Madelen Janogy har bestämt vilken klubb hon skall göra sin comeback i. Valet stod mellan Piteå och Linköping – och föll på Piteå.
Personligen tycker jag att det låter som ett väldigt klokt val. Inget ont om Linköping, men nog känns som att det här var tryggast möjliga lösning. Och efter att ha haft mental ohälsa borde de ju vara klokast att söka en lösning man är trygg med.
Kul att vi snart har Falköpingsprodukten tillbaka i damallsvenskan. Det ger serien lite extra stjärnglans. Och viktigt för Piteå som har haft en svaghet i djupledsspelet hittills i serien. Det mesta i offensiven har hittills kretsat kring Fernanda Da Silva och Josefin Johansson. Med Janogy i laget kommer man att kunna variera sitt anfallsspel betydligt mycket mer.
Madelen Janogy och Fernanda Da Silva.
Huvudpersonen själv säger så här till klubbens hemsida:
”Jag är glad att jag vill spela fotboll igen och jag är glad att det blev Piteå. Där är jag trygg med hur det är och vet att det är en professionell organisation. Det känns otroligt kul att vara tillbaka.”
Kontraktet löper över denna och nästa säsong. Egentligen hade inte Piteå råd att utöka sin trupp. Men sportchef Leif Strandh har tidigare berättat att man fått hjälp med finansieringen. I länkad artikel säger han:
”Det är många här som fått en härlig känsla för ”Madde” och tycker att det var synd att hon lämnade oss inför i år. När de har fått frågan från Rikard (Fahlman, ordförande); ”Om ‘Madde’ kommer, vill ni vara med?”, då har många svarat att de är villiga att ställa upp. Om det inte blir ”Madde” finns inte de pengarna som vi har lyckats skaka fram nu.”
En blogg om internationell damfotboll 
Goda nyheter!
Väntat beslut av Madelen Janogy. Det är nog så att hemvändande fotbollsspelare efter en utlandsvistelse – oavsett hur långvarig eller hur lyckosam – väljer tryggheten och det välbekanta, alltså sina tidigare klubbar. Jämför med Linköpings FC och Kosovare Asllani respektive Stina Blackstenius. Nå, där blev ju inte slutresultatet så lyckat, vi får hoppas det går bättre för Janogy nu med ”Piteå: kapitel II”!
Skillnaden är ju att för Blackstenius och Asllani var det nya lag de kom hem till. För Janogy väntar både välbekanta tränare och lagkompisar.
Stämmer såtillvida att B. och A. fick ansluta till ett LFC som genomgått många och stora förändringar under deras tid utomlands. Gäller i synnerhet ”Kosse”, som hade lämnat Linköping redan efter säsongen 2009. Men det var ändå samma klubb som hon återsåg, kanske som en ”mellanlandning” inför nästa äventyr.
Det var nog den bästa lösningen för alla parter, i Piteå kommer hon om jag förstått det rätt att få den tid hon behöver för att komma tillbaka till fotbollen på ett ordnat sätt. Med det tuffa skadeläge LFC har så behöver man nyförvärv som kan gå in direkt i hetluften och det känns inte som någon situation där Janogy hade kunnat få den tid hon lär behöva för sitt eget och sitt lags bästa.
Det är inte Frida Broström som ”stretchar” med Madde, det är Sandra Andersson, ytterligare en profil från Mallbacken.
Tack. Jag ändrar.
”Och efter att ha haft mental ohälsa borde de ju vara klokast att söka en lösning man är trygg med.”——————————————nog är det fallet med Janogy avskräckande exemplet att överhuvudtaget rekommendera till unga tjejer spela fotboll.. bara ett i raden eftersom problematiken finns ju och det kommer att tillta, medan viljan att ta itu med problemet saknas. Att inte tala om resurser. Hur många lag i DA har utpreglad plan för att förebygga eller hantera sjukdomen Rydén? Eller Wolfsburg, ett av världens bästa lag med oändliga resurser, bara spottade ut henne, verkar som
Antar att i den miljö blir man sjuk då är det därifrån hjälpen ska komma…eller låter man bara henne ”att ta tid hon behöver” och problemet kommer försvinna av sig själv
Istället uppmuntrar man uppkomsten av ohälsa som det ser ut…ex vad egentligen betyder att 2 spelare som spelar i samma lag är ”konkurrenter”? Handlar spelet om livet och död? Borde de inte samarbeta eller motivera varandra..att bara nämna språkbruk
Här har vi en svart tjej som kastades i ett hänsynslös arena som man först måste svälja för att i nästa steg ge ett sken av spelet och det hon kan.
Mobbing, saknad av empati, falsk gemenskap, utfrysning, rasism, stigmatisering mm
Det här är normalitet i sporten, oavsett ras eller annat och drabbar många, särskild invandrartjejer ,
Just stigmatiseringen, när ohälsan är faktum, yttrar sig i stereotyper, diskriminering och fördomar.
Tecken att sporten har glidit ifrån det humanistiska till den tekniska sfären..
Dessvärre du lutar åt det sista..
–
Axel, med all respekt har jag svårt att förstå varför du kritiserar Johan Rydén för saker han näppeligen har något inflytande över?
Har du för övrigt fakta om vilka resurser Wolfsburg erbjöd till Janogy? Eller spekulerar du bara? Om du har fakta så kan det ju vara ett scoop. Om du bara spekulerar så är det också bra att veta.