Ny tråkig timeout – och Dahlkvist till Eskilstuna

Stellan Carlsson

På många sätt tycker jag att Piteå hade varit det lag som lyckats bäst under silly season. I varje fall fram till i dag.

Då kom nämligen beskedet om att Stellan Carlsson tar timeout från jobbet som tränare i Piteå IF. Och det är ju ingen tvekan om annat än att Carlsson är den store regissören bakom PIF:s framgångar de senaste åren.

Det framgår inte på klubbens hemsida hur lång tid timeouten kan handla om, alltså om det är dagar, månader eller år. Däremot skriver Piteå-Tidningen att Carlssons tidigare assisterande tränare Andreas Johansson skulle kunna vara aktuell som inhoppare. Om det går att lösa skulle de ju förstås borga för fortsatt kontinuitet i lagbygget.

Lisa Dahlkvist

Tvärtemot Piteå har Eskilstuna United haft en tung silly season. Men i dag kom nyheten att Lisa Dahlkvist skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben.

Även om Dahlkvist sannolikt missar huvuddelen av våren och dessutom hade ett väldigt tungt 2017 så borde det vara en väldigt bra värvning. 30-åringen är garanterat revanschsugen efter att ha åkt ur landslaget.

I övrigt är det en rätt lugn damfotbollshelg som väntar. Helgens höjdpunkt är på förhand semifinalen i engelska WSL cup mellan svensklagen Chelsea och Manchester City. City har 15 segrar på 15 matcher den här säsongen. Frågan är förstås om Chelsea klarar av att bryta den sviten.

I övrigt rullar W-league i Australien vidare. Där skrällvann jumbon Adelaide i morse svensk tid borta mot tabelltvåan Newcastle med 2–1. Den landslagsmeriterade amerikanskan Danielle Colaprico visade vägen genom det här fina frisparksmålet:

Det har för övrigt varit en rätt intensiv silly seasonperiod i NWSL den senaste tiden. Collegedraften närmar ju sig, och klubbarna håller på att positionera sig inför den. Nya Utah Royals håller dessutom på att bygga sitt lag. Som ett led där värvade de nyligen landslagsbacken Kelley O’Hara.

En annan landslagsspelare som byter klubb är Allie Long. Hon lämnar mästarlaget Portland Thorns och går till ”arvfienden” Seattle Reign. Därmed har Thorns tappat två högklassiga centrala mittfältare i Long och Amandine Henry. I stället har man tagit in Brasiliens innermittfältare Andressinha samt även Australiens  snabba kantspelare Caitlin Foord.

Det största samtalsämnet i nordamerikansk damfotboll den senaste veckan är ändå fortsatt John Herdman:s byte från Kanadas dam- till herrlandslag. Bland annat har Christine Sinclair klargjort hur hon fick beskedet:

Slutligen kom i dag också besked om det svenska landslagets Sydafrikaturné. Sydafrikas förbund hade ju gått ut med att det handlade om två matcher, medan Sverige bara berättat om en.

Sanningen är att det är 1,5. Det är nämligen en officiell landskamp nästa söndag, precis som utannonserats. Men redan på torsdag möts lagen en första gång bakom stängda dörrar. Enligt TT är det:

”Ingen landskamp i officiell mening och lagen möts i formatet 3×30 minuter med fria byten. Sydafrika tog initiativet till det ovanliga landskampsupplägget.”

18 tankar om “Ny tråkig timeout – och Dahlkvist till Eskilstuna

  1. Väldigt trist för Stellan Carlsson i första hand och Piteå i andra hand.
    Du skriver: ”På många sätt tycker jag att Piteå hade varit det lag som lyckats bäst under silly season. I varje fall fram till i dag.”
    Måste säga att jag har svårt att förstå ditt resonemang.
    Piteå har för det första bytt landslagsmålvakten Hilda Carlén mot en betydligt sämre Cajsa Andersson.
    Johanna Antti, visserligen lovande junior från Assi, men blott 18 år och behöver ett-två år på sig för att bli en allsvensk spelare.
    Selina Henriksson, 19 år från Umeå IK, hade en svag säsong i fjol i Elitettan och endast två mål på tre säsonger. Har dock två allsvenska säsonger 2015-2016.
    Andrea Norheim, 18 år, norska som tillhört Lyon i två säsonger. Har bara spelat ett fåtal seniormatcher de tre senaste säsongerna.
    Att jämföra dessa tre juniorer mot etablerade allsvenska spelare som Lotta Ökvist, Felicia Karlsson och Hanna Pettersson känns tveksamt. Plus Hilda Carlén.

