Skillnaden mellan Sverige och Finland var ungefär så stor som man trodde – och hoppades. Efter segern med 5–0 är risken att vi missar slutspel nu så liten att den är nere på någon eller några promille.

Klart är att om vi tar poäng mot Italien blir det gruppseger, medan förlust innebär andra- eller tredjeplats. För att vi skall bli trea måste Danmark vinna mot Finland och dessutom ta in sex mål på oss.

För även om det är inbördes möte som räknas först så skulle det ju i så fall bli en målskillnadsaffär mellan oss och danskorna.

Men jag sparar spekulationerna om slutspelet någon dag. Nu lite funderingar kring gårdagskvällens drabbning på Gamla Ullevi.

Först måste jag konstatera att det var en riktigt härlig stämning på arenan. Min högst subjektiva uppskattning var att det var en majoritet kvinnor/tjejer/flickor på läktarna – något som är ovanligt på fotboll, men förstås väldigt kul.

Farhågorna inför matchen var att vi skulle få svårt att slå hål på Finlands extremt defensiva lag. Det löste vi genom våra fasta situationer. Marie Hammarström hade makalös precision på sina hörnor, och Nilla Fischer gjorde två mål.

Vid 2–0 hade Fischer gjort samtliga Sveriges tre mål i turneringen – och alla hade kommit på fasta situationer. Snacka om grym utdelning på specialträningen.

Jag har ju flera gånger innan och under turneringen konstaterat att vi saknar starka huvudspelare i våra offensiva linjer. Framför allt har jag utpekat våra forwards som svaga i luftrummet.
Av våra sex mål i EM noteras nu att fyra har gjorts på nick. Och båda våra forwards har gjort varsitt nickmål.

Jag står ändå fast vid min uppfattning om lagets svaghet i luftrummet. För både Kosovare Asllani och Lotta Schelin verkade lika förvånade som jag över att de hade lyckats nicka in varsitt snyggt mål i dag.

Schelin var för övrigt riktigt blek i 60 minuter. Jag satt snett bakom hennes familj. Och de försökte heja igång henne. Men hon kom fel i löpningarna, och hamnade långt ifrån bollen.

Men så kom läget – och det kändes som att den totala tyngden av 16414 åskådares förväntningar släppte från Schelins axlar. För den lycka man såg i hennes ögon när hon kom springande emot oss – eller egentligen bänken – var gigantiskt stor.

Att Schelin sedan även nickade in 5–0 var förstås oerhört bra för laget. Pia Sundhage sa på presskonferensen precis samma sak som efter genrepet:

”När Lotta gör mål så förstärks även mitt självförtroende.”

Just Sundhage såg för övrigt otroligt nöjd ut när hon stod med armarna på ryggen och kollade på när spelarna sprang ärevarv och tog emot publikens ovationer.

Apropå publiken så skall Lotta Schelin ha en stor eloge – hur nu en eloge ser ut… – för att hon stannade kvar och skrev så många autografer att hon fortfarande en dryg timma efter slutsignalen inte hade hunnit duscha.

Tillbaka till själva matchen. Det är svårt att veta vilka växlar man skall dra av den. Finlands lag var ju extremt svagt, och förmådde inte skapa någonting alls. Jag hade 14–0 i målchanser, och det var 16–1 i skott på mål och 21–1 i hörnor.

Så något test på försvarsspelet blev det inte. Ändå jobbade Sundhage ett par gånger på att försöka ropa in Josefine Öqvist i rätt position.

Spelare som utmärkte sig extra positivt var Fischer, Hammarström, Caroline Seger, Asllani och så då till slut även Schelin.
Lina Nilsson och Sofia Jakobsson var nya i startelvan jämfört med Danmarksmatchen. Båda gjorde klart godkända insatser. Men det var ju som sagt en match som handlade om 99 procent offensiv, och 1 procent defensiv.

När jag hade lämnat text och betyg till papperstidningen lyssnade jag av diverse spelare i den mixade zonen. Här är de mest spännande citaten:

Caroline Seger om att det blir gruppfinal mot Italien:

”Jag är förvånad. Jag såg den första halvleken av deras match, och tyckte att Danmark var mycket bättre. Men sådan är fotbollen.”

Om sin roll:

”Vi har ju ett ganska styrt spel, där Nilla skall sköta uppspelen – vilket vissa lag har läst. Då kan det vara bra att gå ner och hämta, få känna lite på bollen, få vara med i spelet, vända upp och sedan röra sig lite framåt.”

Marie Hammarström om sina många fint slagna hörnor:

”De fasta situationerna är ju ett hot, och Nilla är fantastisk där inne. Servarna skall också vara bra, och de satt mycket bättre i dag – från båda håll. Vi har bestämda ytor vi skall serva i. Beroende på var de ställer sig där inne i boxen skall man slå den på olika ställen.”

Om samarbetet med Seger:

”Det funkade bättre i dag. Sedan är Finland inte lika starka centralt som Danmark. De spelade mer normalt 4-4-2 medan Danmark tog hem en mittfältare som mittback, så det var lättare att läsa av i dag. Och så tycker jag att yttrarna jobbade mycket bättre i press så att vi kunde läsa och kliva fram.”

Kosovare Asllani om publiken:

”Man kan inte säga nog om dem. Man får sådan energi när man går ut på planen när man ser alla flaggor och allt folk. Så det var allt ett lyckorus att gå ut där.”

Om sitt nickmål:

”Fia, Jakobsson, kommer in på högerkanten och slår ett inlägg mot första stolpen. Jag nickar i bortre, så det var ett snyggt mål.”

”Jag tror inte att jag har nickat så här mycket på hela säsongen i PSG som jag gjort på två matcher här nu, men det var jätteskönt att få göra mål. Och samtidigt skönt att både jag och Lotta får sätta dit bollen.”

Lotta Schelin om stämningen:

”Hela inramningen var fantastisk, publiken, känslan att få prestera inför sin publik – det är fantastiskt. Så det var en riktigt rolig kväll. Jag hann inte skriva 16000 autografer, men jag hann skriva ganska många. Det är därför jag inte ens har duschat – om ni tycker att jag luktar illa…”

Om känslan efter 4–0-målet:

”Det var bara gött. Äntligen fick jag mitt första läge, och jag tog det. Det kändes så skönt.”

Om 5–0-målet:

”Nicken? Jag tänker bara att jag skall gå stenhårt på första ytan, och ‘Thunis’ lägger den där och jag skarvar in den. Det var ju rätt snyggt… Vad hände där? Jag har gjort lite nickmål i Lyon, men i landslaget har jag nog inte gjort så jättemånga.”

Om Nilla Fischers alla mål:

”Det är skitkul med Nilla. Hon har blivit våran målgörare helt klart, så nu går ni lägga all press på henne…”

Om känslorna efter Danmarksmatchen, och straffmissen:

”Jag erkänner absolut att en straff, den vill man och skall sätta – och jag gjorde inte det. Men det är lite det med fotbollen också någonstans, att man får bara bearbeta och vara väldigt besviken – det var jag också den natten. Sedan någonstans vet man att man har en lång turnering framför sig och att det är ingen idé att gräva ner sig. Så det är en mental styrka från oss att det inte skall stanna där.”