England vann nyss en fantastisk fotbollsmatch mot Spanien med 2–1 efter förlängning. Det var på alla sätt bra för mästerskapet. Och för att ge sig in i en debatt som var het tidigare i veckan, det var även bra för damfotbollen.
Om det var bra för Sverige återstår att se. Vinnaren i fredagens möte med Belgien ställs ju nämligen mot England i semifinal. Strax mer om läget i den svenska truppen. Men bara sekunder innan Jonas Eidevall i TV4:s sändning sa att Spanien passar Sverige bäst skickade jag ett sms till en kompis på temat att jag tror att England passar Sverige bäst.
Jag motiverar med att vårt landslag brukar ha det svårt mot bollskickliga lag som Japan. Spanien har vi inte mött på 20 år, så man kan bara gissa hur en sådan drabbning skulle se ut. England har vi däremot mött med facit på två segrar och ett kryss sedan 2017.
Nu är å andra sidan årets England det bästa man sett, de har hemmaplan samt magiska Sarina Wiegman som förbundskapten. Så England kommer att vara favorit i semifinalen, vilket motstånd de än skulle ställas mot.
Men tillbaka till dagens match. Den var otroligt intressant rent taktiskt. Länge var det fördel Spanien och Jorge Vilda i det taktiska spelet. Han valde att spela Real Madrids forward Olga Carmona som vänsterback, vilket var ett genidrag. Snabba Carmona stängde kanten, och fick Beth Mead utbytt.
I paus gjorde Vilda dessutom ett byte på högerkanten, där han satte in en annat Real Madridforward, nämligen Athenea del Castillo. Hon fick omgående ett jätteövertag på Englands vänsterback, forwarden Rachel Daly.
Det var just Athenea som låg bakom det spanska ledningsmålet när hon i minut 54 snurrade upp Daly och spelade in till en fri Esther Gonzales. I det läget såg Spanien starkast ut i en stängd och chansfattig match. Faktum är jag inte antecknade en enda målchans före paus.
Men England och Sarina Wiegman hade motdrag. Hon gjorde sina tre första offensiva byten i 58:e respektive 64:e minuterna. Då fick tunga namn som Hemp, Ellen White och Fran Kirby ge plats åt Chloe Kelly, Alessia Russo och Ella Toone.
I 82:a kom nästa anfallsdrag från Wiegman. Då bytte hon ut Daly och satte in Alex Greenwood. Samtidigt flyttades Millie Bright upp som forward. Och man gick över på 3–2–3–2 med oerhört nickstarka duon Bright och Russo på topp.
Det tog bara två minuter efter det draget, sedan vann Russo en nickduell mot Irene Paredes och nickade ner till Toone – som tryckte in kvitteringen. Wiegman fick alltså utdelning både på sina byten och på formationsförändringen.
Det går att diskutera Russos arbete i duellen med Parades. Manchester Unitedforwarden lade tidigt sin ena arm över spanjorskans axel och kunde på så sätt komma högre. Det var väldigt upprört i det spanska lägret över att målet godkändes. Och jag kan förstå det, för man får inte ta spjärn mot en motståndare som Russo gjorde.
Samtidigt lade domare Stephanie Frappart ribban väldigt högt vad gäller det fysiska i matchen. Så ur den synvinkeln var det kanske under den ribba som gällde.
Det var oavgjort efter 90 minuter. Det kanske man inte skulle vara helt chockad över. Det blev ju 0–0 när lagen möttes i England i våras.
In i förlängningen hade Wiegman en mer anfallsinriktad elva på planen, medan Vilda hade en defensiv. Det fällde avgörandet. Georgia Stanway smällde in ett distansskott i den 95:e minuten, vilket skulle bli avgörande.
Vilda gjorde dock sitt för att nå en kvittering. Han bytte in Real Sociedads forward Amaiur Sarriegi och på slutet lyfte han upp Paredes som forward. Men Wiegman och England vann alltså.
För Spanien är alltså EM över. Tidigare under våren var det många som räknade laget som guldfavorit. Men de senaste dagarna har laget varit helt uträknat ur gulddiskussionen. Spanien visade dock i dag vilket bra lag man är även utan sin storstjärna.
Spanien fick som alla vet Alexia Putellas korsbandsskadad dagen innan mästerskapet. Dessutom fick man stryka skyttedrottningen Jennifer Heromoso och talangen och tillika nya Barcelonaspelaren Salma Paralluelo tätt inpå turneringen.
