På en VM-resa brukar man få räkna med kontraster. Den här är inget undantag. I måndags satt jag på en fiskrestaurang i Nice mysiga restaurangkvarter i sällskap av tre trevliga svenska supportrar från Göteborgsområdet och såg Frankrike spela samtidigt som jag njöt av en paella.
I tisdags åt jag en flottig hämtpizza i en vägkorsning i en av Paris mindre glamourösa förorter. Där hamnade jag av stress – och misstag.
Jag hade ju planerat att se Skottland–Argentina på vägen från Nice till Le Havre. Det visade sig dock inte vara jättelätt att få rum till vettiga priser i Paris de två nätter jag var ute efter. Då fick jag en snilleblixt. Jag kunde ju bo lite utanför stan, bara jag kom nära arenan.
Därför bokade jag rum i en av de norra förorterna, belägen mellan Stade de France och flygplatsen Charles de Gaulle. Det jag hade missat är ju att det inte spelas några VM-matcher på Stade de France. Parismatcherna går ju på Parc de Princes, som ligger i södra delen av Paris. Följden blev att jag bodde i en ocharmig vägkorsning cirka två timmars enkel resa från arenan. Det var inte klockrent, men det funkade.
Nu sitter jag på tåget på väg mot Le Havre. Det är ju dags för Sverige igen. Äntligen skall vi få veta lite mer om hur bra vårt lag är. I kväll skall vi även få veta vilket motstånd som väntar i åttondelsfinalen.
Personligen föredrar jag den väg som innebär Spanien i åttondel- och Frankrike i eventuell kvartsfinal. Så det bästa är alltså seger i kväll.
Fast valet mellan grenar på slutspelsträdet är lite av pest eller kolera. För Spanien och Frankrike är ju verkligen ingen drömväg framåt. Men Nederläderna/Kanada och Tyskland känns ju faktiskt ännu sämre.
Jonna Andersson
Om Peter Gerhardsson följer sitt tidigare upplägg kommer han att köra med tre mittbackar i dagens match, vilket också bör innebära att Jonna Andersson kommer in som femte back.
Framför lär det bli trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Kosovare Asllani. Då återstår två forwardsplatser. Fridolina Rolfö lär få den ena, medan det är svårare att gissa vem den sista spelaren i startelvan blir.
Klart är att Madelen Janogy inte kommer att spela. Jag tippar att det blir Stina Blackstenius som får chansen, eftersom hon har den styrka och genombrottskraft som behövs mot USA. Men säker, det är jag inte.
Det ser ut som att det kommer att bli strax under 20 grader varmt, vilket ju är perfekt fotbollsväder. Det kommer också att bli hysteriskt mycket amerikaner på plats. Det tåg jag sitter på är packat av amerikanska supportrar. Däremot har jag inte hört så mycket svenska pratas här. Nu hör jag dock lite danska. Nadia Nadim sitter fyra rader framför mig och förklarar just nu det danska räkneupplägget.
Nadia Nadim
Det om Sveriges match. Nu till den drabbning jag såg i går på Parc de Princes. Återigen hamnade tyvärr domslut och domaren i fokus. Det börjar bli tjatigt att det alltid känns mycket viktigare att kommentera domarinsatser än själva spelet.
Fast vi tar väl själva spelet först. Där var Argentina minst lika bra som Skottland i den första halvleken. Det kändes inte helt rättvist att skotskorna ledde med 1–0 i paus. Men laget har ju Erin Cuthbert som kommer allt närmare att bli en riktig världsstjärna. Varje gång Cuthbert hade bollen blev det farligt. Det var också hon som låg bakom Kim Little:s ledningsmål.
Erin Cuthbert
Efter paus var Skottland väldigt bra. Med 20 minuter kvar ledde man med 3–0, hade totaltkontroll på matchen – och var i princip klart för åttondelsfinal. Dessutom bytte Argentina ut sina båda fixstjärnor Estefania Banini och Sole Jaimes. Det kändes avgjort, och jag antecknade i mitt block att ”i åttondelsfinalen måste Skottland börja spela så här redan i den första halvleken.”
Men det blir ingen åttondelsfinal för skotskorna. När Argentina kontrade in 1–3 föll det skotska laget ihop. På slutet lade de fokus på fel saker, bland annat tog Cuthbert och Caroline Weir varsin vansinnesvarning för att sparka bort bollen.
Argentina visade sig vara bättre än någon kunnat tro på förhand, och laget kom ikapp till 3–3. Det skulle dock tyvärr bli mer fokus på domarinsatsen än på Argentinas lyft.
När Skottland gjorde ett byte vid ställningen 3–2 blåste den nordkoreanska domaren Ri Hyang-Ok i gång spelet innan bytet var genomfört. I den följande spelsekvensen fick Argentina straff.
På straffen gjorde den skotska målvakten Lee Alexander en fantastisk dubbelräddning. Men i det här världsmästerskapet är tydligen straffräddningar förbjudna, för efter VAR-granskning fick stenhårda Florencia Bonsegundo en andra chans – och då blev det mål.
