Drygt ett dygn har gått sedan Sveriges kryss mot Danmark. När man kollat runt lite i olika medier noteras att reaktionerna varierar något.
Expressens Mats Olsson skriver att 1–1 mot Danmark är ett fiasko. Där tycker jag att han är helt fel ute. Han borde väl veta att svenska fotbollslandslag – herrar och damer – brukar vara trögstartade i mästerskap.
Och 1–1 mot ett starkt Danmark i en premiär är långt ifrån något fiasko. Det är tvärtom ett okej resultat som gör att vi fortfarande har bra chans att vinna gruppen.
Däremot är det ingen tvekan utan att två straffmissar är ett fiasko. Men det är en annan sak.
Straffmissarna gör att man undrar över hur många fler än Pia Sundhage i den svenska truppen som verkligen klarar av att omfamna den yttre press som laget lever under.
Sundhage sa på presskonferensen inför Danmarksmatchen att:
”It’s a pleasure to play under pressure.”
Hoppas hon har fått spelarna att också känna så lagom till utslagningsmatcherna. För då ökar pressen ytterligare. Då är det riktigt allvar.
Vid en genomgång av olika tidningars betygsättning noteras att Josefine Öqvist ligger högst hos båda kvällstidningarna, och hos GP. Jag antar att deras betyg i första hand bedömer anfallsspel. För defensivt var Öqvist ofta så fel att hon inte ens var nära att vinna någon boll. Hon gjorde ju faktiskt vårt centrala mittfält sämre genom att inte hjälpa Caroline Seger eller Marie Hammarström ett dugg.
1–1 är alltså ett okej premiärresultat. Det hindrar dock inte att man känner viss oro. Det är en oro som liknar den man känt efter en stor del av årets landskamper. Punkter som dyker upp i huvudet, förutom att spelarna måste klara av pressen, är:
* Anfallsparets brist på samarbete.
* Det svaga försvarsspelet på mittfältet, vilket man snabbt kopplar till lagets offensiva balans.
* Stabiliteten. Vi har släppt in mål i alla årets landskamper, utan den mot ett B-betonat Island i Växjö. I och för sig säger ju Sundhage att hon hellre vinner med 4–3 än 1–0, men några nollor hade definitivt varit bra för backlinjens självförtroende.
En ny oro är att vi verkar vara sönderlästa. Danskorna plockade enkelt bort Nilla Fischer från uppspelen. Och utan hennes fina crossbollar blev vi stereotypa. Jag gissar att Finland kommer att kopiera det danska upplägget i morgon.
Men trots alla dessa orosmoln känner jag mig ändå ganska trygg på att vi tar oss vidare ur gruppen. Och trygg på att laget kommer att lyfta spelet ett par klasser.
För trots att det har varit många frågetecken, och tveksamma insatser under året så har vi faktiskt fortfarande inte förlorat en enda match under Sundhages ledning.
I EM är det bara vi och Spanien som är obesegrade i träningsmatcher sedan EM-kvalet avslutades i höstas. Och för Spaniens del beror det mycket på att de knappt spelat några matcher sedan dess.
Dessutom måste vårt lag vara väldigt jobbigt att möta. För man vet ju själv hur hopplöst det känns att ställas mot ett lag som man på många sätt tycker är begränsat, men som ändå är livsfarligt i varenda kontring, och som har tunga vapen vid alla fasta situationer.
En blogg om internationell damfotboll 
Äntligen en expert som ser till helheten. Där övriga samstämmigt verkar fortsätta hacka på Jessica Samuelsson, enda spelare ihop med Göransson som fick underkänt (1:a) i Sportbladet t ex, så blir jag faktiskt lite förbannad. Vi talar ju alltså om en mästerskapsdebutant som innan matchen mot Danmark stod bokförd för 6 landskamper och jag som såg matchen live tyckte hon hanterade pressen oväntat bra trots den hårda danska pressen och den bristande hjälpen från ‘sin’ yttermittfältare Öqvist. Passningsspelet var inte bra men hon spelade enklare än jag är van vid att se och Danmark skapade inte så mycket på hennes kant trots att hon hade b l a Rasmussen och Nadim (riktigt bra inhopp) mot sig.
Däremot kvitterar hennes kollega på vänsterkanten, Thunebro alltså, ut en 2:a trots uselt passningsspel (frisparken var fin men i övrigt var det långt under vad jag förväntar mig där) samt ett försök till dribbling som så när innebar en farlig spelvändning. När även Seger och Schelin får varsin 2:a trots att de inte ens verkade närvarande på planen blir den än mer märkligt.
Jag är förvisso LFC-supporter men det känns inte ‘fair’ att fortsätta ösa kritik över en mästerskapsdebutant som dessutom inte gör en så dålig match som betyget kan ge sken av. Har hon blivit utsedd till hackkyckling eller är det för hon är ‘ny’ som det är lätt att välja ut just henne ?
Martin – sportjournalister är precis som oss ”vanliga” människor: Fulla av personliga preferenser, fördomar och förutfattade meningar, som svårligen låter sig ruckas på. Ser man på hela skalan av betyg efter Danmarksmatchen kan man inte annat än skaka på huvudet – det tycks som om få av de utsända rapportörerna och tyckarna såg samma match. Sedan är det alltid populärt och bekvämt att drämma till med storsläggan på bästa mediaplats. Att kalla resultatet 1-1 för ”fiasko” vittnar inte om fotbollskunskap lika mycket som det gör om tjusningen med att sätta saftiga rubriker i kvällsblaskorna. Som kontrast finns ju denna bloggspalts upphovsman – tack för att det finns sansade och insiktsfulla ”johanrydénare” här och var!
För övrigt vet jag inte om Jessica Samuelsson är utsedd till första syndabock i denna turnering, och jag tror inte det föreligger någon konspiration från ”Friends of Lina Nilsson and Annika Svensson”… Låt spelet rulla vidare, så ramlar det säkert in pluspoängare till både Samuelsson och andra mindre erfarna landslagsspelare. :) Man får ju hoppas att det svenska laget följer råden att INTE läsa om sina prestationer i media, både vanliga och s k sociala!
Ja det sista håller jag verkligen med om, alltså att man får hoppas de inte läser tidningar eller på nätet överhuvudtaget. Även Öqvist kan ju förledas till att tro hon gjorde en supermatch med tanke på att hon fått högst betyg av alla. Visst skapade hon två fina lägen offensivt precis i början men sen hände det inte överdrivet mycket. Dessutom var hon ju som bloggaren noterat helt borta i försvarsspelet vilket skapar stora problem såväl för mittfältskollegorna som försvaret bakom henne.
Även Göranssons 1:a känns onödigt hård, hon var definitivt långt från sitt max och kanske superinsatsen mot England skapade extra förväntningar på henne. Precis som Jessica så är hon väl mästerskapsdebutant och därför borde man kunna ha lite överseende med hennes spel i premiärmatchen. Det kommer bli mycket bättre därifrån redan mot Finland är jag övertygad om.
Göransson har spelat fem matcher totalt i VM och OS.
Fast totalt har hon ändå bara varit på planen i 69 minuter i de fem matcherna, så på sätt och vis är hon ändå mästerskapsdebutant.