Lång analys av Sveriges kvartsfinalseger

På måndag 13.00 spelar Sverige semifinal mot The Matildas från Australien. Innan vi börjar fokusera på den matchen är det läge att stänga kvartsfinalen mot Japan.

Det är nämligen en match man kan lära sig mycket från. En match där det svenska laget utsattes för ett väldigt annorlunda test än matcherna i gruppspelet. En match där Japan klarade av att sätta fingret på några svagheter i Peter Gerhardsson:s lagbygge.

Jag väljer att göra min analys på samma sätt som jag gjorde efter 4–2-segern mot Australien, alltså genom att dela upp matchen i sex delar.

Innan jag inleder analysen noterar jag bara att Sverige nu har vunnit fyra raka matcher under 90 minuter. Alla andra kvartsfinaler slutade ju med kryss, och förlängning.

Faktum är att de tre andra semifinallagen bara har vunnit varsin 90-minutare. Sverige har alltså fler trepoängare än vad de andra semifinalisterna har tillsammans. Det har förstås inget som Sverige har nytta av när medaljerna skall fördelas. Men det är ändå anmärkningsvärt.

Det är även anmärkningsvärt att tre av de fyra lag som tagit flest poäng i OS-turneringen nu är utslagna. En poängtabell över 90-minutersmatcher skulle ju nämligen se ut så här:

Sverige 12–3 12
Nederländerna 23–10 8 – utslaget
Brasilien 9–3 8 – utslaget
Storbritannien 6–3 8 – utslaget
Kanada 4–3 6
USA 8–6 5
Australien 6–7 5
Japan 3–5 4 – utslaget

Inte heller den här tabellen har någon påverkan på fördelningen av medaljerna. Men det är ju även anmärkningsvärt att det bara är Kanada som skulle kunna komma ikapp Sverige poängmässigt. Framför allt visar det hur starkt vårt landslag varit hittills i turneringen.

Men mot Japan såg det periodvis lite darrigt ut. Mer om det nu. För här är min bild av matchen, kvart för kvart:

Sverige–Japan
Period 1: 1–15 minuter:
1–0 i mål
5–0 i målchanser
2–0 i hörnor

Sverige rivstartade och radade direkt upp fina anfall. Det var tydligt att man hade läst på om hur Japan försvarar sig – alltså genom att hålla ihop sitt lag tajt, samt att stänga inspel till motståndarnas tia. Sverige hade även läst på om att Japan släppte till flest avslut från sin vänstersida.

Därför gjorde sig Kosovare Asllani spelbar i ytor utanför Japans mittbackar. Och därför lyfte Sverige in bollar bakom den japanska backlinjen.

Redan efter 1.13 kunde det har blivit 1–0. Då satte nämligen Amanda Ilestedt en perfekt djupledsboll till Sofia Jakobsson. Jakobsson blev helt fri från högerläge, men fick inte alls till avslutet.

Målet kom istället efter 6.39. Det började med att Sverige fick hörna när ett inlägg från Asllani hamnade framför fötterna på Filippa Angeldahl. Skottet gick mot första stolpen, där Ayaka Yamashita räddade.

Hörnan slog Asllani med utåtskruv. Ilestedt nådde högst och fick på en bra nick. Den räddades av en försvarare just framför mållinjen. I nästa sekvens vann Ilestedt tillbaka bollen, och passade till Fridolina Rolfö på vänsterkanten. Rolfö ryckte ifrån sin försvarare, och lyfte in ett perfekt inlägg. Magdalena Eriksson hade dröjt sig kvar i straffområdet och kunde snyggt nicka in ledningsmålet.

Magdalena Eriksson

Innan första kvarten var spelad hade även Rolfö haft ett vasst skott och Caroline Seger varit nära att nicka in en hörna. Sverige såg riktigt vasst ut.

Dock fanns det ett litet orosmoment. Man såg redan efter sju–åtta minuter att Sverige hade svårt med att räkna in motståndarna i presspelet. Det var tydligt att man hade svårt med arbetsfördelningen, vem som skulle ta vem av de rörliga japanskorna.

Ändå kändes det tryggt efter 15 minuter. Sverige hade ju väldigt lätt att komma till målchanser.

Period 2: 16–30 minuter:
0–1 i mål, totalt 1–1
1–1 i målchanser, totalt 6–1
1–0 i hörnor, totalt 3–0

Matchklockan hade bara passerat 15 minuter med några sekunder när Mana Iwabuchi skickade iväg Japans första skott mot mål. Det var en signal om att Japan var på väg in i matchen.

