sina tränare i engelska herrligan med ganska olika resultat: Hodgson har tre segrar på tre matcher efter återkomsten till Selhurst Park, Lampard en poäng på lika många matcher efter sin återkomst till Stamford Bridge.
I Helsingborg har man verkligen inte dragit sig för att peka ut skyldiga, frågan är hur konstruktivt det är att göra sig av med hela den sportsliga ledningen på en gång. Luktar panik, men vem vet, det kanske funkar. Det finns ju inga facit, bara en nödvändighet att agera.
Man kan inte komma ifrån att det här påminner mycket om situationen i Blåvitt där Stahre fick sparken precis innan seriestart och där assisterande tar över. Nu ser det fortfarande lika illa ut och inte mycket har hänt. Jag har svårt att tro att assisterande tränaren har mer kompetens än Slegers? Visst får man in en ny röst som leder laget men den rösten har laget redan hört i flera års tid! Sådana här rockader sker bara i klubbar som inte mår bra och är påväg neråt. Tajmingen i båda fallen är väldigt dålig och styrelsen i Rosengård måste ju ha sett det här komma. När det såg så dåligt ut redan i höstas borde man inte ha gett Slegers dojan redan då? Varför vänta tills man har vaskat cupen och de 3 första omgångarna i serien?
Jag har svårt att se Rosengård få samma status som man har haft tidigare. Nu finns det en handfull klubbar och kanske ännu fler som har starkare organisationer, bättre ekonomi och framförallt en mer kompetent sportslig ledning. Så länge Sjögran och hennes kompisgäng styr klubben har jag svårt att se någon förändring ske.
Nu fokuserar vi på lite roligare saker här. Det är bara att lyfta på hatten för vad som görs uppe i Piteå. De får ut max av varje spelare och mot Linköping släppte de knappt till en enda riktigt het chans. Det var bara när Björk kom runt på kanten det blev farligt men centralt är de väldigt starka med kanske seriens bästa mittlås i Ikidi och Löfqvist. Att Löfqvist inte får chansen i landslaget är för mig konstigt. Hon är helt klart en av de bästa mittbackarna i serien och är väldigt underskattad. Stark och följsam i duellspelet, duktig med bollen och styr laget. Nej då satsar hellre Gerhardsson på gamla veteraner och spelare som inte har presterar ordentligt på ett bra tag.
I Linköping visade Felicia Saving att hon är som klippt och skuren för LFC. Första starten och det ser redan bra ut, att ersätta Ahtinen är svårt men hon gjorde sin grej och var kanske bäst i Linköping. När man ser henne spela är det som om Seger springer runt på planen. Är kanske bara jag men de påminner mycket om varandra. De spelar enkelt och stressar sällan upp sig men kan även slå längre bollar som hotar. Sedan märks det att hon inte är i toppform eftersom hon inte har spelat så mycket än, när hon hittar matchformen kan det bli en av seriens bästa 6:or. Vi skriker efter bra defensiva mittfältare som kan fördela spelet och här har vi en som kan det.
Påtal om Gerhardsson var han på plats på Vittsjö IP igår och bevittnade kriget. För det var som väntat mer kamp en skönspel och det krävdes en bjudning av Vittsjö för att Häcken skulle spräcka nollan. Oroväckande för Häcken är att Larsen fick kliva av med vad som såg ut att vara en knäskada. Nu vill vi inte ha fler långtidsskador tack!
Sedan tar vi oss ner till Italien och helgens möte mellan Juventus och Fiorentina som var svängigt värre. Om Gerhardsson vill ha hjälp med scoutingen så är tipset från coachen att kasta ett getöga på en viss Pauline Hammarlund som nu är tillbaka ordentligt efter sina skador. Hon är ju en powerforward som är stark i boxen vilket vi nu saknar i landslaget. Hon gör poäng och skapar mycket lägen för sitt lag och ser ut att vara i väldigt bra form. Hon är en dark horse. En annan som är en joker är Nilden som nu fick ett inhopp. Hennes problem är att hon har Boattin framför sig så det lär inte bli så manga starter om inte tränaren sätter henne på högerbacken igen. Får jag gissa kommer nog valet falla på Sandberg till slut. Mycket för att hon kommer spela vecka ut och vecka in fram till truppen tas ut. Zorrosempan startade men försvaret läckte och släppte in allt som de fick emot sig under första halvlek.