Medan årets upphöjda upplaga av damallsvenskan ännu inte har lyckats locka storpubliken noteras toppsiffror i andra länder.
Jag kollade lite siffror runt om i världen, och hittade färska toppnoteringar i Japan och England.
När Arsenal i torsdags spelade hemma i FA WSL mot Chelsea på mäktiga Emirates Stadium sattes nytt ligarekord – 5052 åskådare.
Kul, och kanske ett tecken på att damfotbollen håller på att vinna mark i Storbritannien. För publiksnittet i ligan ifjol stannade på måttliga 550.
Till Japan. Jag har tidigare berättat om hur VM-guldet i fjol höjde intresset för damfotbollen där på ett makalöst sätt.
Haussen kommer garanterat att hålla i sig över OS också. Minst.
Här är en länk till ett blogginlägg på engelska om hur en division II-match häromveckan lockade över 6500 åskådare.
Det var i och för sig inte vilken match som helst, utan ett derby mellan nystartade Vegalta Sendai och talangskolan Tokiwagi Gakuen. Det var Vegalta Sendais första hemmamatch någonsin, och klubbens trupp består huvudsakligen av de spelare som tidigare representerade nedlagda klubben Tepco Mareeze från Fukushima – klubben som ägdes av det kraftbolag som även ägde de kärnkraftverk som drabbades av härdsmälta efter tsunamin härom året.
Här är förresten ett klipp från matchen, för den som är intresserad.
Intresset i Japan får damallsvenskan svårt att slå. Men faktum är att vår svenska serie slås av fler länder när det gäller intresset.
Nedlagda WPS hade väldigt mycket högre siffror än de europeiska ligorna.
Premiäråret 2009 hade WPS ett publiksnittet på 4684. 2010 hade det sjunkit till 3588 och inför VM låg 2011 års snitt på cirka 2700.
Men efter VM höjdes intresset, och 2011 års grundserie i WPS hamnade till slut på ett publiksnitt på 3518 åskådare. Och då skall man veta att de 18 matcher som spelades efter VM snittade 5126 åskådare.
Mästerskapsfinalen, som Western New York Flash med Caroline Seger i laget vann på straffar, blev en publikmässig höjdpunkt. Den sågs nämligen av 10 461 åskådare på Sahlen’s Stadium i Rochester.
WPS var sannolikt den liga i världen som hade högst publiksiffror ifjol.
Jag skriver troligen eftersom jag inte har hittat något slutligt snitt från japanska Nadeshiko League (som L. Leagues högsta division kallas). Den kan ha passerat WPS – fast troligen inte. Det hjälpte nog inte att två matcher i den japanska ligan noterades för 24 546 och 21 236 åskådare.
I Europa var tyska Frauen-Bundesliga bäst under 2011. Höstens matcher hade ett snitt på 1129 åskådare. Här kan du för övrigt hänga med i hur publiksnittet utvecklas i Tyskland.
Där noteras att snittet sjunkit till 993 nu efter årsskiftet. Men den heta guldstriden som väntar kan kanske pressa upp siffrorna en aning igen.
Jag noterar också att Bayer Leverkusen har sämst hemmasnitt i Bundesliga med 377.
I damallsvenskan stannade snittet 2011 på 924 åskådare. Sämst hos oss var Jitex BK med 338.
Varför skriver jag ut de sämsta noteringarna i ligorna?
Jo för att få jämförelsesiffror till min sista publikspaning, som gäller norska Toppserien. Där hade nämligen både Leverkusen och Jitex tagit hem pokalen.
Norsk damfotboll är verkligen i kris. I ligan stannade snittet på pinsamma 179 åskådare i fjol. 179!
Minst dåligt publikstöd hade Arna-Björnar med 317. Mästarinnorna Röa från Oslo hade däremot genomusla 201 åskådare i snitt. Det måste ha varit en makalös guldfest på Röabanen i höstas… Se alla siffrorna här från Toppserien 2011.
Hur publikintresset ser ut i franska Feminine Division 1 har jag inte lyckats få fram några siffror på. Lyon brukar ju ha bra intresse, men inte heller deras snitt har jag lyckats få fram. Någon som har en bra länk till publiksiffror i Frankrike?
En blogg om internationell damfotboll 
När det gäller Frankrike har http://www.footofeminin.fr allt man kan behöva. Matchstatistik finns omgång för omgång på http://www.statsfootofeminin.fr/journee.php?id=248&numero=1.
Jag är inte riktigt säker på att man i Frankrike faktiskt räknar antalet besökare. Publiksiffror som 200 och 300 förekommer så ofta att jag skulle tro att man bara uppskattar antalet närvarande. Uppskattningsvis (jag orkar faktiskt inte sitta och summera) ligger snittet klart under det svenska och skulle man undanta Lyon, så är vi närmast på norska nivåer.
Intressant när man tittar på Norge är att på 90-talet hade Sverige och Norge ungefär samma publiksiffror. Snittet i Sverige stack sedan iväg uppåt, mycket genom Umeås inträde i Damallsvenskan, medan Norge i stort sett legat kvar på 90-talsnivån. Internationella framgångar, fix-stjärnor och förhoppningsvis också medvetet publikarbete har betydelse.
En detalj bara när man tittar på publiksiffror: Tyskland är 9 gånger större än Sverige, Japan 15 och USA mer än 30 gånger större.
Tack för hjälpen med de franska uppgifterna.
Din synpunkt om ländernas folkmängd är intressant, och delvis relevant. Fast när det gäller små sporter är stora städer ingen fördel publikmässigt sett. Det är klart bättre att hålla till på mindre orter eftersom man hamnar i skuggan av så många andra lag i storstäderna. Piteå har ju väldigt mycket mindre mindre befolkning än Stockholm och Göteborg, men överlägset större publiksiffror.
Det finns mycket som tyder på att niche-sporter gör bättre ifrån sig på små marknader, inte bara i Sverige. Jag tror t ex att det var ett misstag av WPS att lägga så mycket vikt vid att etablera sig i de stora marknaderna i USA.
Men den lilla staden med den stora publiken i WPS, WNY Flash’s hemort Rochester, är ungefär 10 gånger så stor som Piteå och centralort i ett tätortsområde på en miljon. Lilla Potsdam i Tyskland är ändå nästan fyra gånger så stort som Tyresö. Visst har storleken betydelse
Storleken har absolut betydelse.
Det är klart att det är lättare att få 5000 åskådare i en ort med 100 000 invånare än i en med 10 000.
Det jag menar är bara det att sambandet inte är linjärt mellan folkmängd och publiksiffror. Utan att konkurrens på orten kanske är den viktigaste faktorn. Att vara ortens förstalag är viktigare än att hålla till i en storstad.