Alldeles nyss kom den oväntade nyheten att Fridolina Rolfö är klar för Bayern München.
Beskedet är överraskande eftersom man inte har sett några uppgifter om att Rolfö var på väg bort från mästarklubben. Allt snack har ju handlat om att Linköping sannolikt tappar Pernille Harder och Stina Blackstenius.
För Rolfö känns det här som ett bra steg. Hon hamnar i en av Europas tre bästa klubbar och får känna på hur det funkar att spela i ett lag med stenhård konkurrens om platserna i startelvan.
När jag kollar på Bayerns spelartrupp känns det ändå som att det borde finnas rätt goda möjligheter för Rolfö att ta en startplats. Medan Bayerns mittfält är överfullt av toppspelare är Vivianne Miedema och Mana Iwabuchi de enda utpräglade forwardsen av högsta världsklass. Rent spontat tycker jag att Rolfö borde kunna passa bra ihop med båda dem.
För Martin Sjögren:s lagbygge är det här ett tungt slag. Vansinnigt tungt. LFC har de senaste åren varit förskonade från tunga spelarförluster och lugnt kunnat bygga vidare. Nu får man känna på det Rosengård varit utsatt för de senaste åren, alltså att när man byggt ett kanonlag som är redo att konkurrera i Europatoppen blir man av med alla sina stjärnor.
Rolfö och Harder har varit de kreativa hjärnorna i det spelsystem som ledde till årets SM-guld. Det blir spännande att se om spelsystemet lever kvar 2017 med en ny forwardsuppsättning. LFC har ju gjort klart med Lina Hurtig, men kommer nu att behöva ett par forwards till.
Utöver Hurtig har man även värvat danska försvarsspelaren Maja Kildemoes samt flyttat upp juniorerna Sara Olai och Wilma Thörnkvist. Utöver Rolfö och Harder har man tappat Mariann Gajhede Knudsen (slutar) och talangen Emilia Larsson (Vadstena).
En annan klubb det händer mycket i är Kif Örebro. Hela tio spelare slutar eller tvingas lämna, nämligen Marie-Eve Nault, Melissa Tancredi, Jennie Wecksell, Lina Domberg, Elin Johansson, Anna Björk Kristjansdottir, Sarah Michael, Sejde Abrahamsson, Ellen Karlsson och Veronica Perez.
Truppen ser ändå rätt intressant ut. Sedan tidigare har man ju meddelat att Marina Pettersson Engström gör comeback, och i dag presenterade man Mallbackens duktiga talang Emelie Andersson som nyförvärv. Det är en spelare jag imponerats av i årets damallsvenska.
För Wecksell är det knäskadorna som gör att hon tvingas avsluta karriären. Hon lämnar dock inte fotbollen, utan blir istället tränare i Nora BK. Det gillar jag. Det är bra när spelare som fått en god fotbollsutbildning hjälper till att sprida sin kunskaper till spelare på lägre nivå.
Marta
Slutligen har Marta Vieira da Silva hamnat i ett riktigt fint sällskap. Rosengårdsstjärnan är nämligen med på den lista över de 100 mest inspirerande och barriärbrytande kvinnorna i världen 2016 som brittiska BBC har sammanställt.
På listan finns även Chan Yuen-Ting från Hongkong, som tidigare i år blev den första kvinna att leda ett herrlag till seger i sitt lands högsta herrfotbollsliga. 28-åriga Yuen-Ting tränar Eastern Sports Club, som vann Hongkongs Premier League i år.
En blogg om internationell damfotboll 
Mmmm – LFC i CL-spel 2017 = United i CL-spel 2016 = tandlöst och chanslöst? LFC gjorde bort sig när man förlorade fel matcher förra säsongen och därmed inte fixade andraplatsen. Med 2016 års lag hade man haft förutsättningar att i varje fall nå semifinal i CL. Kanske hade då också sådana som Harder och Rolfö varit beredda att stanna ett år.
Visst finns likheter med vad Rosengård råkar ut för då och då – att tongivande spelare lämnar, men skillnaden är – naturligtvis: money talks! Rosengård kan köpa in ”färdig kompetens”, vilket LFC inte har råd med.
Därmed är prognosen för 2017 att Rosengård åter är ensam dam på täppan. LFC, United, Piteå och möjligen något lag till får fajtas som den märkligt nog åtråvärda andraplatsen som innebär mer utgifter än intäkter och CL-spel, dvs någon inledande vinst och sedan respass. Cyniskt och defaitistiskt? Möjligen, men kanske inte mindre sant för det.
Toppen och botten på DA höll intresset vid liv 2016. 2017 är det kanske bara bottenstriden som blir intressant.
För de lag som ligger i skiktet 7-10 i DA betyder kanske inte ens en kraftig åderlåtning så mycket. Visst – när Tancredi och möjligen Michael lämnar är det väl ett avbräck för KIF Örebro, men både de och övriga kan nog ersättas. Det är toppspelarna som avgör och i år visade Kristianstad att det går att hänga kvar trots en nästan ofarlig offensiv (OK då, Johanna R) och historiskt låga 15 poäng.
Knivigare för exempelvis Mallbacken att inte åka hiss en bra bit ner i Elitettan om exempelvis Janogy och Bergman lämnar.
Lägga ner damallsvenskan i fotboll och/eller säga nej till svensk medverkan i CL? Verkar ju inte vara någon hit att varken vinna serien eller deltaga i CL. Svenska klubbar kåta på pengar p.g.a. den vanliga visan dålig ekonomi säger ja direkt till småpengar(?) när de stora drakarna drar i de bästa spelarna. När fick vi veta en exakt övergångssumma i svensk damfotboll senast? Sedan finns inget bra lag kvar till året efter när guld ska försvaras och de ska spela i CL.
LFC 2017 blir nog som LFC var 2010-2011. De får ta det som finns kvar att värva av lite värde. De nya kommer ändå inte upp i 2016 års nivå och resultaten blir därefter. Dags att bli nostalgisk i några år igen.
LFC:s lagbygge ser riktigt stabilt ut nu. Det blir absolut inte samma periodvis ”tråkiga” överlägsenhet som man fick se i år men det ser riktigt bra ut tycker jag. Samma målvakter, ”bredare” backlinje (samma startspelare men nya Maja K som kan skapa positiv konkurrens om platserna och göra att Minde slipper vikariera där) och i stort samma mittfält (lagets viktigaste spelare Neto är ju kvar och Slegers som tillhörde de bästa i laget under slutdelen av säsongen lär nog snart förlänga).
Offensivt förstås en rejäl försvagning men vi kunde se med Piteå i år så behöver ju inte förluster av offensiva krafter göra att man tappar så mycket om man får ihop resten av spelet på ett bra sätt. Jag är fullt med på att Rosengård kommer vara stora favoriter att vinna men det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel för svenska mästarna att få slå ur underläge och vi har ju fortfarande en stor fördel på bänken där Sjögren är en betydligt bättre tränare/coach än sin kollega i Rosengård.