FC Rosengård vann dagens glödheta Skånederby hemma mot Kristianstads DFF med 2–0. Det var en match som präglades av en till synes stark och rätt besvärande vind.
Kristianstad började bäst i båda halvlekarna, men efter 10–15 minuter tog hemmalaget över kontrollen om båda halvlekarna. Målen kom i slutet av den första, och båda gjordes av Olivia Schough.
Båda lagen spelade 3–4–3 och jag hade 4–4 i klara målchanser fortfarande in i 60:e minuten. Men till slut blev det 10–4 (4–3) i Rosengårdsfavör, vilket ju klart visar att hemmasegern till slut var fullt logisk.
Medan känslan är att förra Rosengårdstränaren Renee Slegers utgick från de elva skickligaste spelarna när hon satte upp sin startelva så har nye Joel Kjetselberg utgått från spelsätt – och hittat rätt.
Utöver formationsförändringen kör han med Halimatu Ayinde och Ria Öling som centrala mittfältare och väljer Karin Lundin som nia. Det har verkligen lyft laget. Duon Ayinde och Öling kompletterar varandra bra, och det jag har sett av Kjetselbergs Rosengård är det mindre sidled och trampande på bollen än tidigare centralt.
Och med Lundin har man en stark huvudspelare att sikta inlägg mot. Paradoxalt hade det behövts mer med Slegers spelsätt än med Kjetselbergs. För nya Rosengård spelar alltså snabbare framåt, och kommer mer i djupled.
Båda dagens mål var fina djupledsbollar som friställde Schough, bollar slagna av Sofie Bredgaard och Öling.
Kristianstad såg alltså bra ut inledningsvis i båda halvlekarna. I den första fick man dock ganska snart väldigt svårt att spela igenom Rosengårds press. Följden blev att att andra halvan av halvleken spelades på Kristianstads planhalva.
Utifrån det föll de båda målen rätt logiskt, även om Rosengård länge hade svårt att skapa målchanser. Elisabet Gunnarsdottir gjorde två byten i paus. In kom bland annat backen Jordan Brewster, som är utrustad med en väldigt fin uppspelsfot. En spännande spelare.
Brewster gav KDFF en energiinjektion som varade i cirka tio minuter. Där hade laget behövt få in ett mål. För under resten av matchen hade Rosengård bra kontroll – och skapade de vassa målchanserna.
Matchen var den sista i damallsvenskans sjätte omgång. Det innebär att ungefär en fjärdedel av serien är spelad. Två lag är obesegrade – fullpoängaren Hammarby och trean Piteå. Det är just de båda lagen som tillsammans med nykomlingen IFK Norrköping varit de positiva överraskningarna i serieupptakten.
Även om Bajen var en given titelkandidat inför avspark så är sex raka segrar och 22–2 imponerande.
Men nu kommer en väldigt avgörande period för Hammarby. I de fyra närmaste omgångarna möter man i tur och ordning Häcken, Piteå, Rosengård och Kristianstad. Och bara matchen mot Rosengård är på hemmaplan. Om Bajen fortfarande är i topp efter de matcherna kan det bli en riktigt rolig höst på Södermalm.
Måndagens motståndare Häcken har fem raka segrar – och vårens supertalang. Felicia Schröder fyllde nyligen 16 år. Och talangen med IFK Björkö som moderklubb har redan gjort två mål i damallsvenskan. Spännande.
Även om Rosengård nu har tre raka segrar är det förstås en stor missräkning för dem att de och Linköping FC redan efter sex omgångar är åtta poäng bakom Hammarby och fem bakom Häcken.
Tittar vi ner i bottenstriden hade alla lag poäng redan efter tre omgångar. Men känslan är fortsatt att IFK Kalmar kommer att få det riktigt jobbigt. I fjol var laget väldigt starkt i matcherna mot övriga nedflyttningskandidater. I år har man hittills fått en poäng på matcher mot Norrköping, BP och Växjö – illavarslande för Kalmar.
Med ett undantag är det de tippade bottenlagen som ligger där nere. Den negativa överraskningen är Kif Örebro, som bara ligger över kvalstrecket på bättre målskillnad än IK Uppsala Fotboll. Dock har Örebro haft ett rätt tufft spelschema under seriestarten.
Under de tre närmaste omgångarna spelar närkingarna borta mot Kalmar och BP samt hemma mot Uppsala. Det är tre matcher som blir väldigt avgörande för Kif Örebro. Tre matcher där man kan lämna bottenträsket – eller bli rejält indraget i det.
I mitt tips hade jag Kalmar, BP och Uppsala på de tre sista platserna. Känslan i går var att Kalmar kan komma sist, att BP och Uppsala känts lite stabilare i serieupptakten.
Men så kom nyheterna om tränarkaoset i IK Uppsala Fotboll. Det var sent på torsdagskvällen som klubben meddelade att både huvudtränare Jonas Valfridsson och hans assistent Rikard Östergren lämnar klubben av personliga orsaker.
