Strax efter lunch slog jag mig ner i tv-soffan för att se mötet mellan de två stora skrällgängen i damallsvenskans upptakt, IFK Norrköping och Djurgårdens IF.
Matchen hade pågått i tolv minuter när tv:n kom på. Och då stod det redan 2–0 till IFK Norrköping. Det slutade 3–2, och för tillfället leder nykomlingen damallsvenskan på tio poäng och målskillnaden 10–5.
När jag tippade serien hade jag Norrköping på nionde plats och Djurgården på tionde. Jag skrev att jag hade ”en känsla av att IFK Norrköping faktiskt kan bli årets stora skrällgäng. Man har en rutinerad tränare i Tor-Arne Fredheim, och man har värvat klokt.”
Men jag trodde inte att de skulle vara så här bra. För jag blev verkligen otroligt imponerad av det Peking visade upp i dag.
Det är tydligt att tränare Fredheim har gjort ett superjobb med sin trupp. Laget har ett grundspel som man inte får bara genom att ha skickliga spelare. Utan det fanns en tydligt struktur i allt man gjorde.
Med struktur kommer trygghet. Och Norrköpings spelare kändes i princip hela tiden lugna och trygga. I uppspelsfas var man bra på att hitta passningar längs marken förbi Djurgårdens lagdelar. Och man bröt av med lite längre bollar i djupled.
Slutprodukten blir en väldigt sevärd fotboll. Publiksiffran 1375 på Parken är godkänd. Men fortsätter Norrköping spela så här fin fotboll är laget värt en betydligt större siffra.
Djurgården känns bättre än i fjol. Att det blivit segrar mot Häcken och Rosengård, men förluster mot Örebro och Norrköping antyder att laget helst vill kontra.
I dag kände jag att det var Norrköping som hade det tydligare lagspelet, medan Djurgården mer levde på individer. Trots det var stockholmarna nära poäng på slutet. Man fick till en riktigt bra slutforcering, som kunde ha gett en kvittering.
I Viaplays intervju efter matchen sa Tove Almqvist att Djurgården förlorade dagens match för att man stod och sov de första tio minuterna. Jag tycker att det var en lite för enkel förklaring. Som jag ser det var det inte i första hand Djurgården som gav bort målchanser, utan Norrköping som spelade till sig lägen. Ledningsmålet kom exempelvis på ett högklassigt inlägg från långt ut på kanten. En typ av inlägg som det är otroligt svårt att försvara sig mot.
Och faktum är att även om Djurgården var nära på slutet så kunde det även ha blivit mycket större segersiffror för Norrköping. Mitt i den andra halvleken hade man en väldigt bra period där man radade upp 100-procentiga målchanser. Där kom My Cato:s 3–1-mål, ett par ramträffar och så hade Sabina Ravnell ett superläge att göra 4–1 när hon kom förbi Elvira Björklund, men stoppades av Matilda Plan.
Och på slutet hade tvåmålsskytten Wilma Leidhammar ytterligare ett stolpskott. Så Norrköping förtjänade verkligen de tre poängen.
En blogg om internationell damfotboll 
Håller med om analysen kring DIF. De har inte jättemycket att komma med när de ska bygga upp spelmässigt för att komma till målchanser. Däremot kan de vara en mardröm när de går ner på fembackslinje och kontrar.
Vi kanske snart kommer att få se dem gå över till det spelet konstant.
Förutom organisation och spelsätt; attityden! Bäst exemplifierad av My Cato. Vilken pådrivare och vägvisare.
Inga blyga nykomlingar.
Jag gillade henne verkligen i den match de visade på 6:an för någon omgång sedan, hyfsad teknik och en jäkla vilja. Och i intervjun efteråt framstod hon som sansad och charmig, helt klart en lagkapten helt enkelt. Jag vill minnas att hon spelat i ungdomslandslagen men tror du hon kommer kunna ta sig till landslaget?
