Nina Jakobsson
Under torsdagen meddelade Piteå IF att Nina Jakobsson förlängt kontraktet med ytterligare två år. Därmed uppskattar jag det som att norrbottningarna i nuläget har ett starkare lag än det som tagit guld 2018.
På så sätt kan man säga att Piteå har kopplar ett mycket tidigt grepp om damallsvenskan 2019.
När jag kollar bloggens silly seasonsida är att det framför allt är lagen som slutade på den övre tabellhalvan som ligger bäst till i arbetet med att bygga sina trupper. Hon alla de sex klubbarna är huvuddelen av en tänkt startelva säkrad även till nästa säsong.
Däremot ser det värre ut bland några av lagen på den undra tabellhalvan. Om Piteå har tagit en tidig serieledning känns det minst lika säkert att Kungsbacka har en tidig jumboplacering. Sedan skulle jag säga att Kif Örebro och LB07 slåss om att undvika den andra nedflyttningsplatsen.
LB har tappat i slagkraft i och med förlusten av lagkapten Anna Welin, medan Kif Örebro har inlett silly season bra genom smarta värvningar av toppspelare i elitettan samt från toppklubbarnas överskottslager. De senaste dagarna har man gjort klart med Lidköpings yttermittfältare Kayla Braffet och med Rosengårds mittback Linnéa Svensson.
Noterbart i övrigt från veckan som gått är att samtliga damallsvenska klubbar fått sina elitlicenser beviljade.
Tove Almqvist och Stina Blackstenius
En spelare som har löpande kontrakt, men som ändå kan vara på väg bort från sin klubb är Tove Almqvist. Mittfältaren som var med i Peter Gerhardsson:s första landslagstrupp förra året hade svårt att plats i Linköping under hösten.
Hon verkar inte heller finnas med i tränare Olof Unogård:s framtidsbygge. Till Corren säger Unogård så här om Almqvist:
”Vi har sagt till Tove och hennes agent att det är okej att se sig om efter andra alternativ. Så får vi se vart det landar.”
Almqvist borde kunna vara eftertraktad hos flera av seriekonkurrenterna.
I länkad artikel framgår även att Linköping var ytterst nära att värva Lotta Ökvist, men att övergången föll i sista stund. Dessutom har korsbandsskadade Johanna B Rasmussen tackat nej till en roll som assisterande tränare.
I elitettan slutar AIK:s sportchef och chefstränare Christer Lundin efter tre år som tränare och två som sportchef. John Jildefalk kliver in om tillförordnad sportchef.
Västsveriges bästa spelare 2018 heter Rebecka Blomqvist. I varje fall är det Göteborgsforwarden som får tidningen GT:s kristallkula i år.
Elin Rubensson har fått det priset de tre senaste åren. Jag har absolut inget emot Blomqvist, som har varit bra under året. Men hon är inte med i landslaget, vilket flera andra Göteborgsspelare är. Och för mig hade det känts självklart att ge kulan till Rubensson i år igen. Som första utmanare hade jag haft Loes Geurts.
Den spelare som kanske har gjort den allra största prestationen av alla inom västsvensk damfotboll det senare året är nog ändå Böljans Linda Nöjd. Hon har spelat 24 av de 29 senaste omgångarna av elitettan parallellt med att hon har behandlats för cancer.
I veckan gjorde jag en längre intervju med Nöjd för Borås Tidning. Den är pluslåst, men det kan kanske vara värt att köpa en dygnsprenumeration för 19 kronor för att kunna läsa?
Kommande säsong kommer dock inte Nöjd att spela elitfotboll. Då skall hon istället träna Varbergs Bois nystartade damlag.
Till gruppen herrelitklubbar som startar damlag sällar sig även Jönköpings Södra IF. Man meddelade nyheten i veckan.
Både Bois och J-Södra väljer att starta från lägsta divisionen. I min hemstad Borås utreds just nu om Elfsborg skall starta damlag, och om man i så fall skall starta från lägsta divisionen eller försöka ta över en annan klubbs plats högre upp i seriesystemet.
Jag hade en liten minidebatt om valet av division på Twitter för några dagar sedan. Min syn på saken är att görs det en elitsatsning i Borås bör den starta så högt upp som bara är möjligt. Att starta från fyran innebär flera förlorade år. Plus att ingen mår bra av att elitsatsande klubbar spelar i gärdsgårdsserier och vinner alla matcher med stora siffror.