Sveriges anfall var korta, medan Japan började kunna hålla i bollen på det sätt de vill. Ett av de korta svenska anfallen blev farligt. Det handlade återigen om en djupledsboll bakom Japans vänsterförsvar. Den här gången var det Hanna Glas som hittade fram till Stina Blackstenius. Moeka Minami slängde sig dock fram och täckte till hörna.

Efter 22.43 kom kvitteringen. Den kom oväntat, även om det alltså funnits tendenser till ett allt bättre japanskt spel.

Det började med att den svenska vänsterbacken Magdalena Eriksson försökte sätta press på Japans högerback Risa Shimizu. Det var ett felbeslut från Eriksson, som istället skulle ha skickat ut Rolfö mot den japanska högerbacken. Eriksson hann nämligen inte ut, och Shimizu kunde vinkla ner bollen till Yui Hasegawa på den öppna ytan bakom Eriksson.

Hasegawa i sin tur satte in ett lågt och tidigt inlägg bakom den svenska backlinjen. Det är en typ av inlägg som det är svårt att försvara sig mot. Ilestedt kom lite fel och nådde inte den studsande bollen. Det gjorde däremot Mina Tanaka som från nära håll kunde styra in bollen bakom en chanslös Hedvig Lindahl.

Mina Tanaka

Ilestedt hade börjat matchen riktigt bra. Men efter målet hade hon en jobbig kvart. En kvart där hon drog på sig ett gult kort, och även kom fel i flera andra dueller.

Japan fortsatte att ha mycket boll. Lite oroväckande för svensk del var att vi nu var inne i ett skede i matchen där vi varken lyckades skapa målchanser eller vila med bollen. Det började se lite lätt stressigt ut.  

Period 3: 31–45 minuter:
0–0 i mål, totalt 1–1
1–0 i målchanser, totalt 7–1
1–1 i hörnor, totalt 4–1

Matchklockan visade 30.08 när domare Lucila Venegas pekade på straffpunkten efter en duell mellan Amanda Ilestedt och Mina Tanaka. I OS för fem år sedan hade Japan fått en drömchans att ta ledningen.

Mana Iwabuchi hade också lagt upp bollen och stod redo att slå straffen när VAR kallade på uppmärksamheten. Videodomaren räddade Ilestedt och Sverige. Som jag ser det blev det rätt.

Men det var nu Japan som ägde matchen. Visst hade Kosovare Asllani ett kanonläge i straffområdet efter fin framspelning från Filippa Angeldahl strax efter straffsituationen. Men skottet gick rakt på målvakt Yamashita. Och resten av halvlekens slutkvart gick i japansk favör.

Inte minst hade nämnda Angeldahl enorma problem i försvarsspelet. Hon hade jättesvårt att veta vilka spelare hon skulle plocka upp, blev passiv och ägnade sig i stor utsträckning åt alibilöpningar i defensiven.

Efter 37 minuter hamnade hon exempelvis väldigt högt upp. Det öppnade en central yta för Japan att spela in i. Iwabuchi lurade Ilestedt att stöta upp på ”Angeldahls” yta, sedan släppte japanskan bollen mellan benen till Mina Tanaka och löpte in i den yta som bildats bakom Ilestedt.

Tanaka frispelade Iwabuchi. Här räddades Sverige av Hanna Glas och av att Iwabuchi är så liten som hon är. För en kraftfullare spelare hade nog orkat hålla undan. Nu kunde Glas täcka in och vinna bollen med kroppen.

Trots ett stort svenskt övertag i målchanser kändes det som japansk fördel in i pausen. Efter kvitteringen hade japanskorna fått matchen precis dit de ville. De hade hittat bra anfallsytor både centralt bakom Angeldahl och på vänsterkanten bakom Magdalena Eriksson.

I pausen hade den svenska lagledningen lite att fundera över.

Period 4: 46–60 minuter:
1–0 i mål, totalt 2–1
1–2 i målchanser, totalt 8–3
0–1 i hörnor, totalt 4–2

Det här var sannolikt Japans bästa 15-minutare i hela turneringen. Trots det kunde Sverige ta ledningen. Stina Blackstenius 2–1-mål gick helt emot den spelmässiga matchutvecklingen.

