Oj, vad jag har sovit i dag. Efter tre veckors konstant arbete, där allt har handlat om EM så var det skönt att få en riktig vilodag.
Och det är ju först när man får den där vilodagen man inser hur sliten man verkligen är. Men för nu handlade det ju bara om tillfällig vila, för det är ju en match kvar innan jag kan gå på semester på allvar.
Så nu i kväll har jag börjat ta fram EM:s allstarlag som vi skall presentera i söndagstidningen. Och så har man förstås börjat fundera över finalen.
Jag har i dag sett att Norge har bönat och bett om Sveriges stöd på söndag. Bland annat twittrade den före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge så här:
”Kjære Sverige! Kan dere være
#den12spelaren for oss på Søndag? Vi älskar ju#Sweden2013 och inga vill väl att Tyskland vinner – igen?#tack”
Frågan är om Holstad Berges önskan om svenskt stöd blir verklighet. Personligen är jag opartisk eftersom jag tycker om både Norge och Tyskland. Och jag tyckte i går att ganska många svenskar irriterades över det defensiva, norska spelet under gårdagens semifinal.
Jag gissar att det blir en defensiv, norsk grunduppställning på söndag också. Och jag förstår det till 100 procent. För mot Sverige i Linköping i juni, när norskorna försökte ha lite högre utgångspunkter, så var det väldigt virrigt bakåt.
Nu är Norge hyperstabilt, och jag tror faktiskt att Tyskland har full respekt för sin finalmotståndare.
För även om Tyskland har fem raka EM-titlar, och historiens makt är stor, så finns det saker som talar för norsk seger.
En är förstås att man vann med 1–0 i gruppfinalen – trots att förbundskapten Even Pellerud ställde över halva den ordinarie startelvan. Tyskland däremot ställde ju upp med ordinarie lag i den matchen.
Sedan kan det vara aktuellt att notera den senaste gången Tyskland föll i en stor final. Det var i VM 1995.
För motståndet svarade – Norge.
Och matchen spelades i Solna.
Historiens makt kan alltså vändas påverka åt båda håll…
Solveig Gulbrandsen
Men trots allt är förstås Tyskland storfavoriter. Norge är ju ändå en rätt rejäl skräll. Det märks inte minst på att nyckelspelaren Solveig Gulbrandsen hade bokat flygbiljetter till en solsemester med avresa på söndag.
Jag uppskattar det som 65–35 i tysk favör. Men som jag skrev efter Sverige–Tyskland så trivdes tyskorna med att Sverige tryckte upp sin backlinje. Det lär inte norskorna bjuda på. Och Norge är väldigt vasst i kontringarna.
Apropå det här att många svenskar vände sig mot det defensiva norska spelet i går så har jag ju tidigare i den här bloggen uppmärksammat att det verkar finnas lite för mycket anfallsromantik i svensk damfotboll.
I fjol var det ju många damallsvenska lag som hellre spelade optimistiskt – och föll med 7–0 mot lag som Malmö och Tyresö – än spelade efter sina resurser, och backade hem och tätade ytor.
I år har fler damallsvenska lag lärt sig att spela kompakt fotboll. Därför är det också mycket jämnare siffror i vår högsta serie i år.
Och skall man vinna i fotboll handlar det inte bara om att anfalla bäst. Utan på högsta nivå handlar det minst lika mycket om att försvara bäst.
Jag såg att före detta förbundskaptenen i ishockey, Leif Boork, skrev så här på twitter i dag:
”Bollidrott är att försvara sig så, att man kan anfalla smart, och anfalla så, att man kan försvara sig smart. Det visade Norges damer igår.”
Det är väldigt kloka ord från en man med åsikter om det mesta.
Försvarsspel är otroligt viktigt. Och det var helt klart på försvarsspelet som vårt lag föll ur EM. Kanske var det till och med så att det faktum att vi gick in i EM utan en försvarstränare var det som fällde oss. Mer om det senare.
Tillbaka till semifinalen Norge–Danmark. Jag förstod inte riktigt de som tyckte att det var en dålig fotbollsmatch. Visst, det var inte samma svängdörrar som i Sverige–Tyskland, men matchen var utmärkt på ett annat sätt. Det var två väl genomtänkta spelfilosofier som möttes, och jag uppskattade verkligen matchen fullt ut.
Apropå Norge och Danmark så såg jag att LdB FC Malmös tränare Jonas Eidevall utmålar nämnda lag samt Island som de tre lag som har överpresterat i EM. Han skriver på twitter:
”Alla de överpresterande lagen har en väldig klar vision av hur de vill agera, och spelarna är mycket lojala till den visionen.”
Jag håller med honom till 100 procent.
