Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.