Jag har haft ganska stort krigsfokus den senaste veckan. Det mesta av den lediga tiden har gått till att följa eländet i Ukraina via CNN, BBC och diverse ukrainska journalister på sociala medier. Det är ju meningslöst att följa ryska journalister, för de som är i gång och rapporterar hävdar ju att det inte finns något krig att rapportera om.
I dag tog jag en paus från rapporteringen om artilleri, pansarvagnar, flyktingar och beskjutna kärnkraftverk. Jag åkte till Alingsås för att kolla in mästarlaget FC Rosengård.
När jag åkte hemifrån var det med uppfattningen att det är omöjligt att tippa något annat lag på guldplats i år än just Rosengård. I paus var jag inte lika säker. Det här var nämligen en match där hemmalaget Alingsås imponerade betydligt mer än gästerna – trots att slutresultatet blev 0–3 (0–1).
Jag var just på Gerdskenvallen och kollade in Alingsås–Rosengård även för knappt ett år sedan. Utöver att det var 2021 års klart kallaste idrottsupplevelse, och då bevakade jag både världscupen och SM på längdskidor, så var fjolårets möte en tillställning helt utan nerv.
Det var avgjort redan i fjärde minuten. Då hade Caroline Seger och Olivia Schough gjort var sitt mål, och resten av matchen blev en enda lång transportsträcka till 0–7 och en helt genomfrusen kropp.
Från fjolårets match hade Rosengård bytt sex spelare i startelvan, medan Alingsås hade kvar nio. Hemmalaget hade lärt sig läxan från förra årets match, och stod för ett mycket vassare försvarsspel. Alingsås är ett fysiskt lag. Nu satte man hög press och klev in rejält i de dueller som blev.
Lagkaptenen Moa Jarl har flyttat ner i mittförsvaret, och var lysande. Även det centrala mittfältet med Alma Öberg och Rebecca Cameras var bra.
Rosengård hade bollen, men spelade mest i sidled, och skall vara nöjt med att man ledde med 1–0 i paus. Gästerna blev lite spetsigare efter sidbytet, men det dröjde ändå till minut 75 innan det andra målet kom. Det var egentligen först när supertalangen Bea Sprung kom in i minut 66 som Rosengård klarade av att utnyttja att Alingsås tryckte upp sin backlinje högt.
Det var Sprung som slog en fin genomskärare till Mimmi Larsson, som i sin tur serverade Loreta Kullashi till 2–0-målet. På plats upplevde jag spontant att Kullashi var offside. Men jag är inte säker, och har inte sett någon repris. Oavsett vilket var Sprungs genomskärare av hög klass.
Efter matchen tog jag chansen att ställa lite frågor till Rosengårds tränare Renée Slegers. Så här upplevde hon dagens match:
”Vi var inte så nöjda i paus. Det hackade för mycket. Det finns en hel lista med faktorer, en cocktail av det gör att vi inte riktigt kommer in det flytet som vi är vana vid. Och det var egentligen samma mot Växjö. Det är bra att vi vinner matchen med 3–0, men jag tycker inte att vi skapar tillräckligt många målchanser, att vi inte är tillräckligt farliga framför målet när vi väl kom dit. Men jag har inga synpunkter på spelarnas ansträngning, för de försöker. De här cupmatcherna är tuffa, för både Växjö och Alingsås skall försöka förstöra för oss. Det blir fysiskt, och vi blir vi lite rädda för de smällar som kanske kan komma. Tyvärr fick vi en skada på Gudrun Arnardottir. Vi fick en skada mot Växjö också (Evelina Pettersson), en ful tackling. Det är lite tråkigt, och att vi får göra ett tidigt byte igen påverkar matchbilden.”
Trots att Alingsås tryckte upp sin backlinje ganska högt kom ni knappt in bakom dem en enda gång i den första halvleken.
”Precis. Alldeles för lite. Vi är ju vana vid att lag lägger sig lite lägre, och att vi lugnt kan bygga upp anfallen. När de pressar så högt blir vi tvingade till att spela rakare ibland. Det har vi pratat om, men det sitter inte i vårt DNA. Men det skall vi absolut jobba på, att hitta bättre variation och läsa av hur högt motståndaren står.”
2–0-målet var ett mål där ni kom in bakom dem.
”Det målet är ett mål som kom utifrån de ytorna som vi hade pratat om, som vi trodde skulle uppstå i den här matchen. Där gjorde vi exakt det vi hade tränat på. Det är vi supernöjda med. Men det hände för få gånger i matchen att vi fick till den typen av anfall.”