Att två tränare lämnar samtidigt av personliga skäl låter ju konstigt. Och under fredagen har det spekulerats i media om olika typer av skismer och om att spelarna skulle gå ut i strejk. Någon strejk verkar det inte bli. Vi får se vilken effekt det här får på lagets resultat.
Det om damallsvenskan. Senare under fredagskvällen såg jag även delar av Arsenals 1–0-seger mot Leicester i WSL. Frida Maanum sköt målet som gör att Gunners har kvar hoppet om att få spela i Champions League även till hösten.
Det är sannolikt så att Arsenal behöver ta full poäng i de fyra återstående omgångarna för att kunna sluta topp tre i den jämna toppstriden.
För tränare Jonas Eidevall finns det mer att fundera över än bara toppstriden. I måndagens semifinal av Champions League åkte Laura Wienroither på en knäskada. Det visade sig att den österrikiska ytterbacken dragit av korsbandet. Därmed har Arsenal åkt på fyra korsbandsskador under säsongen. Det är alldeles för många.
Även om Vivianne Miedema skämtsamt välkomnade Wienroither in i gemenskapen är det ju otroligt tråkigt att se samlingen stjärnor i Arsenals sjukrum.
För Arsenal och Eidevall lär det vänta en genomgripande analys av vinterns belastning på spelartruppen. För fyra korsbandsskador på ett år är ju en gigantisk varningssignal.
Slutligen noterar jag att vi fick klart med två mästarlag förra helgen. Svensklaget Roma säkrade segern i Italien redan med fyra omgångar kvar att spela. Roma har verkligen gjort en imponerande säsong, där man vunnit 21 av 23 ligamatcher och tagit sig till kvartsfinal i Champions League.
De svenska spelare som är färska italienska mästarinnor är:
* Emma Lind, 6 matcher – 540 spelminuter
* Stephanie Öhrström, 0 matcher
* Beata Kollmats, 6 matcher – 352 spelminuter
* Elin Landström, 8 matcher – 266 spelminuter
* Alva Selerud, 4 matcher – 65 spelminuter
Som kan utläsas av speltiden har inte den svenska kvintetten spelat några huvudroller i guldjakten. Men likväl är de färska guldmedaljörer – grattis.
Den andra stora ligan som avgjordes förra helgen var den i Australien. Där vann Sydney FC titeln efter 4–0-seger mot nykomlingen Western United från Melbourne i ligans grand final. Matchen spelades i Sydney inför 9 519 åskådare.
Det var Sydney FC:s fjärde titel. Laget har varit i final sex år i rad, men hade tre raka finalförluster inför mötet med Western United. Nu är Sydney FC alltså en vinnarklubb igen. Western United hade också en vinnare – ligans skyttedrottning blev nämligen amerikanskan Hannah Keane, som gjorde 13 mål.
En blogg om internationell damfotboll 
Ja något är det som inte stämmer i Arsenal! Och nu när bollen är i rullning lär det inte bli bättre, snarare tvärtom. Nu blir belastningen orimligt stor på de få spelarna som är friska. Klarar de CL-platsen är det ett smärre mirakel som det känns nu.
I vår egen liga känns det ganska ovisst för tillfället. Som det är nu känns Häcken och Bajen som de största utmanarna till guldet men man ska nog inte räkna bort Rosengård än heller. Bajen ser väldigt homogena ut och är det laget som jag tycker spelar både den bästa och mest vägvinnande fotbollen. Häcken tycker jag inte spelar särskilt bra men vinner matcherna på individuell briljans likt förra säsongen. Rosengård har äntligen förstått att man inte kan stå stilla och spela fotboll utan måste ha fart under fötterna också. De kommer bara bli bättre för varje vecka som går nu. Kristianstad ser som alltid tunga ut att möta men mot Piteå visades deras brister lite när de möter välorganiserade lag som inte bjuder på ytor bakom backlinjen. De skulle må bra av en lite mer kreativ mittfältare som kan diktera spelet lite mer så man blir mer svårlästa.
Linköping har haft en del skadeproblem och det blev ödesdigert när man mötte både Bajen och KDFF under den perioden. Vinsten mot Rosengård kan komma att bli väldigt värdefull. Man ligger en bit efter men är också det laget som har haft det klart tuffaste spelschemat av topplagen.
Som det ser ut blir Kalmar slagpåse dessvärre men i övrigt tar ju lagen på den undre halvan poäng av varandra vilket är uppfriskande. Dessutom står många av lagen upp bra spelmässigt även mot topplagen vilket inte var fallet förra säsongen. Så överlag är det en jämnare liga i år och jag skulle säga att många av lagen har blivit bättre sedan förra säsongen.
Man kan lugnt säga att jag fick precis det jag efterfrågade innan serien drog igång. Redan nu har vi fått se skrällar, drömmål, sparkade tränare, horribla domslut och intensiva toppmatcher i ett riktigt högt tempo där LFC-Rosengård och LFC-Bajen sticker ut som höjdpunkterna än så länge.
