Tankar kring ett onödigt baklängesmål

Ibland är det intressant att sitta och verkligen närgranska olika situationer. Visst är otroligt kul att titta närmare på positiva situationer – som Sveriges 1–0-mål i går.

Det var fotbollsgodis. Ett mål, där fem svenska spelare står för lysande prestationer. Och där egentligen ingen norska gör något större misstag i försvarsspelet. Det är helt enkelt ett mål som uppstår för att Sverige är riktigt bra.

Sånt vill man se mer av. Därför har jag njutit av det målet flera gånger i dag. Men med den kritiska läggning jag har är det ännu vanligare att jag i detalj analyserar mindre roliga situationer – som Norges andra kvittering.

Det är mål som inte får hända. En serie svenska misstag görs när vi är i en till synes betryggande ledning på övertid.

Jag har sett att förbundskapten Pia Sundhage tagit på sig det sena kvitteringsmålet, och ansåg att det inte hade inträffat om Sverige inte hade gjort så många byten i matchen. Så kan man kanske se det.

I media har framför allt Susanne Moberg och Annica Svensson fått skulden för kvitteringen. Det känns orättvist. Som jag ser det gör båda vad man kan förvänta sig av dem.

För det var ju Sara Thunebro som slog den vansinnigt svåra crossbollen som startade kontringen. Skall man slå en chansboll i det läget bör man försöka få in den bakom motståndarnas backlinje – och inte lägga den framför, mot en yta där motståndarna är fyra mot en.
Att lasta Moberg för att hon inte kunde ta emot Thunebros chansboll är inte rättvist. Och som det ser ut så gör Moberg det enda rätta, hon försöker bara skarva vidare bollen. Som jag ser det gör alltså Thunebro alltså misstag nummer ett.

Fast det hade inte behövt bli så kostsamt. För vi har ändå fem spelare på försvarssida när vi tappar bollen. Och dessutom gör Moberg ett föredömligt hemjobb.
Ändå är tre (Jessica Samuelsson, Carina Holmberg och Emma Berglund) av de fem redan överspelade några meter in på egen planhalva.
Framför allt agerar Samuelsson utan defensiv känsla. Hon borde ha fallit hem och täckt sin kant, och i stället låtit Holmberg och Moberg tagit hand om bollhållaren. Samuelsson gör alltså misstag nummer två – en grov miss.
Kanske är det så att hon lyssnat lite för mycket på snacket om det höga, aggressiva försvarsspel som Sundhage vill att vi skall spela.

Men även Berglund gör ett stort misstag när hon sätter sin press. För hon öppnar snällt åt Norge, den kant där Sverige saknar spelare. Hade hon istället pressat inåt hade hon försvårat det norska anfallet rejält. Nu säljer hon sig istället otroligt billigt. Berglund gör alltså misstag nummer tre.

Följden blir att Svensson ställs i en löpduell mot en både snabbare och starkare motståndare – Ada Stolsmo Hegerberg. Svensson gör vad hon kan, och trycker ut Hegerberg ur vinkeln. Men sådana här löpdueller, man-man mot snabba forwards, är situationer som våra mittbackar inte bör ställas inför. För jag har väldigt svårt att tro att den ordinarie spelaren på positionen, Nilla Fischer, skulle ha klarat duellen bättre. Eller vad tror ni?

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är uselt försvarsspel från flera spelare, även sådana som är högaktuella för startelvan i EM – illavarslande.

Defensivt finns det mycket för Sundhage att fundera över inför EM. Mot USA, när vi tvingades spela ett ganska lågt försvarsspel, såg det totalt sett ganska bra ut. Där var det USA som spelade sig till lägen, inte vi som bjöd på dem. Men när vi klivit upp högre, som mot Kina och Norge, har vi bjudit på för många klara målchanser.

Det känns ju som att Sundhage har sin fyrbackslinje klar i Lina Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
Jag kan ju direkt slå fast att jag inte hade satsat på den kvartetten om jag varit förbundskapten. Men vi får hoppas att Sundhage får rätt.