Nu när du får en hel försäsong på dig, vad kommer vi att få se för förändringar i Rosengårds spel mot förra året?
”Inte så mycket. Jonas (Eidevall) lade en grund, och jag och Jonas tänker ganska likt kring fotboll, så jag fortsätter att jobba vidare på det vi har påbörjat. Sedan är det några detaljer som vi jobbat på, lite annorlunda positionering i anfallsspelet, och lite annorlunda i presspelet, men det är detaljer. I det stora hela fortsätter vi att bygga från hösten.”
Jämför man Eidevalls två sista säsonger i Rosengård så var det ganska mycket spel i sidled 2020 medan ni blev bättre i djupled förra året.
”Det var en sak vi pratade om i somras, att vi måste spela framåt oftare. Det gjorde vi bättre, vi hade några bra bollvinster under hösten som gav kontringar där vi gjorde mål. Vi har de spelarkvaliteterna. Samtidigt är det fortsatt viktigt att vi får kontroll på matcherna, har mycket boll och tröttar ut motståndarna. Vi är inte bra när det går fram och tillbaka, eller om vi hamnar i försvarsspel under långa stunder.”
Med tanke på att ni har behållit ert lag från hösten kommer ni att bli stora guldfavoriter i år.
”Vi måste hela tiden bli bättre, för de andra lagen blir inte sämre. Vi har mycket jobb framför oss, men på pappret har vi en jättebra trupp.
Kollar man den trupp Slegers hade med sig till Alingsås så saknades flera viktiga spelare, inte minst Jelena Cankovic. Men inte heller Stefanie Sanders och nya Rebecca Knaak var med i matchtruppen. Ytterligare tre spelare som man förhoppningsvis kommer att kunna matcha in under säsongen är Jessica Wik, som blev mamma i oktober, samt korsbandsskadade duon Fiona Brown och Frederikke Thøgersen.
Jag frågade om tillståndet för Cankovic, som spelade 90 minuter mot Växjö, men alltså saknades helt i Alingsås:
”Det är något som hände när hon spelade med Serbien, men vi gör undersökningar. Vi har även några som inte är med i dag efter kollisioner i träningsmatcher, som Stefanie Sanders. I dag fick vi byta ut Gudrun Arnardottir och Rebecca Knaak har en överbelastad häl (trampat igenom). Så det är lite småskavanker. … Det finns något positivt i det också, och det är att andra, yngre spelare får chansen att visa. Bea Spring har gjort det jättebra. Athinna Persson Lundgren fick hoppa in tidigt i dag, och gjorde det jättebra.”
Jag blev alltså inte speciellt imponerad av Rosengård. Det blir intressant att se hur det går i nästa lördags gruppfinal mot Linköping, en match som sänds i Sportkanalen, och där LFC går vidare vid kryss.
Men trots dagens match känns det svårt att tippa något annat guldlag än Rosengård. Jag hade för övrigt även ett längre samtal med Erling Nilsson i dag. Han varnade för Kristianstad. Trots att KDFF bytt många spelare har man startat cupspelet starkt. Deras gruppfinal mot Häcken på Bravida nästa söndag är också en hyperintressant match.
I övrigt pratade jag och Erling en hel del om svensk damfotbolls framtid. Han noterade att många av dagens landslagsspelare har fått sina internationella genombrott de senaste åren i en ålder av 26–29 år. Något som i sin tur innebär att man inte får ha för stora förväntningar på spelare som Hanna Bennison eller Bea Sprung de närmaste åren.
Och visst är det så. Man kan inte förvänta sig att de kan hålla den höga och jämna nivå som exempelvis Caroline Seger håller. Hon var bäst på Gerdskenvallen i dag.
Nämnda Bennison stod för övrigt för en suverän assist till Evertons segermål mot Aston Villa i onsdags:
När vi ändå är i England. När jag kom hem från Alingsås hamnade jag mitt i avgörandets minut i den engelska ligacupfinalen. Först fick Chelseas Niamh Charles ett fint skottläge att ge sitt lag ledningen med 2–1. Skottet räddades fint av Manchester Citys målvakt Ellie Roebuck.
Och strax efter blev Charles istället lite syndabock när hon tappade bollen utanför eget straffområde till formstarka Lauren Hemp. Det såg minst sagt halvhjärtat ut när Charles struntade i att försöka ta tillbaka bollen, och i stället promenerade hemåt. På sin promenad fick Chelseaspelaren se hur Hemp fick in bollen till Ellen White som gav City ledningen.