Just Paralluelos namn får mig lätt att sväva iväg lite. Den löpstarka 18-åringen (född den 13 november 2003) imponerade på mig när jag såg henne på Borås Arena i kvalet till F17-EM i mars 2019.
När jag såg Paralluelo tänkte jag direkt att det var ett namn att lägga på minnet. Att hon dessutom var friidrottare och hade satt spanskt rekord i åldersklassen med 53.50 på 400 meter och hade fått springa i Inomhus-EM för seniorer var liksom lök på laxen.
När jag nu har kollat upp henne igen noterar jag att hon vann två guld på Ungdoms-OS i friidrott 2019. Hennes personrekord på 400 meter häck är för övrigt 57.43 vilket var världens bästa tid för en U18-löpare det året.
Från friidrott till svenska sjukdomsfall är det en bit. Men för svensk del har det varit en riktigt dålig dag. Vi fick veta att det är Hanna Glas och Emma Kullberg som drabbats av covid. Men vi fick även veta att ytterligare tre spelare är krassliga i form av Jonna Andersson, Hanna Bennison och Jennifer Falk.
Det är illa nog att båda ytterbackarna och första mittfältsersättaren saknas. Men vad värre är, det är två dygn till avspark mot Belgien och fler kan insjukna. Dessutom innebär det här förstås en stor oro i truppen. Plötsligt börjar jag få skräckkänslor kring fredagens match. En match jag tidigare var 100 procent säker på att Sverige skulle vinna.
Med den negativa tanken släpper jag Sverige för i dag. Eller. Jag har lite bilder från Båstadslägret som jag inte hade hunnit ta fram att bjuda på. Här är ett litet bildspel:
Fridolina Rolfö 
Caroline Seger och Victoria Sandell 
Amanda Nildén 
Filippa Angeldal 
Stina Blackstenius 
Magnus Wikman 
Håkan Sjöstrand 
Magdalena Eriksson 
Linda Sembrant 
Amanda Ilestedt 
Jonna Andersson 
Elin Rubensson 
Rebecka Blomqvist 
Johanna Rytting Kaneryd 
Amanda Nildén och Victoria Sandell 
Kosovare Asllani 
Fridolina Rolfö 
Sofia Jakobsson 
Stina Blackstenius 
Jennifer Falk 
Hedvig Lindahl 
Rebecka Blomqvist 
Olivia Schough 
Filippa Angeldal 
Stina Blackstenius 
Zecira Musovic 
Lina Hurtig
Tråkiga covidnyheter från det svenska lägret alltså. Bättre från det nederländska, där Vivianne Miedema nu är frisk och tillbaka i träning igen.
Däremot tråkiga nyheter kring Lieke Martens. Det förra Europamästerskapets drottning är fotskadad och har spelat klart i EM. Tråkigt för både Nederländerna och för EM-turneringen. Det orange laget har verkligen varit otursförföljt i turneringen.
Till Norge där Martin Sjögren och Anders Jacobsson har tvingats lämna över ansvaret för landslaget. Det var väl på många sätt rimlig med tanke på att förbundskapten Sjögren och assistent Jacobsson bär det yttersta ansvaret för det norska EM-fiaskot.
Deras situation blev förstås extra jobbig med tanke på att de hade ett tidigare EM-fiasko på kontot. Samtidigt undrar jag lite över hur det norska förbundet gick till väga. Det känns som att man föll för den lynchmobb som har krävt Sjögrens huvud på ett fat.
Jag tycker alltid att man skall fundera igenom stora beslut, och gärna göra en rejäl utvärdering innan man bestämmer sig. Det är mycket möjligt att en sådan utvärdering hade kommit fram till att sparken var den enda utvägen. Men nog kommer väl spelarna väldigt billigt undan i det här?
Visst är Sjögren huvudansvarig för misslyckad taktik och val av spelare. Men det var inga juniorer man skickade till England, det var ett antal världsstjärnor. Världsstjärnor som visade riktigt usel karaktär. Det var ju inte Sjögren och Jacobsson som föll som ett korthus mot England. Eller som verkade vettskrämda och gjorde en sorgligt energilös insats mot Österrike.
När jag såg Norge i de två sista matcherna tyckte jag att avsaknaden av ledarskap på planen var minst lika alarmerande som avsaknaden av byten från tränarhåll. Det känns som att den nya förbundskaptenen står inför en stor utmaning att bygga ett karaktärsstarkt Norge.
Men det finns kanske ett antal starka karaktärer som Sjögren valt bort?
