Nu tänker jag göra misstaget att ta upp två debattämnen i ett inlägg. Dels tänker jag väcka frågan om hur man har tänkt när man lade det damallsvenska spelschemat. Dessutom tänker jag hugga på Anders Nilsson:s krok om minskning av damallsvenskan med två lag.
Jag börjar med spelschemat. Jag inser att att Kristianstads DFF har haft väldigt mycket otur som spelat sina två senaste hemmamatcher samtidigt som:
1) IFK Kristianstad spelade SM-final i handboll. Publiksiffra: 211.
2) Tre Kronor spelade VM-semifinal mot Finland. Publiksiffra: 308.
Jag inser att det inte går att gardera sig mot allt. Men krockarna hjälper ju förstås inte damallsvenskan att locka publik till arenorna. Inte alls.
För publiksiffrorna hittills i årets serie har nästan rakt igenom varit besvikelser. Undantaget är gratismatchen i Linköping, där den nya arenan invigdes. Den står för övrigt för en sjättedel av årets totala publik i damallsvenskan.
Räknar man bort den så ligger snittet hittills på 628 – vilket måste anses vara en jättebesvikelse.
Och vissa missöden i spelprogrammet hade det lätt gått att gardera sig. Exempelvis de vansinniga matchkrockarna i Göteborg. Där handlar det inte om otur, utan om väldigt mycket oskicklighet från förbundet – och kanske framför allt från klubbarna själva.
Jag noterade den första krocken den 4 maj. Då spelade Göteborg FC hemma mot Tyresö på Valhalla exakt samtidigt som Jitex tog emot Sunnanå på Lindevi, ett par mil bort. Då trodde jag bara att det var ett enstaka olycksfall i planeringen.
Men jag reagerade starkt när jag såg att det skulle hända igen till helgen. På lördag 15.00 tar Jitex emot Tyresö på Åbyvallen. Exakt samtidigt skulle GFC sparka igång sin match mot Kristianstads DFF, några kilometer norrut.
I går blev det dock klart att GFC–KDFF flyttas fram till 17.00, vilket är en förbättring. Men jag undrar ändå om det räcker för att kunna få speciellt många att se båda matcherna.
Och vad värre är. Göteborgslagens hemmamatcher krockar ytterligare två gånger i år. Den 4 augusti är det i och för sig en timma mellan avsparkstiderna. Men det gör det ju ändå omöjligt att se båda matcherna. Den fjärde krocken sker i den sista omgången. Då får man ju inte att hålla isär matcherna. Men det optimala är förstås att förbundet redan från början undviker att låta lag från samma stad ha hemmamatcher i samma omgång.
Och om det ändå blir så borde klubbarna själva se till att ordna olika speldagar. Eller att det är minst tre timmar mellan avsparkstiderna, så att det går att se båda matcherna.
För även om damfotbollspubliken i Göteborg är rätt liten så finns det en del som vill se båda hemmalagen. Inte minst spelarna själva.
* Så till antalet lag i damallsvenskan. På sin blogg har Anders Nilsson nu vid ett par tillfällen propagerat stenhårt för en minskning till tio. Tydligen var det även EFD:s linje inför serieomläggningen. Jag kan inte säga att jag står bakom den åsikten.
I varje fall inte för tillfället – när vår serie lyfts av en stor mängd starka utländska spelare. Tvärtom tycker jag att tolv lag är alldeles lagom. Jag har ju dessutom nyligen i det här inlägget konstaterat att serien jämnats ut, och att det i år kanske till och med är fler jämna matcher än någonsin förr.
Som en parentes konstaterar jag att mitt inlägg om den jämnare serien även verkar ha varit underlag för en krönika i Expressen. Kul – om det nu är så att den här bloggen har inspirerat till krönikan…
Under damallsvenskans första tredjedel är det bara Sunnanå som varit för dåligt. Övriga elva lag är tillräckligt starka för att en bra dag kunna skaka vilket som helst av motståndarlagen. Sunnanå är ju nykomling, och det är naturligt att sådana inledningsvis kan få det väldigt svårt i en ny serie.
Och det problemet skulle finnas kvar även om vi skulle minska antalet lag till tio. För damallsvenskan är ju topp fem i världen. Men bredden på toppen i svensk damfotboll är för liten för att vi även skall kunna ha en andradivision som också håller högsta världsklass.
Se på Tyskland, som har betydligt fler högklassiga spelare än Sverige. Där spelar i princip alla deras toppnamn hemma i Frauen-Bundesliga. Dessutom har man ungefär lika många utländska förstärkningar som damallsvenskan.
Trots det var båda nykomlingarna, Gütersloh och Sindelfingen, stryklag i princip från seriestart. Det är alltså jättesvårt att få upp nivån på andraligan så att den matchar vår högsta serie. I varje fall så länge damallsvenskan tillhör världens bästa serier.
