Spetsmark har hittat spetsen

I natt debuterade Julia Spetsmark i NWSL. Hon gjorde det när hennes North Carolina Courage krossade stjärnspäckade Orlando Pride med hela 5–0.

Spetsmark byttes in i minut 74. Och 14 minuter senare gjorde hon sitt första ligamål. Starkt jobbat.

Visst var det lite turligt, men faktum kvarstår – Spetsmark är i en fantastisk målform. Och hon skickar ett tydligt meddelande till förbundskapten Peter Gerhardsson att hon är en spelare som kan leverera från bänken. För Djurgårdsförvärvet har ju gjort flera mål som inhoppare även under försäsongen.

Så till Sverige. Under förmiddagen har jag kollat lite mer på Linköping–Växjö, och den snabba analysen är att Växjös försvarsspel var under all kritik. Det första målet, som på många sätt blev avgörande, bjöd stjärnmålvakten Erin McLeod på. Hon gjorde en jättegroda på en hörna, vilket ledde till att bollen damp ner hos Mimmi Larsson, bara någon meter från mållinjen.

Några minuter senare tvingades McLeod byta. Man såg att hon nästan från start kommunicerade med bänken, och att något inte stod rätt till. Om det är en långvarig skada kan det bli riktigt tungt för Växjö, för min uppfattning är att Moa Edrud ännu så länge har det tufft på damallsvensk nivå. 18-åringen har släppt in väldigt många mål i de matcher hon stått.

Nu kan man dock inte lasta Edrud för gårdagens storförlust. Både det andra och det tredje LFC-målet var rätt stora försvarsmisstag. Vid 2–0 har Stina Blackstenius bara ett passningsalternativ – Lina Hurtig. Men Elin Carlsson, som lätt kunde ha låst det alternativet, tittade bara på bollen. Och Osinachi Ohale blev lurad av målskytt Hurtigs löpning. Så får inte en damallsvensk backlinje agera.

Vid 3–0 är det Jennie Nordin som stod för misstaget. Hon trodde att hon skall kunna ta bollen av Kosovare Asllani i förstaläget, men var inte nära. Brytningsförsöket gjorde att Nordin hamnade bredbent, och gav Asllani tillräcklig tid och utrymme att snyggt vrida in bollen i bortre. Efter det målet var det avgjort.

Av en slump noterade jag att Växjö avslutade fjolårets damallsvenska med följande resultat:

Göteborg 0–4
Hammarby 5–1
Piteå 1–6

Och nu inleder man alltså årets serie med:

Linköping 0–5

Det är rätt anmärkningsvärda siffror. Och inga resultat som tyder på stabilitet. Å andra sidan var laget stabilt innan de där avslutningsmatcherna, och vi vet ju från fjolåret att det är hemma på Myran som Växjö tar sina poäng. Så vi får väl vänta några omgångar till innan vi sätter någon fast stämpel på årets upplaga av Växjö DFF.

För LFC var det här en väldigt tacksam match. 5–0 snackar man inte bort, det var en imponerande seger. Samtidigt fick man ett mer än nödvändigt uppdukat bord. Växjö lyfte sin backlinje högt, och bjöd på dessutom LFC på flera målchanser.

Klart är ändå att LFC såg väldigt vasst ut när de kom upp till motståndarnas straffområde. Men problemen i uppspelsfas kvarstår. I uppställt spel händer det nästan ingenting för LFC:s sida. Det saknas både kreativitet och passningsskicklighet i backlinjen, och inte heller den defensiva mittfältaren Rakel Petursdottir verkar vara spelaren som slår de öppnande passningarna.

Det var i princip bara när Frida Maanum – bäst på planen – kom ner och hämtade boll som LFC hittade vägar framåt i uppbyggnadsspelet. Och framöver gissar jag att motståndarna kommer att lägga fokus på att plocka bort Maanum från speluppbyggnaden, vilket kan ställa till det för LFC.

Å andra sidan är kanske Filippa Angeldahl snart tillbaka, vilket gör att laget får in ytterligare en bra passningsspelare som kan avlasta Maanum i uppspelsfasen.