På de reprisbilder jag har sett går det inte att urskilja om Alexander verkligen var framför sin linje. Klart är att hon inte hade någon fot på marken, men det måste man väl inte ha längre? Eller?
Straffsituationen uppstod efter cirka 85.55, och spelet stoppades för VAR-kontroll tio sekunder senare. Vid 90 minuter aviserades fyra minuters övertid. Det var bara det att med ny VAR-granskning och omskjutning av straffen hade tiden passerat 94 minuter när spelet gick i gång igen.
Precis som i matchen Frankrike–Nigeria tog en straff alltså åtta minuter. Eftersom oavgjort var ett dåligt resultat för båda lagen satt vi 28 205 och väntade på fyra minuters raggarfotboll med två lag som jagade segermål.
Fast vi blev lurade på konfekten. Domaren lät bara matchen hålla på i ytterligare 1.11 innan hon blåste av. Det tog ett tag innan någon fattade att matchen faktiskt var slut. Den hade slutat med tre förlorare; Argentina, Skottland – och den nordkoreanska domaren.
Matchens stora segrare var faktiskt Nigeria – vars chanser att få spela slutspel ökade med ganska många procent. Men även för Kamerun, Nya Zeeland, Chile och Thailand förbättrades läget avsevärt.
Sammanfattningsvis var Skottland–Argentina en härlig match med ett väldigt tråkigt slut.
I gruppfinalen vann England med 2–0 mot Japan efter att Ellen White gjort båda målen. Därmed ansluter England till den där vråltuffa halvan av slutspelsträdet där jag vill ha in Sverige.
Noterbart kring slutspelsträdet är att värdnationen Frankrike har misslyckats totalt med seedningen. För deras väg fram genom slutspelsträdet kan bli så här:
Åttondelsfinal: Brasilien
Kvartsfinal: USA
Semifinal: England
Final: Tyskland
Frankrike kan alltså behöva vinna mot alla lagen på världsrankingens topp tre för att ta guld. Så brukar inte upplägget vara för värdnationer.
Vi tar väl en titt på slutspelsträdet igen. Ett träd som kommer att ha lag på alla grenar vid 23-tiden i kväll:
A2 – C2 = Vinnare 1: Norge–Australien (Nice)
D1 – 3 B/E/F = Vinnare 2: England–Grupptrea B/E/F (Valenciennes)
B2 – F1 = Vinnare 7: Spanien–USA/Sverige (Reims)
A1 – 3 C/D/E = Vinnare 8: Frankrike–Grupptrea C/D/E (Le Havre)
B1 – 3 A/C/D = Vinnare 3: Tyskland–Grupptrea A/C/D (Grenoble)
F2 – E2 = Vinnare 4: Sverige/USA–Kanada/Nederländerna (Paris)
E1 – D2 = Vinnare 5: Nederländerna/Kanada–Japan (Rennes)
C1 – 3 A/B/F = Vinnare 6: Italien–Grupptrea A/B/F (Montpellier)
Av grupptreorna är Kina (B) och Brasilien (C) klara för slutspel. Kina kommer att möta Italien, England eller Japan och Brasilien kommer att ställas mot Frankrike eller Tyskland. Först när alla grupper är klara vet vi i exakt i vilken match de olika treorna sorteras in.
Just nu har Nigeria den tredje och Argentina den fjärde platsen till slutspelet. De har följande tabellrader:
Nigeria 2–3 3
Argentina 3–4 2
De lag som kan ta sig förbi är:
Kamerun 1–3 0
Nya Zeeland 0–2 0
Chile 0–5 0
Thailand 0–18 0
Noterbart är att det kan bli helt lika mellan Nigeria och trean i grupp E – Kamerun och Nya Zeeland – om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Då avgör fair play – enligt följande:
Varning: –1.
Utvisning (två gula kort): –3.
Direkt utvisning: –4.
Varning följt av direkt utvisning: –5.
Ranking påverkar däremot inte. Skulle det även vara lika i fair play mellan två lag blir det lottning. Det finns förutsättningar för en spännande torsdagskväll på många sätt.
En blogg om internationell damfotboll 
”På de reprisbilder jag har sett går det inte att urskilja om Alexander verkligen var framför sin linje.”—————————visst var hon det, minst ett halv meter .observera att hon hoppade framåt innan argentinskan sparkat bollen, därmed fuskade hon. Som konsekvens ett gult kort är i sin ordning..Domaren gjorde allt rätt, fattar inte vad du snackar om Rydén?
Var hon landade spelar ingen roll. Det som är avgörande är var Alexander befann sig när Bonsegundo slog till bollen. Och då var hon inte en halvmeter framför linjen.
Frankrike misslyckats med seedningen? What? Är det Frankrike som avgör detta? Inte FIFA då? Och om så skulle vara fallet (Frankrike beslutat), så är väl damfotbollen att gratulera att värdnationen INTE drar fördel av att vara just värdnation?