Resten av matchen var det klasskillnad. Citys tvåmålsskytt Caroline Weir gjorde ett drömmål när hon satte upp bollen i krysset med sitt stödjeben – det högra. Chelsea såg helt tröttkört och oengagerat ut. Man visade ingen desperation och lyckades inte få till någon forcering, utan City vann säkert.
Det var Citys första seger mot Chelsea sedan april 2019. Under de närmare tre åren har lagen mötts nio gånger. Chelsea har vunnit sju, varav en efter förlängning, och två har blivit oavgjorda. Nu fick City fira en välkommen titel – grattis. Både Chelsea och City är ju utslagna ur Champions League, och Citys chanser att vinna ligan är bara teoretiska.
När det gäller svenska spelare var Jonna Andersson den enda som fick speltid i finalen. Den tid jag såg hade hon, likt alla andra Chelseaförsvarare, det svårt med Hemp. På pluskontot fanns ett par bra bra slagna hörnor.
Innan jag sätter punkt noterar jag att nämnda Chelsea och Manchester City nyligen har presenterat sina bokslut för förra säsongen. City noterade ett minus på 1,7 miljoner pund – det motsvarar 22 miljoner kronor i dagens kurs.
För Chelsea blev det cirka 20 miljoner kronor minus för andra året i rad. Det går att driva verksamheten så om man har en stark herrverksamhet i ryggen.
En blogg om internationell damfotboll 
Alingsås kändes pigga och starka även förra helgen, när vi östgötar hälsade på. I fjol slutade de precis på övre tabellhalvan. Johan, tror du de är ett starkare lag i år? Kan de blandade sig i toppstriden i Elitettan rentutav? Blir spännande att se hur de levererar mot Växjö.
Deras presspel är i alla fall väldigt mycket bättre. Flytten av Moa Jarl från mittfältet till mittförsvaret ser ut att vara ett riktigt genidrag. Hon skapade en trygghet i backlinjen som jag inte sett tidigare. Frågetecknet finns väl för den offensiva spetsen. Såg AFC mot division 2-laget Elfsborg, och när man skulle föra spelet var man inte alls lika imponerande. Det var å andra sidan en av årets allra första matcher, vilket gör den extra svårbedömd.
Från herrfotbollen borde vi ha lärt oss att försäsongsmatcher inte betyder någonting, oavsett om de kallas Svenska cupen eller inte. På herrsidan ser Häcken alltid ut som guldfavoriter på försäsongen. Likaledes brukar det vara något Superettanlag som sprattlar till, som GAIS i fjol. Det betydde ju, i GAIS fall, ingenting. Det är väl likadant på damsidan, tänker jag. Försäsongen säger ingenting. Mitt tips är att Rosengård joggar hem guldet och har det i praktiken klart redan i september.
Alla matcher betyder alltid något och inga matcher betyder ingenting. Vad och hur mycket matcherna betyder kan däremot diskuteras. Gissar att signaturen ”Janne Pettersson” menar att det inte går att förutsäga utgången av senare matcher och serier baserat på resultat under försäsongen. Också det kan diskuteras. Vad som däremot är rätt säkert är att några få exempel som ovan inte kan tas till säker intäkt för varken det ena eller det andra. Sannolikheten är dock rätt stor att ett lag som förlorar eller vinner stort i träningsmatcher och under försäsong inte plötsligt blir fantastiska eller urusla. ”Försäsong” kan också diskuteras. För lag i Svenska cupen har säsongen faktiskt börjat och för lag i WCL är det inte ”eftersäsong” bara för att Damallsvenskan slutat.
Vad jag minns hade Rosengård det lite jobbigt i cupen förra året också. De var väl nära att förlora mot Kristianstad och inte ens gå vidare. Sedan fick de stryk av Häcken i semin. Medan Häcken joggade igenom cupen och när väl serien drog igång funkade ingenting i deras spel.
Däremot tror jag faktiskt Häcken kommer vara bättre i år än förra året. Häcken hade egentligen inget eget spel förra säsongen, de slog långbollar på Blackstenius sedan fick hon lösa det mesta. I år har de en tränare som är mycket bättre och jag tycker redan nu man kan se tydligare linjer i deras spel. De har kanske inte samma spets längre men tror iallafall de kommer spela en bättre fotboll i år. Tror inte de kommer tappa poäng mot bottenlagen som de gjorde förra säsongen. Tror även Linköping, Djurgården, Kristianstad och även Eskilstuna kommer bli vassa i år. Hammarby är en liten outsider, de känns svårbedömda.
