I dag åkte Lina Hurtig med F19-landslaget till Upplands Väsby för att om ett par dagar spela EM-kval i Litauen. Synd, för jag tycker att hon borde ha åkt med A-landslaget till Malmö.
Jublande Lina Hurtig
Visst, hon har varit mållös en lång period, och Pia Sundhage hade förstås inte sett Tyresömatchen när VM-kvaltruppen togs ut. Men efter gårdagens match känns det självklart att Hurtig skall in i vår A-landslagstrupp så fort det bara går.
Jag lyssnade på Lilie Persson i gårdagens upplaga av Fotbollsarena Radiosporten. Här kan du också höra programmet – Persson kommer in efter 22.45. Hon säger bland annat:
”Hon är lite det där vi själva efterlyser efter EM, en teknisk spelare med en väldigt god speluppfattning i anfallsspelet, och framför allt när man närmar sig motståndarnas mål.”
Citatet rör Kosovare Asllani. Men visst kunde det ha handlat om Hurtig?
Det är förstås ingen tvekan om att Asllani fortfarande är den bättre av de två. Men jag anser att Umeforwarden har klart större potential än Asllani, och jag tycker att hon definitivt är redo att skolas in i finrummet. Jag tror att Lotta Schelin hade älskat att spela med Hurtig.
Medan Hurtig är med F19 åkte Jenny Hjohlman till Malmö. Och det tycker jag nästan är det konstigaste här. För visst har Hjohlman en spetsegenskap i sin snabbhet, både utan och kanske framför allt med boll. Men den typen av spelare finns det i överflöd i landslagstruppen.
Och alla de andra är bättre än Hjohlman. Jag skulle säga att hon är en sämre kopia av Sofia Jakobsson. Båda är väldigt bra när de får springa framåt, men har ett ganska svagt passningsspel.
Lina Hurtig är en spelartyp som det däremot är svältfött på i landslaget. Hon är bolltrygg, har ett vasst passningsspel, där hon värderar när hon skall spela lugnt hemåt, eller när hon skall vända framåt.
På offensiv planhalva har hon förmågan att lägga sina passningar där motståndarbackarna minst av allt vill ha dem.
Så klokt. Så elegant.
Det var tydligt i gårdagens match att Umeås kontringar var farligare när Hurtig kom med bollen mot Tyresös backlinje – än när Hjohlman gjorde det.
Och Hurtigs avslut i går bar verkligen en stämpel av högsta världsklass.
Visst var det första målet en bjudning av Ashlyn Harris. Men jag har sett många spelare förhasta sig och bränna liknande lägen. Hurtig visade dock hög klass när hon behärskat styrde bollen mot bortre hörnet.
Vid andra målet var det Ali Krieger:s tur att bjuda. Och i läget efter kom svaret på varför Linda Sembrant inte är med i landslagstruppen. För oj, vad OS-backen blir rundad av Hurtig. Men det var inte bara misstag bakom målet. Återigen visar den unga Umeforwarden hög klass. Dels genom farten med boll, men även genom hur hon bryter in mot målet för att förbättra vinkeln. Och skottet går det inte heller att klaga på.
Efter gårdagens match har Umeås båda forwards gjort åtta mål. Fast tittar man till spelmål är det 8–5 i Hurtigs favör. Och tittar man på mål mot de fem lag som ligger före UIK i tabellen är det nu 3–2 till Hurtig.
Det blev mycket Hurtig i det här inlägget. Tyresös fiasko får jag kanske återkomma till. Jag har lite funderingar kring det där med vinnarkultur och vinnarskallar som rör vårt mästarlag.