    • Svenne Berka – bäst på plan?

      Om du har svårt att förstå bloggarens resonemang om Piteå, så är det lika svårt att förstå hur du, till synes utan argument, hävdar att Cajsa Andersson är en ”betydligt sämre” målvakt än Hilda Carlén. Antal matcher i DA 2017: A 20, C 22; Insläppta: A 18, C 20; Räddningar: A 48, C 57; Räddningsprocent: A 73, C 74; Nollor: A 9, C 8.

      Jag tycker nog deras prestationer i målen verkar rätt likvärdiga. Båda har dessutom haft bland DA:s starkaste försvar framför sig under 2017. Det syns inte heller att Carlén, som du påpekar, är landslagsmålvakt, av denna statistik att döma. Den målvakt som får stå ofta i landslaget kan säkert bli en bättre målvakt än många andra, men dit har Carlén inte kommit ännu. De mål som Carlén släppt in ledde till att PIF landade på fjärde plats. Fast det är klart, utan henne i mål kanske de hamnat längre ner i tabellen. De mål som Andersson släppte in ledde, trots detta, till SM-guld. Kanske hade också LFC hamnat längre ner i tabellen utan Andersson i mål.

      Det skulle väl också vara rätt förvånande om PIF gått med på att byta till en ”betydligt sämre” målvakt. Det kanske rent av är så att Carléns utvecklingskurva planat ut något medan Anderssons fortfarande är något stigande. PIF hade säkert gärna behållit Carlén, men detsamma gäller nog för LFC och Andersson. För PIF är det väl fint att få lite guldglans med en svensk mästare och för LFC är det kanske tjusigt att (åter) få en – hmmm – landslagsmålvakt (de har ju haft några tidigare…).

      Så, Svenneberka, fanns det något mer bakom påståendet om ”betydligt sämre” målvakt, förutom en personlig värdering och svepande formulering? Guld slår brons – så vem var egentligen bäst på plan 2017 – Svenneberka?

      • Det är tämligen givet att det är en personlig värdering.
        Bloggarens åsikter är väl högst personliga och dina värderingar är väl också rätt så personliga. Även om de oftast går i en (LFC)riktning.
        Eftersom jag följer damallsvenskan rätt så bra tycker jag mig kunna servera den åsikten, även om du anser att den är ”svepande”.
        Det händer ofta att man byter bättre mot sämre inom fotbollen, troligen fick Piteå en slant emellan.
        Vad är huvudanledningen till bytet?
        Ett hett svar är att LFC behövde en bättre målvakt för att kunna behålla sin topplats.
        Svårare än så behöver det nog inte vara.

    • Piteå vann hösttabellen i damallsvenskan. Från det laget finns alla de viktigaste spelarna kvar, förutom Carlén. Visst blir det intressant att se hur skiftet på målvaktssidan påverkar, men av de fyra medaljlagen från ifjol är Piteå den klubb som har klart bäst kontinuitet på spelarsidan.

      Dessutom har man värvat in en av Nordens allra mest intressanta talanger i Norheim, som fyller 19 om drygt två veckor.

      Alla de tre utespelare som lämnar må vara etablerade, men ingen av dem gjorde speciellt många hela matcher i fjol. Karlsson gjorde sju, Ökvist fyra och Hanna Pettersson en hel match i damallsvenskan 2017. Det var alltså spelare som oftast antingen blev in- eller utbytta. Sett till speltid hade de 1368, 1130 respektive 929 minuter, och de gjorde tillsammans nio mål.

      • Piteås ideala elva under 2017 såg för övrigt ut så här: Carlén – Aronsson, Lövgren, Ikidi, Pedersen – Karlernäs, Johansson, Löfqvist, Jakobsson – Janogy, Karlsson. Nio av elva spelare är alltså kvar.