Jag såg andra halvlek av San Diego Waves match och Jakobsson blev inbytt i halvtid när San Diego var nedtryckta, gjorde mål, och blev utsedd till matchens spelare. Hon stressade Angel Citys spelare i när hon kastade sig över dem i försvarsspelet vilket gjorde att de gång på gång slog bort bollen. Hon kör verkligen efter devisen ”hög risk, stor belöning” i sitt spel…i klubblaget. På samma sätt som hur landslaget inte får ut i närheten av vad Rolfö ger i klubblaget får man inte ut max av Jakobsson i landslaget. Med tanke på hur bra hon var under Vm-19 och i OS, är det något man har ändrat i hur landslaget spelar som gör att hon inte lyckas där?
Som jag ser det har varken landslagets eller Sofia Jakobssons spelsätt förändrats speciellt mycket sedan VM 2019 och OS 2021. Däremot ser motståndarnas sätt att möta Sverige ofta annorlunda ut.
Jakobsson är bra när det finns stora ytor att jobba på, alltså mot lag som står högt med sin backlinje. Hon har det betydligt mycket jobbigare när det blir trångt, alltså mot lågt stående försvar.
Med ökad respekt för Sverige från motståndarna har ytorna blivit mindre, vilket har gjort att Peter Gerhardsson har sökt andra egenskaper än de som Jakobsson besitter. Känslan är att det samtidigt har påverkat Jakobssons självförtroende i landslagströjan.
Jag köper argumentet till viss del, men Jakobsson lyckas markant bättre i San Diego i trånga situationer än i landslaget, och andra spelare som Rolfö som är väldigt van vid att möta lågt stående försvar och hon lyckas verkligen inte lika bra som i Barca. Fast det kanske är jag som komplicerar det här och letar efter någon taktisk skillnad mot när det gick bra när det egentligen bara saknas spelare (Seger, Glas tex) och att vi hade många i bra form då men inte nu?
Utmärkt start av en nykomling. Får se hur det blir när de möter tuffare motstånd. Prognos att de till slut hamnar runt mittenstrecket plats 7-8, också det bra första året i DA. Just nu går de på adrenalin och ångorna från tändvätskan. Liknande prognos för Djurgården, runt 8-9 plats. Det är bara Hammarby som har något att komma med i Stockholmsfotbollen.
Ja! Heja ”Peking”, säger vi, LFC-anhängare till trots. En frisk fläkt. Det kan leda ganska långt för Fredheims gäng om alla gynnsamma faktorer bara består. Mycket positivt att det finns två spännande damallsvenska lag här i Östergötland, hittills är det bara Skåne och Storstockholm som har haft överrepresentation(?) i den högsta serien. Det utlovar tuffa derbymöten (”El Slättico”) här framöver. IFK-damernas framfusighet innebär också en viss tröst för det Norrköping som deppar djupt över Vita Hästen (ishockeyklubben), som föll på eget grepp och nu ligger i symbolisk koma i väntan på återupplivning.
Snabb analys av måndagskvällens toppmöte: En märkligt dålig domare som släppte nära tiotalet solklara frisparkar.
Matilda Vinberg till VM. Underbar form just nu.
LFC utan Ahtinen är ett snäpp ner. De tappade mitten helt i andra hälften av första.
Och stackars Cajsa Andersson borde ha tagit första och tredje.
Båda lagen var mycket riktigt irriterade på domaren efteråt (https://www.fotbollskanalen.se/damallsvenskan/stor-domarkritik-efter-hammarbyvinsten-sjukt-irriterad-tappar-matchen/). Båda ska kanske vara glada att den höga nivån inte innebar skador.
Men pratet om straff bör nog både Fotbollskanalen och Lkpg ta tillbaka. Domaren blåste först frispark, aldrig straff, men rättade sig då assisterande intygade att Simone Boye tog bollen. Vilket tv-bilderna bekräftar.
Jag reagerar för min del återkommande (inte bara i denna match) på inkonsekvens vid varningar. Ibland får spelare tillsägelse vid första medvetna spelförstörelsen, ibland inte – till synes rätt godtyckligt. I går fick Boye varning direkt, Takarada fick två tillsägelser men inget kort.