Jag har för övrigt noterat att hon tagit varje chans att berömma Fischer de senaste dagarna. Det känns som en metod för att dels stärka Fischers självförtroende, dels öka Linköpingsspelarens vilja att verkligen spela mittback.

Efter USA-matchen var det välförtjänt beröm som Fischer fick. Hon fick även fler positiva omnämnande efter gårdagen. Fast där måste jag säga att jag är betydligt mer tveksam. Jag saknade tryggheten i hennes agerande. Titta bara på de två första sekvenserna i det här klippet.

8 thoughts on “Tankar kring ett onödigt baklängesmål

  1. Det var en träningsmatch , där bägge lagen genomförde 6 byten, Om du istället tittar på 1a halvleken som är den intressanta så spelade Sverige bra fotboll. I vanliga lag har man oftast en central linje som man nästan aldrig byter ut, tyvärr gjorde vi tvärtom vi böt ut ALLA och det får ju Pia ta på sig, Vad det gäller spelare så har även jag velat ha mer förändring ,men när man ser alternativen så är det väl så att hon startar med de bästa vi har, I backlinjen har vi en skadad Rohlin (kanske hinner tillbaka) och en ung Ilestedt Vad finns mer ? Jag tycker Sverige dräller av unga talanger 93-95 och om förbundet utbildar dom på rätt sett så borde väl en generationväxling ske efter EM vilket inte är så lätt för då börjar ju VM-kval, Inte lätt att vara kapten för skutan !

  2. Hej Johan! Tack för en fett bra blogg! Detta är Sveriges helt klart mest uttömmande blogg om damfotboll med fokus på landslaget! De spännande spekulationer som alltid omsusas kring herrfotbollen bör också få fäste inom damfotbollen – det lyckas du bra med!!!

    Jag skulle, som spelare själv, tycka det var kul om du i ett inlägg tog upp typ 28-30-32 namn som är aktuella och skriver om deras nuvarande landslagsstatus. Dvs hur Pia antagligen ser på dem, om de är aktuella, hur/om de spelat på sistone i landslaget samt om du tror de kommer med i truppen eller ej (räknat på dagens läge).

    Sist men inte minst skulle jag bara vilja ta upp några egna tankar: Jag tycker det är synd att Sofia Lundgren är skadad, enligt mig är hon på alla sätt en bättre målvakt än Hammarström. Har hon den minsta chans att komma tillbaka innan EM är hon given, om hon får ett par matcher i sig. Lundgren känns lite mer vig och spänstig än Hammarström som i vissa situationer känns lite seg och osmidig…

    Backlinjen förstår jag mig inte alls på. Annica Svensson gjorde ett lysande VM härom året och bör spela vänsterback enligt mig. De centrala mittbackarna borde egentligen vara Rohlin och Larsson, men eftersom de är och har varit skadade förstår jag det prekära läget. Fischer hör inte hemma i backlinjen, då hon fortfarande inte hittar sin position utan yrar runt. Sara Thunebro anser jag, trots en del kritik, är duktig och följsam. Dessutom målfarlig!

    På mittfältet bör man utgå ifrån hur offensivt man balanserat backlinjen. I dagsläget med Lina Nilsson och Thunebro fungerar det inte att spela med enbart en defensivt inriktad mittfältare och en som bara lallar runt. Dennerby spelade med tre innermittar, då fanns det utrymme för en spelartyp som gör lite som hon vill. I dagsläget anser jag att Dahlqvist och Fischer bör spela på innermitten, eftersom ytterbackarna är så offensivt balanserade. Hammarström och Göransson kompletterar på yttern. Och ja, jag tycker Caroline Seger är överskattad. Hon skall precis som Schelin vara en av två ”stjärnor” i Sverige men sticker sällan ut. Istället spelar hon nonchalant och strör bollar omkring sig – att hon blev uttagen i världslaget under senaste VM var ett skämt. Då hon var ömsom skadad ömsom avstängd.

