Det fortsatte att hända saker i den svenska silly season under onsdagen. Den viktigaste händelsen var nog att Julia Karlernäs förlängde med Piteå IF.
Därmed ser det ut som att mästarklubben kommer att kunna få ihop ett ännu starkare lag till 2019 än det man haft i år – i varje fall på papper. Den bilden skulle bli ännu tydligare om man även lyckas förlänga med Nina Jakobsson.
Utöver Jakobsson har man ju förlängt med alla bärande spelare, samtidigt som man fått tillbaka Josefin Johansson. Utöver Johansson kan man ju räkna Elin Bragnum som nyförvärv med tanke på att hon bara spelade sporadiskt i de två sista matcherna.
Under onsdagen meddelades även att Renee Slegers tar steget upp från F19 till A-laget i LB07. Det blir spännande att se vad 29-åringen kan göra i Malmöklubben.
En annan nyhet under dagen var att Stephanie Labbé har gjort sitt i Linköping. Det har varit olika bud på sistone huruvida kanadensiskan hade kontrakt över nästa år eller inte. Nu ser det ut som att LFC behöver leta ny målvakt.
Internationellt är nu gruppspelet över i F17-VM. Och det är klart att kvartsfinalerna spelas enligt följande:
Japan–Nya Zeeland
Spanien–Nordkorea
Ghana–Mexiko
Tyskland–Kanada
Bland de utslagna lagen finns USA och Brasilien, två länder som har haft det svårt att hävda sig fullt ut på ungdomsnivå på senare år. USA försvann via 4–0-förlust mot Tyskland.
Däremot är alltså Mexiko med Göteborgstjejen Felicia Escobar Särnbratt kvar i turneringen efter att ha kryssat mot Japan i sista gruppmatchen. Mexikanskorna har en bra lottning och bör ha god chans på medalj.
I Afrika reste sig Thomas Dennerby:s Super Falcons och vann måstematchen mot Zambia med klara 4–0. Med seger även mot ett svagt Ekvatorialguinea i sista matchen bör Nigeria klara sig vidare till semifinal.
Däremot ser det mörkt ut för värdnationen Ghana. Medan landets F17-landslag dansade sig till kvartsfinal i Uruguay…
…föll A-landslaget oväntat mot Mali med 2–1. I sista omgången måste nog Ghana nu vinna mot Kamerun för att ha chans på semifinal och en av de tre platserna i nästa års VM-slutspel. På klippet nedan ser för övrigt ut som att Ghana blev bestulet på en ganska klar handsstraff vid ställningen 0–0.
Fyra tränare på ett år. Tre målvakter under samma år, fyra t.o.m, om en F19-målvakt räknas in. En klubbdirektör som hoppar av och en styrelseordförande som tackar för sig. I historiken över Linköpings FC kommer 2018 kanske att kallas ”Den stora oredans år”.
Ja, kontinuitet är ingenting som kan läggas LFC till last. Orsakerna är legio och vi känner till dem. Det började succésäsongen 2016 då de största stjärnorna lockades utomlands. Året efter var det dags för de kanske lite mindre stjärnorna, dock inte mindre betydelsefulla, att följa efter. Till denna säsong trodde sig klubben ha gjort ett lyckodrag när man kontrakterade en i damfotbollssammanhang helt okänd tränare, som visade sig vara mer teoretiker än praktiker. Han sparkades och en dansk pojklagstränare snabbinkallades och gjorde ett mycket gott jobb, men bara tillfälligt. Kanske har LFC nu gjort ett lyckokast med Olof Unogård som huvudtränare, än så länge ser det mycket lovande ut. Allt beror förstås vilket spelarmaterial och vilka övriga resurser Unogård får till sitt förfogande.
Senast idag förtäljer nyheterna att kanadensiska Stephanie Labbé inte får fortsätta som målvakt – av vilka skäl? Trött på resandet över Atlanten? Ekonomiska skäl, kanske, precis som i fallet Natasha Dowie, som fick gå när hon bäst behövdes. Labbé får dock en lovande ersättare i form av Emma Holmgren (f.d. Hammarby) och det är en utmärkt lösning i väntan på att Haglund blir frisk och Carlén återvänder (om hon gör det) efter barnafödandet. Allt ska nu inte skyllas på klubbledningen, även om den får bära största stycket av hundhuvudet. Att spelarna inte presterade som förväntat, trots oron inom laget, är självklart och – lika självklart – skador och graviditeter rår inte klubben för. Nu är det livsviktigt för LFC att lägga oredan bakom sig och försöka leva upp till den stolta devisen ”Damfotboll i världsklass”!