Mediebevakningen av landslaget blir hela tiden alltmer sparsam. Det innebär tyvärr samtidigt att den blir allt sämre.
I nuläget finns det i princip inte någon reporter på de stora rikstidningarna som ställer Pia Sundhage till svars. Man kan tycka mycket om Mats Bråstedt, men klart är att han och hans obekväma frågor är saknade på presskonferenserna.
Det känns extra tydligt i dag.
Jag har kollat vad som har skrivits i olika medier efter gårdagens presskonferens. Och det är genomgående exakt det som Sundhage vill att det skall stå, det verkar exempelvis inte ha ställts en enda fråga om varför damallsvenskans två hetaste spelare under våren, Marija Banusic och Malin Diaz, inte finns med i truppen.
Inte ens lokaltidningarna i Eskilstuna och Linköping uppmärksammar avsaknaden av nämnda spelare. Konstigt.
Vi är många som undrar varför duon inte platsar. Sundhage kanske har några logiska svar som innefattar saker vi som ser det utifrån inte känner till. När det gäller Diaz sprids det dessutom alltmer frekvent rykten om att hon skulle ha tackat nej till landslaget så länge Sundhage sitter kvar. Stämmer det?
Nu är det i bloggarna som frågan om Banusic och Diaz väckts. Och lite oväntat även på twitter av Elisabet Gunnarsdottir:
Av den journalistik som faktiskt gjordes från presentationen av landslagstruppen är Aftonbladets genomgång av alla spelare som används på ”fel” position i sina klubblag den mest intressanta. Där svarar Sundhage på några relevanta frågor, bland annat om uttagningen av Hanna Glas.
* När jag klickade mig genom de olika tidningarnas hemsidor hamnade jag på en intressant artikel från mötet Linköping–Rosengård, nämligen den här om att LFC är dåligt på att hantera stor publiktillströmning.
Det är ju ytterst tråkig läsning, för risken är ju uppenbar att marginalåskådare inte kommer tillbaka om de tvingas stå i långa köer på grund av dåligt arrangemang. Det är förståeligt om sånt här händer en gång. Men det verkar ju tyvärr vara alltför vanligt vid publikmatcher på Linköping Arena.
* På sin blogg har Zecira Musovic i två delar (här och här) erbjudit intressanta tankar om tjejer med utländsk bakgrund inom svensk idrott. Jag var inne på det här ämnet för några år sedan (här och här), mycket eftersom damfotbollen är extremt dålig på att lyfta fram spelare med utländsk bakgrund.
Tyvärr är ju Pia Sundhage en totalkatastrof på området. Det står ”Svenssons först” stämplat med mycket stora bokstäver på i princip alla hennes trupper. Det ser ju nu ut som att Kosovare Asllani blir enda spelaren med utländsk bakgrund i EM. Det kunde ha varit fyra till, men Musovic, Diaz, Banusic och Katrin Schmidt ser ju ut att väljas bort bort.
* Slutligen en nyhet från elitettan. Där har Kungsbackas tränare Nicklas Karlström valt att hoppa av tränarjobbet. Hans ersättare skall presenteras under dagen.
En blogg om internationell damfotboll 
Eskilstuna-kuriren har vaknat: http://www.ekuriren.se/sport/sundhage-om-malin-diaz-hade-tagit-ut-henne/
Tack. Den artikeln hade jag missat. Fanns den redan i går?
Svarar mig själv. Vid närmare koll ser jag att den är publicerad i dag 15.10.
Till skillnad från merparten av media (särskilt riksmedia) är bloggare och deras läsare intresserade av damfotboll. Media däremot gör en snäv och egennyttig ”nyhetsvärdering” – vad säljer och ger flest klick (= möjlig reklamexponering)? I valet mellan att exempelvis skriva att Zlatan har ont i lillfingret och att ställa de frågor du efterlyser är beslutet lätt för media. Till detta ska läggas medias sensationslystnad, dvs konflikter eller liknande (rykten räcker) säljer bättre än att skriva om damfotboll utifrån kunskap och insikter som ju tar tid att skaffa sig.