För Japan tog med sig lärdomarna från slutet av den första halvleken och radade upp lägen direkt från start. Man kom inte till någon superchans, men det var nära gång på gång. Se bara:

47.25: En japanska helt fri på vänsterkanten, Glas hinner avstyra.
48.20: Shimizu har öppet skottläge inne i Sveriges straffområde. Får dock bara halvträff, och Hedvig Lindahl hinner ner och rädda.
50.25: Hina Sugita har öppet skottläge – över.
51.25: Yui Hasegawa är på väg att driva sig igenom det svenska vänsterförsvaret. Caroline Seger (dagens bästa svenska spelare) är dock nere och bryter bakom Eriksson och Björn.

Just Nathalie Björn hade gjort en stabil första halvlek. Men i inledningen av den andra hade hon tio riktigt jobbiga minuter med flera felpass och ytterligare något mindre bra ingripande.

Efter 51.35 sa tv-experten Jens Fjellström:

”Nu är det fördel Japan”

Tio sekunder senare startade Sveriges enda riktiga anfall under den här kvarten. Ett långt anfall som slutade med svenskt ledningsmål. Asllani bröt bollen till Seger, som slog en tunnel och sedan satte fram bollen till Angeldahl. Hon tog sig förbi sin markering och satte ut bollen till Sofia Jakobsson på högerkanten.

Jakobsson inspel hamnade hos en felvänd Asllani. Kosse försökte vända och skjuta. Returen fångades upp av Stina Blackstenius på vänsterkanten. Hon passade tillbaka till Eriksson, som i sin tur satte in bollen på Fridolina Rolfö. Rolfö hade två japanskor i ryggen, men klarade ändå av att sätta ett perfekt instick till Blackstenius.

Rolfös passning gick mellan benen på Saki Kumagai och på insidan av Shimizu, perfekt i Blackstenius löpväg. Stina gjorde sedan resten. En distinkt bredsida med vänstern vid första stolpen tog återigen Sverige upp i ledning.

Det var alltså Sveriges enda riktiga anfall under halvlekens första kvart. För även efter målet var det Japan som förde spelet.

Och efter 56.45 gjorde Lindahl en väldigt avgörande räddning på ett närskott från Mina Tanaka. Anfallet kom när Rolfö gick bort sig i pressen och lät japanskorna spela ut till ett av lagets allra bästa vapen – duon Shimizu och Hasegawa på högerkanten.

Med 30 minuter kvar var det svensk ledning, men japanskt övertag i spelet.

Period 5: 61–75 minuter:
1–0 i mål, totalt 3–1
1–1 i målchanser, totalt 9–4
0–0 i hörnor, totalt 4–2

Svenska byten: 62: Hanna Bennison in, Filippa Angeldahl ut.
75: Olivia Schough och Lina Hurtig in, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius ut.

Efter den starka japanska starten på den andra halvleken gjorde Gerhardsson ett viktigt, taktiskt drag. Han plockade av Angeldahl och satte istället in Bennison. Det var otroligt värdefullt för det svenska försvarsspelet.

Inför OS hade jag ett stort frågetecken för vem som skulle spela bredvid Caroline Seger på centralt mittfält. Orsaken till att jag varit tveksam till Filippa Angeldahl är hennes försvarsspel, som jag inte har tycker ha hållit internationell klass. Men i gruppmatcherna har hon klarat defensiven utmärkt. Och när Sverige har bollen är Angeldahls fina passningsspel en jättetillgång.

Men Japan avslöjade Angeldahls brister. Sverige blev omgående betydligt bättre när Bennison kom in. 18-åringen är ju både aggressiv i presspelet och utmärkt i valet av positioner. Hon tog således direkt stort ansvar för att hjälpa Seger att täcka ytan framför de svenska mittbackarna.

Hanna Bennison

Effekten blev att Ilestedt och Björn växte, och avslutade med 30 väldigt stabila minuter. En annan, omedelbar effekt blev att Sverige gjorde 3–1.

Från 62.02 när spelet sattes igång efter det svenska bytet var inte bollen över på svensk planhalva i mer än någon sekund fram till att Sverige fick straff. Eller snarare, till situationen där VAR till slut ordnade så att Sverige fick straff.  

Under drygt två minuter bet sig Sverige fast på Japans planhalva. Man gjorde det genom en återerövringspress som vi inte hade sett sedan matchupptakten.