Kollar vi Sjögrens 5,5 år på jobbet är mycket som det var när han började. Då låg Norge elva på världsrankingen. Nu ligger Norge elva på världsrankingen. Fast de faller kanske någon plats till nästa rankinglista.
När Sjögren tog över var det kaos i landslaget. Efter att ha spelat bra i VM 2015, men åkt ut mot England i en åttondelsfinal där det norska laget var spelmässigt bäst, bytte man förbundskapten från Even Pellerud till Roger Finfjord. Våren 2016 var sedan Norge riktigt dåligt i det OS-kval som spelades i Nederländerna. Det kval som Sverige vann.
Och på hösten 2016 fick Finfjord gå. I december presenterades Linköpings svenska guldtränare som ersättare. Utöver två EM-fiaskon tog Sjögren Norge till kvartsfinal i VM 2019. Då var Norge bra, men tunt. Han har även givit laget bra utgångsläge i VM-kvalet.
Norge leder grupp F med tre poäng före Belgien med två omgångar kvar att spela. För övrigt vann man med 4–0 i det första inbördes mötet med belgiskorna, vilket gör att Belgien måste vinna med minst fyra måls marginal den 2 september för att ha avgörandet i egna händer i slutomgången. Då möter Norge för övrigt Albanien.
Utöver två EM-fiaskon kommer nog tyvärr Sjögren mest att bli ihågkommen för att Ada Hegerberg stod utanför landslaget under större delen av hans förbundskaptenstid.
Att de båda EM-misslyckandena kom med Hegerberg i laget är för övrigt värt att fundera över. Trodde lagkompisarna att Lyonstjärnan skulle fixa allt själv? Eller varför var de bättre när hon inte var med?
Allra sist är det värt att ta några ord om damallsvenskans silly season. I dag presenterade Häcken Anna Anvegård som nyförvärv. Hittills har det kommit hem fler namnkunniga spelare till damallsvenskan än vad som lämnat den här sommaren. Håller utflyttartrenden på att brytas? Eller är det här fönstret ett undantag?
En blogg om internationell damfotboll 
Härlig match, men man måste ju tycka synd om Spanien som såg ut att hittat sättet att knäcka England.
Och jag tycker armbågen innan 1-1 borde ha renderat i spansk frispark.
Englands mål hade aldrig godkänts om de haft bortaplan.
I övrigt var väl matchen som förväntat; Spanien hade bollen men ingen som kunde avsluta, Englands haussade duo Mead och Hemp försvann mot kompetent motstånd, i slutändan var det Englands tyngd (och hemmaplan) som avgjorde. Stanway bäst igen, hon är turneringens överraskning för mig.
Att det katastrofala norska spelet inte skulle vara Sjögrens fel tycker jag är en mystisk tanke. Det är ju hans jobb att ställa ut de 11 spelare som kan få det bästa resultatet. Är en spelare omotiverad eller dålig för laget är det hans jobb att ta ut någon annan. Jag har väldigt svårt att tro att spelarna inte gör så gott de kan; om det finns bättre alternativ på bänken är det 100% coachens fel.
Sjögren spelade väl inte? Det minsta man kan kräva av en spelare är att den kämpar 100 procent. Det såg jag inte många av de norska spelarna göra. Och om de tycker att tränaren är kass förstår jag inte varför spelarna ens var i EM. Man åker väl inte dit bara för att man tycker det är kul att bli utklassad?
Min poäng är denna; om en landslagscoach inte klarar av att ta ut 11 spelare som ger 100% i ett EM är det rimligt att kicka honom. Han hade ju bokstavligen hela Norges (kvinnliga) befolkning att välja på.
Jo, Sjögren bär huvudansvaret. Men inte allt ansvar. Det blir ju lätt absurt när spelarna får allt beröm vid segrar medan tränaren får all skit vid förluster. Sanningen ligger ju någonstans i mitten. Spelare och tränare är beroende av varandra för att det ska bli en bra prestation.
Och så många internationella toppspelare finns inte att välja på i Norge. De som finns var med, och de var totalt kass.
Att spelarna åker även om tränaren är usel har ju hänt förr, det finns gott om exempel på herrsidan med kontroverser av det slaget. Däremot håller jag helt med om att spelarna inte gjorde sitt jobb. Jag har svårt att tro att taktiken var att norskorna skulle ställa sig flera meter från motståndarna och bara titta när de ska ”pressa”, att man skulle slå bort enkla bollar hela tiden så man fick ligga mer i försvarsspel eller att ingen spelare fick försöka pusha de andra på planen. Observera hur Magda, Seger eller Asllani agerar när det går dåligt och hur de norska spelarna gjorde där de senare gick mest och tittade uppgivet runt sig.
