Vårt landslag skakas av ett avhopp bara några dagar innan EM drar i gång.
Eller.
Ett avhopp är det. Men frågan är om hur skakat landslaget blivit av att assisterande förbundskaptenen Birger Jacobsson i går kväll valde att hoppa av med omedelbar verkan.
Birger Jacobsson
Utåt sett har Jacobsson gjort väldigt få avtryck. Det har varit en skarp kontrast till den andra assisterande förbundskaptenen Lilie Persson, som allt som oftast står vid Pia Sundhage:s sida, och dessutom både syns och hörs i media.
Jag stod något frågande redan vid tillsättningen av Jacobsson. Minns att Sundhage slet med att hitta sin andra assistent, och att det blev en nödlösning. Med facit på hand dessutom en misslyckad nödlösning.
I veckan har Aftonbladet skrivit om att flera spelare saknar förtroende för honom. Och han säger själv så här på förbundets hemsida:
”Jag har under en längre tid känt mig obekväm i rollen som assisterande förbundskapten och upplever helt enkelt att min kompetens inte riktigt har kommit till sin rätt.”
Så sett är det kanske bara bra att han lämnar – även om tidpunkten för avhoppet är väldigt illa vald.
Men jag tror inte att det faktum att Birger Jacobsson slutar kommer att påverka vårt landslags insats i EM speciellt mycket. Det skakade nog till lite i truppen i går. Men jag tror att skakningen är hävd redan i morgon, när det är dags för nästa träning.
Förbundskapten Sundhage säger så här i Aftonbladet om hur laget nu går vidare:
”Vi tar inte in en ny, vi behåller gruppen som den är. Vi har skapat massa energi, jag mäktar inte med ny person. Jag tar större ansvar, sätter mina ögon mer på försvarsspel än jag tidigare gjort. … Vi ska gå in i turneringen och det stora jobbet är gjort.”
En blogg om internationell damfotboll 
Tänk om det här hade hänt i herrlandslaget. Tänk om Erik Hamrén hade utsett en kvinna att styra upp försvarsspelet. En ensam kvinna i ett väl sammansvetsat gäng med killar och män, ett tredje hjul bredvid Hamrén och Marcus Allbäck som samarbetat tidigare och skapat en riktigt nära relation till varandra.
Tänk om hon hade haft svårt att finna sin roll för att kunna dela med sig av sin kompetens, om anonyma spelare klagat på hennes ”låga nivå” och sagt att hon ”inte har spelarnas förtroende”. Tänk om hon hade sett sig så motarbetad att hon med bara några dagar kvar till EM hade känt sig tvingad att hoppa av.
Jisses, vilka rubriker det hade blivit.
Intressant tanke.
Tyvärr lär det nog dröja innan herrlandslaget vågar anlita någon kvinnlig tränare.
Men när den dagen kommer hoppas jag han har lärt sig av den här tråkiga händelsen och förstår vikten av att vara extra inkluderande när en ”annorlunda” person ska in i gruppen. Annars har jag fått intrycket att det är just sånt som Pia Sundhage är bra på. Så förhoppningsvis var det här bara ett sällsynt olycksfall i arbetet.
Pingback: Årets händelser 2013 | En blogg om internationell damfotboll