I Corren läser jag att Rebecca Candevi föreslår att LFC skall byta plats på Stina Blackstenius och Mimmi Larsson. Det är en fundering jag också har haft. För även om båda gjorde det bra i går är min uppfattning att Larsson har varit bättre i topprollen hittills i år. Samt att hon försvinner ut spelet när hon hamnar på en kant.

Allra sist ett hyfsat avslut från Evertons nederländska mittfältare Inessa Kaagman. Så här sätter man upp bollen i första krysset…

11 tankar på “Spetsmark har hittat spetsen

  1. Noterar att Unogård va lika nöjd som undertecknad med Petúrsdottírs match, att hon inte ser så spektakulär ut är jag faktiskt rätt nöjd med då vi har tillräckligt av den spelartypen i startelvan och behöver någon som är lite stabilare och spelar enkelt. För mig påminner hon väldigt mycket om Mariann Gajhede som också hon hade en liknande nyckelroll i ett i övrigt mycket offensivt lag.

    Du menar att Angeldahl kan avlasta Maanum när hon är tillbaka. Min känsla är att det sett mycket bättre ut balansmässigt med Petúrsdottír på hennes plats och att det blir något av för många kockar när både Angeldahl, Maanum och Asllani vill ha bollen hela tiden och alla ska försöka slå den avgörande passningen.

    Nu lär nog inte Angeldahl vara tillbaka förrän tidigast 3-4 matcher så än behöver inte Unogård fatta några tuffa beslut men känslan är att han kommer få en dilemma när hon är redo för spel. Med så mycket offensiv kraft i truppen så måste nästan de få defensivt orienterade spelare man har tas in i startelvan för att det inte ska bli allt för ‘framtungt’ lag, när man möter starkare motstånd kommer detta bli ännu viktigare förstås.

  2. Jag bakar ihop mina kommentarer kring LFC – Växjö från ditt förra inlägg och det ovan.

    Du skriver att du tippade att LFC skulle bli en negativ överraskning i årets DA. Så lät det inte alls tidigare. Tvärtom tyckte du för bara några dagar sedan att ditt tips på en sjätteplats var helt rimligt. Du pekade bland annat på att de var femma förra året och nu tippades bli sexa, alltså ingen dramatisk skillnad. Det du anförde som motivering var en hackig säsong 2018 och därmed ett dåligt ”utgångsläge” samt att du sett matchen i cupen mot KGFC. Jag håller med dig om att det inte är dags varken att dissa Växjö eller hissa LFC efter bara en match. Men så lät det inte heller tidigare när du tydligen tagit så stort intryck av den enda (?) match du sett med LFC i år mot KGFC. Då kopplade du omedelbart samman förra säsongens hackighet med spelet och resultatet i denna enstaka match och lät detta tillsammans utgöra grunden för ditt tips om en sjätteplats 2019. Det var ju märkligt att du inte lät KGFC:s förlust mot DA-nykomlingarna KIF Örebro få lika stort genomslag i ditt tips om för KGFC. För den som intresserat sig för LFC under 2019 och inte främst under 2018, är det som hänt kanske inte lika uppseendeväckande. Försäsongen har, trots att ”guldspel” saknats (liksom för övrigt hos alla lag, utom möjligen KGFC) resulterat i två förluster, två oavgjorda och fem vinster (cupen inräknat), varav de tre senaste matcherna inom senaste månaden varit vinster.

    Du skriver nu att ”5-0 snackar man inte bort,….”. Ändå är det precis det du verkar ägna dig åt. Det mesta i dina två inlägg handlar om Växjös skadeläge, dåligt försvarsspel och mer eller mindre bjudningar på de tre första målen. De två sista målen nämner du inte alls. Du uppehåller dig också vid din förvåning över var olika spelare i LFC spelar. För den som intresserat sig för 2019 är det nog inte så förvånande. Du framhäver vidare och åter att uppspelen inte fungerar och försvaret var ”darrigt” samt även att Växjö skapade några målchanser. Det skulle de tydligen inte tillåtas göra och att Holmgren ”tvingades visa hög klass” verkar också mest vara till LFC:s nackdel. Ditt stycke som börjar ”Klart är ändå…” är symtomatiskt för hur du skildrar matchen. Efter att ha kommit på dig själv om att du nog tyvärr måste skriva något positivt i första meningen ägnar du resten av stycket åt det negativa. Där tycks du trivas bäst. Matchresultatet i din skildring och ”analys” berodde mest på Växjös tillkortakommanden i form av naivt försvar och taktiska misstag och på att LFC trots rätt kasst både försvar och mittfält genom ett antal bjudningar från Växjö säkrade segern.

