Lägeskoll inför VM 2015: Australien

Andra delen i min genomgång av våra motståndare i VM handlar om The Matildas från Australien.

The Matildas tränar

The Matildas tränar

Läget Down Under liknar på många sätt det i USA. Precis som amerikanskorna bytte The Matildas förbundskapten under fjolåret – bort med en utländsk och in med en inhemsk ”nödlösning”.

Det var lite halvdramatiskt när holländska Hesterine de Reus fick sparken den 17 april, strax innan de Asiatiska mästerskapen. Hon ersattes tillfälligt av Alen Stajcic – tränare för Sydney FC och före detta U20-förbundskapten. Han fick sådana framgångar som nödlösning att han fick jobbet på riktigt i september i fjol.

Jämförelsen mellan USA och Australien håller rätt långt. Tom Sermanni som ju var Hesterine de Reus föregångare i Australien fick kicken i USA efter att först ha fått bärande spelare mot sig och sedan misslyckats i Algarve cup. de Reus hade inte heller spelarnas förtroende, utan det blev splittring i truppen och efter svaga resultat i Cypern cup tvingades hon söka ett nytt jobb.

de Reus fick lämna trots att hon hade lett Matildas till segrar både mot Frankrike och Brasilien under sina 15 månader på jobbet.

Vad var det då som gjorde de Reus impopulär bland Australiens spelare?

The Matildas är ett förhållandevis ungt lag. Och en fråga som väckte känslor var huruvida landets talanger skulle dubblera genom att spela både i A- och ungdomslandslag eller inte.

Att Australien åkte till Asiatiska F19-mästerskapet 2013 utan fem starka spelare som Caitlin Foord, Stephanie Catley, Teigen Allen, Brianna Davey och Alanna Kennedy väckte exempelvis känslor. Att man sedan bara vann en match och missade sommarens F20-VM gjorde inte saken bättre. Det slutspelet hade landet haft en bra chans att nå med den stjärnspäckade kvintetten i laget.

Alla fem är nämligen troliga starters tidigt på morgonen den 9 juni, svensk tid, när Matildas ställs mot USA i VM.

Så här såg den australiska finalelvan i Asiatiska mästerskapen ut:
Lydia Williams – Allen, Clare Polkinhorne, Kennedy, Catley – Lisa de Vanna, Emily van Egmond, Elise Kellond-Knight, Samantha KerrKatrina Gorry, Michelle Heyman.
Andra högaktuella spelare: Davey, Foord, Kyah Simon och Kate Gill.

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Områden där det är väldig skillnad mellan USA och Australien är statistik och debatt. Det är väldigt svårt att hitta laguppställningar, statistik och liknande kring The Matildas. Det australiska fotbollsförbundets hemsida är bra på vissa områden, men statistik och historik är inte ett av dem.

Jag har inte heller hittat några riktigt bra australiska damfotbollssidor där man kan hänga med i hur diskussionen går kring lagbygget. Men klart är att Matildas har genomgått en rejäl generationsväxling de senaste åren. Den pågick redan under VM i Tyskland för fyra år sedan, där man hade med ett helt gäng tonåringar i truppen. En av dem var Foord, som korades till VM-slutspelets bästa unga spelare.

Jag har följt Foord, Kerr och van Egmond lite extra sedan jag hamnade vid bordet bredvid dem på spelarhotellet i Augsburg dagen efter att Sverige slagit ut Matildas ur VM i Tyskland. Jag minns också hur de då tonåriga spelarna satt och gick igenom vilka samlarbilder på sig själva de saknade i sina Paninialbum.

Nu börjar de många 90-talisterna bli riktigt rutinerade, även om de fortfarande är unga. Foord har fyllt 20 och har två säsonger med Sky Blue FC i NWSL bakom sig. Hon är en snabb och kraftfull kantspelare, användbar både som ytterback, yttermittfältare eller ytterforward.

Ett år äldre yttermittfältaren Kerr har också två år i NWSL bakom sig, fast med Western New York Flash. Där blev hon i år bästa målskytt och poängplockare, trots att hon har lagkompisar som Abby Wambach och Carli Lloyd. Kerr har tagit stora kliv de senaste åren och är väl numera närmast att betrakta som en världsspelare.

Lisa De Vanna

Lisa De Vanna

Australien är för övrigt väldigt vassa på kanterna. Utöver Foord och Kerr har man ju Catley och förstås rutinerade Lisa de Vanna – som vi alla ju vet vad hon kan i sina bästa stunder.

Även de Vanna spelar i NWSL. Det gör även ytterligare fyra unga australiska spelare, nämligen Catley, Allen, 21-åriga van Egmond och 22-åriga Gorry.

Gorry är Matildas nummer 10. Hon har ett fantastiskt skott, vilket gick att se i min sammanfattning av 2014 där hon hade med flera kandidater till årets mål. Trots att hon fick tillbringa en hel del tid på bänken i FC Kansas City i fjol korades hon i höstas till Asiens bästa spelare 2014. Att hon var bänkad i Kansas berodde ju i stor utsträckning att hon konkurrerade om samma position som lagets stora stjärna Lauren Holiday.

