Det blev en seger på Renee Slegers tio sista tävlingsmatcher som ansvarig tränare för FC Rosengård. En seger är också facit för Joel Kjetselberg på samma position. Fast då handlar det om en seger på en match.
När jag kom hem i kväll och slog på tv:n var det halvtid, och Rosengård ledde med 3–0 mot Vittsjö. Den andra halvlek jag sedan fick se var väl kanske inte speciellt spännande.
Däremot har jag nu backat bandet och kollat in matchupptakten igen. Kjetselberg hade rört runt i laget, och jag var lite nyfiken på att se hur det såg ut från start. På några dagar hade den nye tränaren skapat ett Rosengård som spelar ett 3–4–3 där Jessica Wik och Fiona Brown tar hand om varsin kant.
De största personella förändringarna i elvan var att Ria Öling var inflyttad som en av de två centrala mittfältarna, samt att man startade med en nickstark central forward i Karin Lundin. Det var ett genidrag. Redan efter 38 sekunder nickade Lundin in ledningsmålet på inlägg från Brown.
En bättre start kunde förstås inte Kjetselberg få. Målet kom efter en svepande långpassning från högerbacken Gudrun Arnardottir ut mot Brown på vänstersidan.
Den typen av krossboll är man inte van vid att se Rosengård slå. Och den kom fler gånger, och var nära att bli framgångsrik igen. Överhuvud taget kändes Rosengårds anfallsspel snabbare och rakare.
Det blev 4–0-seger mot ett brandskattat Vittsjö. Gästerna saknade stjärnduon Clare Polinghorne och Katrina Gorry. Det blir väldigt intressant att se vad som händer när Rosengårds nya spelsätt har satt sig. Då tänker jag både på hur motståndarna hanterar det, och på vad som händer när mästarklubben förfinat förändringarna.
En blogg om internationell damfotboll 
Det var vinstgivande förändringar av nye tränaren Kjetselberg: från 4-4-2 där vissa spelare tvingats inta ovana positioner. Till 4-3-3 som passar spelargruppen betydligt bättre, som ger laget lugn och bättre självförtroende.
Dessutom några förändringar i startelvan.
Danskorna, som inte har tagit det defensiva jobbet tillräckligt hittills, var utanför startelvan. Nu jobbade samtliga tio ute på plan för varandra – för laget.
Ingen underhållande andra halvlek kanske men det gällde ju att säkra tre poäng och det gjorde laget med en säker defensiv. Det var inte läge för gladfotboll. Här hjälpte centrala mf Ayinde till på ett föredömligt sätt.
Många andra var nyttiga i hemmalaget men Chmielinski sover säkert bäst av alla, som gjorde 4-0 efter 35 sekunder på plan! Samtliga verkade extra glada efter hennes mål.
Det ska dock sägas att Vittsjö saknade två av sina bästa spelare och var blekt. Det var ett väldigt slitet lag som lämnade Malmö IP.
Förstärkningar lär behövas under sommaren. Hur slitna är Grant, Polkinghorne och Gorry efter VM..?
3-4-3 med en centertank som 9:a, hårt kollektivt jobb i defensiven och ett rakt snabbt spel med offensiv prägel, är jag helt fel ute om jag säger att Rosengård låtit sig inspireras rejält av en seriekonkurrent som tidigare i år gav dom en riktig lektion ?
Fyra snygga mål som tillkom på olika sätt måste vara lite extra skönt för ett regerande mästarlag med vad man kan anta stukat självförtroende, detta oavsett hur svagt Vittsjö är i år där man verkar tappat det mesta av sin solida defensiv och inte heller skapar tillräckligt offensivt.
Å där kom ”LFC-Martin” med en kommentar.,,,
Jaha, nu får man tydligen inte ens lyfta Rosengård utan påhopp från snarstuckna profiler på den här sidan. Det är helt otroligt hur patetiska en del som kommenterar här är.
Och där skrev Svenneberka något helt ovidkommande.
Ville bara checka av om signaturen ”M” var den mer kände ”LFC-Martin”. Så var det. Linköpings störste supporter svalde betet (fniss). Inget fel att hålla på sitt lag i med- och motgång, även om det ibland kan bli lite väl enfärgat.
Ps. Är ej snarstucken. Håller ej på Rosengård.
Och nu vet vi vem det är som är ansvarig för att missbruka tumme upp och ner så fort Martin skriver på forumet.
Ta en promenad och njut av våren istället för att trakassera folk på nätet Berka.