Hade jag haft hatt hade jag tagit av den nu. Och sedan hade jag bugat för Vittsjö GIK.
För vem hade trott att nykomlingen skulle samla lika många poäng som Tyresö, Malmö och Göteborg under de första tre omgångarna? Inte jag i alla fall.

Jag såg Vittsjö veckan innan den allsvenska premiären. Visst saknades Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke och Kirsty Yallop, och det var debut för Danesha Adams. Men det var verkligen ett långt ifrån imponerande Vittsjögäng som misslyckades med att slå ett Dalsjöfors som var en kvinna kort i över en halvtimme.

Att Vittsjö skulle bli bättre än då med de tre utländska förstärkningarna på plats var självklart. Så självklart att jag ju trots allt tippade dem över nedflyttningsstrecket. Men att de har kommit så här långt med sitt lagbygge redan efter tre omgångar är ändå sensationellt.
Och kul. Fast kanske inte för AIK och Djurgården, som riskerar att gå miste om en räddningsplanka i damallsvenskans nedflyttningsstrid.

Att vinna i Göteborg är för övrigt långt ifrån lätt. Senast något lag lyckades med det var den 26 april i fjol, då Umeå vann med 1–0 efter mål av Sofia Jakobsson. Med reservation för tankefel så har Göteborg sedan dess vunnit 16 raka tävlingsmatcher på Valhalla. Tio allsvenska, tre i Champions League och tre i svenska cupen. Även om cupfinalen var oavgjord under ordinarie tid, så tycker jag man kan säga att inget lag hade lämnat Valhalla ens med poäng i bagaget sedan Umeåmatchen.

Sviten höll i 365 dagar. Sedan bröts den alltså av Vittsjö, av alla lag. Och sett till alla rapporter, och alla statistik var det helt i sin ordning. Skånskorna hade bland annat 11–4 i skott på mål och 8–1 i hörnor.
Och så har de Sofie Andersson, som fortsätter att ösa in mål. Fjolårets måldrottning i svensk damelitfotboll är nu den enda spelare som gjort mål i alla årets tre omgångar. Imponerande.

Jaja, Vittsjö får passa på att njuta idag. För ännu är det trots allt långt kvar till laget är på säker mark. För att vara hyfsat säker på att hänga kvar bör man ta över 20 poäng. Visst har det gått att hänga kvar i damallsvenskan både med tio och 15 poäng de senaste åren. Men varför ta den risken…

* Så till tråkigare saker. Som intresset i damfotbollens huvudstad, Göteborg. I fjol hade GFC 403 som sin sämsta publiksiffra. Igår var det 382 på Valhalla – och i premiären mot Djurgården hade man 318.
Det faktum att Göteborg FC inte hade någon tränare på bänken igår gör knappast att man tänker världens bästa liga. Det ger snarare vibbar av gärdsgårdsfotboll, eller korpen.

* Jag anade redan när jag såg tv-bilderna att det var illa med Piteås målvakt Lydia Willams, och skrev här att hon riskerade missa hela säsongen. Ibland är det tråkigt att vara så negativ, och sedan få rätt. För korsbandet var av, och säsongen är slut för australiskan.
Men sedan jag själv drog av korsbandet så misstänker jag alltid det värsta när benen viker sig på fotbollsspelare.