I praktiken krävs för övrigt ofta fyra ”varningar” för utvisning: Först en tillsägelse, sedan kort. Därefter drar sig domarna ofta för att ta upp ett andra gult, upplever jag, för att de som det verkar inte riktigt vågar ta det tuffa beslutet. De tänker/känner kanske att det ska krävas något extra för utvisning. Därför passerar ibland en tredje förseelse som egentlige borde varit varningsgrundande.
Min känsla under matchen var att det var en konsekvent högt lagd ribba för att ens blåsa, men att det var några grejer domaren missade helt och att korten sätt väldigt långt inne. Hammarby tjänade på det eftersom de ganska ofta gick in och fällde spelare snarare än att låta dem vända upp, det borde väl egentligen varit tvärtom med tanke på Linköpings markeringsspel (vilket tex Takarada ju verkade fatta). Men det var ju inte direkt efter reglerna (milt sagt) och även om inget av lagen gick direkt hårt åt det andra så är det ju en ökad skaderisk…och det sabbar spelet så nog blev man lite irriterad under vad som annars var en väldigt bra match.
Tycker att detta var Damallsvenskans bästa match hittills. Men som TV- experterna börja tala om guldmatch redan i fjärde omgången är lite väl tidigt. Hur många spelare lämnar till sommaren? Hur blir det med skador?. Vilka värvningar kommer att göras i nästa fönster?
Norrköping spelar kanske gladfotboll
Värsta hindret för Linköping FC på vägen mot ett SM-guld är den egna tunna truppen. Vi har upplevt det förr: nyckelspelare skadade eller borta och det börjar gnissla direkt i maskineriet – även om situationen inte är unik för LFC. Men uppförsbacken blir brantare och misstagen fler. Det såg vi igår i matchen på ”Bilhandlarpalatset” i Linköping.
Nu har man ju två bilhandlarpalats i Östergötland!
LFC – Hammarby: det som avgjorde matchen var att LFC inte fick in det andra målet och svagt försvars- och målvaktsarbete vid två av Hammarbymålen. Får bleka domarinsatser någon konsekvens för dem? Det verkar inte så. Vad sa matchdelegaten till domaren efter matchen? Bra jobbat? Har någon domare någonsin fått sin licens återkallad eller fryst på viss tid? SvFF har tydligen bestämt sig för att göra det lätt för sig: vilken domare som helst kan döma i vilken match som helst. Domaren i LFC-Hammarby fixade inte uppdraget på ett rimligt sätt. Hon har dömt högst en handfull matcher i Damallsvenskan. Utöver vad som sagts i ovan kommentarer lyckades hon exempelvis ge fel spelare i LFC varning. Svag domarinsats och – som så ofta – svagt av SvFF.
Inget ont sagt om korpfotboll och det finns absolut bra domarämnen där, men varför ”sno” de mindre lämpliga i samlingen för vidare befordran upp högt i seriesystemet? Nåja, nåja… Könsfördelningen inom domarkåren är inte helt välbalanserad och för att komma upp i jämn nivå, så kanske det puffas och krattas lite extra för de kvinnliga aspiranterna? Snabbkarriär, på sätt och vis, och en god tanke är att få ännu fler kompetenta kvinnor att döma i elitdivisionerna, inklusive (herr)allsvenskan. Lycka till med det, bästa SvFF, fast i sanningens namn kryllar det inte av karriärsugna med talanger à la en Bibiana Steinhaus, varken här hemma eller utomlands.
Hur många ”domarskandaler” ska Damallsvenskan tvingas uppleva innan förbundsmandarinerna slår näven… nej, harklar sig och tar tag i det hela?
Menar du domarinsatsen i Linköping-Hammarby? För ja, den var dålig, men på vilket sätt var det en domarskandal? Hon ändrar sig och det ser ut att vara eftersom någon (linjedomaren) säger åt henne att det inte var en frispark (eller straff som vissa försökte få det till först) vilket ju är bra. I övrigt missade hon saker men det var något kort här eller där, inte frilägesutvisningar, straffar eller annat som är direkt matchavgörande. Hon hade en väldigt hög ribba för att blåsa överlag vilket jag tycker var för hög, men det var ändå inte så att spelarna låg på gränsen till farligt spel och att hon tappade det. Så om det var den matchen du menade, på vilket sätt var det i så fall en skandal?