Du brukar ju inte annars vara så pigg på att diskutera domarinsatser i Damallsvenskan, men nu har ett pärlband med synpunkter framförts – och inte bara med anledning av VAR. Hur kommer det sig? Domarna är ju trots allt, enligt FIFA:s bedömning, tydligen bättre än alla svenska damelitdomare som inte får döma i VM. Kanske borde Olofsson, Larsson, Rapp och gänget varit i VM?
Värdnationen brukar få ha ett finger med i spelet. Inför VM i Kanada lyckades man mygla så att alla de högst rankade lagen placerades ut i förutbestämda grupper, vilket gynnade Kanada rejält.
Kanada placerades nämligen på den ena slutspelshalvan, medan ettan, tvåan och trean på världsrankingen placerades på den andra.
Den här gången har vi inte fått se något liknande, och som du skriver – det är ju klart mest rättvist.
Dels är det som du säger – världens bästa domare som är med i VM, vilket gör att de bör kunna ifrågasättas. Dels har det varit många anmärkningsvärda händelser – de flesta kopplade till VAR. Men framför allt är det så att ett dåligt domslut kostar mycket mer i ett VM än i damallsvenskan eftersom det är färre matcher.
Då var det alltså inte som du skrev att Frankrike ”misslyckats totalt”, vilket ju är en anklagelse om mygel och att skaffa sig fördelar. Bara om Frankrike försökt (och någon sådan information ser jag inte att du framlagt) mygla och skaffa sig fördelar kan man tala om att de ”misslyckats totalt”. Då är de inte bara myglare utan också klantiga och dåliga myglare. Istället kanske FIFA ska gratuleras, vilket kan vara kul som omväxling.
Jaha, världens bästa domare ”bör kunna ifrågasättas”, men inte andra då och inte domarna i Damallsvenskan? Och hur har VM-domarna blivit världens bästa? Är de födda till det, har en exceptionell talang som andra domare saknar – eller har de utvecklats också genom kritik och blivit bättre på så sätt? Så frågan kvarstår varför VM-domare ska kunna ifrågasättas, men inte andra domare. VM-domarna kanske i själva verket är i mindre behov av ifrågasättande än de flesta andra domare, inklusive de Damallsvenska.
”Kostnaden” för feldomslut är större i VM än i Damallsvenskan med hänsyn till färre matcher, skriver du. Var det svar på min fråga om din benägenhet att kritisera VM-domare, men betydligt mer sällan Damallsvenska domare? I så fall ett märkligt svar. Feldomslut kan vara precis lika fatala för ett lag i Damallsvenskan. Om Damallsvenska domares insatser främst eller endast diskuteras i slutna rum och omges av någon slags skyddande ”kåranda” (läs exempelvis SvFF), så är det en delförklaring till att de svenska domarna inte dömer i VM.
En principiell hållning är att bästa laget vinner, oavsett domarinsats. En annan principiell hållning är att domare ibland starkt kan påverka utgången av en match. Åtminstone i det andra fallet är det befogat att diskutera domarinsatser, också i Damallsvenskan.
Klart att domarna i damallsvenskan kan ifrågasättas. Domarnivån inom damfotbollen är allmänt dålig, och våra svenska toppserier är tyvärr inget undantag. Faktum är att jag tycker att det är helt rätt att ingen svensk domare är med här. Ingen har visat tillräcklig nivå när de givits chansen.
I den inhemska fotbollen har jag valt att bara ta upp de allra mest frapperande misstagen, för att jag vill att bloggen skall handla om fotboll i första hand och inte veckans katastrofdomslut. Men i VM har tyvärr snacket handlat mer om domslut än om snygga mål. Därför har bloggen också kommit att handla mycket om domslut.
Den principiella hållningen att bästa laget alltid vinner, oavsett domarinsats är en princip som i första hand gäller över en längre tid. I enstaka matcher kan däremot en svag domarinsats fälla avgörandet. Tyvärr tycker jag att ganska många domare har avgjort matcher hittills i VM.
Är det inte konstigt att Holland och Kanada kan få möta varandra redan i kvartsfinal…….
De kan inte mötas i kvarts-, men i semifinal. Samma sak för Frankrike och Norge, och ja – det är konstigt.
Det var mycket konstigheter kring spelprogrammet i fjol. I samband med lottningen fanns två slutspelsträd. Ett i regelverket, där segrare och tvåor från samma grupper inte kunde mötas förrän i final. Och så det som nu gäller. När jag påtalade för Fifa att de hade två olika slutspelsträd ändrade de lite snyggt i reglerna.
Videogranskning har gått till överdrift inom både fotboll och ishockey.
Numer ska allt granskas in i minsta detalj vilket känns lite onödigt då det blir för mycket
avbrott och fördröjningar. Det räcker med videogranska målsituationer för att avgöra
om pucken/bollen var i mål eller inte och om (för ishockey) om pucken var
över mållinjen vid fulltid i perioden/matchen.