England kom undan med blotta förskräckelsen. Spanien som vanligt en fröjd att titta på. Man kan undra om inte Spanien behöver spelare med mer löd i dojan. Spanska långskott i mål skulle vara bra för Spanien. England imponerade också
Två innermittfältare som var bäst på plan enligt mig. Keira Walsh har jag aldrig lyft på ögonbrynen för men hon styrde Englands spel igår och har en fantastisk passningsfot. Aitana Bonmati är så sjukt bra, under de senare åren har hon blivit min favoritspelare. Om Putellas kan liknas vid Iniesta är Bonmati Xavi. Det går ju inte att stressa henne. Hon har alltid koll på vad som finns runt omkring henne och vet alltid när hon ska hålla i bollen eller spela den vidare. Tycker det är riktigt kul att se henne spela fotboll. Hennes teknik på små ytor tycker jag till och med överglänser Putellas.
Håller med dig Johan om att England borde passa Sverige bäst. De är ganska lika oss med ett bra kantspel och mycket fysik. Det kantspelet stängde spanjorskorna ned fullständigt igår, det ska Gerhardsson titta på. England kommer vara ganska stora favoriter men det kommer passa Sverige bra. Sverige har en speed och ett djupledsspel som England inte har mött än. Deras ytterbackar är inte särskilt bra defensivt och där ska vi utmana mycket. Skulle vi ta oss till semin har jag en ganska bra känsla mot England. Jag skulle inte bli allt för nedslagen om vi skulle förlora den matchen. Om jag skulle fått välja mellan Frankrike, Tyskland eller England hade jag tagit England i en semi. Innan turneringen hade jag varit nöjd med en semifinal. Jag både tror och hoppas att Sverige bara kommer gå in och bara köra i en sådan match. I en sådan match har man helt plötsligt inget att förlora.
Att norrbaggarna kickar Sjögren vid det här tillfället känns inte riktigt genomtänkt även om det kanske inte fanns något alternativ. Absolut kan man ifrågasätta hans insats i turneringen. Men då tycker jag det finns fler som borde tacka för sig i det landslaget. Divan Hegerberg visade varför hon inte är bra för det landslaget och borde krypa till korset och ge sitt land en rejäl ursäkt. Hon visade också varför hon är långt ifrån världens bästa spelare längre. Titta på Ramona Bachman eller Pernille Harder som verkligen ledde sina lag i offensiven. Det kallar jag för hjärta och heder. Det är sådant som värmer oss supportrar, det blir mycket lättare att ta en motgång om man vet laget har gjort allt.( Ett litet sidospår men för tillfället är Pernille Harder världens bästa)?Det är skillnad mot Graham Hansen som börjar grina så fort hon inte lyckas med en dribbling eller inte får bollen. Hade jag varit Petra Thorén på sportbladet hade de inte ens fått ett plus. Den enda som får godkänt är väl Reiten som iallafall försökte.
En tränare kan bara sätta en matchplan och förbereda sina spelare. De kan inte spela matchen åt dem. Spelarnas insats mot Österrike hade jag blivit tokig på om det hade varit Sverige. Då hade jag inte lagt all skuld på Gerhardsson.
Kanske är det så att Norge inte är så bra som många vill tro. Deras backlinje håller långt ifrån toppklass och likaså mittfältet.
Visst har covid-19 letat sig in i många lag men det är väl inget lag som har fått såhär många fall på en gång? Bevisligen har Sverige inte lyckats stoppa spridningen. Idag och imorgon skulle det förvåna mig mycket om det inte kommer några nya fall.
Är det så att de tre som insjuknade igår också har covid räknar jag bort alla från spel i kvarten. Även om någon av dem skulle friskförklaras skulle jag aldrig ta den risken att sätta dem i en buss tillsammans med resten av laget så tätt inpå. Det här viruset är väldigt oberäkneligt. Det börjar faktiskt bli dags att fundera på att skicka in några ersättare också. Det värsta är ju att vi inte har några ytterbackar utanför truppen som håller landslagsklass för tillfället. Men Emma Berglund och Filippa Curmark är ju två fina ersättare till Kullberg och Bennison om de inte hinner tillbaka till en eventuell semi. Sedan är ju även kapten Seger osäker till spel. Det gäller också att Magda och JRK håller sig i skinnet och inte drar på sig något onödigt kort. Vi har inte råd att tappa fler spelare nu.