Hej! Om du läser min text igen ser du att det står ”domarskandal”, alltså med citationstecken. Betyder att det ska tolkas som en medveten överdrift, ironiskt, provokativt – you name it. Nej, huvuddomarinsatsen LFC-Bajen var inte decenniets sämsta, men den var tillräckligt svag för att båda lagens spelare, tränare och många, många i den drygt tusenhövdade publiken skulle reagera. Osäkerhet och inkonsekvens är de största och värsta bristerna en domare i en lagsport kan visa upp. Inkompetens – relativt sett – är dock något som brukar tyna bort med mer erfarenhet, så då får vi hoppas på det bästa för domaren i det aktuella fallet.
Det var en krampaktig och halvtråkig andra semifinal mellan Barca och Chelsea. Båda lagen kändes försiktiga och till och med Barca lade sig på defensiven. Chelsea ställer upp med en ultradefensiv uppställning och skapar egentligen ingenting förutom målet och någon forsering blev det inte heller. Ganska besviken på det här dubbelmötet som helhet och faktiskt så var båda lagen bra mycket bättre för 2 år sedan när de möttes i finalen. Barca är inte i närheten av att spela med den intensiteten nu och det är snarare så att de drar ner på tempot. Chelsea klarar knappt av att bedriva ett eget passningspel vilket beror delvis på skador. Men det finns offensiva spelare som Hayes vägrar ge chansen. Tycker det saknades hetta och känslor, det var väldigt lite närkamper och låg intensitet genom hela matchen.
Sedan bör nog JRK söka ny arbetsgivare för sättet som Chelsea spelar på för tillfället passar henne inte alls med mycket långbollar och andrabollsspel. Med spelare som Reiten, James, Cankovic och Kaneryd finns kvaliteterna för att spela ett bra och lekfullt anfallsspel men Hayes verkar inte veta hur hon får ut mest av sina spelare. Komiskt nog hade JRK passat mycket bättre in i Arsenal, City, eller United. Chelsea är det laget som passar in sämst i hennes spelareprofil som det är nu.
Många trodde på förhand att det här skulle vara den moraliska finalen men jag är inte så säker på det. Barca är inte så överlägsna som de har varit de senaste åren. Jag tycker nästan den andra semin mellan Arsenal och Wolfsburg håller högre klass än så länge. Det var högre tempo och det smällde i närkamperna i första matchen. Båda lagen kan både försvara kompakt och hittar vägar fram i offensiven. När man vinner boll går det snabbt i omställningarna och alla vet vad dem ska göra. Visst var Arsenal riktigt dåliga första delen av matchen men från minut 30 och framåt var det här den bästa matchen i årets turnering. 3 riktigt snygga mål och en bjudning som händer med jämna mellanrum. Det var gula kort, fina kombinationer och heta känslor. Blackan steppar alltid upp mot tyskt motstånd och hon är lite av en mardrömsspelare att möta som tyska då hon har sänkt dem så många gånger på alla nivåer. Nu har hon nätat mot både Bayern och Wolfsburg. Men en spelare som måste hyllas är Lia Wälti som jag ser som en av världens bästa defensiva mittfältare, hon är klasser bättre än Walsh och compani. Att hålla ihop ett mittfält med så mycket skador är grymt och hon ger ett lugn till hela laget. Att spela i ett klassmittfält som känner varandra utan och innan kan alla, men att styra en helt ny centrallinje klarar långt ifrån alla. Kan vi inte adoptera henne och Pelova till Sverige, för Pelova och Blackstenius har verkligen hittat varandra både på och utanför planen. 2-2-målet är precis som att se Asllani och Blackan i landslaget där de bara vet var den andra befinner sig utan att behöva titta upp. Vissa spelare har bara den kemin och tänker likadant i samma sekund. Jag tror och hoppas matchen på måndag kommer bli elektrisk med så mycket folk och hoppas spelarna vågar och inte bli så passiva som jag tycker många blev ikväll.