Nadine Angerer
När EM-finalen spelas på söndag kommer bara en spelare från damallsvenskan att deltaga, nämligen Malmös Anja Mittag. Både Tyskland och Norge hade hemmaspelare till 21/23 i sina trupper. Fast sedan Nadine Angerer under EM valt att skriva på för Brisbane Roar i Australien har Tyskland nu tre utlandsbaserade spelare.
Då Norges båda utlandsproffs spelar just i Tyskland ser fördelningen av finalspelarna mellan olika ligor ut så här:
22 spelare:
Frauen-Bundesliga (Tyskland)
21 spelare:
Toppserien (Norge)
1 spelare:
Feminine division 1 (Frankrike)
Damallsvenskan (Sverige)
W-League (Australien)
De klubbar som har tre spelare eller fler är:
8 spelare:
FFC Frankfurt
Stabaek
5 spelare:
VfL Wolfsburg
3 spelare:
FFC Turbine Potsdam (varav två är norskor)
Freiburg
LSK Kvinner (Lilleström)
Arna-Björnar
En blogg om internationell damfotboll 
Jag är starkt kritisk mot Norges spel men inte för att de spelar defensivt utan SÄTTET de spelar defensivt på. Jag uppskattade t ex Danmarks ‘offensiva defensiv’ både i matchen mot oss och i kvartsfinalen mot Frankrike. Det är en avgörande skillnad på att spela defensivt med press som Danmark och defensivt med köttmur i och omkring straffområdet som Norge gör.
Tyvärr tror jag att du har rätt i att Tyskland kan få problem med Norges järnridå, det är alltid svårt att möta ett lag som inte bjuder upp överhuvudtaget utan BARA är ute efter att förstöra från första till sista minut. Det är ju inte utan att man undrar vad en bollartist som Graham-Hansen känner inför att behöva ‘hålla tillbaka’ så mycket av sin kreativitet för att underkasta sig den kvävande ultradefensiven Norge ägnar sig åt.
Det är som sagt synd att Norge spelar en sån typ av fotboll för jag vill verkligen kunna hålla på dom, jag gillar Norge som land och folk, men det går inte när de är så destruktiva och skrämmer bort åskådarna från damfotbollen. Jag börjar första att deras inhemska liga har så svårt att locka publik om det ser lika torftigt ut i matcherna där.
Slutligen måste jag bara länka denna artikel om du inte läst den (sammanfattar mina känslor inför Norge rätt bra också): http://www.expressen.se/sport/fotboll/danska-ilskan-hellre-levt-pa-socialbidrag/
Jag tror faktiskt att du har fel. Jag tror inte att Norges lag är tillräckligt bra för att föra matcher.
Jag såg bara en av deras träningsmatcher inför EM, men resultaten har jag:
* Schweiz, 1–2
* Sverige, 1–2
* Frankrike, 0–1
* Ryssland, 2–3
Dessutom inledde de EM med att spela 1–1 mot Island, och med nöd och näppe besegra Holland med 1–0. Alla resultaten talar för att Norge gör bättre resultat när de slipper att föra matcher. För i de tre senaste matcherna har de inte behövt leda matchbilden i en enda minut. Facit:
* Tyskland, 1–0
* Spanien, 3–1
* Danmark, 5–3 efter straffar
Följaktligen tror jag att Norge är i final just på grund av att de spelar cynisk försvarsfotboll.
Din länkade Expressenartikel är intressant. Men personligen väljer jag tveklöst att vinna med hjälp av taktisk fotboll framför att spela vackert – och förlora.
Och apropå länkar, tycker jag att den här krönikan från Simon Bank är klockren.
Jag har ingen aning om hur Sverige spelade 1984. Men jag vet att vi vann EM-guld och det räcker för mig.
För den som gillar bedömningssporter med hänsyn till estetiska värden finns ju utmärkta sporter som konståkning, hästdressyr och simhopp. Personligen tycker jag att tjusningen med fotboll är att det är målen som räknas.
Nu känner jag inte Antonia Göransson, men jag tror att hon alla dagar i veckan skulle byta bort den där snurrfinten mot Graham-Hansens medalj och chans att spela på ett utsålt jättestadion. Och jag tror lika säkert att norskan skulle vägra byta.
Pia Sundhage har själv sagt att hon anpassat spelet efter sitt spelarmaterial. Om hon hade trott att lagets bästa förutsättningar att vinna EM var att spela kontrollerad defensivfotboll, är jag säker på att hon hade gjort det. Men med virrpannor på kanterna var det bättre att bara blåsa på.
När det gäller de norska publiksiffrorna, ser jag inte att spelet har skrämt iväg publiken hittills. Runt 10 000 på både kvarts- och semifinalen och kanske över 30 000 i finalen. Det är helt okej.