    Det jag såg på damallsvenskan.tv var något till stor del annat. Det var ett LFC som verkar ha utvecklats under försäsongen och där förlusten mot KGFC i cupen varit en väckarklocka. Exempelvis startade de mest bästa elvan och väntade med byten tills matchen rimligen var avgjord. De höll bolltempot uppe för det mesta. De bidrog med understöd till varandra och även offensiva spelare gjorde ”hemjobbet”. De utnyttjade effektivt fasta situationer. De varierade anfallsspelet och de sjönk inte ihop och blev ”korta”, som de ofta blivit tidigare. De fortsatte vara offensiva även efter andra och tredje målet. Anvegård sa i intervjun i damallsvenskan.tv att de visste hur de skulle ”såra” LFC. Den planen verkar inte ha gått i lås.

    Nej Johan, du kan redan nu bespara dig besväret att fråga om LFC inte kan kritiseras. Självfallet kan de det och lika självfallet finns det saker att jobba med. Min invändning handlar inte om det, utan om proportioner och nyanser i dina inlägg och att ”snacka bort” en 5-0-seger. Att du nödtvunget och oprecist kommer med en och annan braskande rubrik som ”styrkedemonstration” eller ”vasst anfall” och liknade bidrar inte till att klarlägga vad i LFC:s spel som faktiskt fungerade. Det är ju inte bara brister som kan vara intressanta för läsare, även om det kanske fastnar lättare på näthinnan hos den som är fotbollskunnig och taktiskt skolad. Det ska bli intressant att följa hur du skildrar kommande matcher med liknande resultat och om just LFC är enda laget som har förmånen att skildras på detta sätt. Jag väntar med intresse. Själv tycker jag inte LFC har något att skämmas över – och inte Växjö heller, för den delen.

    • Det där med negativ överraskning kan man ju se ur olika vinklar. Med tanke på förhandssnacket utanför den här bloggen är sjätte plats en negativ överraskning.

      Jag har inte läst en enda artikel om något storspelande LFC på försäsongen. Har du? Resultat i träningsmatcher är svårbedömda eftersom lagen testar mer än vanligt och byter fler spelare. Matcherna i cupen är oftast mer rättvisande eftersom lagen oftast verkligen försöker vinna de matcherna.

      Göteborg hade jag sett i fyra matcher, tre bra och en dålig. Dessutom var Göteborg bra i höstas. Således var det ganska lätt att tolka raset mot Örebro som en engångsföreteelse. Vi får se framöver om det var en riktig tolkning.

      Vad gäller onsdagens match anser jag nog att Växjö bör vara skamsna över sin insats, och att LFC inte behövde göra speciellt mycket för att få sina första mål. Samtidigt krävs det kvalitet för att utnyttja misstag, och LFC visade hög kvalitet när chanserna kom. Kan de hålla den effektiviteten kanske fler lag framstår som dåliga mot LFC. Vi får se.

      • Visst kan man se allt från olika vinklar. Men i det här fallet såg jag det utifrån vad du skrivit och vände mig till dig. Det trodde jag var tydligt. Så logiken hackar fortfarande i det du skrivit – först var det helt logiskt att tippa LFC som sexa, några dagar senare en negativ överraskning.