Några rader om Bennison också som var riktigt bra i helgen och fungerar väldigt bra i den fria rollen hon får i Everton där hon flyter runt mellan lagdelarna. På tal om spelare som Gerhardsson inte får ut max av i landslaget. Bennison är en helt annan spelare i Everton jämfört med i landslaget, där bjuds det på sul- och snurrfinter med ett väldigt kreativt spel som vi inte alls ser på samma sätt i Sverige. Nu är jag inte ens säker på att hon tar en plats i VM men för mig är hon given men jag börjar faktiskt bli lite orolig att hon ratas. Vi vet ju alla vilka problem Sverige har mot lågt stående försvar och hon kan lösa upp många knutar. Varför har Gerhardsson så förtvivlat svårt att hitta rätt roll till så många spelare. Rolfö, Blackstenius och Bennison är bara några som levererar på en riktigt hög nivå i sina klubbar men i landslaget har de svårt att hitta rätt. Ska Sverige gå långt måste han hitta en startelva och några spelare som hoppar in i varje match. Det var så England vann EM förra sommaren. En samspelt startelva och inhoppare som vet exakt vad som förväntas av dem när de hoppar in. Så sluta leta nu och bestäm dig för vilka du ska satsa på, för det spelet han kör med att ingen ska känna sig säker funkar inte om han vill få bekväma spelare.
Baksidan med alla matcher och belastning är ju dessa skador som duggar allt tätare. Man skyller på allt från skorna till planerna och sanningen är väll att många faktorer spelar in. Men den enskilt största faktorn är ju belastningen på spelarna och att de inte hinner återhämta sig mellan matcherna. Det är ju ingen slump att Barca, Arsenal och Chelsea har varit hårt drabbade. Kolla bara på hur många matcher deras spelare avverkar i båda klubb och landslag. Medan lag som United och City har betydligt färre skador och också mindre matcher. Numera har jag faktiskt lite svårt att njuta fullt ut av matcherna och man blir livrädd så fort någon spelare blir liggandes, så ska det inte vara. Damfotbollen är den enda sporten jag känner så inför, man bara väntar på att nästa skada ska komma. Därför satte man hjärtat i halsgropen när både Magda och Rolfö blev liggandes efter att ha skallat ihop, speciellt med Rolfös huvudskador sedan tidigare. Nu efter matchen hörde jag även att hon har vissa knäproblem också vilket ju är oroande. Det såg inte ut att hämma henne allt för mycket men hon var inte lika bra som i tidigare matcher ikväll.
Nu vill vi inte ha fler VM-drömmar som går i kras!🙏
På tirsdag 2 maj trækkes der lod i den nye Nations League. Sverige kan ikke komme i pulje med både Norge og Island pga. vinterlige vejr forhold.
Potene er fordelt efter UEFA nationspoint d.6 sep 2022- vist lidt heldigt for Danmark.
League A: Four groups of four teams
Pot 1: England, Germany, France, Sweden
Pot 2: Spain, Netherlands, Norway, Denmark
Pot 3: Italy, Belgium, Austria, Iceland
Pot 4: Switzerland, Wales, Portugal, Scotland
https://www.uefa.com/womensnationsleague/draws/
Någon som vet om storlek på prispengar i Nationas Cup?
Är det så att SvFF kommer att lägga vantarna på prispengarna och stoppa i sin egen organisation eller är del av prispengarna öronmärkta för klubbarna?
Klubbarna har stora problem med ekonomin och att lägga ännu fler matcher på slitna spelare är ohållbart! Klubbarna har inte råd med läkare, fysio, massörer etc som krävs.
Eftersom EFD misslyckas med det mesta är oron stor att de inte har förhandlat med SvFF om detta…
SvFF har blivit ett förbund som satsar på elit = landslaget.