      • Jag tänkte mer på att Silly season innebär en massa starka nyförvärv. Det är givetvis bra om klubben kan behålla sina spelare, som i Piteås fall och även i Vittsjö.
        Däremot är jag inte alltid lika positiv till att värva in flera ”lovande juniorer” och bara satsa på unga hemmaspelare i 20-årsåldern.
        Den strategin valde Göteborg och det höll på att barka ända ner i Elitettan. De plockade in rutinerad målvakt/försvarare och kontraktet kunde räddas.
        Örebro skulle bygga nytt och svenskt och åkte ur!
        Klubben gjorde sig av med 4-5 rutinerade landslagsspelare, kvar fanns en oerfaren grupp som inte stod pall när det började blåsa hård motvind.
        Det har funnits en övertro på sistone att unga landslagsspelare, i t ex F19, kan komma in och göra skillnad i damallsvenskan. Det funkar inte så, de har varken fysisk eller psykisk styrka. Åldersmixen måste finnas där.
        Jag drar till med en svepande åsikt (igen!) och säger att Hanna Petterssons närvaro i gruppen och på bänken har betytt oerhört mycket för Piteå. Nu är fyra etablerade allsvenska spelare borta och ansvaret vilar på allt yngre axlar.

    • @ Svenneberka 15 jan kl 02.02

      Bytet av målvakter mellan Piteå och LFC var en ovanligt händelse i silly-season. Därför är den lite extra intressant när den nu kom på tal. Därför är det också intressant att fundera kring varför bytet gjordes.

      Självklart är det både bloggarens, mina och dina värderingar som ligger bakom olika inlägg och kommentarer. Skillnaden ligger i om den som framför åsikter och värderingar har argument att understödja synpunkterna med eller inte. Det blir mer trovärdigt med argument (resonemang, fakta osv), eller hur? I det här fallet blev jag nyfiken på om du hade några argument bakom din svepande formulering om att Andersson skulle vara ”betydligt sämre” som målvakt än Carlén. Om de antas vara ungefär likvärdiga kan bytet förklaras med personliga önskemål från en eller båda som fungerar för båda inklusive klubbarna. Om den ena antas vara ”betydligt sämre” blir det inte lika lätt att förklara bytet. Dessutom gjorde tydligen PIteå bort sig enligt din synpunkt. Undrar om de håller med om det?

      Varför skulle Piteå släppa Carlén och ta Andersson öm de anser att hon är ”betydligt sämre”? Det rimmar illa med den ambition jag uppfattar att PIF har att utmana mot toppen av DA. Hur mycket pengar skulle LFC, enligt dig, ha fått lägga emellan för att få Carlén istället för Andersson? Det måste varit en avsevärd summa för att PIF skulle sälja ut sin ambition att nå toppen i DA genom att ta in en ”betydligt sämre” målvakt. Var skulle fattigklubben LFC fått dessa pengar ifrån? Jag har inte heller hittat några sådana spekulationer i media eller på bloggar att så skulle skett. En målvakt med två färska SM-guld skulle alltså vara ”betydligt sämre” än en landslags(reserv)målvakt som knappt fått stå och än mindre mot kvalificerat motstånd.

      Du skriver att LFC behövde en bättre målvakt för att behålla sin topplats. När Andersson blev förstamålvakt 2016 var hon rätt oprövad i den rollen i DA. Laget vann SM-guld. Mer rutinerad år 2017 samma sak. Jag tycker nog det verkar som att både Andersson och LFC därmed visat att hon är tillräckligt bra – både för att ta och behålla topplatsen.

      Du får naturligtvis tycka och skriva precis vad du vill. Du tycker att det jag skriver ”oftast går i en (LFC)riktning”. Om jag, liksom många andra, skriver litet mer om LFC än något specifikt annat lag, beror det för min del på att det är dagens topplag i konkurrens med Rosengård. Jag vet inte hur ofta och noga du läst mina kommentarer, men det är rätt lätt att hitta många och helt andra ämnen än LFC i dessa (ett exempel i denna tråd om Dahlkvist), även i bloggarna Hattrick och Spelare12.

      Att du ”följer damallsvenskan rätt så bra” är knappast ett argument – det gör jag, liksom säkert många andra på den här bloggen, också. Till slut Svenneberka – tack för svar. Nu vet jag att det bara handlade om din personliga värdering utan trovärdiga argument. Svårare och mer än så var det tydligen inte.

      • Din slutkommentar innebär alltså att jag inte är ”trovärdig”.
        Hmmmm.
        Mitt argument och min åsikt kvarstår – trovärdig eller ej; Carlén är en betydligt bättre målvakt än Andersson.