        Du fortsätter på inslaget spår även i detta svar. Nej, jag har inte heller sett artiklar eller hört om ”något storspelande LFC”, precis som jag själv skrivit. Du bygger nu vidare med att påtala att träningsmatcher är ”svårbedömda”. Självklart byts det mer och laboreras mer i lagen än i en tävlingsmatch. Samtidigt närmar sig lagen i de sista träningsmatcherna alltmer en trolig startelva och hur de vill spela. Därför tycker jag det är relevant att nämna att LFC vunnit de tre sista matcherna innan seriepremiären, varav två mot lag som du tippat högre eller mycket högre i tabellen. Det bortser du helt från. Du bortser också från en jämförelse av de tre matcherna mellan LFC och Växjö. Något har rimligen hänt från en 2-0-förlust i februari till en 5-0-vinst i april. Jag tror inte det bara, eller kanske alls, handlar om att Växjö blivit så mycket sämre, vilket skulle vara märkligt. Tror du?

        Du ”knådar degen” lite annorlunda denna gång Johan, men budskapet är detsamma – Växjö var kass och LFC var inte mycket bättre. Att Växjötränaren matchdagen sa: ”Vi ställer en jävligt bra trupp på benen” kanske bara handlade om att säga vad tränare säger. Kanske han ljög mellan tänderna? Själv trodde jag det skulle vara betydligt tajtare både spel- och resultatmässigt än vad det blev.

  3. När man ser glimtar från USA-ligan NWSL och spektakulära uppvisningar av de bästa lagen, så kan man med viss rätt undra hur europeiska storlag skulle klara sig i en gemensam, transatlantisk damfotbollsliga. Ja, Lyon, Wolfsburg, Manchester City o.s.v. borde hänga med ganska bra. Däremot skulle inget av de svenska topplagen ha mycket att sätta emot ett laddat North Carolina Courage, som nog skulle göra ”processen kort” med Göteborg, Rosengård, Piteå, Linköping eller vilket lag som än vågade utmana…

    Apropå North Carolina. Till innevarande säsong värvade Linköpings FC den lovande Julia Ashley från N. C. University-laget Tar Heels. En stjärnvärvning trodde vi. Hon visade prov på en del goda egenskaper i försäsongens träningsmatcher. Men vad har hänt med Ashley? Nu figurerar hon bara som bänkvärmare och tillfällig inhoppare. Vad rör sig i huvudet på manager/tränare Unogård? Betraktas hon kanske som ett reservkapital att ta till när det blir ett större manfall (borde väl heta ”kvinnofall”) i truppen. Hoppas att hon – och gärna också danska Dajan Hashemi – får chansen i startelvan i någon eller några av vårens kommande matcher. Annars känns det som ett jäkla slöseri med importerad fotbollstalang. Möjligen är det ännu ett s.k. lyxproblem för Olof Unogård – alltför många bra spelare i landslagsklass i den långt ifrån överdimensionerade LFC-truppen.

    • Har sett de flesta LFC:s matcher på plats och håller inte med, tycker inte att Ashley rosat marknaden , ofta fel i det defensiva positionsspelet , otydlig i duellspelet och slarvig i passningsspelet hon har mer att bevisa tycker jag.

      • Har sett väldigt lite av Julia Ashley och kan därför inte ge någon djupare analys. Men första gången jag såg henne tyckte jag att hon försvarade konstigt. Att hon försvarade ofarliga ytor och släppte farliga.

        En allmän spaning jag gjort kring amerikanska spelare, och amerikansk träning är att man jobbar otroligt mycket med individuell teknik, och ganska lite med taktik och kollektivt arbete.

        Lite lustigt var att en basketledare jag pratade med i förra veckan sa precis samma sak om amerikanska basketspelare, att de ofta är sanslöst skickliga individuellt, men att de lika ofta är nybörjare på lagtaktik och kollektivt försvar.

        Som exempel kan ju nämnas att Torbjörn Nilsson fick jobba kopiöst mycket med Christen Press när hon kom till Göteborg och Sverige första gången. Press sprang bara för sig själv, inte för laget. Och det berodde inte på att hon inte ville spela för laget, utan på att hon inte fått lära sig att göra det.

        Lite samma tendenser såg jag när jag studerade Rosengårds stjärnvärvning Hailie Mace i premiären. Alltså en spelare som inte sprang för laget. Men får de här spelarna lite tid och en god vägledning så brukar de kunna lära sig. Så vi får nog ha lite tålamod med de unga amerikanskorna. Problemet här är ju att både Ashley och Mace i första hand bara har kontrakt i sex omgångar till.