    I anfallet finns en del att önska. Såväl Jakobsson som Asllani har spelat bra, även om jag tycker Asllani väger lätt mot en del större backar… Men hur gör vi för att få igång Schelin? Det är lite som med Zlatan i herrlandslaget – hon/han får helt enkelt inte de bra bollarna i landslaget som hon/han får i klubblaget. Pia MÅSTE sätta press på Schelin så hon börjar leverera, hon måste börja göra mål om vi ska ha en chans i sommarens EM!!!

    Min EM-elva (helt borträknat skador): Lundgren – Svensson, Rohlin, Larsson, Thunebro – Göransson, Dahlqvist, Fischer, Hammarström – Schelin, Asllani

    I övrigt: tack för en superbra blogg!

  3. Håller med din analys till punkt och pricka. Thunebro väljer en otroligt orutinerad passning med en minut kvar. Utan den hade det aldrig uppstått. Skönt med någon journalist som gör egna analyser och inte bara köper den enkla lösningen och syndabockar. Fortsätt så!

  4. Jag håller helt med om storheten i Sveriges första mål. I övriga matcher tycker jag att nästan samtliga mål uppstått på grund av ganska grova misstag från motståndarna (det som beskrivs som ”drömmål” i medierna skulle ha kallats ”målvaktstavlor” om Hedvig Lindahl hade varit inblandad). Men mot Norge höll båda de svenska målen riktigt hög klass; Göranssons solomål var också riktigt vackert!

    När det gäller den olyckliga 2-2-kvitteringen är jag möjligtvis ute och cyklar, men är det inte Carina Holmberg som lämnar sin markering i mittcirkeln och springer fram som en galning för att hjälpa Samuelsson med hennes felaktiga press på bollhållaren? Oavsett vem det är så är det den rusningen (i kombination med alla andra felbeslut) som gör att Berglund ser sig tvungen att kliva fram, vilket kan vara rätt om högerbacken befinner sig i rätt position och helt fel när hon inte är där.

    Precis som när vi analyserade Kinas mål, är det svårt att peka ut någon speciell syndabock när det är 5-6 spelare som agerar knasigt. Men jag tycker ändå att det är Annica Svensson som står för det stora misstaget. En spelare som hon ser tar en löpning, får bollen och springer förbi henne med den och gör mål. Visst är det enkelt att säga ”hon är ju inte bättre än så”. Då kanske hon inte ska spela i landslaget heller?

    Dessutom: Svensson hade kunnat ”take one for the team” och dra på sig en relativt ofarlig frispark (och varning/utvisning) 10 meter utanför straffområdet för att undvika ett friläge. Men istället blev det baklängesmål. Inte en chans att Fischer skulle ha låtit en norska komma (levande) förbi med 20 sekunder kvar.

    • Du har rätt i att det är Holmberg som skyndar fram för att hjälpa Samuelsson. Jag skall korrigera.

      Och visst, Fischer hade nog möjligen satsat allt på ett kort genom att försöka glidtackla. Det är möjligen en lösning – om än en ganska farlig sådan.

      Ditt resonemang kring Svensson skulle ju innebära att vi i så fall kräver att våra spelare alltid skall vinna alla dueller. De skall vara starkare, snabbare och spänstigare än motståndarna.

      Visst hade det varit bra, men sådan är ju inte verkligheten. I vissa matcher har man ingen back som är lika snabb som motståndarnas kvickaste forward. Då måste man anpassa spelet efter det, och hjälpas åt så att inte backarna ställs i löpningar en mot en med aktuella forward.

      • Eftersom vi båda är överens (med förbundskaptenen) om att Svensson kommer få begränsat med speltid, känns det inte nödvändigt att fortsätta belysa hennes brister.