Annars har Australien haft problem med korsbandsskador på senare år. 24-åriga måltjuven Kyah Simon var också NWSL-proffs när hon drog av sitt. Hon har nyss gjort comeback och kommer att vara högaktuell för VM-truppen.
Rutinerade forwarden Leena Khamis drog av sitt korsband i juni och bör kunna vara tillbaka i tid till VM. Även före detta Piteåmålvakten Lydia Williams kämpar för att ta sig tillbaka från en korsbandsskada.

Lydia Williams

Lydia Williams

Det innebär att snart 20-åriga Brianna Davey, som ju gjorde ett gästspel i Linköping 2013, för tillfället är Australiens förstamålvakt.

Australien har ett väldigt intressant lag på gång. Utöver de många redan rutinerade spelarna födda 1992–95 har man två 96:or (Emma Checker och Amy Harrison) i den trupp förbundskapten Stajcic nominerat för årets första landslagsläger.

Fattar jag saken rätt kommer Stajcic att samla de landslagsspelare som inte är utlandsproffs och träna dem som ett klubblag under våren. Den australiska ligan är ju redan färdigspelad för året.

Hur kommer det då att gå för det unga australiska laget i VM?

Över tid tror jag på The Matildas. Fortsätter deras unga spelare att utvecklas kan de vara medaljkandidater i VM 2019. Men de är inte framme där 2015.

Fast laget är såpass bra att om de hade hamnat i vilken annan grupp som helst hade jag varit rätt säker på minst åttondelsfinal. Men nu vet jag inte. På förhand skall både USA och Sverige vara bättre vilket innebär att Matildas bör göra upp med Nigeria om tredjeplatsen, en placering som kan räcka till slutspel.

Men visst, om rutinerade rävar som de Vanna och Gill prickar in toppformen och drar med sig de unga, då kan de bli en obehaglig överraskning i Kanada. Och förbundskapten Stajcic säger sig inte vara rädd för motståndet. Så här sa han i samband med lottningen:

“Jag är absolut inte rädd för USA, jag är absolut inte heller rädd för Sverige eller Nigeria. Jag har respekt för alla länderna, historiskt är de supermakter inom damfotbollen – men historia är historia. Och vi vill skapa vår egen…”

Innan jag sätter punkt för den här genomgången konstaterar jag att Tom Sermanni nyligen blev invald i Australiens Hall of Fame. Han är alltså något mer uppskattad Down Under än i USA…

Dessutom tänkte jag komma med ett tips till Karl-Erik Nilsson:s jorden-runt-resa, alltså på saker som andra länder gör bättre än Sverige. I Australien kan man sätta upp sig på en mejllista där man får info från damlandslaget. Dessutom har Matildas ett utmärkt twitterkonto.

Australien i VM:
9 juni 01.30 (svensk tid): Australien–USA
12 juni 23.00: Australien–Nigeria
17 juni 02.00: Australien–Sverige

Resultat mot toppnationer 2014:
Japan–Australien 1–0, Asiatiska mästerskapen, final
Australien–Sydkorea 2–1, Asiatiska mästerskapen, semifinal
Australien–Japan 2–2, Asiatiska mästerskapen, gruppspel
Australien–Brasilien 2–1, träningsmatch
Australien–Brasilien 0–1, träningsmatch
Australien–Italien 5–2, Cypern cup, placeringsmatch
Australien–Skottland 2–4, Cypern cup, gruppspel
Australien–Frankrike 2–3, Cypern cup, gruppspel
Australien–Holland 2–2, Cypern cup, gruppspel

 

4 thoughts on “Lägeskoll inför VM 2015: Australien

  1. Hatten av för ännu en imponerande genomgång av en gruppmotståndare!

    Men innan du fortsätter med dina återkommande nålstick på Karl-Erik Nilsson, kanske vi ska påminna oss om syftet med hans studieresor:

    ”Jag uppmanar alla inom damfotbollen att för mig tala om vilka länder i världen som är bättre för tjejer att spela fotboll i. Jag kommer personligen att resa dit för att lära och vi kommer att slita vidare, för vi vill vara i absolut världsklass i detta avseende!”

    Nilsson vill alltså ta lärdom av de länder som ger bättre förutsättningar för tjejer att utöva sitt fotbollsspelande. Formuleringen lämnar visst utrymme för tolkningar. Själv tänker jag på möjligheten att över huvud taget FÅ spela fotboll. Sen tänker jag på tillgängliga planer, bollar, tränare och föreningar i närområdet. Kanske på regelbunden skolgymnastik där fotboll finns på programmet. Ekonomiska förutsättningar att börja spela i ett lag, både på breddnivå och med elitsatsning. Lokala och nationella serier förstås, men även attityden i samhället till att tjejer idrottar och mer specifikt spelar fotboll. Jag föreställer mig att det är på sådana områden som Sverige ska vara i världsklass (och hoppas att vi redan är det).