En blogg om internationell damfotboll 
I och för sig inget konstigt att bloggaren hyllar Hurtig, det andas nästan något av förälskelse (på det sportsliga planet) i texten… Inget fel i det! Lina Hurtig är en i den – förhoppningsvis – kommande skaran av fotbollsdamer, som ska rädda Sveriges framtid i branschen. Det nästan kryllar av talanger i leden, att döma av alla glädjande rapporter från klubbarna konungariket Sverige. Det handlar som vanligt mest om anfallsspelare och naturligtvis kommer bara några få av dem att bli STJÄRNOR. Lina Hurtig är en av dem, precis som Linköping FC:s 17-åriga Stina Blackstenius, en äkta diamant, fast fortfarande och synnerligen oslipad. :)
Sportslig förälskelse.
Jo, det känns som en passande beskrivning. Jag älskar spelare, som både är kreativa och tekniska och som inte backar för att ta ett stort defensivt ansvar. Och där sorterar Lina Hurtig helt klart in.
Det är som du säger. Bara max två–tre spelare per årskull blir A-landslagsspelare. Och de största talangerna är oftast de som har de offensiva rollerna. Eftersom vi bara har plats för en–tre forwards i taget behöver flera av dem skolas om. Men jag tror att Hurtig är en spelare som kan ta en ordinarie tröja som forward eller offensiv, central mittfältare.
Stina Blackstenius har jag bara sett ett par gånger. Men det jag sett ger stort hopp. Hon verkar stark, och känns som en naturlig målskytt. Det kan väl för övrigt bli just Hurtig och Blackstenius som bildar anfallspar i F19-landslagets EM-kval. Om inte Hurtig återigen flyttas ner på mittfältet.
Blackstenius har väl inget av det som dom efterlyser i A-landslaget, boll trygg ?? nja mer en av den gamla sorten snabb rakt fram helst utan boll, Den bästa forwarden är ju Elin Rubensson, är väl det självklara valet till Schelin o Asslani, sen kommer väl Hurtig, Mer än 4 forward kommer dom ju inte ha i en trupp, Vad kommer sen Banusic ?? floppade å det grövsta i F19 EM Där inte heller Hurtig var särskilt bra ! Dom kommer nog att plockas in en efter en så ni får väl ge er till tåls lite, dom lär ju inte dribbla runt för mycket i ett VM kval,
Blackstenius är snabb, stark, hyfsat teknisk och bra i bollmottagningen … hon ‘suger’ åt sig bollen på ett sett man inte ser ofta hos damspelare ens på elitnivå och särskilt då svenska spelare. Hon är ju dock blott 17 år och spelade div. 3 fotboll förra säsongen så realistiskt sett är det först om några år hon kommer kunna vara aktuell för A-landslaget. Ser man talangmässigt är det dock ingen tvekan om att hon med fortsatt god utveckling kommer vara ett givet alternativ i Damlandslaget.
Jag vänder mig dock mot beskrivningen av att hon skulle vara ‘endimensionell’ vilket väl bosse är inne på. Sen hon fick chansen som startspelare i LFC har hon vuxit enormt och jag förstår verkligen varför hon nämnts som den största råtalang man hittills fått fram inom den östgötska damfotbollen. En spelare man som LFC-supporter direkt tänker på när man ser henne är Josefine Öqvist då de påminner en del om varandra i spelet och det gäller såväl de positiva som negativa sidorna.
Det positiva är viljan, frenesin och att de går rakt mot mål istället för att krångla till det som jag tycker många av de övriga anfallarna gör. Det mindre bra är att de springer offside alldeles för ofta men där tror och hoppas jag att Stina kan lära sig en del av sin lagkamrat Sällström som är betydligt bättre på just den biten.
Rubensson, ja jag vet inte. Hon spelar väl yttermittfältare eller ytterback i Malmö och det ger inga bra vibbar för mig vad gäller landslagsspel i en forwardsroll. Hurtig däremot är riktigt bra och är nog den jag skulle se som första alternativ bakom våra två ‘givna’ forwards i dagsläget. Sundhage verkar dock välja Jossan istället vilket inte behöver vara fel. Hon är bättre centralt än på kanten och det blir ju ett jäkla drag med henne och Schelin på topp i alla fall.