        Ditt resonemang skulle innebära att det ALLTID ska finnas någon som täcker upp för misstag som begås. Visst hade det varit bra, men sådan är ju inte verkligheten. Det måste gå att ställa krav på varje enskild spelare på agerandet i olika situationer.

        Jag menar att den mittback som förlorar löpdueller på det sätt som sker vid 2-2 inte kan spela i landslaget, eftersom en mittback på den här nivån måste kunna lösa den situationen. Inte nödvändigtvis genom snabbhet, utan kanske med placeringssäkerhet, spelförståelse, tacklingsförmåga, smarthet, cynism eller fult spel.

        • Det här är en intressant diskussion. Men nej, även om man i princip alltid väljer att ha fler backar än vad motståndaren har forwards så behöver man inte alltid ha någon som täcker upp bakom. Man kan kompensera det genom att sätta rejäl press på bollhållaren, så att den inte kan sikta in sin passning.

          Men i aktuellt fall misslyckas både Samuelsson och Berglund totalt med sin press. De stör inte ens norskorna, som enkelt får spela bollen dit de helst vill. Det gör enligt mitt sätt att se det Samuelsson och Berglund till större syndare än Svensson.

          Men visst, i det aktuella fallet, med tanke på att det är sista minuten i sista matchen, hade det nog varit bäst med en chansning. För nu när vi har facit på hand så håller jag med om att Svenssons bästa chans att avstyra målchansen hade varit att satsa allt på ett kort. Alltså att sätta in en kraftig glidtackling precis när Hegerberg får bollen.

          Då finns det tre utfall:
          1) Svensson bryter.
          2) Svensson fäller Hegerberg och drabbas av en målchansutvisning.
          3) Svensson missar tacklingen, och ligger kvar utanför straffområdet medan Hegerberg helt ostörd ställs mot Hammarström.

          Men Svensson har inte vårt facit där när Hegerberg får bollen. Och i de allra flesta fall är det bättre att stå upp, springa med och störa motståndaren så länge som möjligt. Då får man ofta motståndaren att missa sitt avslut. Så coachar jag mina backar. Och eftersom Svensson gör som jag vill kan jag inte hänga henne i det här läget.

          Att en back alltid skall vinna sådana här löpdueller mot forwards för att få vara med i landslaget känns inte på något sätt som ett rimligt krav. Säg det till de backar som ställs en mot en med Messi, Ronaldo, Marta eller Morgan. Det är snarare medspelarnas fel att man utsätter en lagkompis för en sådan duell.
          Om den exempelvis sker i slutet av en VM-semifinal – och Svensson räddar segern genom att dra på sig en målchansutvisning. Då har lagkompisarna ordnat så att matchhjältinnan slipper att spela finalen…

  5. Oj, vad fotbollsnördigt det här blev 🙂 Trevligt!

    Nu har jag sett situationen fyrtioelva gånger till och är beredd att revidera min uppfattning lite. För jag tycker nog att Svensson gör det som du beskriver som 3)

    Det ser ut som att hon försöker sätta in en ytterst halvhjärtad och feltajmad tackling, men att motståndaren (som inte är Marta, utan en sjuttonårig norska med sju landskamper) hinner före och kan runda henne. Jag tycker inte alls att Svensson löper med norskan eller springer rakt hem mot mål, utan försöker tackla eller möjligtvis hinna först på bollen. Men hon hejdar sig och därför blir det varken hackat eller malet.

    Det jag stör mig på är att det ser så fegt ut. Om hon fullföljer med den fart som hon trots allt har i början så blir det en kollision mellan spelarna och bollen. Alltid träffar hon något. Domaren blåser för frispark eller så går bollen till inkast och så är matchen slut.

    Trots detta, hade Svensson varit snabbare hade hon kunnat reparera misstaget och det tror jag många hade gjort, men det är felbeslutet som gör att hon hamnar en meter efter och blir så grymt bortgjord. En långsam mittback måste vara mycket smartare än en snabb. Annars ser det ut så här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.