Tränare och spelare är inte alltid sanningsvittnen

Vi på BT-sporten ringer numera in referaten från ganska många matcher. Och ibland skriver vi notiser på ren statistik.
Telefonreferat är svåra, för man skall skriva om en match som man inte sett, som om man hade sett den. Om något i texten inte stämmer med verkligheten tappar artikeln sin trovärdighet bland de som sett matchen. Och trovärdigheten är oerhört viktig. För är det fel i en text kommer läsaren troligen även att misstro uppgifter i andra texter.

Samtidigt vill man helst ge de inringda referaten liv, vilket skapar en konflikt. För man lär sig snabbt att ta de uppgifter man får från tränare och spelare med en nypa salt. Ju högre nivå det är, desto större risk att de är sådana vinnarskallar att de bara ser sitt eget.
Vissa tycker inte att något över huvudtaget är speciellt och ger liknande rapporter vare sig deras lag vunnit med 5–0 efter att ha gjort fem drömmål, eller om de förlorat med samma siffror. Andra tycker att deras lag är det bästa i världen och förskönar det mesta.

Här gäller det som reporter att inte gå i fällan, och göra den förskönade bilden till verklighet, utan låta berättaren stå för de sakerna i pratminus.
Att jag tar upp det här beror på att jag i går läste saker på olika hemsidor, som inte stämde med det jag såg på Valhalla.

Här är två exempel, som båda gäller Vittsjös 2–1-mål:

Först problematiken med försköning. Damfotboll.com skriver att att Emma Sjödahl:s 2–1-mål var ett ”skott à la Ralf Edström mot Tyskland i VM 1974 – ett drömskott”. Edströms mål såg ut så här.

Sedan statistikproblemet. Bloggen Spelare12 skriver att Sandra Adolfsson passade fram bollen till Sjödahl vid samma mål.

Hur gick det då till?
Tyvärr hade jag fel inställning på min kamera just då – och kunde inte ta bildsviter. Men här är ändå några bilder av målet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och här är det i text:
Adolfsson bröt in från vänsterkanten och sköt ett bra skott, som Minna Meriluoto gjorde en ännu bättre räddning på. Eftersom Sofie Andersson löpte in i bollbanan kunde inte finländskan veta vart bollen var på väg förrän i sista stund, vilket gjorde att hon fick sträcka ut i full längd för att rädda.

Returen kom studsande mot Sjödahl som från högerläge bredsidade in bollen i bortre hörnet över en liggande Meriluoto. Som jag ser det var det långt ifrån något märkvärdigt mål, skönhetsmässigt sett.
Så någon Ralf Edströmklass var det verkligen inte. Och jag skulle aldrig kalla det att Adolfsson passade fram bollen.

Men som sagt. Det blir lätt lite snett när man via telefon eller statistik försöker dramatisera något man inte själv har sett.

Annars så hänger de positiva bilderna av Vittsjös spel kvar på näthinnan. Jag har sett Elfsborg i herrallsvenskan väldigt mycket under året. Och som jag ser det har ledarlagen i de båda allsvenskorna väldigt mycket gemensamt när det gäller grundspelet.
Båda lagen ligger lågt med sina backlinjer i utgångsläget, håller ihop laget bra – och kontrar effektivt på tre, fyra eller ibland fem spelare. Så fort man tappar bollen tar det inte många sekunder innan minst åtta spelare är på rätt sida bollen.
Så även om inte Emma Sjödahls mål var av Edströmklass, så hindrar det inte att Vittsjö imponerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.