Jag tror Rosengård vinner till slut men det kommer inte bli lika lätt som många tror. Tycker Rosengård saknar lite fart och fläkt framåt. De har många spelare som vill möta och ha mycket boll men saknar någon som går i djupled och kan slå ut sin spelare med fart. Kanske kan Mimmi Larsson få en nytändning då kan hon bli viktig för Rosengård med sitt djupledsspel. Sedan måste de få igång Olivia Schough, hon har inte varit särskilt bra än så länge.
Ett lite tidigt tips är att Johanna Ryttlng Kaneryd vinner poängligan i år, ( om hon blir kvar hela säsongen och inte flyttar i sommar ). Har känslan av att det kommer lossna för henne framåt våren, hon var bra mot Örebro och hade några riktigt fina passningar som borde resulterat i mer än vad det gjorde. Hon borde kanske gjort något mål men hon skapar fler lägen än tidigare vilket bådar gott.
Skytteligavinnaren tror jag blir Loretta Kullashi. Hon verkar ha börjat bra i cupen och jag hoppas hon kan ta nästa steg för hon är som gjuten för att ta över efter Asllani i landslaget.
Måste tyvärr säga att utöver 2–0-målet såg Kullashi inte speciellt vass ut i går. Hon spelade högerforward, och kändes rätt vilsen på kanten. Under den första halvleken, då hon höll till på den kant där jag stod, var hon direkt svag. När man vet vilken potential hon har gjorde det nästan lite ont att se henne. Men förhoppningsvis var det en tillfällighet, för jag har också stora förhoppningar på henne.
Tråkigt att höra! Kanske var det fel val att gå till Rosengård såhär i efterhand?🤔 Hon fick ju inte till det förra säsongen heller även om hon hade en del skadeproblem då. Lag som Eskilstuna eller Hammarby kanske passar henne bättre där hon får en större roll och växer i och med det. Unga spelare behöver speltid och i Rosengård för hon nog inte starta alla matcher då det är stor konkurrens.
Ska bli väldigt intressant att se hur serien utvecklar sig.
Håller inte riktigt med dig om Schough, vann inte hon Rosengårds poängliga i fjol? Sedan kan man alltid hoppas på ännu mer, så klart.
Enligt Wikipedia hon gjorde 9 mål på 18 matcher också? Det är inte illa för en spelare som aldrig varit en stor målskytt, tvärtom tycker jag nog hon lyckats riktigt bra i rosengård av det jag sett. Sedan har hon alltid haft matcher där hon är i det närmaste osynlig men av de få jag såg förra säsongen var det nog bara någon enstaka som hon var det i.
Förlåt mig!
Jag kanske var lite otydlig där. Förra året var hon fantastisk, det var nog hennes bästa säsong någonsin. Det var nu på försäsongen jag syftade på. Jag ska inte påstå att jag har sett Schoug så mycket i cupmatcherna men hon var helt osynlig i landskampen mot Italien i Algarve. Tyvärr utmärkte hon sig nästan på ett negativt sätt då och vad jag hört har hon inte varit så bra i cupen heller. Men det är fortfarande tidigt på säsongen så hon kommer säkert igång 😀 Utan Schoug i form kommer inte Rosengård försvara guldet, det är jag nästan helt säker på.
Var och såg matchen igår mellan Kristianstad och Örebro i Svenska Cupen. KDFF spelar en helt annan typ av fotboll i år än förra året. Dom gjorde 4 – 0 i första halvlek och avgjorde i praktiken matchen. Förra året tyckte jag dom spelade en tråkig fotboll, långsamt spel med mycket bollande i backlinjen och bollar fram till en ensam Sveindis. Nu har dom fart och fläkt i anfallsspelet och en hög aggressiv press. Sen har dom tre transatlantiska anfallare som gör mål. Tror att dom lärde sig mycket i mötet med Bordeaux som spelade en fartfylld fotboll.
Ja väntar med att tippa damallsvenskan tills matcherna Häcken mot Kdff och Linköping mot Rosengård.spelats. Ser fram mot ditt tips Johan. Lag som t.ex Kalmar , BP, Umeå Djutgården är svåra att bedöma och placera.
Kanske bäst att vänta med tipset tills transfer fönstret stängt.
