Igår kväll var jag trött. Dels märktes det på att jag återigen tryckte publicera innan jag var klar med ett inlägg, dels på den svaga nyhetsvärderingen.
För det modiga och anmärkningsvärda blogginlägget från norska Australienproffset Lisa-Marie Woods var ju definitivt värt en egen rubrik.
I sitt inlägg anklagar den före detta landslagsspelaren en nu aktiv, manlig tränare i toppserien för sexuella trakasserier mot en kompis, samt för sexuellt utnyttjande av en annan, ung spelare.
Jag ser på olika norska hemsidor att anklagelserna väcker stor uppmärksamhet, och lär vara det stora samtalsämnet inom norsk damfotboll för tillfället. För även om Woods inte nämner några namn är det ju bara tolv klubbar i toppserien, så för insatta lär det ju inte vara jättesvårt att räkna ut vilka det här handlar om.
Här, här, här och här är länkar till några artiklar om Woods anklagelser. Där konstateras att det norska förbundet agerat snabbt, och att damfotbollschefen Heidi Störe skall sätta sig ner och prata med den utsatta spelaren.
Om det är sanning i det Woods skriver så lär vi inom kort se ett tränarbyte i en norsk elitklubb. För det är ju självklart att det är helt oacceptabelt att en tränare utnyttjar sin maktposition på det här sättet.
Utnyttjande av det här slaget har jag tidigare hört talas om på lägre nivå inom damfotbollen. Jag har både hört om fall där manliga och kvinnliga tränare har utnyttjat sin maktposition till att få till sexuella relationer med spelare.
Skall man problematisera lite så är det här något som tyvärr känns mycket mer vanligt inom damfotbollen än inom herrarnas dito. Sannolikt är det en tråkig följd av att det förekommer fler relationer mellan tränare/spelare och spelare/spelare i dam- än i herrfotbollen.
Kärlek är ju i grunden vackert. Men tyvärr leder ju kärleken ibland även till elände av olika slag. Lisa-Marie Woods påtalar ett missbruk av den tråkigare kategorien. Och även om det känns tveksamt så får man hoppas att det till slut ändå kan komma ut något positivt ur det här för de utsatta spelarna.
En blogg om internationell damfotboll 
Vi har haft ett fall i Damallsvenskan för en tid sedan som man har viskat om. Men det är bra att du nämner att även kvinnliga ledare utnyttjar sin maktposition. I damfotboll_coms Twitter fick vi ett svar där någon skrev att alla förövare är förstås män. Rätt så enkelt är världen tyvärr inte. Jag har hört odrägliga historier där kvinnliga tränare varit inblandade. Klart är att spelarna, ungdomar och barn måste skyddas och att konsekvensen, om det inte kan finnas straffsrättsliga möjligheter, bör va att personen i fråga aldrig mer får ansvar för ett lag.
Jag känner inte till något ‘fall’ i Damallsvenskan men det är väl tyvärr närmast osannolikt att det inte skulle ha hänt något liknande även här. Däremot känner jag till ett förhållande mellan tränare/spelare där det dock handlade om ömsesidiga känslor och tränaren också tog konsekvensen och avslutade uppdraget (känslor är ju inget man rår över så att säga).
I princip så är ju förhållanden, även de när båda parter är med på det, mellan ledare och spelare olämpliga på samma sätt som om en chef och anställd på vilket företag som helst då ledaren har en maktposition. Att det är vanligare inom dam än herrfotboll är ju självklart och det gäller framförallt när man kommer upp på seniornivå.
Hur som helst tror jag det är väldigt bra att dessa problem diskuteras och förs upp till ytan för det är givetvis helt oacceptabelt att sånt här förekommer.
Martin: Linköping. Fick inte en tränare gå därifrån säsongen 2012?
Det var ju rätt turbulent i LFC (om det nu var de du syftade på) under ett antal säsonger från guldåret 2009 fram till Martin Sjögren tog över vid sommaren 2012 så det var ett flertal tränare som fick gå av efter vad jag förstått rent sportsliga skäl under den perioden.
En gick till Värnamo. Inte pga sportsliga orsaker
När det gäller den relation som Martin troligen syftar på fanns det absolut ingen likhet mellan dagens sorgliga ”Norgehistoria!. Det var en helt normal förbindelse mellan två parter. Att sedan tränaren i sammanhanget valde att ta sin mats ur skolan hade nog lika mycket att göra med att personkemin mellan honom och en del spelare inte var den bästa. Han ”sparkade” sig själv, snarast…