    Det du pratar om rör nästan uteslutande om marknadsföringen av ländernas landslag. Du nämner videobloggande och spännande vinklar på hemsidan som kan göra dina kollegor lockade att skriva artiklar om 2-3 av landets mest kända spelare. Nu är det tydligen även journalisternas arbetsvillkor, med mejlinglistor och twitterkonton som ska mata ut nyheter som ligger högt på priolistan.

    I så har vi nog olika uppfattningar om vad som gör ett land ”bättre för tjejer att spela fotboll i”. Australien har ett fett twitterkonto och mer än dubbelt så många invånare, men ändå tror du att de kommer förlora mot Sverige.

    • Du har väl rätt i att jag tolkat Karl-Erik Nilssons uttalande lite som djävulen läser bibeln och att jag givit honom onödigt många nålstick. På många sätt är Sverige ett föregångsland inom jämställdhet och det kan vara så att om man lägger ihop alla faktorer så är vi det land där det är bäst för tjejer att spela fotboll i.

      Men som jag skrev i det här inlägget, http://wp.me/p1FeVk-30M, ibland är det inte tillräckligt bra att vara bland de bästa i världen. Det är knappast ledningen för Svenska Fotbollförbundet som driver utvecklingen av jämställdhetsarbetet och det blir exempelvis inte mer rätt av förbundet att gång på gång trampa på Therese Sjögran bara för att damfotbollsspelare har det ännu sämre i andra länder.

      När det gäller var och hur förbundet skall lägga sina resurser är ju det förstås en fråga man kan diskutera. Som jag ser det är det landslagen som i första hand drar intresse till en sport. Om småtjejer ser att det finns ett landslag att sträva mot, ett landslag som har professionell uppbackning så ökar motivationen att satsa på fotboll. En satsning på toppen innebär ofta även en förbättring för bredden. Vi är bortskämda med att fotbollsdamernas alla hemmamatcher tv-sänds, vilket inte är speciellt vanligt i övriga världen. Där är förbundet föregångar. Men jag tycker ändå att man borde jobba mycket mer aktivt på att marknadsföra sina affischnamn och sitt landslag. Medan Zlatan på egen hand säljer herrlandslaget krävs mycket hårdare och mer kreativt arbete kring damerna. Jag tycker att man skall vända på alla stenar i kampen om utrymmet.

      När det gäller jämförelsen mellan Sverige och Australien är fotboll en större sport i Sverige. Vad jag kan se har vi fler spelare, 2006 hade Sverige 136000 mot Australiens 112000. Men fotbollen är på stark frammarsch i Australien, inte minst på damsidan. Och ibland kan man lära sig saker av att studera hur förbund jobbar som får kämpa för sitt utrymme. Att skapa en mejllista där man skickar ut information till fans är exempelvis ett utmärkt redskap – även om vi skulle vinna den inbördes matchen. Eller hur?

      • Jag håller med om att förebilder och uppmärksammade, framgångsrika landslag är betydande faktorer när det gäller att väcka intresse och få tjejer (och killar) att börja spela fotboll. Först därefter kommer kanske alla de saker som jag tog upp. Men jag tycker ändå att det var dags med ett annat perspektiv i frågan och ur ett världsperspektiv kan det ibland kännas lite futtigt att prata om videobloggar.

        Om vi nu isolerar frågan till marknadsföring, verkar förbundet vara en bit efter många av konkurrenterna. Tidigare har herrlandslagets och även damlandslagets sportsliga framgångar gjort att populariteten funnits där helt utan marknadsföring. Nu finns inga framgångar på herrsidan och Zlatan drar, som du säger, ensam hela lasset. På damsidan är jag rädd att de sportsliga resultaten är på väg åt samma håll som herrarnas och någon kvinnlig motsvarighet till Zlatan har vi inte.

        I den verkligheten kommer förbundet tvingas börja arbeta aktivt med att sprida intresset för fotboll. Nu tror jag att framgång på planen är den bästa vägen, men fram till den kommer håller jag med om att man måste börja ”sminka grisen”. Nu är det inte helt oproblematiskt. Visst är det härligt med människor som bjuder på sig själva – i text och bild – men en något mer butter lagkamrat kan tycka att det är jobbigt att såna får vara med bara för att de är så duktiga på att le, sjunga och dansa…

        Men anledningen till att förundet är så dåligt på marknadsföring, tror jag beror på att ingen tidigare har behövt anstränga sig för att sälja in fotboll. Framöver kommer dina efterlysta förbättringar behövas. För det finns väldigt många härliga individuella idrottare och charmiga landslag både på dam- och herrsidan som vill att barnen ska börja med just deras idrott.

  2. Ping: VM 2015: Lag 10-13, Slutspelskandidater | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.