Jag har flera gånger hävdat att frågor om damfotboll inte ska ställas av sportjournalister som ofta inte har bättre frågor än ”hur känns det”, utan av grävande journalister typ Uppdrag granskning. Ett exempel på detta är Kristina Hedbergs reportage för något halvår sedan om valet till ny FIFA-boss mm. Dessutom råkar hon vara intresserad av fotboll….
Tidningen/sajten Idrottens affärer lyckas ibland gräva en del och få fram intressanta saker, t ex kring Tyresö och deras ekonomi. Samtidigt visar detta att det går att skriva om damfotboll på många olika sätt – från samhällsperspektiv, jämställdhetsperspektiv och etnicitetsperspektiv med flera över till det mer spelnära som laguttagningar och matchanalyser.
En del skulle nog hävda att damfotbollen har sig själv att skylla och att den samtidigt som den ökar på flicksidan verkar bli allt mindre intressant för de inte redan ”frälsta”, vilket indikeras av vikande publiksiffror. Ska man nå ny publik så får man inte heller göra sådana ”självmål” (förutom de två bjudningarna i matchen) och klantigheter som Linköping gjorde vid publikinsläppen i lördags. Först trummar man för matchen och ”hoppas på 3000”, sedan klarar man inte 2000.
En annan sak är att damfotbollen är svag på elitnivå i Stockholmsområdet. Till Hammarby kommer ”herrsupportrar” någon enstaka gång och höjer publiksnittet något och till Djurgårdens matcher är det ofta bara ”närmast sörjande” i publiken. Ett Stockholm United som kan utmana om SM-guld skulle kanske till och med få lata Stockholmsjournalister (och därmed riksmedia) att lyfta på häcken?
Mediakritik är sunt. Det är också närmast omöjligt att göra alla nöjda.
När kvällstidningarna kör sina vinklar med taggiga frågor till Sundhage och blågula spelare hörs det från sportens lilla ankdamm att det bara är sensationsjournalistik och klickjakt. När motsvarande tidningar flyttat om några av sina profilerade damfotbollskännare hör man istället att bevakningen blir uddlös och förlorar läsvärde av den anledningen.
Med det sagt, någon av de utsända på gårdagens presskonferens borde förstås ha fört Banusic´ frånvaro i truppen på tal.
Att media är ”oberoende” är visst ett myt av kolossal mått! Vad egentligen betyder uttrycket? Oberoende av vad? Sina ägare eller sina läsare eller värdegrund, värdesystem…mångfacetterad lögn som ska visst göra trygg en och annan
Man får ju inte ifrågasätta Sundhage helt klart, det skulle vara som att ifrågasätta feminismen eller gay-kultur.. Lägg till då lite krydda med starkt nationalistisk smak kring ”goa & glada” då ställer man ju inga obekväma frågor. ..det är bara ”tuta och köra”
Kommer ihåg första intervju som Gerhardsson lite naivt kastade sig i och som för det mesta handlade om hans förhållningssätt till feminismen Fotbollen då, hade man inte för avsikt att ta reda på…. så drar man på och hjärntvättar folk som om inte skulle finnas något alternativ…skrämmande. .
Sundhages & Perssons landslagsuttagning är väl ungefär som vanligt. Några skadade spelare finns med. Någon som inte platsar i sitt klubblag är uttagen och någon spelare som enligt FK spelar på ”fel” position.
Men, när ingen skriver nåt om landslaget längre, så lyckas Sundhage göra en icke-fråga till en stor grej som nog kommer att ältas i media ända fram till EM – Caroline Seger.
Seger har nämligen börjat på bänken i några matcher i världens bästa lag Lyon och då målar Sundhage upp värsta och sämsta scenario. Sundhage säger till SB.