Ytterligare ett bevis på detta var att släpa iväg 25 spelare till ett nio dagar långt träningsläger i Portugal i januari! Under perioden när klubbar och spelare precis börjat den så viktiga vinterträningen för att orka med ännu en lång och tuff säsong. Dessutom svindyrt med cirka 40 personer på Algarvekusten.
Eller miljonresan till Australien i november för att: ”testa på bland annat tidsomställning och acklimatisering”, enligt FK Gerhardsson.
Men till landslaget finns det alltid pengar.
Trevlig Valborg tillönskas alla på detta forum – inte bara till Redaktör Rydén himself, utan alla som bidrar med sina inlägg! 🙂
Intressekonflikt i afton framför televisionsmottagaren? I TV2 klockan 18.35 börjar sändningen av semifinal 2 i CL-mötet Arsenal-Wolfsburg. I TV6, klockan 18.30, kör TV6 igång sin bevakning av Djurgården-Hammarby i OBOS Damallsvenskan. ”Slalomåkning” mellan kanalerna, eller stekhetaste matchen?
Underlaget för DIF-Bajen är nog eländigt på Stadiom efter regn nästan hela dagen.
Jag väljer nog Arsenal-Wolfsburg.
Vi kan inte skicka Tess Olofsson till vm. Det är ju en stark varningssignal om hon betraktas som landets bästa domare.
Sättet hon inte kan hantera Matilda Plan -Sveriges fulaste spelare? – som hela tiden sätter sitt trademark (knä i låret som eftersläng) på Janogy är ju hårresande. Gult hade jag accepterat på Janogy, men då ska Plan också ha en eller två ostskivor.
Fy fan vad skönt det var att höra slutsignalen ikväll. Så skönt att DIF inte fick betalt pga Olofssons piss-insats.
Hear hear. Exakt vad jag tänkt om Plan (och Tess) i åratal. Hur kan MP få så få kort år ut och år in?!? Tillsägelse tidigt i första i dag, ändå får hon fortsätta sitt fulspel.
Öh… Hon blev utvisad 3 gånger förra säsongen
Exakt! Bara tre! 😉
Jag vet inte om vi så samma match . Röda kortet är solklart och Tess är en av sveriges bästa domare på både herr och bästa på dam. Så jag fattar inte inte ditt inlägg men vad jag förstår har du negativ inställn ing till damdomare.
Har inte sett matchen, utan bara höjdpunkterna på Viaplay. Man kan ge rött till Janogy, men jag tycker nog att Olofsson absolut hade kunnat nöja sig med gult. Det är ett slag, men ett rätt harmlöst sådant.
Däremot är det fullständigt ofattbart för mig att Lova Lundin kommer undan sin idiottackling på Tamminen. Otroligt svagt av Olofsson. Där tycker jag nog att det röda kortet borde ha kommit upp. Den typen av tackling av en spelare som är i luften är faktiskt livsfarlig. Den hade givit rött kort i handboll.
Svenska domare är ju extremt känsliga för allting som luktar ”slå tillbaka”. Det gäller både damdomare och herrdomare. En spelare kan komma in med en vansinnig tackling som riskerar att bryta ett ben, det blir ofta bara gult. Men om man viftar till med handen mot sin motståndare så är det nästan alltid rött. Av någon anledning ska en känslomässig reaktion alltid straffas hårdare. Kan det vara den repressiva svenska folksjälen, där det är förbjudet att uttrycka känslor?
Bortsett från domare och utvisning, man kan notera annat intressant från Stadion i går: Hur klarar årets Hammarby en plötsligt förändrad matchbild där man måste försvara sig? Riktigt bra, tack. Omställningen från presspel till tät och låg defensiv gick smidigt, spelarna tycks snabbt ha hittat sina nya roller när den väl inövade trebackslinjen övergavs för ett mer ovant system – och ovan matchbild. Truppens bredd är nog en förklaring, men jag tror också att harmoni och inställning har med saken att göra.
Tamminen har verkligen utvecklats under sina år i Bajen. Stark utveckling.
Pingback: Liten guide till Champions Leaguefinalen | En blogg om internationell damfotboll