Slutligen en liten kort internationell sväng. Under fredagen blev förutsättningarna för nästa års Champions League klara.
Och på det norska fotbollsförbundets hemsida läser jag att Fifa ökar sina bidrag till de 24 nationer som nått nästa års VM-slutspel. NFF skriver att de får minst tio miljoner och som mest 38 miljoner norska kronor för sitt VM-deltagande.
En blogg om internationell damfotboll 
Hur menar du att Piteå har ett starkare lag nu än det som vann DA 2018? Laget är nästan identiskt med det tidigare och utan nyförvärv. Blev de starkare bara av att behålla laget? Är de i din tycke starkare nu än de tidigare och nuvarande närmaste konkurrenterna? Det jag tycker PIF visar är att de vill försvara sitt guld, men starkare? Första guldet kanske inte kan kallas en direkt överraskning, särskilt efter deras inledande sju vinster 2018, men jag tror nog många, både experter och andra, trodde att Rosengård skulle fånga in dem. Att ta ett guld till blir däremot betydligt svårare. Rosengård är fortfarande i väntläge och Linköping har börjat värva. KGFC behåller sitt starka lag.
Intressant att lagen på övre halvan rustat sig bäst (om de nu har det). Samtidigt kanske inte så konstigt. Deras attraktionskraft (med underförstådda löften om topplaceringar eller uttalade ambitioner) är nog större än lagen på undre halvan. En intressant fråga är vilket eller vilka lag på undre halvan av DA 2018 som har potential att lyfta några placeringar (United efter sin kräftgång, Växjö efter stark första säsong…), men den frågan lär väl dyka upp närmare seriestart. Stockholmsfotbollen behöver för övrigt, som alltid, ett Stockholm United…
Ja, KIF Örebro gör nog vad de kan med liten kassa. Att det behövs värvas är uppenbart, men tveksamt om det räcker till mer än att kämpa runt nedflyttningsstrecket 2019.
LFC-tränarens uttalande kan väl knappast bli tydligare – Almqvist är på transferlistan. För det lag som behöver en ”högenergispelare” kan det vara ett kap. Tror dock inte hon vill lämna DA för att spela i Elitettan. Däremot och mot bakgrund av en del andra svenska spelares flytt skulle jag inte bli förvånad om hon hamnar utomlands. För att få ett lyft måste hon hitta ett lag där hon är given startspelare, vilket utomlands troligen innebär ett mittenlag. För att kunna komma på tal för landslaget måste hon få ut betydligt mer av sitt spel, men det ena kanske kommer med det andra. Men men – har Schough kunnat komma med i landslaget igen, så…. Det kanske är särskilt trångt på mittfältet? Se på Dahlkvist som vill tillbaka till landslaget, men som fört en rätt anonym tillvaro i United.
Elin Bragnum, Josefine Johansson är spelare som kan räknas som nyförvärv i Pif, så jag håller med om att Pifdam spelartrupp redan nu ser starkare ut än i fjol. Sedan hoppas jag det löser sig med ett för mej intressant nyförvärv, känns som bredden i truppen blir ännu bättre 2019../P-o
Mmmm….bredd är bra, spets är bättre? Det hade förvånat mig om du inte tyckt PIF blivit starkare.
Nu var det väl så att bredden slog spetsen i DA 2018?..
Du har en klar poäng i det – om man tänker på att ”kollektivet” PIF vann före mer stjärnbeströdda lag. Jag tänkte på värvningar lag för lag och i det här fallet PIF. Jag tycker nog att PIF:s ändå rätt trubbiga ”spets” kan bli spetsigare och då kanske ”spets” är minst lika viktigt eller viktigare, än en redan god bredd, för PIF för att försvara SM-guldet. Janogy är bra och blir bättre, men sina viktigaste två mål (av fyra totalt) gjorde hon först i sista omgången, för att ta ett exempel.
När det gäller Janogy, så var hon skadad i ett par månader under försäsongen, så förhoppningsvis kommer även hon bättre förberedd till våromgången..Så är det ju detta med spetsen, vi har ju inte stjärnspelare som Oskarsson hurtig mfl som Lfc har. Tror även att FCR förlorade guldet på för tunn trupp. Dom hade förvisso skyttedrottningen och grym spets, men 2018 räckte inte ens det..Så bredden är nog viktigare än man tror, kan ge många poäng.. Kanske än viktigare i år när det blir än fler matcher. God lördag på er.
