Frågan om hur den svenska fyrbackslinjen skall formeras har varit en följetong i den här bloggen. Det kan nog bli några inlägg till.

För i går ändrades läget ganska radikalt. Jag har den senaste tiden känt mig rätt säker på att Annica Svensson och Sara Thunebro skall spela ytterbackar. Samt att kvartetten Linda Sembrant, Emma Berglund, Stina Segerström och Malin Levenstad kommer att ingå bland de 18 i OS-truppen, och konkurrera om de båda mittbacksplatserna.

Dessutom har jag placerat Lina Nilsson på reservplats. Och Sara Larsson helt utanför truppen. Larsson har fortfarande inte spelat en enda minut på hela året. Ändå verkar Thomas Dennerby har dörren öppen ytterligare minst en vecka för Larsson. Det blir spännande att se om hennes namn finns med när truppen presenteras nästa onsdag, den 27 juni.

Men som sagt, i går ändrades förutsättningarna. Jag skrev om det kort här.

För på presskonferensen efter gårdagens förlust mot Japan spelades följande ordväxling upp mellan media och Dennerby. Det var ett par olika reportrar som ställde frågorna:

Har du blivit klokare på hur du skall ha din fyrbackslinje?
”Ja”
Det var bättre i dag än senast, eller?
”Ja”
Hur skall du ha den då?
”Så bra som möjligt… Nej, men jag gav väl ett ganska så rakt svar här.”

Alltså. Dennerby skall ha backlinjen som den var formerad i går, med Nilsson, Berglund, Sembrant och Thunebro.

Det är inte utan att jag tycker lite synd om framför allt Svensson och Segerström. Men även Levenstad. Minst en av dem riskerar ju nu hamna utanför de 18 i själva OS-truppen.

Och fungerade trenationsturneringen som kvaltävling för backarna var det ganska orättvisa förutsättningar.

Några av dem fick kvala mot ett toppat USA, som i princip ställde upp med sin förstauppställning. Ett USA som körde över Japan två dagar senare.
De fick kvala mot världens just nu bästa anfallsduo – Alex Morgan och Abby Wambach, som båda dessutom visade absolut toppform.

Några andra fick kvala mot en japansk B-uppställning. För Japan ställde ju upp med sitt toppade lag mot USA. Till Sverigematchen fanns bara tre spelare kvar i startelvan – Aya Miyama, Yuki Nagasato och Aya Sameshima. I övrigt fick åtta bänkspelare chansen på Ullevi.
Och när Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi och Shinobu Ohno byttes in så klev Miyama och Nagasato av. Japan använde alltså matchen för att vädra sin trupp.

Så klart att alla byten påverkade det japanska spelet negativt. Så klart att det hjälpte Sverige i försvarsspelet.

Jaja. Världen är inte alltid rättvis. Vi får hoppas att Dennerby gör rätt val, och att vårt försvarsspel blir ramstarkt i Storbritannien.

Nu skall jag ta lite midsommarledigt. Men jag återkommer inom kort. Vi hörs.