Faktum är att jag tror att risken tvärtom är överhängande att det skulle bli ännu tuffare för nykomlingar i en serie med bara tio lag.
Som jag ser det tvingas vi nog stänga damallsvenskan för upp- och nedflyttning om vi skall kunna minimera risken för att ha någon slagpåse i vår högsta serie. Och stängda serier – det är något jag inte vill se inom fotbollen.
* Enligt den här artikeln verkar Elin Rubensson:s damallsvenska debut som vänsterback i alla fall ha gjort vår förbundskapten glad. Kul.
* Jag noterar att förbundet återigen berövat Christen Press sitt 1–0-mål mot Linköping. Konstigt. Officiellt står Press därmed på sju mål. Jag tycker dock att rätt skall vara rätt. Därmed kommer Press att få tillgodoräkna sig det målet i den här bloggen. Hon har ju faktiskt gjort åtta mål.
* Apropå forwards från USA så kikade natten mot i går på den första halvleken mellan Portland–Washington i NWSL. Matchen som sådan var inte lika bra som Portlands seriefinal mot Sky Blue i förra veckan. Men det gick ändå att njuta av serieledarnas anfallspar Christine Sinclair och Alex Morgan. Framför allt den senare.
De första gångerna jag såg Morgan tyckte jag mest att hon var en ganska begränsad sprinter. Det var en högst orättvis bedömning. För varje gång jag ser henne slås jag av hur smart hon springer, och hur grymt stark hon är i närkamperna.
Om hon Morgan kommer att stoppas av skador så tror jag att hon kommer vara en av världens bästa forwards i många år framöver. Kanske till och med att hon kan bli den största någonsin.
Portland vann för övrigt matchen med 2–0 inför underbara 12 474 hemmasupportrar. Just Sinclair och Morgan gjorde målen, som går att se på det här klippet.
* Slutligen är här ett klipp med en intervju med Kosovare Asllani efter PSG:s seger mot Juvisy i helgen.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag har också reflekterat över att just Kristianstad och Jitex haft ”otur” när det gäller spelschemat. Men är det inte så att representanter från alla lagen samlas vid ett spelordningsmöte i december och kommer överens om när matcherna ska spelas? Så har jag trott att det fungerade i alla fall.
Då kan man väl inte kalla det för något annat än oskicklighet. Redan där är det lätt att undvika krockar med varandra. Sen måste ju klubbarna vara vaksamma på andra idrottshändelser i närheten eller i tv-apparaterna och (på tidigt stadium) försöka flytta sina matcher. Jag tror inte alls att förbundet är så negativt bara en förfrågan kommer in i god tid. Det är bara att titta på deras hemsida hur många matchtider som är rödmarkerade, vilket betyder att de är ändrade.
Om det nu är som jag tror, tycker jag att det är sorgligt att dessa lag med erkänt dålig ekonomi inte gör ett klokare jobb för att få in pengar genom att ha publik på matcherna.
Jag tror också att klubbarna är i högsta grad ansvariga för sina spelscheman. Fast jag tycker nog att förbundet borde jobba för att undvika att lag från samma stad får hemmamatch i samma omgång.
LFC har minsann också haft ‘otur’ med sina hemmamatcher då de krockat med Sveriges matcher i Hockey-VM och när man nu har LdB Malmö hemma, en av få potentiella ‘publikmatcher’, så är den 3 (!) dagar innan Landskampen mot Norge och visas dessutom på TV4Sport. Jag gissar på att ungefär 3 av 4 som tänkt se matchen mot Malmö live väljer att se den på TV för att sen se landskampen live. Hade jag inte haft säsongsbiljett hade jag nog gjort så också.
Tycker det är tråkigt att Elin Rubensson som är en av få talangfulla forwards som kommit fram tvingas till att skolas om till back för att utländska forwards tar hennes plats, Försvarare skolar vi hur många som helst ! som sagt tråkigt
Jag håller inte med. I flicklandslagen vimlar det av talangfulla forwards; Lina Hurtig, Marija Banusic, Mimmi Löfwenius, Stina Blackstenius med fler. Dessutom är Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson fortfarande ganska unga. Så bara några få av alla våra forwardstalanger kommer att kunna spela på den positionen i A-landslaget framöver. Därför kommer några att behöva skolas om.
Och på den viktiga ytterbacksplatsen är vi sällsynt svaga. För jag anser att det egentligen bara är Sara Thunebro av våra ytterbackar som håller på hög internationell nivå. Väldigt många anfall startar från ytterbackarna. Därför är det ju bra om fler högklassiga spelare vill spela som ytterback. Speciellt om de har ett så bra passningsspel som Rubensson.
Insåg omgående att vi kanske inte har backar i överflöd då konkuransen i landslaget endast finns på backsidan, men jag vidhåller att Elin borde spela forward, En annan sak som jag sett är att i dom yngre lagen spelar man ofta inte på de positioner man har i sina klubblag ?