P-o Eriksson har redan kommit med svaret: Josefine Johansson och Elin Bragnum är att betrakta som nyförvärv för Piteå.
I övrigt så slutade Eskilstuna faktiskt på den övre halvan. Trots sin ”kräftgång” hamnade United till slut bara två poäng bakom Linköping.
Annars glömde jag att skriva med en annan intressant notering i inlägget – nämligen att inget av lagen på topp tre ännu har presenterat någon värvning.
OK, jag gjorde misstaget att titta på värvningar på din Silly-sida. Är det inte ändå motsägelsefullt att du först ser Johansson och Bragnum som nyförvärv och några rader senare konstaterar att ”inget av lagen på topp tre har presterat någon värvning”? Om det nu inte är så att spelare som kommit tillbaka och redan är under kontrakt räknas som värvningar. Det ska bli intressant att se vilka andra spelare som kommer tillbaka, exempelvis efter skada, som du kommande säsong kommer att ”betrakta som nyförvärv”.
”Kräftgången” för United baserar jag på att de faktiskt blivit tvåa en gång och deras rätt ojämna senaste säsonger. De framstår inte längre som utmanare till toppen, mer som i bästa fall en bronskandidat eller hyggligt stabilt mittenlag. Men rätt ska vara rätt – de kom sexa 2018 och var därför på övre, inte undre, halvan av DA.
Jo, det är lite motsägelsefullt. Hos Rosengård är ju exempelvis Johanna Rytting Kaneryd ytterligare en sådan spelare som kommer tillbaka efter ett års frånvaro och är att betrakta som nyförvärv.
Om jag får formulera om min andra spaning skulle jag skriva att ”inget av de tre topplagen ännu har värvat från någon annan klubb.”
Utan att gnugga ord och formuleringar alltför mycket (någon tycker nog det redan är för mycket nu) – fakta är inte motsägelsefulla, däremot beskrivningen av fakta. Varken Johansson eller Bragnum är nyförvärv, inte heller Rytting Kaneryd. De är möjligen GAMMALförvärv, om det skulle finnas ett sådant ord. Däremot kan de naturligtvis bidra till att laget blir starkare på ett eller annat sätt, men det återstår ju att se.
Apropå din andra spaning så räcker det med att ingen av de tre i topp har värvat. Punkt. Eftersom man alltid värvar från en annan klubb (eller en kontraktslös spelare) är resten överflödigt. Eller tycker du att man kan man värva från sin egen klubb (vilket din korrigering inrymmer) och från det egna A-laget till det egna A-laget? In och ut och in och….genom samma ”dörr”? De som exempelvis tar steget upp från F19 brukar ju presenteras som uppflyttade eller liknande, inte värvade och definitivt inte nyförvärv.
En intressant, men delvis annan, fråga är hur nära eller långt ifrån A-laget återinträdande spelare varit under frånvarotiden och om de haft någon annan roll /funktion i klubben. En del verkar bara syssla med exempelvis rehab, andra gör annat i föreningen.
Så sammantaget – det finns risker med att tänja på begreppens betydelse. Värvning och nyförvärv mm riskerar att vattnas ur och devalveras ju fler betydelser de ges, av dig eller andra. Det blir nog mitt sista inlägg kring detta i tråden.
Jo det var ett väldigt ”gnuggande”. Tror faktiskt att de allra flesta förstod vad JR menade redan i första inlägget.
Undrade för ”något inlägg” sedan om höna & ägg. Nu är ju nästa års utfall skrivet i stjärnorna – men det skulle inte förvåna om de lag som kommit längst nu också kommer lyckas bra nästa säsong.
Kanske Tove A kan vara ett alternativ för PIF?? Bästa sättet att utvecklas och kanske bli aktuell för VM?? Men blir hon en startspelare?
Ser att Sverige inte tappat jättemycket i UCL rankingen. Men inför seedning till 16-delen är det nog stor risk att PIF blir oseedat. Möjligen kan KGFC klara sig på ”gamla” meriter.
Trist men inte helt oväntat att det kan ta slut för Almqvist i LFC. Även om det är en spelare som alltid ger allt i matcherna så är just mittfältet den lagdel där LFC har flest (och bäst) spelare i dagsläget och ska man se det krasst så är det ju i mina ögon minst 4 spelare som är ‘före’ henne vad gäller startelvan och då kanske det är bättre att hon får fortsätta i en annan klubb då hon är alldeles för bra för bänken.