Angående Chelsea; betänk att laget finansierats av en rysk oligark och fundera sen på hur fräscht det är.
Vad som verkligen betyder någonting i toppen av tabellen är vilka lag som undviker skador på nyckelspelare och att gå för mycket back under sommarens värvningsfönster. Om detta vet vi ingenting i mars men det finns trots allt mening att spekulera kring till exempel kapacitet och detaljer i spelet som olika lag blivit bättre/sämre på mellan säsongerna.
Det är i varje fall mycket mer uppiggande än påståenden som ”försäsongen säger ingenting” – då kan det knappast vara meningsfullt att säga någonting under försäsongen heller?
Haha, jag hade ingen aning om att det var så kontroversiellt att peka på att försäsongsresultat sällan betyder någonting när serien drar i gång.
Så klart är det en överdrift. Säg att Rosengård eller Häcken hade förlorat alla matcher i cupen, det hade naturligtvis varit en fingervisning om att allt inte står rätt till.
Men nu blir det sällan så tydliga tecken. Istället brukar det avvikande vara lag som gör oväntat bra resultat. Titta t ex på Hammarby och Umeå som nu har krossat allt motstånd i cupen. Är det en indikation på att de går starkt i serien? Nej, jag tror faktiskt inte det betyder någonting.
Så sant som det är sagt: gör inga långtidsprognoser om hur det ska gå fram till säsongens slut med hjälp av resultaten i årets tidiga matcher. Knappast värt att höja något ögonbryn över att Rosengård inte har kört över sina motståndare i Svenska Cupen – och att Hammarby ”demolerade” (nytt begrepp i fotbollssammanhang?) Bollstanäs med 11-0 betyder skvatt intet när OBOS Damallsvenskan rullar på. Resultaten från cupmatcherna är ganska logiska, dock tror jag att några lag har något att fundera över vad beträffar spelet. Det är absolut inte Andrée Jeglertz´ geniala taktikdrag att hans Linköping måste ha en halvlek på sig för att hitta det effektiva spelet. Kanske handlar det om en viss underskattning, annars känns det som om LFC-damerna springer runt och sneglar på varandra och avvaktar vad som ska hända eller vem som ska ta initiativet. Så kall och beräknande kan man väl inte vara så att man låter motståndarna göra första målet för spänningens skull – för att sedan kunna dra på full gas i andra halvlek? Som Jeglertz påpekar, så är det ingen taktik som håller när LFC nu möter Rosengård i kommande gruppfinal. Gissar att han har haft ett och annat s.k. uppriktigt samtal (alternativt: ”konstruktiv utskällning”) i samlingen efter träningarna.
Vad det nu har med svensk damfotboll eller Svenska cupen att göra, så förstår man att synnerligen kärva tider väntar för engelska Chelsea, inklusive damlaget. Redan nu är ekonomin i botten och värre blir det när inga slantar strömmar in från oligark Abramovitj(s) miljardkonto. Brittiska regeringen har som bekant totalstoppat ryssens affärer och han får då inte sälja Chelsea, vilket han känt sig tvingad till att göra. Klubben förbjuds också att sälja biljetter, s.k. merchandise och annat som gynnar ekonomin. Ej heller kan spelare värvas eller säljas – ett rent dråpslag i förlängningen. Detta kommer att gälla under en obestämd tidsrymd. Hur blir det då för ”våra” svenska Chelseastjärnor, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Zecira Musovic? Inga klubbyten, fastlåsta i London med – troligen – sinande inkomster. Kan förstå om många tankar snurrar i deras huvuden…
Löner fortsätter väl betalas ut som vanligt så länge de är under kontrakt så rent ekonomiskt bör inte spelarna påverkas, däremot blir ju förlängningar och klubbbyten omöjliga som du säger.
Vad jag inte har kläm på om Chelsea har andra, mindre synliga sponsorer. Så länge kontraktet med Abramovitj inte är upphävt eller ändrat kan inga nya intressenter knacka på, och den ekonomiska tvångströjan gäller all affärsverksamhet. Däremot kan ju spelare vars kontrakt löper ut lämna Chelsea som ”fria människor” och därefter vänta på anbud från andra klubbar. Jonna Andersson hör visst till den kategorin. Vill hon fortfarande stanna utomlands lär inte intresse saknas, annars vore hon välkommen till OBOS Damallsvenskan. En spelare av den kalibern skulle hennes gamla klubb Linköpings FC behöva, men där finns inte ekonomin för sådana drömvärvningar…