Alldeles nyss kom Göteborgs-Posten med nyheten att Torbjörn Nilsson slutar i Göteborg FC efter den här säsongen.
Han bryter därmed det kontrakt som även löper över nästa säsong.
I länkad artikel säger han att:
”Vi har utvecklats mycket sedan jag kom hit men i år tog vi ett steg tillbaka.”
Det är svårt att säga emot. GFC:s lagbygge har havererat i höst, och det är nog klokt att man låter någon ny försöka starta ett nybygge.
Spontant tycker jag trots den senaste tidens misslyckande att Nilsson ändå är värd genomgående applåder för sin insats i Göteborg – och i svensk damfotboll. Även om Bosse Falk och Martin Pringle låg före i tiden skulle jag nog säga att Nilsson var den förste riktigt etablerade ”herrtränaren” som tog klivet över till damfotbollen. Ett kliv som definitivt ledde till ökad status för damallsvenskan.
Och Nilsson har ju som bekant sedan fått ett par meriterade efterföljare, bland annat i form av Stefan Rehn och Tony Gustavsson.