Det slutade med att Asllani sköt ett skott som tog på Narumi Miura:s högerarm. Handsregeln är ju inte lätt att tolka. Men Miura lyfter båda armarna framför sig, vilket knappast är att se som en naturlig kroppsställning. Så jag bedömer det som att VAR-domaren gjorde helt rätt som gick in och påtalade den svenska straffen.

Straffen rullade Asllani in hur lugnt som helst. Målet gav lite trygghet till det svenska laget samtidigt som huvudena föll på flera japanskor.

Japans stora chans att komma närmare var en dubbelchans efter 70.41. Återigen anföll japanskorna på sin högerkant. Hasegawa och Iwabuchi kombinerade med Tanaka, som klackade till Iwabuchi som kunde skjuta mitt inne i straffområdet. Amanda Ilestedt slängde sig dock fram och blockerade skottet. Returen gick till Hina Sugita – som sköt över.

Någon minut senare gjorde Gerhardsson ytterligare byten för att stärka försvaret. Genom att få in Hurtig och Schough ökades energin och kvaliteten i presspelet. Japan fick svårare att kombinera sig igenom det svenska laget.

Period 6: 76–90 minuter:
0–0 i mål, slut 3–1
0–1 i målchanser, slut 9–5
1–0 i hörnor, slut 5–2

Svenska byten: 90: Madelen Janogy och Jonna Andersson in, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani ut.

Den sista kvarten och de fem övertidsminuterna hade Sverige rätt så god kontroll på matchen. Japan hade bollen, fast betydligt mycket längre ifrån det svenska målet än i tidigare i matchen.

I slutminuten säkrade Sverige defensiven ytterligare. Då satte man in Jonna Andersson och bytte till 5–4–1.

Enda orosmolnet var att Asllani hade ont i foten när hon byttes ut. Vi får verkligen hoppas att det inte var något värre, för henne behöver vi i medaljmatcherna.

Sammanfattningsvis var det en match som stundtals kändes rätt otäck. Japan slog ur underläge och gjorde sin klart bästa match i turneringen. Det var lite som i VM 2019 där japanskorna gjorde sin bästa prestation i åttondelsfinalen mot Nederländerna.

För svensk del är det naturligt att man vid 1–1 börjar tänka på att man riskerade att missa en gyllene medaljchans. Att storspelet från gruppmatcherna skulle vara förgäves.

Men återigen kunde vårt lag luta sig mot härlig effektivitet. Det blev ju faktiskt mål på Sveriges två första riktiga anfall i den andra halvleken.

6 tankar på “Lång analys av Sveriges kvartsfinalseger

  1. Japans bästa match i turneringen, åtminstone i deras bästa stunder. För svenskt del såg det bitvis helt klart skakigt ut, men med grym effektivitet redde det ju ut sig. Och faktum är att Sverige inte ens har en enda uddamålsseger så här långt, utan 3st tvåmålssegrar och en tremålsseger. Resultaten imponerar. Spelet imponerade mot USA och bitvis mot Australien, de två lagen som (rimligtvis) måste besegras igen för att ta hem de olympiska spelen, lite tråkigt med samma motståndare. För inte kan väl Kanada rå på USA?

    Nederländerna-USA var ju lite av en moralisk semifinal (går ju inte att skriva final när Sverige slagit USA). VIsst måste Vivianne Miedema vara bland världens allra bästa spelare just nu, kanske rent av den bästa? 10 mål på fyra matcher, men visserligen ”bara” 4 mål på två matcher mot klassmotstånd. Hennes två mål mot USA var dock helt makalösa. Synd bara att defensiven inte håller samma klass, båda USA:s mål kändes lite för enkla. En totalt sett jämn match, mycket jämnare än VM finalen 2019. Trist att Martens missade straffen, men Miedema visade ju sen att hon inte hade gjort det bättre. Bra eller dåligt för Sverige att Nederländerna är ute?

  2. Hej Johan ! Nu har vi bara fyra länder kvar i OS. Sverige, Australien, Kanada och USA. Här kommer en lista på vilka klubbar spelarna tillhör.

    Rosengård 6st,
    Chelsea 5, Houston 5, Portland 5,
    Chicago 4, West Ham 4, Häcken 4,
    Lyon 3, Arsenal 3, Paris SG 3, Everton 3, OL Reign 3, New Jersey 3, Washington 3,
    Bayern München 2, Vittsjö GIK 2, Manchester United 2, Manchester City 2, Tottenham 2, North Carolina 2, Orlando 2, Hammarby 2,
    Real Madrid 1, Barcelona 1, Juventus 1, Wolfsburg 1, Kansas 1, Bordeaux 1, Atletico Madrid 1, PSV Eindhoven 1, Montpellier 1, Sevilla 1, Guingamp 1, Bristol 1.