Men mest positivt är ändå alla unga talangfulla lirare som har tagit över till mångt och mycket i alla lag. Riktigt kul att tränarna ger de yngre förmågorna förtroende och väldigt många har också tagit chansen. Som jag tidigare skrivit är det en ny generation spelare som nu kommer fram som är väldigt bolltrygga och atletiska.
Bergström i DIF, My Cato, Agnes Nyberg, och Pelgander är alla högst centrala figurer i sina lag. I både Häcken och Bajen är det ju spelare födda på 00-talet som har imponerat mest hittills. Vinberg, Kafaji, Cooney-Cross, Sandberg och Wijk med flera kan man argumentera för har varit lagens mest framträdande spelare hittills. Sedan har vi ju Schröder som är något utöver det vanliga med egenskaper som få svenska spelare har. I Linköping lutar man sig nu tillbaka mot 2 04:or i Björk och Tandberg tillsammans med Capocs i offensiven. Det är dem som ligger bakom det mesta framåt. LFC har börjat bygga på ett nytt lag anno 2016 med massvis med talang. Laget ser minst lika bra ut som förra året och är kanske ännu mer bollskickliga nu men har ingen Vangsgaard längre vilket lägger mer press på fler spelare att kliva fram. Speciellt nu med en del skador så har de ändå spelat bra fotboll. Med så många unga spelare kommer det också gå lite upp och ned, det får man räkna med. Rätt vad det är kan det komma en individuell prestation av Björk som drar sin spelare och skickar upp en projektil i nättaket likt mot BP. Eller ett hattrick av Tandberg, men sedan kan det missas en del också vilket är charmen med unga spelare som vill mycket. Nu när Ahtinen går skadad har Saving och Svedberg fått ta större ansvar och de börjar se mer bekväma ut. Saving är som alltid väldigt dynamisk och bryter linjer med sina passningar, ge henne lite tid att bygga upp sin fysik så kommer hon bli ett riktigt vasst ankare på mittfältet framöver. För det är inte många spelare i ligan som har hennes blick för spelet och behärskar både det långa och korta spelet.
Såg matchen på plats, reflekterade över Rosengårds nya sätt att spela fotboll. När såg vi Rosengård med två centrala djupledslöpningar senast, två mål av Olivia Skoog som jag tyckte var riktigt bra. När det gäller spelartrupperna i Damallsvenskan så har det inletts ett förenings utvecklande samarbeten mellan olika klubbar vilket är positivt där unga spelare får speltid på en hög nivå!
Bajen möter Rosengård hemma, de andra är på bortaplan. Det tråkigaste med de tre bortamatcherna är att två av dem spelas på måndagar, och två krockar med herrlagets matcher. Då det faktiskt finns ett intresse hos Bajens supportrar att resa på bortamatcher är det trist att möjligheterna till det begränsas genom ett ogenomtänkt spelschema.
På tal om publiksiffror så kom Hammarby precis upp i 10 000 sålda till cupfinalen, detta på ungefär fyra dagar.
Och likväl verkar Arsenal starkare i år än i fjol med tanke på att dom åkte ur mot Wolfsburg i fjol också och matcherna mot Barcelona vill nog Arsenalfansen glömma. Fotboll är inte alltid logisk men kanske har nya stjärnor tänts i Arsenal pga av deras skadeproblem men nog har alla topplag i Europa skadeproblem. Bayern,Barcelona Wolfsburg etc
Fast 4 korsbandsskador inom loppet av ca 6 månader är högst anmärkningsvärt och något jag tror Arsenal tar på största allvar. Att utvärdera och se över hur upplägget varit är jag övertygad om att man gör.
Vore oseriöst annars.
Att forma ett lag görs bäst efter vilka spelartyper som finns i truppen. Inte efter personliga favoriter (gärna nyförvärv) som ibland slår en tunnel men som inte orkar/vill göra jobbet. Att ibland ”tvinga” spelare till ovana positioner brukar heller inte vara särskilt lyckosamt. Då blir det dålig stämning.
Fotboll är ett lagspel där alla måste samarbeta och jobba hårt för varann. Det gäller även på träning. Egentligen inte så svårt.
Är tränaren dessutom lyhörd, rättvis och positiv så blir det oftast bra stämning i gruppen. Då kommer också resultaten. Och inget ger större glädje än en riktig lagseger.
Läs; Rosengård.
Ps. KDFF har ingen större variation i sitt spel.
Ja, kanske FCR fått upp ångan, men de verkar fortfarande mycket beroende av Schough för att åstadkomma något offensivt. De lag som lyckas neutralisera henne har nog fortfarande goda chanser att vinna mot FCR. Och så en fråga. I SVT vanliga gullande med Rosengård, i år i form av ”Mästarliv”, hävdas att Rosengård gick back ekonomiskt på att delta i WCL huvudturnering. Kan någon, utan att hämta uppgifterna från Rosengård, förklara hur det gick till? Hade t ex Erling Nilsson, Sjögran och andra överflödiga personer betald semester i Spanien?
Detta med klubbar och deras ekonomi är ett kapitel för sig. Plus- resp. minussiffror beror tydligen på hur man vill definiera sanningen – eller vem som uttalar sig…