”-Hon (Caroline Seger) har startat på bänken i tre av Lyons fyra senaste matcherna (Fel! Två av de tre senaste). Lyon ska spela final i Champions League, men vi vet inte om hon spelar någon minut eller inte. Situationen är inte bra. Av alla utmaningar är det den största, säger Pia Sundhage och fortsätter:
– Hon har inte matchtempot och det får vi spela henne in i. Blir hon för ängslig och ska kladda på bollen…. hmm, det har vi sett och vill inte se. Det är min prioritet nummer ett. Jag ska spendera väldigt mycket tid med Caroline Seger. säger Pia Sundhage.
Alltså, Seger är 32 år, hon har spelat i topplag i tio år, hon har rutin, hon vet vad som krävs av henne för att komma i form till EM. Seger har spelat 17 matcher (14 fr start + tre inhopp) i Lyon, samt sex av sju landskamper. Det innebär lite drygt 1.500 minuter.
Vilka signaler ger Sundhage till Seger egentligen…? Och till hela landslaget när hon ser sådana ”stora problem”.
Seger tränar med världens bästa varje dag, hon hinner spela fyra landskamper innan EM. Vara på ett långt läger innan mästerskapet och Sundhage är jätteorolig…att inte Seger ska vara i form till EM!
Sundhage borde ägna energi till viktigare saker än att sprida negativ energi i gruppen två månader innan mästerskapet, t ex borde hon träna in ett fungerande spel!
Segers senaste matcher:
19/5 0 min – PSG
13/5: 21 min – PSG
8/5: Ej ombytt, vilade helt.
3/5 90 min – Bordeaux
29/4 29 min – Manchester C
22/4 0 min – Manchester C
2/4 90 min – Saint Etienne
Jag håller delvis med om Seger. Det räcker inte längre att platsa i startelvan när Lyon möter bra motstånd som PSG eller City, men det räcker ändå tack vare den stora rutinen för Sveriges landslag som inte alls har lika många världsstjärnor att välja mellan som Lyon. Samtidigt förfogar hon över den rutin och det självförtroende hon samlat på under två decennier.
Men hon kommer säkert att lämna Lyon och förstärka FC Rosengård efter EM. Efter UWCL-finalen nästa torsdag kan man snacka och skriva papper innan EM börjar.
Även Nilla Fischer kommer att avsluta karriären där när kontraktet med Wolfsburg går ut 2018.. När McLeod och Masar McLeod drar till Kanada någon gång finns det även plats för Hedvig Lindahl.som kan ansluta 2019. Fast jag är lite osäker om hon är en del av gänget.
Vill Seger hem till kära Skåne och en skaplig lön (med svenska mått mätt) finns det väl bara ett alternativ – Rosengård (förutom ett antal privata skäl förstås).
Jag är inte säker på att Lindahl tillhör eller tillhört något ”gäng”. Hon lämnade Malmö eftersom hon inte fick speltid. Hon lämnade Linköping året innan deras SM-guld. Hon lämnade Göteborg omgärdad av rykten och tvivelaktigt klubbsvammel. Hon lämnade Kristianstad tämligen snabbt också. Kanske trivs hon bäst där hon är nu? OM hon värvas av Rosengård, så är det väl lika bra att Musovic söker sig bort illa kvick – hon kommer inte att få en minuts speltid när Lindahl bitit sig fast mellan stolparna (lika litet som någon får det i landslaget där Lindahl tycks ta ut sig själv och Sundhage jamsar med…).
Att Seger hamnar i FCR är en illa bevarad hemlighet men vad gäller övriga två är jag inte alls lika säker som dig. Lindahl trivs uppenbarligen i England och jag tror mycket väl hon kan spela där tills hon lägger av, behandlingen hon fick i dåvarande Malmö FF Dam lär hur som helst inte vara ett muntert minne för henne. Vad gäller Fischer tror jag snarare LFC är hennes förstaval och där är nog FCR:s chans snarare att LFC inte skulle vara intresserade då de ju i alla fall för tillfället har det väl förspänt på backsidan.
Mitt i denna diskussion meddelar Sveriges Television (SVT) att man ämnar visa damallsvenska matcher i höst – visserligen inte alla matcher, utan mest de som har betydelse för SM-guldet. Nu kommer Frida Östberg äntligen att få jobba ordentligt på sportredaktionen!