Umeå IK kommer troligen att göra en ekonomisk förlust i miljonklassen det här året. Det innebär att klubben kommer att tvingas minska sin satsning till nästa år. Ett inslag blir sänkta löner.

Västerbottens-Kuriren har i dag ett genomarbetat paket med artiklar om ekonomin i de damallsvenska klubbarna. Där jämför UIK:s ordförande Erik Orring sin klubb med innebandyklubben Dalen:

”Vi har i stort sett samma publiksiffror som Dalen men flera miljoner mer i lönekostnad. Det håller inte. Fotbollslönerna kostar för mycket.”

Det var Umeå som började betala rejäla löner till sina spelare. Nu blir de först med att sänka lönerna.

Och faktum är ju att i princip ingen damallsvensk fotbollsklubbsklubb går ihop ekonomiskt. Det är kris överallt.

I V-K konstateras att lönekostnaderna i serien har ökat från 930 000 kronor till nästan 24 miljoner på drygt tio år.

Umeå var konkursmässigt för ett par år sedan. Då hade de en omsättning på tolv miljoner kronor. Trots att man numera omsätter 6 miljoner kronor – samma nivå som man hade för tio år sedan – är klubben alltså illa ute ekonomiskt sett.
I fjol räddades man av försäljningen av Sofia Jakobsson till Rossiyanka. I år ser det inte ut att finnas någon liknande räddningsplanka.

Klubbarnas ekonomiska kris är högst oroväckande för svensk damfotbolls framtid. För när ligorna i övriga Europa börjar ta större utrymme är det livsviktigt för vårt landslag att damallsvenskan kan stå emot, och behålla alla internationella storspelare.
Annars är det ofrånkomligt att Sverige snart kommer att vara utanför topp tio på världsrankingen. Vår framgång är i väldigt stor utsträckning kopplad till att våra spelare har en stark damallsvenska att utvecklas i.