Jag hade förstås hoppats slippa skriva det här inlägget. Men rubriken säger väl allt? Eländet bara fortsätter.
De senaste spelarna att drabbas är Piteås Hanna Pettersson (läs mer här) och Kif Örebros talang Linda Hallin (läs mer här).
Jag har inte löpande skrivit ner alla som drabbats under året. Men ur minnet kan jag dra fram följande åtta namn:
Linköpings FC: Linda Sällström
LdB FC Malmö: Anna Thörnqvist
Piteå IF: Pettersson och Emelie Lövgren.
Sunnanå SK: Hanna Glas och Nina Jakobsson.
Umeå IK: Emma Berglund
Kif Örebro: Hallin
Tillagt i efterhand: Som väntat hade jag missat minst en skada. Vittsjös Erika Martinsson tillhör tyvärr också den drabbade skaran. Minst nio spelare är det alltså.
Vi är alltså i början av maj, och vår damallsvenska har redan drabbats av minst åtta korsbandsskador. Tyvärr talar det mesta för att vi kommer att nå upp till fjolårets tråkiga korsbandssiffror även i år.
Jag såg häromveckan på tv att det var 18 damallsvenska spelare som drabbades av korsbandsskador i fjol. Själv räknade jag till 14 i det här inlägget i början av oktober. Där saknades Piteås Lena Blomkvist. Och efter inlägget drog även Umeås Linda Molin av sitt. Men vilka de två sista spelarna var har jag missat.
Fast vare sig det handlade om 16 eller 18 drabbade spelare i fjol så var det alldeles för många. Det är ju i princip en hel spelartrupp.
Det måste förstås vara högprioriterat från förbund och EFD att hitta vägar att undvika den uppsjö av allvarliga knäskador som slår mot vår elitfotboll.
Det är ju inte bara de åtta namnen ovan som saknas på planerna. En stor mängd av de som skadade sig i fjol har ju inte heller kommit tillbaka i spel ännu.
Man vill ju gärna avsluta ett sådant här tråkigt inlägg med något positivt. Och visst var det väl härligt att höra att Hedvig Lindahl gjorde comeback i helgen. Nu är frågan om hon kan hitta en så vass form att hon skall kunna utmana om en plats i EM-truppen.
En blogg om internationell damfotboll 
har för mig att jag läst någonstans att spelare som tränar och spelar på konstgräs använder dobbar som är långa och raka i sin utformning och det skalll dom vara på konstgräs, om man sen använder dessa på gräsplaner så fastnar dessa vid vridningar , på gräs skall det vara runda dobbar som inte fastnar, kan det vara en orsak ?
Man undrar hur klubbarna jobbar med knäkollen??
Bra fråga. Den har jag ställt flera gånger här i bloggen.
Tyvärr kan jag meddela dig att det finns ytterligare en spelare som drabbats av korsbandsskada. Det är Vittsjös unga lovande Erika Martinsson det gäller.
Jag är inte så insatt i fotbollens uppbyggnadsträning. Men detta får mig att undra hur det ligger till med stabilitetsträningen och den individuella träningsplanen. Varje spelare på den nivån borde ha fördelen att få veta hur just hon ska träna och stretcha för att få ut det bästa ur sin egen kropp. Laget är inte starkare än den svagaste länken.
Pingback: På väg mot rekord i korsbandsskador? | En blogg om internationell damfotboll
Pingback: Korsbandet på Sembrant också… | En blogg om internationell damfotboll