Hur som helst ett kanonförvärv för vilken klubb som helst, varför inte LB som nu fått en lucka på mittfältet och som ju tränas av gamla lagkamraten Renée Slegers t ex ?
Vad gäller synen på nyförvärv så ja … med definitionen som presenteras här skulle såväl Hurtig (som missade stora delar av säsongen p g a fotskadan) och Hashemi (som nu får chansen att träna ihop med laget under försäsongen) kunna ses som nyförvärv för LFC.
Avslutningsvis håller jag med om att Piteå utan tvekan ser starkast ut så här långt, mestadels p g a att man behållit alla viktiga spelare och att de främsta konkurrenterna tappat eller inte fyllt på med vad de saknade säsongen som gått.
De s.k. toppklubbarna Göteborg och Rosengård har tydligen en hel del is magen – och stort självförtroende därtill. Därför inga braskande rubriker från rikets andra och tredje stad om kanonvärvningar. Men det kommer säkert, om inte med jultomten, så i alla fall efter att denne har gjort sitt för i år. Om jag skulle få lyfta fram något av det intressantaste i spekulationerna om nästa års damallsvenska, så handlar det om målvaktsfrågan i ”mitt” hemmalag, Linköpings FC. Det har ju varit en snurrig säsong för LFC när det handlar om tränare och målvakter. Sedan Cajsa Andersson fick… ja, ”silkessnöret” och hamnade i Piteå (tursamt nog för henne) har det bytts hej vilt på keeperpositionen: Hilda Carlén (in och ut), Stephanie Labbé (in och ut) och andramålvakten Matilda Haglund (till och från), interfolierat med F19-talangen Julia Nyström. Till säsongen 2019 tillkommer så Emma Holmgren.
Säkert har klubbledningen med tränaren och sportchefen Olof Unogård många tankar kring ”den yttersta utposten” i laget. Det finns olika scenarier att välja mellan, i synnerhet när just nu LFC har hela tre kontrakterade målvakter – en måste bort så småningom, men vem? Alternativ 1 : den skadekänsliga Matilda Haglunds kontrakt löper ut 2019, men hon stannar som uppbackning för Emma Holmgren, tills Hilda Carlén återvänder, och då får man förlita sig igen på F19-lagets målvakter som inhoppare. Alternativ 2: om blivande mamman Carlén väljer föräldraskapet före fotbollen måste Haglund plockas bort omgående för att ersättas av en rutinerad ELLER talangfull målvakt. Då kanske man iskallt(?) väljer att lyfta upp just Julia Nyström, som tycks ha goda målvaktsegenskaper och som redan har fått stå i krutröken så högt upp som i WCL. Ett annat frågetecken är: om Carlén återvänder efter ligans sommaruppehåll, tar hon då automatiskt tillbaka förstaplatsen eller får Holmgren ha huvudrollen säsongen ut? Det tar en viss tid att återkomma efter en graviditet och åtföljande småbarnsskötsel. Å andra sidan har det visat sig att redan etablerade och vältränade idrottskvinnor ofta visar upp bättre prestationer när de kommer tillbaka efter barnafödande.
Viktigast av allt för stabiliteten är att klubben inte bokar fler korta stjärngästspel à la Stephanie Labbé.
Johan, du har i ett tidigare inlägg ställt frågan om spelare som gjort 100 mål eller flera i Damallsvenskan. Här följer en sammanställning av Sven Trönne, publicerad i SFS Bolletinen nummer 3 2018, som avser säsongerna t o m 2017. Har du redan sett den, är du välkommen att ta bort detta inlägg.
Viktoria Sandell Svensson: 253 mål 1997-2009
Lena Videkull: 225 mål 1988-1998
Anneli Andelén: 202 mål 1988-1998
Hanna Ljungberg: 196 mål 1996-2009
Marta Vieira da Silva: 161 mål 2004-2016
Malin Andersson: 141 mål 1990-2002
Manon Melis: 134 mål 2007-2015
Madelaine Edlund: 128 mål 2001-2012
Luiza Pendyk: 128 mål 1993-2001
Pärnilla Larsson: 118 mål 1988-2000
Kristin Bengtsson: 111 mål 1988-2007
Elin Flyborg: 110 mål 1997-2003
Sara Johansson: 108 mål 1999-2008
Therese Lundin: 105 mål 1995-2008
Salina Olsson; 104 mål 1997-2007
Lotta Schelin: 103 mål 2001-2017
Therese Sjögran: 100 mål 1998-2015