Ni kanske minns att jag för drygt två veckor sedan tog upp det jobbiga läget när det gäller återväxten på målvaktssidan.
Under helgen såg jag tre av de unga målvakter som nämnts som tänkbara A-landslagsmålvakter när de tidiga 80-talisterna lägger av, nämligen Jessica Höglander, Malin Reuterwall och Lina Ringshamre.
Det skall sägas direkt att det här långt ifrån är någon gediget genomarbetad analys av trion, utan mer en kort, första anblick.
För jag såg Höglander och Reuterwall på det här amatörmässigt filmade youtubeklippet. Det är en supporter som handfilmat matchen från marknivå, på offensiv planhalva för Tyresö. Sedan har han klippt bort huvuddelen av motståndarnas anfall. Det är skakigt, och man får inte speciellt bra överblick.
Som parantes kan nämnas att målen i matchen Tyresö–Umeå faller 6,35 respektive 18,30 in i det länkade klippet.
Det är dessutom ytterst få ingripanden från Höglander på filmen. Men de som är med gör inte direkt att jag förstår hur hon nyligen kunde bli inkallad till A-landslaget. För det känns inte som att hon äger sitt straffområde.
Då fick jag en klart bättre uppfattning av Reuterwall. Genom att klippet är filmat som det är så är det ofta svårt att se hennes utgångspositioner. Men känslan var ändå att hon skötte sig bra, och att hon nog kan fixa att vara damallsvensk förstamålvakt till hösten – då Caroline Jönsson lämnar.
Till Lina Ringshamre. Henne såg jag i den andra halvleken av Linköpings möte med PK-35 Vantaa. LFC var helt överlägset den halvlek jag såg, och Ringshamre sattes inte på några svåra prov. Däremot kan man på det här klippet med höjdpunkter (LFC:s match kommer lite drygt halvvägs in i klippet) notera att hon var helt ute och reste på PK-35:s kvitteringsmål. Så dålig tajming i luftrummet får inte en tänkbar landslagsmålvakt ha. Tyvärr.
Det är just luftspelet som gör att en målvakts arbete på högsta seniornivå nästan är som en annan sport än flickfotboll och seniorfotboll på lägre nivå. Och det är luftspelet som en landslagsmålvakt måste behärska fullt ut.
I flickfotbollen finns inlägg i princip bara vid hörnor och frisparkar. Och vid dem är man inte nära den trängsel som det blir i damallsvenskan vid aktuella situationer.
Och skall man upp på A-landslagsnivå ställs man plötsligt ofta mot nickspecialister som Abby Wambach, Wendie Renard och Kerstin Garefrekes vid fasta situationer. Mot dem måste man både ha bra tajming, och agera med rejäl pondus.
Dessutom blir misstag väldigt mycket mer kostsamma på seniorsidan. De leder ofta både till baklängesmål, och till sågningar i media.
Unga talanger slipper exempelvis den här typen av skärskådning. Medan damallsvenska målvakter måste lära sig att stå ut med kritik – även sådan som kan upplevas som orättvis.
En blogg om internationell damfotboll 
Hallå. Johan!
Instämmer i dina synpunkter på den mycket viktiga målvaktsfrågan. Vi har en generation ”gamlingar” (ca 30 år) i landslaget och i Damallsvenskan och en handfull aspiranter, som är väldigt sugna på att ta över. Det kommer säkert att bli många diskussioner och turer om tiden efter Lindahl, Lundgren & Co. Viktigast av allt är att de som står på tur hinner förkovra sig ordentligt innan det stora allvaret bryter ut. Det kommer säkert att utkristalliseras vilken/vilka som ska axla ansvaret. Så brukar det vara…
Angående Linköping FC:s matchande i Suomi i helgen, med två segrar och två fina skalper mot två finländska topplag, så kan man väl säga, att LFC:s försvarsspel var tillräckligt stabilt för att inte utsätta Lina Ringshamre för några svårare gesällprov. I matchen mot Åland United var hon chanslös när en åländsk boll touchade en försvarares ben och bytte riktning. Otagbart. Om det var ett otagbart baklängesmål i match nr 2, mot PK35 Vantaa, är mer diskutabelt. Lina var alldeles för passiv och litade på att lagkamraterna skulle fixa hörnan åt henne. Det var ett stort misstag, eftersom det såg ut som om linköpingsspelarna redan satt på färjan hem till Sverige. Underbetyg åt försvaret just då, fast annars fungerade det bra. Lina Ringshamre har dock en hel del att förbättra innan hon är en given förstamålvakt i Damallsvenskan och A-landslaget.
Jo, det blir spännande att följa utvecklingen på målvaktssidan framöver. Tyvärr är ju många av våra största talanger tänkta som andramålvakter i olika damallsvenska lag. Och då det inte längre finns farmarlag innebär det att de inte blir så mycket speltid för tjejerna.
Det är synd, för att den som skall bli spelare på internationell nivå måste just få spela på internationell nivå. Som utespelare kan man sno åt sig lite inhopp här och där. Men som målvakt riskerar man att växa fast på bänken.
De tjejer som har för avsikt att axla målvaktsmanteln efter de tidiga 80-talisterna måste nog var utrustade med ett bra tålamod.