        Vad gäller NWSL är det en väldigt bra liga på så sätt att det är förhållandevis jämnt, och att den innehåller massor av skickliga spelare. Men spelet bygger mer på löpning och individuell skicklighet än på taktik. Exempelvis är min bild att väldigt få lag i NWSL spelar upp via sina mittfält. Det handlar om en mycket rakare och snabbare fotboll.

        • Ja, i så fall kanske svenska spelare behöver mer ”amerikansk” träning för att förbättra både löpstyrka och teknik, medan de amerikanska behöver mer taktisk skolning? Visst vore det spännande med en klubblagsturnering mellan de främsta Europeiska och Amerikanska lagen! Skulle Lyon komma ut på topp där också?

          Möjligen är spelsätten också en mentalitetsfråga. Amerikanska spelare och lag har nog fått för sig att spelet går ut på att ta sig till mål och göra mål så snabbt som möjligt. Och det går ju rätt bra i alla fall i landslagsfotboll….

          Jag tror att spelare från andra länder som kommer till DA försöker bidra med det de är bäst på och som de troligen uppfattar att de värvades för. Det är ett annat sätt att förklara Press med fleras framfart istället för en brist i taktisk skolning. Samtidigt var ju Press klok nog att förstå och uppskatta det Torbjörn Nilsson bidrog med. Jag gissar att de flesta utländska spelarna är lyhörda för mer ”svenska” spelsätt och att många också tycker de blir bättre spelare.

        • En riktig klubblagsturnering med de bästa lagen från de olika världsdelarna hade varit riktigt rolig att följa. Jag tror att Lyon hade legat bra till, men North Carolina Courage är riktigt bra.

          Courage spelar för övrigt väldigt ”amerikanskt” – rakt och snabbt i djupled. Det gör däremot inte USA:s landslag. Där har man sedan Pia Sundhage tog över fasat ut det raka, typiskt amerikanska spelsättet. Landslaget spelar nu betydligt mer ”europeiskt” med mer bollinnehav. Man bygger kring bollsäkra och taktiskt skolade spelare som Becky Sauerbrunn, Tobin Heath, Lindsey Horan och Megan Rapinoe.

  4. LFC såg bättre ut än på länge. Det kan nog flera av de som ser lagets matcher konstatera. Framförallt visade laget en bredd: mål på fasta situationer, upprullning, kanonskott. Maanum var mycket bra på mitten, men även Mimmi Larsson jobbar hårt defensivt. Och Stina är en utmärkt framspelare! Johan, du klagade på LFC:s försvar men missade tex att Emma L avväpnade Anna A ganska lätt i en talande sekvens. Du nämnde även att LFC:s uppspel inte fungerade. Tänk då vad bra spelet kommer att bli när uppspelen stämmer till 100%! Blir det 8-0 då kanske?? Växjö hade några chanser i första halvlek, och det är väl rimligt och knappast konstigt. Sen tappar dom allt i andra, vilket är mer anmärkningsvärt. Det kändes inte riktigt som om Växjö hade någon spelplan, någon idé om hur de skulle spela. Du nämnde att det var klasskillnad mellan Göteborg och Kungsbacka, men borde inte det fantastiska Göteborg vunnit med fler mål? Med den underbara fotboll de spelar så var väl egentligen 0-3 lite magert??

    • Vi får hoppas för LFC:s skull att laget får ordning på uppspelsfasen redan under våren. Nilla Fischer är ju en skicklig passningsspelare, så laget kommer att bli bättre på uppspel till hösten.

      Göteborgs match var avgjord efter 20 minuter, men slutade bara 3–0. LFC:a match levde i en halvlek, men slutade 5–0. Visst var 3–0 lite magert, men KGFC skapade totalt sett många fler målchanser än LFC. Linköping var däremot mycket effektivare än KGFC. Kan LFC hålla den effektiviteten blir laget väldigt svårslaget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.