Det enda positiva med det här är väl att jag förhoppningsvis äntligen får se Amanda Nilden få chansen. Jag tycker som sagt det hade varit intressant att se henne tillsammans med Rolfö på vänsterkanten. Eller bangar Gerhardsson igen och skickar ut Magda för att ”säkra upp bakåt”. I så fall skulle jag bli sjukt besviken på hans inställning i den här matchen. Här måste Sverige blåsa på från början. Vi vill ju avgöra matchen så fort som möjligt så vi kan vila några spelare inför semin, om vi nu kommer ha några avbytare vill säga 😂
Eftersom det mesta talar emot Sverige utanför planen är det skönt att det mesta talar för dem innanför planen. Egentligen har ju allt studsat med dem hittills. De vann gruppen med lite flyt. De lyckades därmed undvika Frankrike som är det laget jag tror Sverige skulle ha svårast att slå. De får det svagaste motståndet dem kunde få I Belgien. Jag håller både Island och Italien som bättre. Dessutom blev det förlängning igår. Det enda som inte är en fördel är att Sverige får två färre vilodagar än England till semin.
Jag hoppades Spanien skulle vinna efter straffar med gult kort på Paredes, men det blev åtminstone förlängning. Bra för Sverige vid en eventuell fortsättning, men jag tror ändå inte det påverkar nämnvärt, snarare är de sporrade efter att ha vänt underläge och stundtals varit utspelade. Spanien får försöka igen, deras gäng håller väl några år till.
Jag har inte hunnit berömma Sverige för insatsen mot Portugal, men nu måste jag gnälla igen. Fan, jävla lallare som drar på sig COVID-19 en masse. Tror de pandemin är över? Tror de alla restriktioner är borta i världen? Är de vaccinmotståndare? Utöver att de uppenbarligen tror det är semester. Många allvarliga frågor väcker detta. Attityd, attityd, attityd.
Skönt att Nederländerna nu drabbas av otur när de hade så mycket tur i VM 2019. Skadeglädjen är stor för mig. Hoppas Frankrike smular sönder dem, så är vi kvitt.
Anvegård känns inte som en äventyrare, så det känns naturligt att hon återvänder.
För övrigt blev jag lite överrymplad att bården var annorlunda i detta inlägg.
Kul att man kan överrumpla er läsare ibland… Man kan välja en annan bild i bården, vilket jag gör ibland. Problemet är att bilden behöver vara långsmal och att man inte kan beskära som man vill. Så jag använder inte möjligheten till alternativ bårdbild så ofta.
En liten kommentar till Martin Sjögrens – och Anders Jacobssons – sorti från det norska landslaget. Händelsen var väntad efter totalfiaskot i EM och tränarduon kunde lämna mötet med det norska fotbollsförbundet helt odramatiskt. Alltså ingen flykt över gränsen för svenskarna iförda lösskägg och solglasögon. Att det kunde sluta på detta vis för de båda var något som skrevs in som en klausul i det förnyade kontrakt som skulle gälla över VM nästa år. Ett dåligt resultat i årets EM var skäl till en eventuell ömsesidig uppsägning av samma kontrakt. Nu tvivlar jag på att det var Martin och Anders som lämnade in sina avskedsansökningar, förbundet hann nog före, om det sedan var som en eftergift för ”mobben”, ja… Enligt nämnda kontrakt har båda tränarna också rätt att uppbära lön fram till i augusti 2023. Det finns alltså gott om tid för att söka jobb. Martin kan nu under sommaren spendera en del av tiden med att påta i trädgården till sin stora villa utanför Linköping. För övrigt hördes inga hårda ord mot svenskparet från spelarnas håll, exempelvis så uttryckte Graham Hansen stor tacksamhet för åren med dem, och hon menade att det var laget som gjorde en usel prestation. Från Ada Hegerberg har inte hörts något, hon föredrar (än så länge) att vara tyst och sammanbiten. Kan bli intressant att se vad som händer med hennes fortsatta öden i landslaget.
Tror nog spelarna själva märkte hur usel deras insats var och även om någon skulle vilja klaga på Sjögren vore det väl magstarkt och skulle bara öppna för mer kritik av dem. Bättre då att lyfta det som funka bra, som hur Graham Hansen påpekade hur bra hon generellt sett varit under Sjögren. Det är ju en annan sak med twitteratin som glatt kan såga tränaren och strunta i spelarnas usla insatser. De första var ju svenskar (vilket många otroligt många påpekade!) och man kan inte gärna sparka ut alla i spelartrupp som underpresterade grovt, för vem ska då spela?
