Jag sitter på Investor Group Field i Winnipeg och väntar på andra halvleken mellan USA och Australien.
Och jag börjar känna oro för vårt svenska lag. Sett till dagens matcher är Sverige nämligen den här gruppens sämsta lag.
På ett sätt kan vi förstås vara besvikna över att Sverige tappade en ledning i slutminuterna mot Nigeria. Men sett till hela matchen hade jag 8–5 i målchanser till Nigeria och fyra av de svenska kom på hörnor. Linda Sembrant:s 3–2-mål var alltså enda chansen vårt lag skapade i spel.
Vi skall alltså vara tacksamma att vi fick med en poäng från första omgången. Framför allt oroade det att laget varken var bra offensivt eller defensivt. Backlinjen kändes stabbig och Lotta Schelin blev avklädd av två tuffa markeringsbackar.
Personligen reagerade jag över bytet i halvtid. Att man tog ut Kosovare Asllani var inte så konstigt, men jag frågade Pia Sundhage varför hon inte bytte in Jessica Samuelsson för att säkra defensiven och istället flyttade upp Lina Nilsson ett steg.
Sundhage menade att det kunde vara oroande för Nilsson att hamna på en ny position igen när hon hade haft en tuff halvlek. Möjligen, men personligen tycker jag att det är oförklarligt att man släpper in Olivia Schough i det läget. Vi ledde ju med 2–0 och behövde stabilitet.
Stabilitet lär behövas i de två kommande matcherna också. För i första halvleken i den pågående matchen har Australien visat vilket fantastisk bra lag man är. Vänsterkanten med Caitlin Foord och Sam Kerr är grym och Emily van Egmond och Katrin Gorry äger centralt mittfält. Länge såg USA stabbigt ut, men på slutet av halvleken visade man sin tyngd. Fast det är tydligt hur USA saknar bollvinnare på mittfältet. Det måste Jill Ellis göra något åt om klackens ”I believe that we will win” skall slå in i det här mästerskapet.
Det är 5–3 i målchanser till Australien och 1–1 i mål. Oavsett hur det här slutar har Sverige en väldigt jobbig väg till slutspel. Jag får återkomma med fler funderingar kring Sveriges premiär senare. Nu börjar strax den andra halvleken här.
En blogg om internationell damfotboll 
Visst hade det varit bra att få in Jessica Samuelsson istället för Schough, framförallt för att man då skulle fått testa Lina Nilsson som yttermittfältare vilket är en position jag tror hon skulle vara bättre i än som ytterback. Nilssons (och till viss del Berglunds) problem är att de inte utmanas i Rosengård då laget är för överlägset, detta gör att det finns en avsevärd risk att de inte är redo när de plötsligt ställs mot motståndare som öser på offensivt och inte backar hem från avspark till slutsignal.
Det som dock var ännu värre i mina ögon var att slänga in debutanten Ilestedt när Emma Berglund tvingades bryta i ett läge när vi hade tappat nästan allt vårat spel, i mina ögon hade Rohlin varit det självklara valet där då hennes lugn och rutin hade behövts på slutet när Nigeria öste på som värst.
Ilestedt fungerar inte tillsammans med Fischer då de båda är alldeles för risktagande i sitt spel medan Rohlin däremot gjorde Nilla Fischer till en ‘världsback’ genom deras samarbete i LFC, VM 2011 och EM 2013. Jag tycker fortfarande Fischer är en bra mittback men den här matchen var hon direkt ‘skyldig’ till både 1-2 och 2-2 målen Nigeria gjorde genom slarvigt närkampsspel och dålig tajming och det kanske börjar bli dags att ifrågasätta om hon verkligen ska vara GIVEN i startelvan.
Slutligen kan jag säga att jag utgår ifrån att Samuelsson (om hon är redo för spel) är med från start mot USA och Australien, allt annat vore tjänstefel av Sundhage, då det skulle bli stabilare oavsett vem av ytterbackarna hon ersätter. Jag skulle också gärna se Rohlin spela då hon känns som en annan typ av mittback än de som hittills fått chansen.
Lite tidigt att avfärda Sverige. Men efter att ha bevittnat toppmatchen USA-Aussie blir det en svår uppgift att gå vidare bland de två främsta. Sverige har släppt in 12 mål på fem senaste matcherna. Försvaret hade det väldigt tufft mot hypersnabba nigerianskor. 1-9 i målchanser!
Att spela med en offensiv mittfältare/anfallare som högerback och en given högerback i ett av Europas bästa klubblag som vänsterback – utan vänsterfot – visades vara fel taktik. Därav sprider sig stor osäkerhet bland våra två mittbackar.
Och alla skador….puh!
Nu Japan-Nederländerna.
Visst hade det varit bättre med Samuelsson istället för Schough men att Pia inte skulle släppa in Schough så ofta som möjligt ser jag som osannolikt ( hon är ju så pigg och glad på träningarna) hon var inte sämre än ngn annan på plan, men det var inte den spelaren som behövdes.Däremot är jag nöjd med Ilestedt när Berglund fick gå ut eftersom backlinjen var redan tillräckligt långsam. Hur är det med skadeläget egentligen? Det är ju väldigt bekymmersamt att så många spelare fick krampkänningar, konstgräset skulle ju ge Sverige en fördel , så det kan man ju inte skylla på hur ” torrt” det än var. Tror Nigeria spelade på samma ”torra” gräs, såg inte mycket kramp där inte. Pia fortsätter att säga ” det blir bra ” ” vi kommer att spela bättre” ” alla är friska ” det får mig att tänka så här. Om man upprepar en lögn tillräckligt ofta så blir den sann tillslut.
Nu har alla lagen i gruppen spelat, och ett lag skyller på KRAMP, pinsamt !!
Resultatet av generationsskiftet som uteblev efter EM är det vi nu ser på plan i Kanada, så enkelt är det. Detta är Sundhages ansvar och ingen annans.
Bytena igår obegripliga för mig. All heder åt Schough som sprang så det rök om det, men fotbollsmässigt var det som att spela med 10 spelare på plan, förlåt men detta är ingen landslagsspelare.
Och när anfallsspelet inte fungerar, och försvaret darrar, kan nödlösningen vara en riktigt bra målvakt, men det har vi inte heller. Jag klandrar absolut inte Lindahl för något av målen men hade hon agerat mer genomtänkt skulle kanske någon av bollbanorna kunnat brytas av. tack och lov så bjöd ju Nigerias målvakt/försvar på två av våra mål, annars hade det ju varit helt kört.
Heja Sverige, men nu krävs det nog stolpe in för oss, och stolpe ut för de andra, annars kan tjejerna fira midsommar hemma i Sverige.