Sabrina D’Angelo
Den senaste spelaren i damallsvenskan som drabbats av en korsbandsskada är seriens bästa målvakt i fjol, Vittsjös kanadensiska landslagsspelare Sabrina D’Angelo.
Från det lilla jag kan läsa av den här artikeln framgår att det inte är säkert att korsbandet är helt av. Tränare Thomas Mårtensson säger:
”Hon skall undersökas den 3 augusti men korsbandet är helt eller delvis av.”
Om det bara är delvis av skulle hon kunna spela igen senare den här säsongen. Men Vittsjö verkar inte chansa, utan har börjat leta efter en ersättare.
Det här var ytterligare en väldigt dålig nyhet för Skåneklubben, som utöver flera skador även har fått en resultatmässigt tung start på damallsvenskan.
Jag såg när D’Angelo skadade sig, och reagerade direkt för att det var en tänkbar korsbandsskada. Jag blev därför förvånad över att hon kunde resa sig och spela nästan 40 minuter till i matchen. En annan spelare vars skada såg oroväckande ut är Eskilstunas Emma Engström, som haltade av mot Rosengård. Jag har inte sett någon diagnos på henne.
Men förhoppningsvis hamnar hon inte på den redan alldeles för långa listan över korsbandsskador i årets upplaga av damallsvenskan.
Tillagt i efterhand: Vittsjö lär har vetat ett tag att det var illa med D’Angelo. För man har redan klart med ersättaren. Det blir tyska Anke Preuss, som senast spelat för Liverpool i WSL. Men som bland annat har en Champions Leaguetitel med FFC Frankfurt på meritlistan. Hon var reservmålvakt i Frankfurt i flera år. Säsongen 2014/15 när hon vann Champions League spelade hon i tre matcher. I finalen satt hon på bänken.
En blogg om internationell damfotboll 
Det är otäckt många korsbandsskador i år. Matcherna ligger av förklarliga skäl tätt inpå varandra, men kan detta verkligen vara den avgörande faktorn som leder till alla korsbandsskador denna säsong? Vad är din analys på läget, Johan?
Låter konstigt att det skulle bero på spelschemat när vi än så länge bara haft en ”mitt-i-veckan-match” utöver de vanliga helgmatcherna. Inte troligt att knäna blir försvagade pga kommande matcher.
Beror snarare på träningsupplägg där försäsongen varit lång och där tränare/spelare inte unnat sig tiden till återhämtning. I några av de berörda fallen är det dessutom och dessvärre inte första korsbandsskadan.
Jag är ingen läkare eller medicinsk expert. Men jag har ett skadat knä där jag bland annat haft en korsbandsskada och är därför påtvingat intresserad av ämnet.
Jag drog korsbandet i sista matchen under en säsong där jag spelade klart fler matcher än jag gjort någon annan gång. Det var under en period när jag kände mig lite sliten. En annan egen spaning är att mitt dåliga knä har försämrad stabilitet under perioder när jag håller på att träna upp det. Alltså när jag stegrar belastningen på det.
Mina erfarenheter stämmer bra med det jag läser om korsbandsskador. Alltså att risken är som störst i början av säsongen, när spelarna kommer från ledighet och börjar stegra sin träning. Framför allt är risken väldigt stor i de första matcherna. På träning kanske vissa lag bara har spelat sju mot sju under 30–40 minuter. Då är det en jätteskillnad att plötsligt spela elva mot elva i 90 minuter. Därför är det att rekommendera att man spelar flera träningsmatcher där man kan stegra spelarnas speltid. En annan stor riskgrupp är slitna spelare.
I år blev försäsongen väldigt speciell. Det blev ju i princip två försäsonger. Först en traditionell inför cupen i våras. Sedan en väldigt konstig inför seriestarten. I den andra försäsongen var det i princip omöjligt att stegra belastningen på önskvärt sätt. Jag tror att det är en orsak till att vi sett ganska många korsbandsskador sedan början av juni.
Nu borde spelarna ha kommit upp i den styrka som behövs för att klara en 90 minuters fotbollsmatch. Men snart kommer nya problem.
Dels är det troligt att slitaget kommer att vara större än vanligt på de bärande spelarna, spelare 1–13 i trupperna. Normalt spelar de i ett par månader, sedan får de vila några veckor innan man spelar resten av säsongen. I år blir det ingen vila, utan 22 omgångar på ganska begränsad tid. Det innebär förstås en ökad skaderisk.
Dels blir det väldigt svårt att hålla rätt form på truppernas spelare 14–22. Orsaken är att antalet högintensiva träningspass måste minskas ganska rejält för att inte slita ut spelare 1–13. Då är risken att spelare 14–22 inte erbjuds tillräckligt bra träning, vilket i sin tur innebär att det är stor skaderisk för dem när de väl får chansen till speltid.
Det var min analys av läget. Kalla det gärna en kvalificerad killgissning. Här är en länk till en artikel med en expert på området. Artikelförfattaren har för övrigt hittat en trovärdig källa till sin faktaruta…