Då kan vi nog räkna in Jonna Andersson i covid-gänget. Skönt att de andra verkar må bra iallafall. Förhoppningvis är både hon och Glas tillbaka till en eventuell semi.
Jag är mest glad över att Bennison är tillbaka. Då har vi förste mittfältsinhopparen tillgänglig och lite valfrihet för hur formationen ska se ut. Nildén och Rubensson på kanterna av en fyrbackslinje låter väl troligt nu?
Alexander: ”En tränare kan bara sätta en matchplan och förbereda sina spelare.” Känns som att du glömt en viktig detalj; att välja ut vilka spelare att ha på plan. Särskilt för en landslagstränare, där man bokstavligen kan ta ut vem som helst som har rätt pass. Om inte Hegerberg är tillräckligt bra eller har dålig attityd är det så klart inte hon som skall ”tacka för sig” utan Sjögrens jobb att inte ta ut henne.
Om vi antar att Hegerberg är ett stort problem, men hon ändå får spela, finns det bara två alternativ; Sjögren har inte märkt att hon är kass, eller han är för feg för att peta henne. I vilket fall är han en misslyckad coach.
Jo visst är det så. Men saken är den att Norge inte har den bredden. Visst du kan ta in en spelare som håller allsvensk nivå istället för Graham Hansen och Hegerberg. Men jag tror inte utfallet hade blivit annorlunda. Kvalitet framför kvantitet helt enkelt. Har inte ersättaren i närheten av samma kvalitet så kan hon springa och kämpa hur mycket som helst. Men blir det ingenting av det så hjälper det ju inte.
Det är lite samma sak som Portugals tränare sa inför mötet med Sverige. ” Vi kan inte få spelarna att växa några decimeter tills imorgon”. Du kan inte få Hegerbergs ersättare att helt plötligt höja sig till en ny nivå. Hon kanske kan springa och lägga ned jobbet men har hon inte kvalitet i avsluten spelar det ingen roll. Har du en bänk som England eller Frankrike hade jag också tyckt han skulle bytt ut Hegerberg men nu har de inte ens i närheten av samma klass där.
Absolut har tränaren ett ansvar också men jag tycker spelarna har minst lika stor skuld som Sjögren i detta fiasko.
Det är väl rimligt att säga att både Sjögren och (några av) spelarna var totalt misslyckade. Men; det här är Sjögrens jobb. Att få sparken när man är dålig på sitt jobb är kanske inte så anmärkningsvärt. För spelarna är det här en hobby.
Att säga att det inte är Sjögrens fel att spelarna på plan inte ser motiverade/kapabla ut är bisarrt. Det är ju precis den funktionen han har betalt för att fylla.
Några av de där spelarna tjänar rätt mycket på sin hobby.
johan: ”Några av de där spelarna tjänar rätt mycket på sin hobby.” Att spela klubbfotboll är deras jobb. Att spela landslagsfotboll är en hobby.
Jag har inga summor, men de norska spelarna får bra betalt i landslaget. De har samma ersättningsnivåer som de norska herrarna. Så nej, det är ingen hobby. Snarare ett extraknäck. Dessutom ett extraknäck som är viktigare än jobbet eftersom de allra flesta damfotbollsspelare rankar titlar med landslaget betydligt högre än titlar med klubblag.
Det här är mitt sista svar i den här debatten, för den leder ingenstans. Du får gärna tro att 100 procent av alla resultat beror på ledaren. Och att spelarna är livegna.
Ända till Sjögren fick sparken måste han väl se saker på längre sikt, exempelvis att både Hegerberg och Graham Hansen blir bättre och kanske till och med kan blixtra till i en match utan att ha varit bra tidigare. Det är inte heller självklart för Gerhardsson att omedelbart plocka ut spelare som Rolfö eller Asllani trots ibland bleka insatser. Tyvärr infann sig inte framgången i EM och därmed blev de största stjärnorna inte heller ”draglok” för det norska laget. Vilka överväganden Sjögren (liksom alla tränare/förbundskaptener) gjort och gör lär vi möjligen få reda på i memoarerna.
Pingback: Kris i Eskilstuna – och sparkad förbundskapten | En blogg om internationell damfotboll