      • @ Svenneberka Jag läser bara vad du skriver (eller inte skriver). I det HÄR fallet saknar du trovärdiga argument som stöd för din uppfattning att Andersson skulle vara en ”betydligt sämre” målvakt än Carlén. Eftersom du skrev närmast som fakta/ett självklart konstaterande, efterlyste jag argument.

        Min invändning och mina argument för att bemöta det du skrev har inget alls att göra med om DU är trovärdig i allmänhet, eller andra kommentarer du gjort och gör. I det HÄR fallet var det inte trovärdigt. För du tänkte väl inte att det skulle räcka med att det var just DU som tyckte så?

        Du hade inga trovärdiga argument. Nu vet jag. Slut. Finito. Case closed!

    • Dahlkvist ska väl få chansen i alla fall? Jag tyckte hennes ”platsannons” i samband med säsongsavslutningen var litet kluven: å ena sidan ville hon tillbaka så fort som möjligt till landslaget, å andra sidan kunde hon tänka sig stanna i KIF och kombinera med något åt tränarhållet. Ville hon bara peka, både för sig själv och andra, på alternativen? Kanske är det liknande tänkande nu som gjort att United nappade – Dahlkvist rehabar under våren och bidrar i samband med träningar med sin erfarenhet (kanske till och med påbörjar tränarutbildning, om hon inte redan gjort det), för att sedan spela resterande 1,5 år på kontraktet. Kanske har hon och United också diskuterat en framtid bortom detta redan nu?

    • Jag är inte säker på att Dahlkvist verkligen var Pias favorit. I EM 2013 var ju Dala petad ur startelvan och i VM 2015 åkte hon ut under turneringen. Det finns ganska många andra spelare som bättre passar in i beskrivningen ”Pias favorit”. Och om Eskilstuna skall fortsätta spela med tre centrala mittfältare tror jag att de kan få mycket nytta av Dahlkvist. Men mycket hänger ju förstås på hur hennes kropp repar sig efter operationen.

  2. Värvningen av Norheim är mycket riktigt intressant MEN som Spelare12 konstaterade så har hon spelat EN match i Lyons A-lag sedan flytten dit 2016. En stor talang helt klart och visst kan det bli succé men spontant känns dock Rosengårds norska forwardsvärvning som ett betydligt säkrare kort.

    Väldigt kul förstås att DA fortsatt är en magnet för de största nordiska talangerna. När nu spelare som Norheim, Maanum, Tulkki, Sørensen m fl väljer att spela här så visar det att man har etablerat ligan som huvudvalet bakom ‘de stora’ ligorna i Europa. Det ryktas också om att LFC ska vara ute efter en till (dansk) spelare som väl då sannolikt lär vara en av talangerna med landslagserfarenhet som fortfarande spelar kvar i Danmark.

    Alltid skit med såna här typer av timeouts förstås men nu ska det bli intressant att se hur mycket Stellan C som lyfts så mycket de senaste säsongerna betytt för laget. Jag tror nog ändå att Piteå precis som Linköping har en så pass inarbetad spelmodell att det inte kommer märkas särskilt mycket på plan utom vad gäller de högljudda instruktionerna till spelarna.

    • Visst är Norheim en chansning. Men det är alla värvningar. Och det här känns som en väldigt intressant chansning. Att hon som 17- och 18-åring inte har lyckats få speltid i Lyon är knappast konstigt. Det är ju inte många 17- eller 18-åringar som får spela i världens i särklass bästa lag.

      Norheim har gjort nio mål på 15 U19-landskamper för Norge. Jämför man exempelvis med jämnåriga Loreta Kullashi har hon gjort sex mål på 16 U19-landskamper för Sverige. Och jag tror att Kullashi kan bli en av damallsvenskans stora profiler under 2018.

      Det finns förstås ingen garanti för att Norheim når Kullashinivå under 2018, men att Lyon ville ha norskan för 1,5 år sedan måste ju innebära något. Och det kommer hur som helst att bli väldigt spännande att följa henne i Piteå.

  3. Ytterligare ett tråkigt men väntat besked, Elena Sadiku har bestämt sig för att lägga ned karriären på grund av alla korsbandsskador i ena knät.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.