Korsbandet är av, och Therese Sjögran missar OS.
Det är förstås extremt tråkigt för Sjögran, som får försöka kämpa sig tillbaka till EM nästa år – så att hon får ett värdigt slut på sin framgångsrika karriär.

Men det är definitivt också en nyhet som lär skaka om tillvaron för Thomas Dennerby.
För det här är allvarligt för landslaget.
Jag har i kväll läst kommentarer om att Sjögran inte har varit lika bra som tidigare säsonger. Och att det här kanske inte är någon större smäll för landslaget.
Men det är det.

För Sjögran är tidernas mesta svenska landslagsspelare. Och även om jag inte sett några Malmömatcher i år så noterar jag att hon trots allt har gjort två mål och fem målpass i damallsvenskan i år. Det är inte dåligt – utan det är faktiskt bättre än hennes siffror under hösten i fjol.
Och den erfarenhet hon har med sig ut på planen kan ingen 20-åring ersätta. Inte ens om 20-åringen har snabbare fötter och bättre spänst.

Visst, när jag sett vissa landskamper så har jag ibland retat mig på spelare som Sjögran och Caroline Seger. Jag har i perioder tyckt att båda har varit överskattade, och bromsat upp spelet.
Men ett lag behöver modiga spelare att luta sig mot när det blåser. Och båda är den typen av spelare som har mod att försöka vara kreativa i alla situationer. De vågar hålla i bollen även när laget är satt under extrem press.
Sjögrans skada blir extra allvarlig när även andra erfarna spelare som Sara Larsson och Charlotte Rohlin också ser ut att missa spelen.

Men visst. Nu gäller det att se framåt. Och man måste även försöka hitta positiva saker i allt elände.
Det mest positiva i det här är att dörren öppnas för yngre spelare. När de rutinerade inte är med måste de unga kliva fram och ta ansvar.
I LdB FC Malmö får förhoppningsvis Elin Rubensson nu plats i startelvan. Det lilla jag har sett av henne den här våren har varit väldigt lovande. Med ökat ansvar kanske hon kan ta ännu ett steg. Och då borde hon kunna vara en kandidat för EM nästa år.

I landslaget måste Antonia Göransson nu vara väldigt nära startelvan. För ett år sedan hade valet av Göransson och Sofia Jakobsson på varsin kant gjort att laget blivit lite väl offensivt balanserat. Men jag har sett Göransson mycket i Turbine Potsdam under våren, och har imponerats av att hon har tagit ett stort defensivt ansvar. Jag hade inte varit rädd för att spela de båda 90:orna i startelvan.

Som jag skrev i förra inlägget så kan Sjögrans skada innebära att både Johanna Almgren och Kosovare Asllani kommer med i OS-truppen. Men Dennerby kanske tänker annorlunda. På tisdag får vi en föraning. Då presenteras nämligen truppen till trenationsturneringen i juni – den som kallas Volvo Winners Cup.