    Summa per serie: Amerikanska ligan 28 st spelare, Engelska ligan 22, Damallsvenskan 14, Franska ligan 9, Spanska ligan 4, Tyska ligan 2, Italien 1, Holland 1.

    Vittsjö är enda byn. 3 spelare förutom Gielnik och Polkinghorne från Australien har spelat i Vittsjö. Det är Emma Kullberg och Shelina Zadorsky, Quinn från Kanada. Mvh

  3. Pingback: Den stora guiden till semifinalerna i OS 2021 | En blogg om internationell damfotboll

  4. Så särdeles oroligt tycker inte jag det var, även om den japanska straffen som inte var kändes jobbig men den kunde jag inte tro skulle dömas ut efter att jag såg reprisen och hur Tanaka (?) slängde sig. Blir faktiskt lite undrande inför att du kände dig så orolig Johan då du ju nämnde att japanskorna skulle ha spelet och att de ändå är så ineffektiva med bollen, trodde du inte riktigt på din egen analys där fullt ut?

    Roande mig med att kolla upp matcherna de spelat i år på Wikipedia. Vinster som 7-0 (gånger två), 8-0 och 5-1 låter bra tills man ser att det är mot lag rankade mellan 28 och 60 i världen, vilket är rätt illa på dam-sidan. De vann mot Australien med 1-0 innan dock, och höll siffrorna på 0 eller 1 mål för vardera sidor i varje match innan de mötte Sverige. Lite för att de har svårt att komma till kanonlägen mot bättre motstånd (2-3 mot oss) och lite halvchanser och sedan långskott som sällan går in. Sverige är inte supereffektiva där Blackstenius framför allt slarvade bort flera lägen där hon inte fick ordning på boll och fötter, men vi är inte ineffektiva på något sätt och hade fler avslut vilket speglade sig bra i slutresultatet. 🙂

    • Du verkar coolare än jag…

      Jag litade i och för sig på min analys av det japanska lagets ineffektivitet. Men det innebär inte att man skall låta dem hålla till kring eget straffområde under för långa perioder, för då trillar till slut en boll in.
      Jag tycker framför allt i början av andra halvleken att Japan var bättre än de varit tidigare, och att det var väldigt uppstressat i det svenska laget. Och man vet ju att det lätt blir panik om man känt att man är överlägsen, och sedan plötsligt hamnar i underläge.

      Jag blev betydligt lugnare efter Blackstenius mål, och efter bytet där Bennison kom in.

      • Försökte svara på mobilen men det funkade så där, hoppas det inte blir två svar nu…

        Efter USA-matchen var jag sugen på att sätta en tusenlapp på att Sverige skulle vinna oss, men jag spelar inte och det var väl mycket. Och sedan glömde jag dumt nog att sätta en hundring som jag tänkt. 😀
        Med det vill jag säga att jag tycker Sverige ser ruskigt bra ut, inte bara att spelarna är i kanonform, inte bara det att spelet stämmer mestadels och att taktiken varit riktigt bra. Man har också lyckats korrigera problemen rätt snabbt och det är riktigt viktigt i en turnering.
        Att Japan sedan varit så ineffektiva framåt, att de påminner om de spanska herrlandslagets sämre perioder där de fastnat i sitt sätt att spela och inte tycks kunna anpassa sig när det sättet inte leder till mål är en annan sak som gjorde att det kändes lugnt.

        Kan för övrigt nämna att jag tittat på kommentarsfält på amerikansk, australiensisk, brittisk och japansk media (det sista då översatt via gooogle) och noterat att de tre första har mycket gnäll om ”wokeism” och PK och hur det är därför de förlorat (mot Sverige är det extra kul) medan de japanska kommentarerna var väldigt hyllande mot svenskorna och klagade över hur de japanska spelarna är fysiskt svaga (löphastighet, styrka, längd) och att just spelet inte leder till något eftersom det inte är snabbt nog mot de bättre motstånden. Väldigt likartade analyser som din men utan att se några direkta ljusglimtar tyvärr.

Lämna ett svar till noone Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.