Det här var onsdagen då Emma Kullberg och Julia Zigiotti Olme sa tack och hej till svensk klubbfotboll för den här gången. Det var även onsdagen då Häcken tog Sveriges första trepoängare i det nya gruppspelet i Champions League.
Men det vi framför allt kommer att komma ihåg onsdagen den 10 november 2021 för är nog ändå att damfotbollsvärlden fick sitt eget Kerrigan–Harding-fall. Strax efter lunch kom en chockad kollega och frågade om jag hade hört talas om PSG-spelarna Aminata Diallo och Kheira Hamraoui.
Det hade jag förstås. Men orsaken till frågan var chockartad.
Hamraoui har alltså i torsdags misshandlats med järnrör av maskerade män. Och Diallo har i dag gripits av polis, misstänkt för att ha iscensatt misshandeln.
Det hela är så sjukt att det känns overkligt. Men tyvärr är det ju ofta så att de mest osannolika historierna visar sig vara sanna.
Vi får se vad som visar sig vara sant i den här soppan. Klart är att Amanda Ilestedt:s lag skakas av en historiskt tråkig skandal. Och man kan ju inte undvika att fundera över vad de allt större pengarna inom damfotbollen kan göra med sporten, och dess utövare.
Så till Lissabon och Champions League. Där blev Elin Rubensson den första spelaren att göra mål för en svensk klubb i Champions Leagues nya gruppspel. Rubensson satte en straffspark via stolpen efter 75.45 och blev därmed också matchvinnare när Häcken vann med 1–0 borta mot Benfica.
Jag tyckte att det från tv-bilderna var lite oklart huruvida den Benficaback som orsakade straffen via en tackling mot Stine Larsen träffade bollen eller ej.
Häckens seger var långt ifrån imponerande. När en gråtande (oklart varför) Stina Blackstenius lämnade planen efter ungefär en timme hade Benfica varit närmast att göra mål via ett rungande stolpskott.
Överhuvud taget var det en jämn match, där oavgjort nog hade varit mest rättvist. Utöver straffmålet hade Häcken och Julia Karlernäs en bra chans i den 72:a minuten. Men inhopparens bredsida räddades av Benficamålvakten Leticia.
Även om dagens resultat med segrar för Häcken och Lyon innebär att Häckens hopp om kvartsfinal trots allt lever så känns det där hoppet mer som en papperskonstruktion än en realitet.
För som jag ser det är hela den här turneringen en enda lång svensk underprestation. Medan Benfica tagit en skrällpoäng mot Bayern München och Juventus under tisdagen snodde en poäng av Wolfsburg har våra svenska lag inte ens varit nära mot tyskt och franskt motstånd.
Jo, jag vet att Rosengård spelade 3–3 borta mot Hoffenheim. Men då stod det 3–0 till tyskorna inför avspark, så trots poängen var FCR aldrig nära.
Min uppfattning är att Rosengård och Häcken borde ha spelarmaterial för att prestera ungefär som Juventus – som skakat Chelsea och alltså tagit poäng av Wolfsburg. Men tyvärr verkar jag övervärdera våra svenska klubblag. Häcken har ju faktiskt varit chanslöst i de två första matcherna. Och i dag hade man lite flyt mot Benfica – ett lag man skrattade åt för något år sedan.
Häckens problem ligger i att man inte klarat av att ersätta Filippa Angeldahl på centralt mittfält. Man har inte tillräcklig kreativitet. Filippa Curmark har fått en större roll än tidigare, men hon har inte klarat av att driva ett anfallsspel mot bra motstånd. I Lissabon var Elin Rubensson tillbaka på mittfältet, något jag tror på över tid. Men ännu är hon inte tillbaka på 2019 års nivå.
Det jobbiga är ju att våra svenska lag snabbt bara blir sämre och sämre. Kullberg och Zigiotti lämnar alltså nu. Stina Blackstenius lämnar om tre omgångar, och risken är att Häcken blir ytterligare brandskattat på spelare i vinter.
Snart slår svenska klubblag nog ur underläge mot portugisiska lag. Känns konstigt.
Det är även lite konstigt att höra Häckensupportrar hylla Hisingen från München och Lissabon. Men kul att Häcken fått med sig så många supportrar ut på sitt Europaäventyr.
En blogg om internationell damfotboll 
”Det hela är så sjukt att det känns overkligt.”—————————det låter så här ur västerländsk mainstream media perspektiv. Vi är de ”goda” pojkar, vi är samhället hela världen ska sträva efter
Dessvärre för dena fejkade narrativet såsom i ett mängd allvarligare proceser som pågår ute i samhället uppmärksamheten riktas alltid mot individ med sina mer eller mindre oacceptabla händlingar. Denna individ som lever i verkar i omgivningen som beskriver sig själv som det ”goda samhället” , som förebild ,inte minst till universum
Verkligheten är som bekant en annan.
Den indiske förkämpen för landets befrielse av britiska skräckvälde och styre Mahatma Gandhi utryckte några teser som beskriver varför västerländsk civilisation kommer förfalla , processen som kommer pågå ett tag men som är ostoppbar,
Då säger han att västerländsk människa
-strävar efter rikedom utan arbete
-strävar efer hedonism utan samvete
-avskiljer kunskapen från ärligheten
-tillämpar politik utan regler
-leder verksamhet utan de moraliska normer
-avskiljer vetenskapen från humanismen
och som strävar efter tron utan uppoffring
Mest patetiska är väj de spelare som Lindahl , som så fort som möjligt uttalar sig om denna saken utan att säga något väsentligt utöver sjuka behöv att medialt visa sig..
För mig är desto mer tråkigare att Lindahl inte höjer rösten framfår närmast de fascistiska metoder Australiens samt New Zeelands regering använder mot egna befolkningen i pandemins totalitarismens sammansättning och etablering.
Här nämner jag de 2 länder som säger sig är värdar till kommande dam VM
Men vem bryr sig om det när damfotbollen numera skakas av en ”skandal”…
–
Det som kommit fram i den här tragiska historien är väl tvärtemot rätt rimligt rapporterat. Fokus på offer och gärningsperson(er) – de bakomliggande processerna är väl knappast det som kommer fram först?
Pingback: Häckens läge ännu sämre – vi har sett en kollektiv svensk underprestation | En blogg om internationell damfotboll