När man vänder EM ryggen en stund står skrällarna som spön i backen. Den isländska var riktigt, riktigt kul. Den norska var däremot mindre bra för de svenska finalchanserna.

Själv var jag på svensk pressträff i Falkenberg i morse. Sedan åkte jag hem till Borås för att bevaka min moderklubb Elfsborg i kvalet mot Champions League. På Borås Arenas läktare följde jag med förvåning resultatrapporteringen från grupp B.

För att Island skulle kunna skrälla sig vidare till kvartsfinal från en grupp med Tyskland, Norge och Holland, det hade jag aldrig kunnat tro. Efter isländskornas svaga insatser under våren rankade jag ju som bekant dem som sämst i hela mästerskapet.

Nu har jag inte sett mer än Dagny Brynjarsdottir:s mål från dagens match. Det var för övrigt riktigt snyggt. Men det isländska laget har verkligen gjort en bragd som kvalar in bland Europas åtta bästa. Hade jag haft en hatt…

Dagny Brynjarsdottir

För övrigt väntar nu antingen Sverige eller Frankrike för Island i kvartsfinal. Även om Island är ett riktigt kämpalag hade jag inte haft något emot att vi fick möta Sara Björk Gunnarsdottir och hennes kompisar i Halmstad på söndag.

Den andra skrällen gjorde mig inte speciellt positiv. Det är förstås kul för Norge att få vinna sin grupp. Men resultatet innebär att Tyskland hamnar på Sveriges halva i slutspelsträdet, och det är inte lika kul.

För även om det tyska laget inte har fått till spelet hittills i EM så hade man ju helst att vi sluppit dem så långt in i turneringen som det bara går. Nu kan vi ställas mot dem redan i semifinal. Det känns inte bra.

I morgon får vi för övrigt definitivt besked om vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Alternativen är numera nere i fyra. Så här ser slutspelsträdet ut i sin helhet:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot Island eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge mot tvåan i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Island.

Det om läget i turneringen efter kvällens matcher. I förmiddags var jag alltså på svensk pressträff i Falkenberg. Och det var helt klart den bästa sedan det öppna huset i Stenungsund veckan innan premiären.

Pia Sundhage, samt fem spelare från gårdagens match var på plats (Lotta Schelin, Caroline Seger, Therese Sjögran, Sara Thunebro och Marie Hammarström). Och det fanns mer tid till att göra intervjuer för oss skrivande reportrar än vid de senaste träffarna. Bra.

För övrigt tog Sundhage upp tillgängligheten vid gårdagens officiella presskonferens. Hon förklarade, och ursäktade, varför hon inte hade stått till medias tjänst mer än hon har gjort under mästerskapet.

Och i dag kom jag in mitt i ett resonemang från Sundhage om hur mycket mer press det är på spelarna att ta ansvar, och vara ambassadörer, för sin sport än vad det är på många andra idrottare.

Det ligger förstås mycket i det.

Men jag tycker inte att det skall vara press på Sundhage eller spelarna att ta ansvar för hur man jobbar mot media under pågående mästerskap. Där måste de få hjälp och handledning av andra. Men man får lätt uppfattningen att intresset för damfotboll är högst begränsat på förbundets kommunikations- och marknadsföringsavdelning.